lördag 31 januari 2009

Dagens pinsamma erkännande

I mina allra första inlägg, berörde jag möjligheterna att jag var från Stenåldern.
Var inte helt ute och cyklade, troligtvis.
Eller så har jag varit just ute och cyklat, på en låång cykeltur, utanför all civilisation.
Vi snackar musik nu, kanske jag ska tillägga.
Enligt många har jag full koll. Igen klår mig på 80-talslåtar. En gång när vi hade introtävling här hemma, jag och maken, klarade jag Ebba Gröns 800 grader, innan musiken ens gått igång.
90-talet fixar jag ganska bra det med.
Sen hände nåt.

Helt bortkollrad tydligen. Idag upptäckte jag en "ny" grupp. Ja, för mig alltså. Ni andra har nog lyssnat på dem i flera år. Jag ska erkänna, har hört namnet innan, men liksom inte tagit dom till mig.
Men herregud, hur har jag kunnat missa? Har jag inte tittat på TV senaste åren eller? Inte lyssnat på radio? Internet?
Jag böjer mitt huvud i skam och erkänner att jag för första gången lyssnat på Mando Diao.
Det blir inte den sista. Jag har en del att ta igen, märker jag.

Undrar vad mer jag har missat?

Cause I'm a slowstarter, yes I am




Maken och Skruttafis åkte till Växjö för att hjälpa till med husrenovering. Pillerill och undertecknad stannade hemma.
Håhå, vad mycket man kan få gjort då!
Eller inte kanske.
Seg i starten är en underdrift idag. Gött men frustrerande.
Den där promenaden jag planerade till förmiddagen, ja den kom vi just tillbaka ifrån. Men vi hann i alla fall komma ut och hem innan det blev mörkt. Alltid nåt.
Kvällen lär gå i samma tempo.
Ska sätta mig med ombyggnadsritningarna. Lira lite AutoCad. Är fullständigt övertygad att jag lirar bättre med lite rödvin till.
Ja, så får det bli.
Ha en god afton!

Hallo, mitt namn är Bruce!

fredag 30 januari 2009

Husmanskost?

Fredag.
Samtalsämnena runt fikabordet kretsade av förklarliga skäl kring helgens bestyr. Och mat. Alltid mat. Vi är 6 konsulter inhyrda på avdelningen. Av dessa var det 4 som med bestämdhet skulle äta tacos ikväll. En kille var bortbjuden till kompisar och visste ju inte menyn, men tacos var en kvalificerad gissning.
Jag skulle inte äta tacos. Nähä, vi i vår famlj skulle vara så annorlunda att vi tog hämtpizza istället, haha!
Skruttafis var inte sugen på pizza, klargjorde hon med bestämd stämma vid hämtningen.
Gissa vad det blev?
Just det - tacos.

Fantasin sprudlar tydligen här i sydöstra hörnet av landet...

Vad åt ni andra?

torsdag 29 januari 2009

Allt i sin ordning...

Så här när förändringarnas vindar viner utanför, ja då är det skönt att vissa saker är konstanta.
Följande dialog utspelade sig i vårt kök innan i afton:

Maken: -Kolla här, vilken flax va? I nästa nummer av Gör det själv, är det reportage om att isolera krypgrunden.
Frun: -Gör det själv? Har du tagit en prenumeration på den? Utan att fråga om lov först?
Maken: -Eh ja, de hade ett erbjudande man inte fick missa.
Frun, på skoj: -Vad var det för snaskigt verktyg du fick om du signade dig?

Tystnad.

Maken smyger upp bakom Frun och viskar lent:

- En IR-temperaturmätare...


(det finns fler i familjen som gillar verktyg...)

Tack!

Tack för alla goa kommentarer!
Idag känns det både bättre och sämre paradoxalt nog.
Har träffat min väns pojkvän och fått lite mer info om det hela. Inte för att det gjorde saken bättre egentligen, men ändå på nåt vis. Kanske är det väl så att man känner att man har mer grepp om situationen ju mer man vet eller?
I vilket fall som helst, läget kan sammanfattas med kris, men just nu kan jag inte göra mer än så här. Konstatera läget och avvakta. Stötta när stöttning behövs.
Jag har inte tänkt att detta ska vara en depp-blogg, snarare tvärtom. Jag lämnar ämnet nu och hoppas att om jag tar upp det igen är det för att berätta om goda nyheter.

Nu är det dags för lite livsnjutning; en god kopp te, en liten chokladbit och två goa ungar.

Förresten, det blir nog två chokladbitar.

Eller fyra.

Äh va f-n, ro hit med hela kakan vettja!

onsdag 28 januari 2009

Plåster


Alla barn har väl en period när de vill ha plåster, oavsett om det är stort skrapmärke eller ett nästan osynligt märke. Bara man får ett plåster, så blir allt bra. Råkar det dessutom vara Nalle Puh eller Bamse på, ja då trollas det onda bort tvärt.

Ibland önskar man att det kunde fungera så även för vuxna eller hur?

Just idag var det svårt att få till ett roligt inlägg. Lite trista saker som hänt. Inte mig personligen, men väl både i min närhet och i periferin.
Två trevliga bloggare har lagt ner, den ena har dessutom raderat sin blogg. Jag kan bara spekulera i varför.

Men mera jobbigt för mig är, att en vän jag önskar all lycka, har det jobbigt just nu.
I tankarna skickar jag en hel lastbil full med Stålmannenplåster till henne...



Update: till råga på allt skrev en annan kär vän det här fina inlägget. Skickar en liten laddning till dig med!

tisdag 27 januari 2009

Lugnet

Farfar med sin häst. Total harmoni.

Åtråvärt.

måndag 26 januari 2009

Mer hushållsnära...


Fast det är klart, fortsätter han så här, ja då kanske jag rent av behåller honom...

Hushållsnära tjänster

Jag beställde lite hushållsnära tjänster idag. Bad om en ung, snygg man som var villig att hjälpa till med lite av varje.


Hej, hallå firman, tror inte riktigt vi förstod varandra...

söndag 25 januari 2009

Mjölk till kaffet nån?


Lite att glädja sig åt...

Höll ju på att glömma...


Har fått lite pris på senaste tiden. Det är skoj. Idag är en dag då jag behöver det alldeles särskilt. Livet känns kasst idag. Humöret är i skosulenivå ungefär.

Att få pris är aldrig fel. Hedrande och bra för självförtroendet. Ett leende spricker fram bara jag tänker på det.

Tack snälla ni som gett mig dessa!

Katinka, Nippertippan och Ylva - er givmildhet letar sig in i mitt hjärta ska ni veta!

Sen är det ju meningen att man ska skicka det vidare. Hrm, nu blev det svårt, det finns så många bra bloggar där ute. Jag ska faktiskt suga på den lite... Dra ut på det här litegranna.
I'll be back!

lördag 24 januari 2009

Soffbegäret river i min kropp


Ungefär så här känner jag mig nu... ( inte lika ung dock)

Snart stundar tacos, kortspel, vänner på besök och Sangria.

Undrar om man kan få Sangrian intravenöst? Det gör ganska ont att lyfta högerarmen idag...

Är huvudet dumt får kroppen lida

I går hade vi lite samling med jobbet. Ni känner säkert igen upplägget: lite möte, lite gula lappar som ska klistras upp på väggen, lite kaffe, lite möte till, lite baguette, lite föreläsning av inhyrd förmåga, lite lekar och sist lite middag.

Kände mig risig i halsen när jag vaknade igår. På allmänt uruselt humör. Oinspirerad på mötet.
Funderade på att skippa lekarna och gå hem, men valde att stanna kvar. Lagindelning i vanlig ordning, fyra personer i varje lag utom i mitt för en valde att gå hem. Så vi var tre kvar. Varav en var en post-graviditet överviktig 36-årig lätt tjurig och förkyld kvinna (gissa vem), en kille jag inte känner och en flerfaldig världsmästare i kickboxning (inhyrd för kvällen som inspiratör). Okej, att jag var på dåligt humör och lite krasslig, men tävlingsinstinkten är väl bland det sista som lämnar kroppen. Dessutom vill man ju inte visa sig klen inför han världsmästaren. Ungefär 10 sekunder in i det hela hade jag totalt ignorerat halsont och extrakilona. Här ska kämpas till sista droppen.

Det var ju smart. Riktigt smart.
När jag kom hem i natt konstaterade jag att jag hade ont i ryggen/magen. Vänder mig i sängen och lyckas sträcka en muskel i magen. Lite glad dock, det bevisar ju att det finns en muskel där inne nånstans, haha.

Hur mår jag idag då? Som jag förtjänar...
Men varför hänga läpp, dags för elva-kaffe!

torsdag 22 januari 2009

Tvåspråkigheten fascinerar


Wow, nu har väl ändå ICA överträffat sig själva.

Att det brukar stå på två språk på schampoflaskor mm för att våra norska/danska/finska/whatever vänner ska förstå, ja det förvånar ju ingen.

Men att ha översatt för att blekingarna ska förstau vad det staur - det är bra service eller hur??

onsdag 21 januari 2009

Men lilla vännen....


... vad gör du här alldeles ensam? Kom här, jag tar hand om dig, jag lovar!

Kan bara inte låta bli

Den här bloggen ska inte vara en blogg där man gör narr av andra människor utan anledning. Nog för att jag ibland kanske driver lite med min kära make, men jag tror ni förstår att det är av kärlek och med glimten i ögat.

Men nu ska jag göra ett undantag, vara lite taskig. Men jag kan liksom inte låta bli, det här inlägget bara poppade upp i skallen. Jag lovar att bikta mig sen, absolut. Ja, oh ja! (hm)

Ni har säkert hört radioreklamen om hur livet blivit för brevduvorna nu för tiden. Här kommer en liten variant på den:

- Undrar vad man ska hitta på idag då?
Hacka på Marcus Birro?
Hacka på tjockisar?
Hacka på Blondinbella?
Jaaa,,,(suck)

- Det är inte lätt att vara Katrin Zytomierska idag...

tisdag 20 januari 2009

Så enkelt att till och med ett barn klarar av det!


Tänk vilken nytta man har av sina pepparkaksgubbar ändå...
(igår skruvade hon ihop en Malmbyrå tillsammans med morfar, fast enligt henne gjorde han ingenting, hon fick göra allt själv. Det var jobbigt...haha)

Välkommen till Felia, var god och dröj

Gudrun välte inte bara omkull en faslig massa träd under sin framfart, utan även en hel del annat smått och gott.
El- och teleledningar inte minst.
Elbolaget, säga vad man vill om dom, men de lagade upp sitt nät. I vissa fall ligger tråden fortfarande på marken, men elen fungerar som innan. Det tog sin lilla tid, 7,5 veckor utan el skojar man inte bort, men bättre sent än aldrig.
Telefonen tog inte lika lång tid att laga, men det gick mer under devisen: fort och fel.
Istället för att laga ledningar, stolpar och telestationer, så bestämde man sig för att avskaffa den fasta telefonin. Sagt och gjort. De boende tvångsanslöts till ett sk fast mobilnät. Man använder den vanliga telefonen, men med ett mobilt nät.
Låter ju bra på pappret, synd bara att det inte funkar så bra. Men kvalitet verkar inte spela så stor roll, tyvärr.
Förutom tvångsanslutningen där man blev tvungen att äga installationskitet, är det svårt att beställa hem reservdelar och inte minst så är uppkopplingen något sporadisk ibland.
Det bryts ofta.
Det gör mig inte så mycket egentligen. Att inte få bestämma själv när jag pratat färdigt med föräldrarna, ja det kan ju vara irriterande, men ibland bra. Man kan ju behöva nån som säger till när det har pratats bort för mycket tid...

Men synnerligen irriterande är det dock att det ofta är svårt att höra vad de säger. Det låter som nån har stoppat stanniolpapper i luren, ja som nån gjorde i SOS Sällskapsresan. Föräldrarna låter som om de både har smuttat för mycket på portvinet, men också som om de sitter i en liten plåtburk. Ju längre samtalet går, ju värre blir det.

Riktigt sanslöst irriterande att Telia kan få göra så här. Det är väl meningen att tekniken ska gå framåt och att vår infrastruktur ska bli bättre och bättre?
Hade det varit mitt telefonnät de hade gjort så här med, hade då jag fått lust att riva ner det, skicka tillbaka det til Telia och be dem st.oppa u...
Nä, det vore kanske inte så moget gjort, förståss.
Men det är inte så moget att stoppa stanniolpapper i folks telefoner heller, eller?

söndag 18 januari 2009

Liten pausbild...


En liten plats i etern har en liten paus i etern, sisådär till imorgon kväll.

Mot alla odds tog vi oss till Växjö igår och fick gå loss med pensel och hammare. Maken drog sen i morse till Paris och jag fick nöja mig med långtbortibyn, dvs föräldrahemmet. Men jag klagar inte! Han åkte på tjänsteresa och jag, ja jag fick ju fritt spelrum på IKEA! 1-0 till frugan med andra ord. Dessutom hade jag barnvakter med mig också, så varför klaga?

Eftermiddagen idag har givit mig en hemlagad semla och en liten fin promenad i månlandskapet Gudrun lämnade efter sig.
Nu kröner vi dagen med lite snabb-blogg.

I morgon stundar allvaret igen. Då ska jag bli mer aktiv på den här fronten igen, jag lovar. Har ju lite pris att inhämta och skicka vidare...

Tjingeling.
Jajust det ja! Bilden. Hur många pengar skulle man inte kunna ge för att få bli liten en stund igen och få återuppleva detta?
Till Ylva: Den här vovven bodde i pepparkakshuset...

lördag 17 januari 2009

En utveckling på mitt utvecklingsförslag (eller inveckling)

Maken är fit for fight igen och nappade ju direkt på mitt förslag till Maxi så nu drog våra diskussioner igång. Så på hugget redan, och vi som inte ens druckit elvakaffe än, hur ska detta sluta? Jag bävar!
För det första har vi enats om en bubblare på listan över saker barnfamiljer inte borde få köpa. Äggula! I kombination med två-åring är det ett djävulens påfund. Fatta att det blir ett med sockan om du trampar på det. För det gör du, trampar på det alltså, eftersom det är everywhere efter en frukost.

Vidare spånade vi på det här med att inte kunna scanna vissa saker. Det finns ju oääändliga möjligheter på detta. Några exempel:
  • Nu efter jul borde per automatik godis och kakor vara låsta. För vissa av oss borde man få väga in sig i samband med att man tar scannern. För högt BMI - inga gosaker.
  • För vissa män (ingen nämnd ingen glömd) kan scannern låsa sig bara han närmar sig verktygsavdelningen, mot extraavgift kan det till och med poppa upp ett meddelande: Nej, du har redan två paket slippapper hemma.
  • Skulle inte det funka, kan scannern tjuta och skrika: - Återfallsalarm, återfallsalarm!
  • Tänk er vilka jobbmöjligheter detta skapar. Det kommer stå horder med folk utanför Maxi som erbjuder sina tjänster att "köpa ut" till dem som behöver, ja langare om du hellre vill kalla dem det. Arbetslösheten kommer minska drastiskt.

Alltså, fortsätter vi i den här takten har vi efter elvakaffet löst både världsfreden och finanskrisen. Ja j-vlar va smarta vi är...

fredag 16 januari 2009

Ett utvecklingsförslag till ICA

Vissa saker borde vara, om inte förbjudna, så åtminstone märkta med varningslapp.
I alla fall i kategorin Barnfamiljer Inhandlar.
Ni vet på hyllan där man tar varan, borde sitta finnas en varning, typ den som man får upp på skärmen när man ska radera nåt: - Är du verkligen säker på detta?
Eller nu i självscanningstider, vore det väl en enkel sak att få in varningsmeddelandet på displayen. Är det maken som handlar, kunde man till och med gå så långt som att ha ett riktigt dumdumsäkert sätt - varan går inte ens att scanna. Låst.
Sug på den Maxi, där har ni ett förbättringsförslag som jag vet med mig att många barnfamiljer ut i vårt land längtar efter. Vilka varor pratar jag om? Här kommer veckans Topp4-lista (föregående veckas placering inom parantes).
  1. Ris, alla sorter (1)
  2. Couscous, alla sorter (18)
  3. Blåbärssylt (ny)
  4. Sockervadd (3)

Framtiden får utvisa...

Piggare idag. Det gäller både mig och maken. I natt sov jag typ tre timmar, låg och mådde kasst.
Om det var min variant på sjukan eller om jag har det framför mig, ja det får ju framtiden utvisa.
För säkerhets skull sitter maken i karantän på övervåningen. Har till och med fällt ner grinden till trappan, haha.
Helgens utflykt till Växjö blev hastigt och olustigt inställd - vi skulle hjälpa svågern med sambo att renovera nya huset. Det såg jag fram emot, med barnvakt och allt. Jaja, vad är en bal på slottet?

torsdag 15 januari 2009

Lika bra att förbereda sig...

Idag blir det inget bloggande för min del utöver detta.
Magen bubblar, ansiktet känns varmt och det är darrigt. Maken ligger redan. Skruttafis är lite seg.
Hej Vinterkräksjuka, varför kommer du hit? Du är inte bjuden! Stick stygga spöke!

Vi får höras en annan dag, hörrni, för ni kommer väl igen? Plomise?

onsdag 14 januari 2009

Det ska tydligen börjas i tid

Pillerill har en fascination för mobiltelefoner. Nä, en enorm mani är ett bättre uttryck.
Ser han en, ska han ha den och göra den till sin. Kosta vad det kosta vill.
Alla medel är tydligen tillåtna verkar det som.
I julhelgen tog han Makens mobbe och ville inte ge tillbaka den.
När han fått leka med den en stund förväntades han återbörda den till den rättmätige ägaren.
Men, vad gör han?
Öppnar lite på byxlinningen där fram. Stoppar ner den innanför blöjan så långt så att den försvinnner.
Sen plockar han nöjt upp den igen och ger tillbaka den till Maken.

- Ueew, han ollade min telefon!!!!!

Dagens ungdom, jag säger bara det!
Alltså, va tusan får de egentligen lära sig på dagis nu för tiden?

tisdag 13 januari 2009

Sjuttiotalare igen...

Samma 70-tal. Samma familj. Samma kanotutflykt. Jag ger mig inte verkar det som.
I denna kanoten har man tillbringat ganska många flytvästtimmar minsann.
Ett gediget hemmabygge som går under namnet Elmtåsaflåsan. Vi paddlade nog aldrig särskilt långt, men utifrån ett barns perspektiv kunde det lika gärna varit jorden runt. Sträckan är oväsentlig, det är ju äventyret som räknas.

Det står helt klart att mina föräldrar är något udda, i positiv bemärkelse, med tanke på att de i sin ungdom byggt inte mindre än tre båtar. Nu kanske jag blir rättad här, det kan vara fyra (isjakten?).
Det var:
  1. Kanoten som sagt
  2. Katamaranen ( som tyvärr inte hade nåt namn)
  3. Trampbåten Agaton Sax

Just trampbåten var en skön pryl, en kombinerad badbrygga och båt. Har inget foto just nu, men jag letar...

Nåt bra som bara blev bättre

I den lokala morgontidningen har vi tidigare varit benådade med en hysteriskt rolig krönikör, Karin. Hon har med liv och lust varje fredag levererat krönikor om livet med man, hus, två barn och mammakilon. Det har passat mig som hand i handske. Igenkänningsfaktorn har varit skyhög, för att inte drista sig till att säga blixterhög. (För er som inte är från Blekinge kan jag säga att blixter är ett prefix som blekingebor sätter på allt som måste markeras rejält. Och då menar jag rejält!)

För nån vecka sen levererade hon sin sista krönika och meddelade att hon numera jobbar på lokalradion.
Skit.

Häromdagen insåg jag att hon bloggar: Karin-Ketchupmamman, väl värt ett besök!
Ahh, livet kändes genast ganska OK igen. En blogg till att följa är ju aldrig fel eller hur?

Så, idag av en slump råkade jag lyssna på P4 Riks på jobbet. Kom då att tänka på Karin och hennes radiojobb. O se, sprack minsann inte solen fram?? Karin leder ett program som heter Hattfabriken och det sänds på bästa möjliga sändningstid - när jag kör hem från jobbet! Nu slipper jag ratta runt mellan Mix Megapol, Rix FM och P3 i hopp om ett bra eftermiddagsprogram.

Vardagslycka genom etern!

måndag 12 januari 2009

Ooops, I did it again...

Det här är ju inte så lite pinsamt, men jag bjuder på det:
Lagade mat och maken ringde och meddelade att han blir lite sen. Okej, då väntar vi en liten stund då.
Under tiden kan man ju passa på att kolla in lite GI-matinspiration.

Men, vad gör jag?
På spisen stod stekpannan på full fräs med champinjoner i.
Det var ganska mycket champinjoner faktiskt och ja nu skrev jag i imperfekt, för en ansenlig mängd ligger i soppåsen nu...

Jag böjer mitt huvud i skam.

Kartsjuka med resfeber


Hittade det här i senaste Allt i Hemmet. En familj som har världskartan i matrummet. Jag känner att jag gillar den familjen...
Kartan är dessutom behandlad (tja, inplastad) så att de kan rita på den med whiteboardpenna.
Varför har jag inte en sån?? Varför?
Hallå familjen, här kom ett presenttips till min födelsedag!

Men visst är det genialt? Att kunna rita på den. Visa vart man ska åka för vetgiriga barn ( och nyfikna vuxna). Drömma sig bort lite genom att rita upp resor man vill göra. Bara fantasin sätter gränserna.
Risken finns ju att kartan skulle vara ganska fullkladdad när det kommer till drömresor. I alla fall på vissa kontinenter.

Nu när jag triggat min resfeber poppar de upp, ställena jag aldrig sett men som jag definitivt skulle markera på kartan: Nya Zeeland, Australien, Irland, Spanien, södra Frankrike, Budapest, Swindon.
För att inte tala om resorna till platser jag har besökt men jag gärna återvänder till: weekend i New York, vandring på Madiera, Kosteröarna, sommarvattenland i Danmark, Österrike.

Vilka ställen skulle Ni markera?

Snygg draghund


I brist på snö här nere i södra delen av vårt land, får man titta tillbaka på tiden då man kunde få åka dragpulka. Varför gör man inte pulkor som passar vuxna? Förmodligen för att papporna skulle behöva vara gigantiska, eller vad tror ni?

söndag 11 januari 2009

Bland semlor, fågelfrågor och modiga män



Söndagsförmiddagar gnuggar vi gärna geniknölarna ute i naturen.
Den lokala orienteringsklubben anordnar tipspromenad.
Ja, det är ju rejäl pensionärsvarning på denna aktivitet, men man kan ju kallt konstatera att jag faktiskt numera är närmare pensionen än 4-årskontrollen. (å fy f-n, varför skrev jag så?)
I vilket fall som helst, det är en vacker promenad med kluriga frågor till vuxna och nån sorts bingo som passar det yngre klientelet.
Det är ett alldeles förträffligt sätt att spendera några timmar på, om det bara inte vore för de där förhatliga fågelfrågorna. Alltså i min värld finns det småfåglar, rovfåglar, sjöfåglar och sädesärlor. Kanske en aning överdrivet, men bra nära sanningen. Vild chansning på dessa frågor med andra ord. Efter att gått rundan kan man fika på hemlagad semla med kaffe för det facila priset av tjugo kronor. Det är ju liksom därför man går rundan...
Just idag råkade vi stöta på en kollega som var där och åkte lite skidor, så vi fick en rasandes angenäm stund på fiket.
Träffade också på vår Långfärdsskridskoledare Leif som hade plurrningsövning med blivande ledare. Att åka så där med berått mod fram mot öppet vatten, det är iskallt gjort eller hur? I dubbel bemärkelse.

Säkerheten först


Tror ni att det är säkert för mig att koka gröt nu?

lördag 10 januari 2009

I know him so well...

Maken sitter i trappan och diskuterar placering av brandvarnare med mig. Samtalet glider över i ditten och datten och följande konversation utspelar sig:
Maken: - Min skruvdragare är sönder.
Frun: - Ja, jag vet, det är glapp i sladden.
Maken: - Nej inte den. Den sladdlösa. Den funkar inte.
Frun: - Vaddå funkar inte?
Maken (med lessen min): - Det händer ingenting, den är kaputt.
Frun ( med lätt ironisk, överdriven lessen ton):- Å stackars dig, måste köpa en ny...
Maken: - Ja, stackars mig, måste köpa ny.
Frun: -Ja, stackars stackars du, måste köpa ny. Hur många gånger släppte du den i golvet?
Maken: - En.

Ärlig, prylkåt och kreativ. Oh, I know him so well!

Update: Lite senare sitter maken och kollar på bilannonser på nätet. Borde jag bli orolig nu?

Vackraste blomman är korad


Visst är det här den vackraste blomman? Åtminstone i kategorin julblommor.

Just det här exemplaret står i fönstret och sjunger refrängen till Survivor med Destiny's Child. Nån i vårt hushåll, ställde ut den på altanen för att försena blomningen. Inte så smart när det senare blev frostnätter. När den sen stelfrusen skulle få frid på komposten syntes ett litet litet blad i mitten. Bara nån vecka senare såg den ut så här!

Tack till Ung tant, som inte bara inspirerade mig med sina blombilder, utan som också verkar ha betydligt grönare fingrar än undertecknad.

Mjölkbud på väg


Varje dag. I ur och skur.

fredag 9 januari 2009

Har ni fest eller?



När resten av världen verkar titta på Let's Dance, hittar jag de här bilderna i pappas bildskatt.
Detta måste bara var före min tid.
Nån musikfest på Gärdet var det i alla fall. Nån som vet mer? Nån som var där?

torsdag 8 januari 2009

Ur askan i elden

Alltså, här har vi gått och frusit hemma hela julhelgen i stort sett. Mycket på grund av vi tajmade vår omisolering av vinden så perfekt med permafrosten som lagt sig över vårt avlånga land. Men även på grund av att vi, rent ut sagt, har blixterkalla golv i huset. Ja, vi bor i ett renoveringsobjekt, helt frivilligt, men mer om det i ett framtida inlägg. Låt oss nöja oss med att konstatera att i morse när jag huttrade iväg till jobbet, med ett glatt barn och ett som vrålskrek, tänkte jag att det trots ångesten skulle kunna bli ganska bra att jobba igen. Om inte annat så för att kunna dricka mitt morgonkaffe i ett varmt fikarum, utan att behöva tjata på personen på stolen bredvid och liksom vila upp mig lite.
Vad trodde jag egentligen???

På vårt våningsplan på jobbet har det idag varit 17 ynka grader. Till råga på allt var det bara en endaste pinal som jag inte fick med ut i bilen idag - min goa varma stickade sjal.
Hutter.
Och hutter igen.
Ska nog lämna in ett klagomål.
Det är dålig service på det där jobbet.
Var är fårskinnstofflorna när man behöver dem?
Varför finns det inga fleecefiltar att hämta ut?
Infravärmare?

Och varför i hela friden är tangentborden så små, när tumvantarna är så stora?

onsdag 7 januari 2009

Lite jobbångest så här på kvällningen

I morgon är det dags igen. Jobba.
Det är inte utan att jag har lite ångest faktiskt. Har varit ledig sen fredagen innan jul, det sätter ner jobbmoralen rejält.
Inte så att jag inte trivs. Nä, det gör jag. Trivs väldigt bra just nu.
Men dock ångest. Det var ju så mycket jag skulle hinna på julen. Det mesta har jag faktiskt hunnit, men inte allt.
Det är ju så skönt med sovmornar. I morgon bitti ringer klockan tre timmar tidigare än i dag. Fy. Usch.
Jag är inte morgonpigg, har aldrig varit, kommer inte att bli heller.
Kunde jag bara få börja jobbet framåt elvakaffet, ja då skulle det nog funka bättre tror jag.
Kan vi inte bestämma det? Att vi liksom skjuter fram allt lite?
Snälla?

Återigen detta 70-tal


Det kanske märks att jag är en nostalgisk typ? Jovars, ibland så.
Oftast ligger det och pyr lite grann, men sen så slår det till mig i bakhuvudet! Pang!
Just nu har jag lite ont i huvet.

Håll till godo med denna bilden.
Update: Vad skådar mitt norra öga, russinpaket! Mamma, hur kunde du??

Dagens adrenalinchock

Sådärja, dagens pulshöjare är avklarad. Det gick fort, hann inte ens äta frukost först.
Medan barnen tittade på Råttatouille började jag på frukosten samtidigt som jag startade upp datorn, den är lite slö.
Hittade en kommentar från Daniel, en kille som inte kommenterat innan. Kollar in hans blogg litegranna och jisses vilken rolig/bra blogg!
Läs dikten Regn här, så förstår ni kanske varför jag gillar den.

Men Perkele, det luktar ju lite bränt! Gröten! På spisen!!!!!!!!
Det var inte en sekund för tidigt...
Så tack Daniel, så j-vla mkt för att du skriver så bra så att gröten bränner vid och köket blir rökfyllt!

Och tack, allra ödmjukast, för att du gjorde mig uppmärksam på att jag inte ska göra två saker samtidigt och inte minst på att INGEN brandvarnare fungerade.
Idag ska jag köpa både nya brandvarnare och nya batterier.
Testar ni era brandvarnare regelbundet? Gör det är ni snälla. Det ska jag börja göra.
Puh.

tisdag 6 januari 2009

Å nu en fråga till Er läsare...

I vår familj har vi en massa uttryck som vi svänger oss med. Oftast är det nån kommentar som nån fällt nån gång som går i repris vid lämpliga eller olämpliga tillfällen, typ:
-Det tar bara en halvtimme.
- På tal om element, jag hade en hamster...
- Det var ung-skog här när jag var liten.
- Vem har gett dig rast?
Den sistnämnda är min favorit när maken gör nåt riktigt skitjobb i våra renoveringar och pustar ut lite.

En hel del kommer från filmens underbara värld. Om man ska gå på toaletten, säger man givetvis:
- Gösta, jag måste! (det har förvanskats till endast Gösta måste.)

Och råkar nån släppa en fis, ja då är man snabb med ett kyligt:
-Trevligt. ( ni som kan er Hitta Nemo, ni fattar va?)

Så, nu till frågan. Vad har ni för kommentarer som ni svänger er med? Jag är gruvligt nyfiken!

I'll be back!

Nattkyla

I natt när vi skulle lägga oss efter makens födelsedagsfirande, var det 19 minusgrader.
Nitton minus -det skojar man inte bort precis.
Jag låg där under mitt goa varma täcke, och var på väg bort i drömmarnas land. Ja ni vet känslan, den sköna känslan av att snart somna.

Det är då, exakt då, som jag kommer på att våra tre ljuslyktor utomhus fortfarande är tända.
Skön känsla borta.

måndag 5 januari 2009

En flicka med koll

En gång i våras var Pillerill lite olydig, gjorde inte som storasyster ville.
Inget nytt under solen alltså.
Skruttafis suckade och sa:
- Om han ska bli man, då får han minsann lära sig att lyda!

Som sagt, that´s my girl!

Glädje i vintertid


För det första, det var varken en bra kamera eller en bra fotograf inblandad i detta. Så nu är det sagt.

I det lilla samhället där jag bor, bor även en familj som vågar ta ut svängarna så här i juletid.
De är de som bor i huset på bilden.

Deras elräkning är jag inte särskilt avundsjuk på.
Men faktiskt lite tacksam över den. För annars hade ju inte vi andra fått promenera förbi det här huset och fått glädjas av deras hysteriska orgie i ljusslingor.
Deras hus gör mig glad!

De flesta man pratar med om det här huset, skakar på huvudet och tycker de är helt knäppa. De flesta tycker även synd om grannarna, tänk att behöva bo grannar med såna stollar, osv.
Nu när jag tog kortet, så råkade jag stöta på det ena grannparet. Vet ni vad de tyckte?
De tyckte precis som jag, att man blir glad av det. Enda smolket i bägaren var väl att trafiken på gatan ökade markant i december. Men annars gillade de grannarnas hobby så mycket att de i år gett bort alla sina slingor till dom, så att huset skulle kunna blir ännu mer lysande nästa år!
Programmet Grannfejden göre sig alltså icke besvär med att åka dit.

Så jag tog mina kort, snicksnackade med grannen några minuter och gick sen vidare med ett stort leende på läpparna. Som balsam för själen, den promenaden!


lördag 3 januari 2009

Välkommen till familjen med totalt jullov

Dekadensen i Maison de Nipe är just nu total. Vi har jullov till 110%.
Klockan är 23.01 och situationen är som följer:
Frun i huset pusslar som besatt i väntan på att klå maken i MegaBuzz.
Maken och Skruttafis spelar fotboll och handbollsturnering i vardagsrummet med dörren till gästrummet som mål.
Inte nog med att man får vara uppe hur sent som helst tydligen, man får spela inomhus.
Den enda som sköter sig just nu är Pillerill, som sover sött, men han gick till sängs två timmar senare än normalt.
Det kommer bli hårt att landa i vardagen igen nästa vecka, sanna mina ord.

Men vi har roligt.
God fortsättning på Er!

Barndom


Den här bilden är så typisk för min barndom.

70-tal i sitt esse.

En barfotamamma med långa flätor som spelar fiol.
Ute.
På en pall.
I bakgrunden jag och syrran som leker.
Folkvagnsbuss.
Handmålad.
Lila.
Ljuslila.

Ni fattar va?
Vilket unikum man är, som blev så här redig i alla fall?!

Nädå, nu ska vi inte vara såna. Inte alls. Jag har bara bra minnen av den delen av min barndom. Jag vårdar minnet av livet med BonnOllesAllmogeKapell, Tassemarkernas Spelmän och spelmansstämmor väldigt ömt i mitt hjärta.

fredag 2 januari 2009

Att lägga en Duracellkanin

Alternativ titel: Sämsta farsan

Efter att lovat lite mycket fick pappan köra igång Wintergames på PlayStation2 och spela lite med Skruttafis, nu, way beyond läggdags.
Roligt hade dom i den virutella slalombacken, själva fick jag lämna walkover tidigt, jag blir sjösjuk av såna spel.
Men hur upptrissad blir en 6-åring tror ni? Nu, kvart över elva, bestämde föräldrarna att det var sängdags.
- Jag är hungrig mamma!
(en klassiker, den lär man sig första lektionen i JagVillInteGåOchLäggaMigSkolan)
Under tiden jag gör en macka ber jag henne varva ner lite, sluta att skutta fram i köket.
Då hör man från den studsande Duracellen:
-Mamma, jag har dåliga nyheter till dig! Jag är inte trött!
-Skruttafis, jag har dåliga nyheter för dig också! Du får studsa upp till sängen i alla fall!
Sorry Hönan, mamma vann.

Så här i istider

Om ni kollar in detta, hittar ni ett intressant och fyndigt frågeinlägg om att ha det glatt, så här i istider. Jag hoppas att mitt svar till frågetställaren syns nu, för jag hittar inte det?

Inlägget fick i alla fall min längtan efter mina långfärdsskridskor att formligen explodera! Jag längtar efter ryggsäcken, dubbelpiken, ljudet av sjungande is och framför allt efter medvinden!
För er som känner precis som jag, kolla även in Fannys bilder från hennes tur häromveckan.

Update: Mitt svar till frågeställaren försvann, så jag fick författa ett nytt, nu finns det där.

In med väääämen i stuan!


Imorse visade utetermometern på 10 minusgrader. Inne i sovrummet var det 16.7 plusgrader. Inte så mycket att hurra för kanske. Men saken är den att när jag klev upp hade vi ingen isolering uppe på vinden. Det är inte så smart när det är så kallt, eller hur? Det känns som om det är vårt hus ensamt som just nu räddar elbolaget undan finanskrisen.

Men det var när jag klev upp ur sängen det ja! Det tillhör dåtiden.

Nu i framtiden, nu ska det bli varmt och gosigt. Vi hade celebert besök nu på förmiddagen av två tomtar som i sina säckar inte hade några juklappar. Däremot en faslig massa isolering. Vinden är nu täckt av detta, tack och lov. Prisa Gud för skatteåterbäringen, nej nej nej dumsnut, jag menar ju isoleringen.

Långsamt tinar familjen upp.

Nu ska det bara bli isolerat till källaren också, men det är ju ett senare projekt.

Jag har sagt det förr, men jag säger det igen:

-Den som har gammalt hus och ung fru, har arbete nog.


Sämsta morsan

Vissa saker är jag skeptisk mot bara per automatik. Kan inte, vill inte, har inte lust.
Försöker förhala, vill gärna slippa, usch nä det är inte min grej detta osv.
Sen när jag väl kommit igång, ja då flyger f-n i mig och det finns ingen broms.
Ingen broms whatsover, faktiskt.
Igår hände det igen.
Först förhalning (snälla, kan vi inte spela en omgång kort till först, snälla?), sen lite tveksam början. Sen...
Jiiihaaaa! En gång till, en gång till, en gång till!
Ignorerade till och med faktumet att Pillerill vaknat och ville komma ner och hjälpa till alternativt få en välling till. Strunt i honom, pappan får fixa det, bara jag får fortsätta!

Hrm.
Hes i halsen blev jag till slut.
Lite skämmigt att erkänna, men...

Singstar, mina vänner,
Singstar hette drogen.

(nej, det finns varken bildbevis eller ljudklipp - å det ska ni vara glada för)

torsdag 1 januari 2009

Tidsmaskin?

Har ni tänkt på en sak gott folk?
Vilken föryngringseffekt fyrverkerier har?
Minsta lilla Kinapuff kan få mogna män i 35-40 års ålder att på ett litet nafs bli sisådär 15 år igen.
Fatta potentialen i detta!
Botox - släng dig i väggen.

-Älskling, nästa år tänker jag vara med och smälla raketer!