tisdag 31 mars 2009

Både sött och salt

I dag har varit en blandad dag. Både sött och salt.
På arbetsplatsen där jag är konsult, var det två som slutade idag. Uppsagda som så många andra. Trist, för jag gillade dem och det kommer bli tomt utan deras skratt i fikarummet.
Efter jobbet väntade föräldrarmöte på skolan som handlade om omorganisation. Både jag och maken hade läst fel på inbjudan så vi kom insläntrande en halvtimme efter alla andra. Suck...
Mötet var ju som väntat inte så upplyftande. Idag går Skruttafis i åldersintegrerad F-2 klass, uppdelade i tre grupper tvärs genom åldrarna. Granne till denna avdelning ligger särskoleklass som de samverkar med en hel del. Detta medför att Skruttafis inte bara lär sig umgås med ALLA barn, utan även lär sig stödtecken. Bara positivt tycker vi och alla andra föräldrar. Det ska man nu ta bort, givetvis. Utan att diskutera detta med oss föräldrar. Man ska både ta bort åldersintegrationen och skapa en stor klass av alla 6åringar (31 st på hela skolan) samt sluta med samverkan med särskolan. Ingen rimlig förklaring ges från rektorerna. Lärarna sliter sitt hår, informerar oss men får inte göra mer. Blä.

Då var det skönt att hämta Skruttafis och Pillerill hos barnvakterna och köra hem. På vägen hem höll Skruttafis låda som vanligt. Pladder, pladder och lite sång. Sjöng Tingeliin med både inlevelse och luftgitarrsolo.
Slutet lät ungefär så här:
-Tingeling, tingeliiiiiiiing! Weeeouwww!
-Asså, vad jag är bra!

Japp gumman, you rock!

måndag 30 mars 2009

På lekhumör

Så där ja, ledig dag idag. Efter frukost ville Pillerill gå ut och leka. Snäll mamma lyder.
Vi lekte leken slänga skräp från förrådet in i släpet. Efter det lekte mamman skruva upp handtag i förrådet till alla räfsor, krattor och spadar, medan Pillerill lekte leken titta på. Efter tio minuter tröttnade Pillerill och lekte istället leken hämta sand i sandlådan och hälla ut på golvet i förrådet. Detta samtidigt som mamman övergick till att leka j-vlaskruvleken och förbannade-skruvdragarleken samtidigt, ty mamman är ju kvinna och kan således leka två lekar samtidigt. Efter de två lekarna lekte hon leken som går ut på att tänka osnälla tankar om a) förrådet, b) maken, c) verktyg och d) alla förbannade prylar som dräller på golvet och som man kan slå sig på när man skruvar upp krokar. Pillerill lekte hämta vatten i kranen och hälla lite överallt.
Nu tog mamman i med det tunga artilleriet, hon lekte bil och släpleken, den går ut på att backa bilen så nära släpet som möjligt och sätta ihop dessa, utan att bryta ihop. Pillerill är för liten för att leka den, så han fick vila lite i bilbarnstolen.
Nästa lek gick bättre, den är rolig, man leker att man slänger alla sakerna i en container som det står Restavfall på. Ju fler saker man får i desto roligare är det. Väl hemma igen lekte mamman rattaruntsläpetpåtomten-leken och Pillerill lekte att han hjälpte till ifrån bilbarnstolen.
Pillerill ville sen leka att han hoppade i studsmattan medan mamman lekte plocka ihop sladdar på altanen. Efter detta blev vi trötta på att leka och gick in.
Då hände nåt märkligt! In kommer en figur och börja leka leken trycka ner glass i halsen på mamman. Ett halv Ben&Jerrypaket. DEN leken kan vi väl leka igen?

Lite beröm skadar aldrig!

Lite beröm har min blogg fått! Det känns alltid bra!Från Segsliten kom den första, för flera veckor sen. Har bara inte fått tummen ur förrän nu. Skamligt jag vet.
Denna vill jag ge till Hemliga Damen, för att hon utmanade mig i att träna med lite regelbundenhet. Vi har inte lovat varandra att bosätta oss i träningskläderna, utan mer se till att det faktiskt blir av. Min motivation till att träna har stigit med flera tusen procent. Tack för att du fått min ända ur vagnen!
Från Katinka kom den här. Den här vill jag ge till: Umma för sina goa texter och till Frida för att hon har så aptitretande matbilder.

söndag 29 mars 2009

Att gröatitta del 2

Fick lite tillrättavisande angående att gröatitta av de språkliga experterna hemmikring.
Jag bör påpeka att man egentligen gröatittar utan bil, med hjälp av apostlahästarna. Jaja, ni har väl rätt då kära päron, men i vår generation är vi ju bilburna och bekväma.
Nåväl, nu är det framfört.
Att gröatitta är alltid skoj, oavsett transportmedel, om den saken är vi dock rörande överens!
På bilderna en liten annorlunda gröatittning från 2005. Vi kallade den kort och gott "försöka känna igen sin hembygd efter Gudrun-gröatittning".

lördag 28 mars 2009

Undrar vilket öde som är värst?

Stackars små krukväxter som bor hemma hos oss.
De som mot förmodan inte vikit hädan på grund av torka, de kommer nog kola ändå. För det finns nog ingen möjlighet att de klarar chocken av att idag både fått vatten och blivit omplanterade för första gången på 3 år.

Poor little bastards.

Vi har vår i luften, var har ni er?

Vår i luften! Ut med mattor. Ut med gamla blommor! Ut med dammet!
In med ny frisk luft!
Städning på schemat, det var minsann på tiden. Skaka av mig lite mörka tankar, låta solen lysa upp varje vrå.

Ska ta ner ljusslingan på altanen, det är väl dags nu eller) ;-)
Kanske till och med byta bort julgardinerna...

Tjolahopp!

fredag 27 mars 2009

Språkresa till sommaren kanske

En morgon denna veckan, låg Skruttafis i vår säng när vi vaknade.
Följande konversation utspelar sig:

- Godmorgon pappa.
- Godmorgon min skatt.
- Pappa, jag vet vad StarWars heter på svenska.
- Jaha, vad då?
- Stjärnornas krig. Men jag vet inte vad CloneWars betyder.
-Inte jag heller. (trött pappa tar en genväg)
- Jag tycker nog att du och mamma borde lära er lite mer engelska.

- ...

Respons

Tack för era kommentarer på mitt förra inlägg! På nåt underligt vis var jag lite nervös för responsen. Varför då? Förmodligen för att detta är nåt som berör mig djupt, eftersom det river i gamla sår. Ärren går aldrig ur en tiger, eller hur var det nu? :-)
Lusamusa skrev:
"ALL mobbing är skit och ett problem är att det som är ett kul skämt för någon, kan vara oerhört kränkande för någon annan. "
Exakt. Min åsikt är att om man skämtar om nån (i synnerhet om det sker inför andra) är det ens förbannade skyldighet att vara observant på offrets reaktion. Hur oskyldigt skämtet än kan tyckas vara. Detta gäller oavsett ålder, oavsett situation. Gäller i skolan såväl som i fikarummet.
För skämta med varandra måste man ju få göra! Men det är alltid, alltid på "offrets" villkor!

Dagen till ära läste jag i Aftonbladets Wendela om en Facebookgrupp som heter ”Är hon mer än 10 meter från spisen har hon rymt!”.
Egentligen borde jag inte ens bevärdiga denna grupp med 3400 (!) medlemmar med en kommentar, men himmel, vad finns det för folk egentligen??? Deras blotta existens gör ju mina åsikter än mer aktuella: Man skrattar inte åt nån som inte vill bli skrattad åt. Punkt.

torsdag 26 mars 2009

Smygtitt in i garderoben

Innan jag startade min blogg, funderade jag länge på hur den skulle vara.
Framför allt funderade jag länge på vilken ”ton” den skulle ha.
Ärlig, lättsam och trivsam, beslutade jag sen.
Hoppas att jag upplevs som en kvinna som försöker ta det mesta med ro. För så är det numera!
Jag tror stenhårt på den självuppfyllande profetian, att man blir vad man tänker. Man blir även vad man skriver. Fokuserar man på de bra sakerna i livet, så föds nya bra saker.
Men även jag har ju skelett i garderoben, självklart. De ska inte få nån plats här på bloggen, men ibland måste de få luftas lite.
Senaste tiden har jag funderat mycket kring det här med hur vi behandlar varandra. Vi är många som läst Tyskungens blogg, numera nerlagd. Tack och lov säger jag! Oavsett om den nu var ett experiment eller inte, så blev jag duktigt ledsen på slutet. Inte för att den visade sig vara en mix av ärliga och påhittade inlägg, utan för hur de som läste den reagerade på de olika inläggen. När Klaus skrev sina mest vidriga inlägg, där han oprovocerat gjorde ner andra, då hejade massan på! Helt utan eftertanke hos somliga. Det gör mig mörkrädd.
Oprovocerade elakheter mot nån som inte är med i leken, är en vidrig form av mobbing. Varför tar jag upp detta då? På förekommen anledning, kan man säga. Jag är glad att jag inte är barn och tonåring längre, vi kan nöja oss med så mycket information just nu.

Men varför tar jag då upp detta just idag då? Jo, för på väg från jobbet idag såg jag en sak som på ett ögonblick väckte upp skeletten. Som fick mitt adrenalin att pumpa, irrelevant högt.
Kör genom vår lilla stad för att hämta upp barnen hos makens frisör. På trottoaren ser jag tre tjejer i yngre tonåren. Två av tjejerna går några steg framför den tredje. De ser tuffa ut, den tredje ser inte riktigt ut att passa in, inte samma stil riktigt. Tuffa tjejerna skrattar så att de håller på att ramla omkull när de går. Tokskrattar. När jag kör förbi tjejen längst bak, ser jag hennes ansiktsuttryck. Hon skrattar INTE. Hon ser fruktansvärt besvärad och ledsen ut. Det är henne de skrattar åt ser jag nu. De hånskrattar. Då ser jag den. Muggen. Hon har en pappersmugg instucken i sin luva. Aha, ett practical joke alltså. Men, tjejen ser inte muggen, hon förstår inte varför de skrattar åt henne. Det syns så väl på hela henne, på ansiktsutryck och hållning, att hon inte kommer skratta när hon upptäcker muggen. Så få sekunder jag såg det hela, så mycket jag hann registrera. Jag ville tvärstanna bilen, skrika åt henne att det är en mugg i luvan de skrattar åt. Ville skrika åt tjejerna, att hon för h-lvete inte vill bli skrattad åt, ser ni inte det! Men trafiken tvingade mig bort och vid ratten satt jag med min upprördhet. Överreaktion, javisst kanske. Ett litet practical joke kanske. Men kanske en glimt av nåt helt annat.
Man skrattar inte åt nån som inte vill bli skrattad åt och som inte förstår varför det skrattas. Punkt.
Gör mot andra, som du vill att andra ska göra mot dig.

onsdag 25 mars 2009

Terror på Nipe Street

Min man terroriserar mig. Är inte det olagligt?
Han vill ha en ny bil. En grå BMW utan tak.
Finn fem fel liksom:
  • inget tak (opraktiskt)
  • grå (ja, jag vet att det heter silvermetallic, men det hjälps inte , det är grått i alla fall)
  • BMW
  • priset, älskling, priset! (nä, jag vet att jag inte fått höra priset än, men det finns väl kanske en anledning till det eller?)
  • jag vill ha en systemkamera och nya köksmöbler

Det är okej att han har bilden uppe på sin dator som för tillfället är strategiskt placerad på köksbordet. Det är också okej att han funderar på att lägga in bilden som bakgrundsbild. Det kan väl också vara okej att han tittar på mig med sina "hund-med-smörgås-i-blicken-ögon"...

...men det är f-n i mig inte okej att ge min dotter pengar för att hon ska komma in till mig och säga: Mamma, det finns en bild där ute i köket på en bil utan tak, precis en sån vill jag ha!

tisdag 24 mars 2009

Nya utmaningar

Efter att förra veckan bestigit Mount Washmore, är det nu dags för nästa utmaning:

Ironwoman

3.8km skrynkliga barnkläder, 180 byxor och avslutningsvis en marathon med damtoppar.

Ungefär sisådär i runda slängar...

Update: ja, givetvis heter det ett marathon, nån måtta får det vara på slarvigheterna...
Update 2: Har fortfarande inte kommit till skott...

måndag 23 mars 2009

Lite snett blir inte rätt!

Vissa dagar låter bra i teorin, men i praktiken...
Idag var planen att tillsammans med svåger och kusinerna leta lite skatter, se förra inlägget.
Först öppna förskolan på förmiddagen, sen snabb lunch, ut i skogen och leta efter tre skatter och sen kröna det hela med våfflor. Låter ju som en bra plan, tyckte vi!

Jo tjena...

Allt går bra till skattletningen.
Jag börjar storstilat med att bli lätt irriterad på Skruttafis för småsaker, så jag är lite uppretad när vi möter svåger med barn.
Nåväl, vi traskar ut i skogen till det lokala vattentornet där vi ska leta efter en liten magnetisk skatt. Inte mycket metallsaker där inte. Vi letar och letar. Ingen skatt. Barnen ger upp. Vi tar en livlina och ringer en vän, eller fru tillika syster med tillgång till Internet. Jodå, den ska vara liten och magnetisk. Efter en stund till ger vi upp. Vi tar nästa. När jag ska knappa fram den i min GPS, har Pillerill lyckats radera den, när han lånade den och lekte att det var en Inga (dvs telefon). Suck. Av nån anledning tittar jag inte på svågerns GPS, utan ringer en vän igen. Snälla syrran ger mig nya koordinater och vi ger oss iväg. Hej och hå, över väg, genom gyttjiga traktorspår. Nerför branta bergshällar med barn på axlarna. Kommer fram till nästa skatt. Boklöv och brant backe men ingen skatt. Barnen utan utebyxor kasar ner för backen och leker. Tappar skor och skitar ner vantar. Slåss lite och kinkar ihop. Jag och svåger kinkar ihop men slåss lyckligtvis inte. Hans GPS visar några hundra meter fel. Båda två är ju tävlingsmänniskor, så vi vill inte ge upp. Till slut inser vi faktum, vi hittar inte. Samlar ihop alla barnen och går till den tredje skatten som enligt min GPS ligger 300 meter bort och enligt svågerns bara 220
meter bort.
Smal stig, brant berg och vild å längst ner, idealiskt med 4 barn i åldrarna två till sju. Pillerill har lessnat för länge sen och dessutom tappat bort sin Mimmi (napp). Denna skatten hittar vi i alla fall, men där var inga roliga bytesgrejor. Nähä, nu skiter vi i det här och åker hem och gör våfflor! Jag kör direkt hem, för Pillerill har mer än lessnat nu och jag tänker börja på smeten medan svåger köper grädde, glass och sylt. Väl hemma är blodsockret på golvnivå på samtliga. Det är då jag inte hittar våffeljärnet! Det har vi slängt, kommer jag på efter ett tag. Svågern vänder om i kassan på Konsum bara för att upptäcka att de har sålt slut på alla våffeljärn.
Snälla grannen, vilken ängel, har inte bara ett att låna ut, det är ett dubbeljärn också!
Så det blev rätt bra till slut, vi måfflade våffla, drack kaffe och konstaterade att lite snett blir inte rätt i geocachernas värld!
(Pillerill med GPS runt halsen, eller är det en telefon?)

Att leta skatter

Lovade ju ett inlägg om Geocaching.
Man letar alltså efter skatter med hjälp av en GPS. Skatterna kan vem som vill lägga ut, vart man vill i stort sett. Viktigt är sen att registrera koordinaterna för skatten på Geocaching.com, där man kan registrera sig som medlem. Sen är det fritt fram för andra registrerade medlemmar att försöka hitta skatten och logga att de har hittat den. Oftast ligger skatten i närheten av någon fin plats, något historiskt intressant eller bara på ett ställe man vill delge andra. Skatter finns över hela världen! Vi har letat skatter på exv Fuerteventura, i Danmark, på Österlen och på vägen hem från Skruttafis skola. En del skatter är stora som en BigPack ungefär och vissa är små som filmburkar eller till och med så små som små magneter. En del är lätta, andra får man tänka till ordentligt för att hitta. De som är stora innehåller ofta lite småsaker, som man kan byta sig till genom att lägga dit något annat. Det är ju det här som lockar den kortare delen av vår familj. Att leta brukar vara skoj i ungefär fem minuter. Det här är ett underbart sätt att komma ut i naturen och se saker man annars hade missat! När man åker på semester är det ju ett bra sätt att få sig lite natur, kultur och historia, inte bara shopping och turistfällor.

Så här kan skatten se ut. En loggbok, en penna och lite bytessaker.

söndag 22 mars 2009

Att gröatitta.

Söndag. Ett trivsamt ord.
Långfrukost med familjen. Föräldrar på besök. Tipspromenad med föräldrar, barn och lånade barn. Kaffe och semla för 20 riksdaler.

Hur toppar man det?
Jo, man åker och gröatittar en smula.
Gröatittar är ett fint ord eller hur?
För er som varken läste Småländska B på gymnasiet eller är födda i Småland, kan jag förklara att definitionen på att gröatitta ungefär skulle kunna lyda så här:
"Att med bil åka runt i nejden och spana in hur mycket grödorna har växt, alternativt bara snoka hur det ser ut runt omkring". Söndagsåkning är en annan synonym, inte helt korrekt men hyfsad ändå.

Nåväl, vi har varit och gröatittat idag; jag, barnen och föräldrarna.
I Blekinge är grusvägarna om möjligt ännu smalare, krokigare och vindlande än i Småland.
Rakt ut i skogen styrde vi våran färd. Många träd, stenar, kohagar och små stugor har passerats minsann. Flera mil med stenmurar har vi följt. Vi åkte så långt ut i naturen att kartan till och med tog slut. En liten lätt omväg blev det, men ack så trevlig! Som chaufför blev det svårt med fotograferingen tyvärr, önskar att jag hade tagit en bild på High Land Cattle-korna som tittade under lugg på oss.

Repris på detta får det bli, både en och två och flera gånger!

Huset på bilden är min farmors, numera bebott av kusinen. Stenmuren är sedan länge tyvärr borttagen. Där kunde man mörka sommarnätter ibland se lysmaskar!

fredag 20 mars 2009

Nostalgi igen

Men hej hallå syrran!
Outside the box, var det väl eller?
Nä, du har så rätt så, det uttrycket var inte uppfunnet då...

torsdag 19 mars 2009

Dagens hjärngympa

Man lämnar på Fritids, kommer ihåg vantar, överdragsbyxor och Skruttafis.
Lyssnar på Stieg Larsson i bilen samtidigt som man kör bilen.
Kommer ihåg att stämpla in. Loggar på datorns alla system med login-namn och passsword, direkt utan att titta på fusklappen. Rättar fel i dokumentation halva dagen. Går till affären på lunchen och kommer tillbaka till jobbet med samtliga varor som står på lappen som ligger kvar på skrivbordet. Man går och fikar på rätt tid. Lyckas få till ett kul skämt på lunchen.
Man får uppgift av chefen att ta fram listor på restpunkter till kund, samt att beräkna progressen med x antal olika parametrar. Man levererar resultatet i rätt tid med rätt kvalitet.
Man skapar dokument. Man planerar semester med maken per mail. Kommer ihåg att gå hem i rätt tid för dagishämtning. Man kommer även ihåg att stämpla ut sig och för den delen också att ta hem maten man köpte på lunchen.
Man lyckas helt enkelt hålla huvet på skaft hela arbetsdagen.

Kanske inte så konstigt då att man, när man kommer ut från jobbet, inte har en j-kla aning om var man ställde bilen...

Vinter på glid




Nu formligen störtar våren på oss här nere i Sveriges avkrok (trädgård). Det är 8 plusgrader och solen skiner. Skruttafis kom hem med lite solbränna i ansiktet idag.
Då är det svårt att tänka sig att för mindre än en vecka sen skidade jag runt i värsta vintern.
Lite kluven just nu. Älskar ju våren, självklart. Samtidigt insåg jag på semestern hur mycket jag älskar att åka långdskidor. Ä.L.S.K.A.R.
En del av mig blir toklycklig av att gå ut på stan på lunchen och kolla alla skyltfönster med vårkläder, kisa mot solen och bara mysa (och nysa). En annan del av mig blir sorgsen när jag inser att det är dags att valla av skidorna och förpassa dem till sin plats i taket på garaget.
Varning för starkt ambivalent kvinna är utfärdad.

onsdag 18 mars 2009

Vad?

Vadet med Hemliga Damen står stilla för min del...
Har inte rört på mig sen i fredags, om man bortser från att jag 8 timmar om dygnet rör högerhanden lite över musmattan, och att jag faktiskt både växlar och svänger bilen.
Illa riktigt!
Hoppsan, glömde ju en promenad i måndags, men det räknas ju inte, eller?
Make på vift, planeringsmiddag och allmän lättja är mitt försvarstal.
Till helgen är rasten slut. Då ska jag flåsa mig runt byarundan igen tänkte jag.

Mat ute

Kvällen idag bjöd på restaurangbesök med god vän, med syfte att planera upp en friluftsverksamhet vi har.
Ett alldeles rasande trevligt förslag att göra detta på neutral mark. Vilken lyx att sitta ner i lugn och ro och både äta och planera utan störmoment. Förlåt, älskade barn att jag kallar er störmoment, men just i detta fallet är ni faktiskt det!
Utöver planerandet fick vi även samtala med två gentlemän som firade att en bok på deras förlag skulle ges ut nu. Ett kort med trevligt samtal utvecklade sig mellan våra bord.
Jag fick också lära mig att det inte bara är jag som inte längre hänger med i svängarna nu för tiden. Inte bara jag som är född på stenåldern och som inte har koll på vilka uttryck och nymodigheter som används idag.
Jag fnissade så mycket på min väns bekännelser att jag helt glömde fråga om hon också missat Mando Diao...

tisdag 17 mars 2009

Dagens moraliska dilemma


Jag har en go, rolig vän och tillika kollega som i år lever lyxhustruliv i England. Saknar henne varje dag på jobbet. Det är så tyst...
Förra veckan av alla veckor, var förärade hon Sverige med ett besök. Var var jag? Jo, i Idre. Typiskt va?

När jag kom till jobbet i morse stod där en kasse med arvegods i form av kläder från hennes son till min son. Trevligt värre.
Men där låg också en födelsedagspresent till lilla mig! GulleMalin!
Skakar man på den låter det som ett pussel av nåt slag. Pulsen ökar... Ett pussel är en starkare drog för mig än choklad. Riktigt farligt med andra ord.
Nu fyller jag ju inte förrän till påsk.
Så nu sitter jag här med mitt moraliska dilemma.

Ska jag:
A: Slita upp paketet nu genast på stört?
B: Spara på det, i alla fall till Stieg Larssonboken är utlyssnad?
C: Vara en samvetsgrann tant och öppna på rätt dag?

Svårt beslut, svårt beslut.

måndag 16 mars 2009

Så var jag där igen...

Det är måndag idag. Går i skafferiet och rotar, som så många måndagar innan.
Detta fördärv.
Efter en vit vecka i Idre, skulle jag behöva en vit vecka hemma. Utan godis varje dag. Utan kakor till kaffet.
Det började ju bra, raka spåret till skafferiets översta hylla, där kalorierna glimmar som guld.
Suck.
Jag behöver inte bara en närpolis som håller ordning på mig.
Jag behöver även en god choklad. Nej, en god man menar jag ju!

söndag 15 mars 2009

På det igen.

Jahapp!
Upp i sadeln och iväg!
Knappt hinner man hem förrän det är dags igen.
Nästa resa. På stört.
Maken sticker iväg på tjänsteresa i morgon. Till Esbjerg av alla ställen.
För min del inte fullt lika långt, men dock en mer strapatsfylld resa. En resa som är fysiskt krävande, men också rejält psykiskt utmanande. Det gäller att hålla huvudet kallt, för att inte tappa greppet om situationen och förståndet.

Jag ska klättra upp för ett berg.

Mount Washmore.

Tebaks igen

Så där ja, hemma igen.
Det blev inga längdskidor på torsdagen som jag skrev. Bastade istället...
Men i fredags åkte jag 8 km efter slalomåken.
Ja jisses vad aktiv jag var då. Lite prettovarning där kanske. Men jag blir sån på semester.
Ska hinna allt. Se varenda vrå, gå varenda stig... På solsemester jogga en halvtimme varje morgon, det skulle jag ALDRIG få för mig att göra hemma.

Fick ihop 24km på fyra tillfällen. Kanske inte så mycket att hurra för egentligen, men i kombination med slalomåkning och två småbarn i familjen, så är jag mer än nöjd.
Några åk i svarta pister också, känns bra i "utmanamigsjälv-nerven".

Än är det krut i tanten.
Jomen.

torsdag 12 mars 2009

Karl-Oskar, ja tyar ente!

Om man kommer in efter att först ha åkt slalom, därefter dragit Pillerill uppför backen till affären och hem och sen somnar i sängen på två röda sekunder...
då är man väl förlåten om man skippar ett längdpass?

onsdag 11 mars 2009

Bergtagen

Det är ju skit att det är så vackert här. När jag skulle åka längd nu i kväll, höll solen på att gå ner. Städjan lyste alldeles röd och fin, synd att jag bara hade mobilen med mig och inte den riktiga kameran. Men ändå var jag ju tvungen att stanna var femtionde meter för att ta kort. Rytm i åkningen? Skulle inte tro det. Inte för att min kropp sprudlade av energi precis, men ändå...
Efter 2,5 km fick jag låta naturens skönhet ta hand om sig själv, och ta tag i mitt åkande. Då kom det där störande ljudet igen, det där konstiga flåsande ljudet...

Majoriteten bestämmer väl?

När vi åkte skoter för första gången, jag och Maken, vände han sig om till mig efter 50 meter och sa:
- En sån här måste vi ha!
När även jag provkört, höll jag med till fullo.
Idag är vi fyra i familjen som har den åsikten...

tisdag 10 mars 2009

I väntan på...

Har åkt svart idag, tjohoo!
Skruttafis och jag tog tre åk i Funpark, hur roligt som helst.
Annars är jag lite mör överallt idag.
Nu väntan på att ge sig ut i längdspåret i solnedgången.

Ååååå vad jag lider....

måndag 9 mars 2009

Dag två

Helt traditionsenligt har träningsvärken slagit till, så här på dag 2 i Idre.
Det pumpar mjölksyra i låren, när jag åker i snöfulla backar. Så där ontskönt.
Skruttafis imponerar stort även idag. Vi åker i blåa backar och nu är tempot ganska högt.
Hon är den som åker mest av alla. Vi vuxna får ju turas om att åka och passa småttingarna.
Hon är också den som INTE har nån träningsvärk...hm.
I kväll har jag och Mamily åkt 5,5km långdskidor. För henne var det några år sen, typ 20 eller så. En strong insats måste jag säga! Att åka så långt, med vallningsfria hyrskidor, i sällskap med en tjattrande, överglad tant på superglidvallade skidor, ja det är inte illa. Fast hon var rätt tyst ett tag, i uppförbackarna...
När vi hade en bit kvar, bytte vi skidor uppe på ett backkrön och hon fick en aha-upplevelse. Vi fick även ett gott skratt, när Mamily plötsligt blev sugen på att både närstudera snön och samtidigt putta i väg sin ena skida nerför backen. Var inte det onödigt? Men snäll tant hämtade.
Så nu är de vallningsfria skidorna förpassade till skidboden för resten av veckan.

Till Malin, jag åkte lite i skate-spåret åt dig, du har inget emot det va? Inte jag i alla fall! Bättre än lösgodis! Nästan till och med bättre än sex...

söndag 8 mars 2009

Rosiga kinder


Nu är första dagens skidåkning avklarad! Det är ju inte utan att man är lite mör just nu.
Det har snöat och blåst hela dagen, inte idealiskt med andra ord.
På förmiddagen åkte killarna med Skruttafis och vi tjejer roade Pillerill och hans "väninna" i pulkbacken. Lättare sagt än gjort. Vi har Idres bästa läge på stugan, tio meter från Västbacken. Men ett stort fel föreligger, pulkabacken ligger på andra sidan pisten. Vänner av ordning som vi var, ville vi inte gå över pisten, utan fick således dra barnen upp och runt. Två mammor som var svettiga och helt slut redan innan vi kommit till pulkbacken med andra ord.
Fyra åk senare hade barnen tröttnat. Samma väg tillbaka, pust.

Sen åkte vi tjejer slalom, utan några barn. Efter två timmar anslöt en pigg och utvilad Skruttafis.
Hon ville aldrig sluta. Till slut mer lyckades vi övertala henne om att det var dags att sluta, då undrade hon om vi skulle åka längdskidor istället! Lilla söta Skruttafis, du är ju för go!
Nu har hon snart slocknat i soffan... Jag med!

Den här uppkopplingen är ju inte helt snabb, så jag får nog ta hand om era kommentarer senare. Jag kan lova er ett inlägg om Geocaching senare. Men snabb intro. Man lägger ut en skatt i naturen, tar fram dess koordinater med GPS och lägger ut dessa på nätet, via Geocaching.com.
Sen kan den som vill leta upp skatten och logga detta på samma hemsida. Ju fler skatter man har hittat desto "bättre" är man. Låter kanske töntigt, men är väldigt roligt. Perfekt att göra med barn.
Si jo!

torsdag 5 mars 2009

Höll ju på att glömma!

Höll ju på att glömma packa viktigaste prylen.
GPSen.
Nej, inte för att hitta vägen, det är fusk ser ni, utan för att hitta skatter.
Ja, jag är en geocache-nörd. Ut i fingerspetsarna.
De flesta geocacher funkar bäst utan snö, men i Idre är det inte så. Där finns några som inte är fisk, utan mer fågel eller mittemellan.
Svårt att ta sig ut i terrängen bara, när det är så djup snö. Det går ju bra att ta av sig skidorna. Man sjunker ner till låren, sen är det bara att kämpa sig fram.
Det blir värre sen när man ska få på skidorna igen. Hur får man upp pjäxan så långt? Skidan är ju kvar uppe på snön. Jag brukar kalla detta fenomen för "Missar vi minns". Ibland även för "Missar jag likt förbaskat gör om igen".

Nu har jag gått som katten kring het gröt hela kvällen, nu bara MÅSTE jag gå upp och packa mina kläder.

onsdag 4 mars 2009

Snöyra, stress och Stieg

De tre essen i mitt liv just nu.

Snölängtan i hela kroppen nu. Packlistorna ligger på köksbordet. Tvättmaskinen väntar på att få förbereda barnens overaller för en vit vecka. Ska bli så skönt!

Stressen söker mig. Rejält.
Jobbet är stressigt. Möte med kund idag, sitta och förklara/försvara det jag gjort. Få input till ändringar. Le och se glad ut. (fast allt gick över förväntan...)
Hjälpa kollegan med värsta skitjobbet. Trist, monotont och kräver hela min uppmärksamhet. Blir det fel, blir det katastrofalt fel. Deadline fredag.
Stressad på jobbet, ännu mer stress hemma. Orkar inte packa. Orkar inte tänka. Chokladbegär.
Goa mamma och pappa kom idag och hämtade barnen från dagis/skola. Trevligt med sällskap, jag behövde ta det lite lugnt nu på kvällen. Äta mat och dricka te med dem sänkte stressen en bit. En dag kvar på jobbet, sen behöver jag inte koncentrera mig på mer än packningen. I morgon kväll kan jag nog slappna av mer. Packa när barnen lagt sig.

Stieg.
Vilken j-vla tur att detta är sista delen. Så här kan jag ju inte ha det. Sover för lite och för dåligt. Lyssnar så fort tillfälle ges. Tur att jag har 30 minuter bilresa till jobbet.
Kan inte bestämma mig för om det är bättre eller sämre att lyssna på ljudbok än att läsa i vanlig bok. Tror det är bättre, nu kan jag ju inte sitta i soffan och läsa, medan barnen pockar på uppmärksamhet. Nu kan jag bara lyssna i bilen och när jag ska sova.

I-landsproblem så att tjongar om det eller hur?!
Jag klagar inte heller även om det låter som det. Absolut inte klagan! Nej. Tacksam är faktiskt mer rätta ordet. Tacksam för att jag bara har tre ess att ömka mig över.
Hoppas ni andra har det lika bra som jag!

tisdag 3 mars 2009

En bra tanke

Det var en bra tanke, att cykla lite idag.
Genomförbart? Icke.
Så går det när man är styv i korken. Snacka går ju.
Idag är stressnivån lite högre.
Själv hemma och hade dessutom glömt bort en massa saker som ska vara gjorda innan skidresan. Men i helgen blir det garanterat motion, i Idre.

Sen sov jag alldeles för lite i natt.
Den där Stieg, han störde mig alldeles väldigt. Tjatade och tjatade om den där Zala och hon Salander.

Varför gör jag så här mot mig själv?

måndag 2 mars 2009

Antar utmaningen

Hemliga damen utmanade mig idag, med syfte att få igång oss lite mer. Nu är ju jag både tävlingsmänniska, impulsiv och lättlurad, så jag hakade på. Självklart! (småhoppar av förtjusning)
Öppnar starkt med att stå över idag. Maken är på kurs och då får jag hålla mig till träningscykeln i vardagsrummet. Där står den bra och samlar damm. Imorgon får det bli andra bullar, då ska här börja samlas träningstillfällen.
Tack Hemliga damen!

Monday, monday

Måndag.
Ja, sannerligen.

Jobbade idag, ledig fredag istället.
Enades snabbt med kollegorna om att det var oerhört korkat gjort. Måndagar är och förblir ingen höjdare.
Skulle printa några bilder som ska uppdateras av illustratören. Att skriva ut var inte lätt idag. Mitt visningsverktyg på datorn strulade. Efter många olika lösningar som inte funkade slutade det med att jag tog en skärmdump och klistrade in i Paint. Desperat var ordet. Skrivaren funkade inte heller, så det fick bli till att leta upp skrivare på ett annat våningsplan och springa mellan...Då vill skrivaren dela upp min bild i fyra delar. Det ville inte jag. Ändrade det, bara för att istället få ut ett papper med en miniatyrbild på. Suck. Chefen kom och satte in mig på att hjälpa en kollega akut med en grej. Ur askan i elden minst sagt. Saknar underlag, mallen passar inte med det lilla underlag jag har, osv. Ibland är det så roligt att vara teknikinformatör.
Nädå, ska väl inte klaga egentligen.

Men det var desto roligare att komma hem idag. Goa ungar. Pillerill blev så där underbart glad när jag kom och hämtade idag. Samtidigt passade Skruttafis på att hoppa jämfota i leriga pölen på gården. Men ingen fara, jag hade ju makens bil. Inte mitt problem med andra ord, haha.

Lagade jordgubbskräm och blev världens bästa mamma på köpet. Skaffade mig ännu mer pluspoäng när jag tappade upp ett bad till dem. Pillerill var så förtjust att han lekte Manneken Pis. När vi tappat upp nytt vatten, lekte båda barnen tvätta badrummet-leken.
Nu när jag hängt upp badrumsinredningen på tork och fått sötnosarna i säng, sitter jag här och pustar lite. Goa vännen A ringde och bjöd in oss på kvällsmat i morgon, trevligt!
Vad har ni andra haft för er?

söndag 1 mars 2009

Osocial verksamhet

Dags att bli introvert och asocial igen. Sluta mig i mig själv ett tag. Försumma mina barn, min man (nä just det ja, han sticker ju på kurs), släktingarna, vännerna, blommorna (äh, det blir ju ingen skillnad), matlagningen, sömnen.
Nej, jag har inte tagit upp nåt nytt pussel, det är värre än så faktiskt.
Riktigt illa är det.

Stieg Larssons sista del väntar på mig i Ipoden.

Oh, it sucks!

Man skulle kunna vara så låg, att man hävdade att dammsugning - det suger verkligen.

Men riktigt så låg är jag inte.
Nähej, inte då!