söndag 31 maj 2009

Nipe Pictures presenterar...

Skruttmobilen - den nakna sanningen

I huvudrollerna (och producenter) de unga stjärnskotten Pillerill och Skruttafis.
I övriga roller (och ansvariga utrensare): Nipe och Maken



Lycka

Lycka är att toppa glassen på altanen med lite bokstavskex. I synnerhet om man heter Pillerill.

lördag 30 maj 2009

Omskolning

Nu har vi kommit på vad vi kan göra med de här soltrötta rackarna:

- Sankta Lucia, ljusglada fägring...

torsdag 28 maj 2009

Skruttmobilen

Det finns en sak som vi i vår familj är riktigt usla på - att tvätta bilarna. Jag mest för att jag inte tycker det är skoj, maken av helt andra orsaker, fniss.
Men det är egentligen inte på utsidan problemet är som störst, utan på insidan. Av bilen menar jag. Tänk två vuxna som inte orkar ta ut bananskal, lunchlådor eller gamla parkeringslappar. Ta detta i kombination med en totalt städovillig kreativ sexåring och en tvååring och man får värsta mardrömmen för en pedant. Vilken tur att ingen av oss är just det då!

Vi kan inte säga att vi ska städa bilen, för när vi väl gör det, då handlar det mer om att sanera.
Jag brukar kalla bilen för Skruttmobilen och tackar min lyckliga stjärna att jag knappt aldrig har passagerare som inte tillhör familjen.

I morgon ska jag samåka med en kollega. Denna kollega ursäktade sig när jag åkte i hennes bil, för att den var så stökig. En urdrucken petflaska hittade jag i baksätet...
Undras om jag ska gå ut och städa bilen lite lätt eller ta en tredagarskurs i Hjärt-lungräddning tills i morgon? Får nog välja kursen, det andra tar för lång tid...

onsdag 27 maj 2009

Semestersugen?


Nädå, inte jag inte! *blink blink*

Andra dagen

Hrm, det där med att det var tungt att dricka en kopp te igår... Det var inte tungt idag, det var omöjligt.
Körde till mitt uppdrag i annat län idag, det är 8,5 mil enkel resa. Efter en mil var jag inte helt säker på om jag skulle kunna köra hela vägen. Muskelfästena kring armbågen liksom strejkade.
Så håret blev inte borstat i morse och mitt morgonte fick vänta tills Iprenen verkat.

Jisses vad klen jag är!
Tack för alla goa kommentarer, haha!
Man inser ju lätt att jag inte ska undvika detta i framtiden, utan snarare tvinga mig dit fler gånger, det behövs ju!

Nu börjar det släppa lite i alla fall. Men klia mig på näsan, nä det går bara inte än.

tisdag 26 maj 2009

Definitionen på träningsvärk

När man tar hissen neråt.

När man önskar att toastolen inte var så fasligt långt ner.

När det tar 20 sekunder från det att hjärnan signalerar att röra på benen och tills att de faktiskt rör sig också.

När man tycker det är tungt att dricka en kopp te.

Aj...

...

måndag 25 maj 2009

Okej...

Jag kunde gå för egen maskin ut ur salen, ut i bilen och in hit till datorn. Fingrarna fungerar som de ska. Jag kan le, tala, sitta, stå och jag har fortfarande de flesta sinnen i fullt bruk.
Hur det kommer kännas i morgon - ja, det ska vi nog låta vara osagt än så länge.

Oh nej!

Just nu står inte grannen högt i kurs. Hon har frågat om jag ska med på BodyPump om en timme. Har inga vettiga skäl till att inte följa med. Senast jag var på ett pass på gymmet, ja det är ju nåt år sen eller så.

Be för mig.

Hrm...

Hushållspappret slut. Toapappret slut (nästan, tack och lov). Torkyrullen i köket slut. Servetter? Nix.

Nåt säger mig att jag ska ta Pillerill med mig till Maxi nu, fort som fasen.

söndag 24 maj 2009

Lite ansning i trädgården

Gräsligt kul har jag haft idag.
Nåja, gräsligt har det i alla fall varit. Klippt hela gräsmattan. Jag skänker en tanke till den som uppfann åkgräsklipparen. Efteråt tänkte jag bara trimma litegranna. Hm, det blev visst runt varenda träd, vid alla kanter och dessutom uppe på berget. Med andra ord - allt som är i behov av trimning.
Nu är jag trött. Så där härligt trött i hela kroppen. Det gör så där ontskönt också. Även i knoppen, fast mest ont faktiskt. På kuppen lärde jag mig förhoppningsvis att se upp nästa gång jag trimmar runt lekstugan. Det gör ont att dra huvudet i vindskivan.

Nåväl. Nu blir det kvällsmat och mys med barnen. Ska väcka Pilleril nu, han har sovit middag tills nu. I sin egen säng, i sitt eget rum. Kryss i taket! Detta har vi försökt med sen rummet blev klart i november.

Vad har ni för er en vacker dag som denna?



(Innan ansning)

lördag 23 maj 2009

Lördag kväll.

Lördag kväll.
Spänningen är olidlig. Ska maken klara sig till 5:e banan eller inte?

fredag 22 maj 2009

Mycket märkligt.

Inte brukar de väl ta inträde på IKEA? Dyrt var det också. Femtonhundra spänn. Nej, det får bli vanliga hederliga Älmhult nästa gång!

Syndiga utflykter

Idag tänker jag vara otrogen. Med berått mod faktiskt.

Lessen IKEA Älmhult, vårt moderskepp - men idag blir det faktiskt IKEA Kalmar istället.

Jag vet jag syndar. Straffa mig. Spank me, spank me!

torsdag 21 maj 2009

Loppisfynd

Nostalgitripp? Jajamensan!

onsdag 20 maj 2009

Blogg utvecklar språket - jajamen!

Pillerill är inte en pojke som snackar i onödan direkt. Varför prata när man kan peka och göra tecken liksom. Men när han tittar här på bloggen, pekar han på min profilbild och säger Mamma.
Innan i kväll såg han Mamma J:s profilbild och sa: Kex!
Jag och maken tackar Mamma J allra ödmjukast för språkutvecklingshjälpen!

Alltså ibland undrar jag...

Ringde den blivande bruden. Dels för att tacka för inbjudan och dels för att fråga om vi skulle promenera imorgon bitti.
Blivande maken svarade att nej hon ville nog inte det, hon var på sjukhus och hade lite hastigt och lustigt opererat bort blindtarmen igår.

Men hallå? Vaddå vill inte? Hur klen får man vara, undrar jag. ;-)

Det här kan man ju vänja sig vid...

Alltså, det är ju för fasen fredag igen! Denna veckan jobbade jag två dagar. Är ju ledig måndagar men jag bytte mot idag för Skruttafis besök hos ögonläkaren. Har visserligen jobbat lite också, men det räknas knappt.

Såna här veckor kan man ju snabbt vänja sig vid eller hur?

tisdag 19 maj 2009

Dagens bästa!


När Pillerill vittjade brevlådan åt mig i kväll, hittade han ett kuvert. Handskriven adress, till mig och maken. Fint kuvert.
Aha, nu kommer inbjudan till svågers bröllop i september! De har planerat länge och vi har vetat ungefär lika länge.

Men, det var inte det! Det var ett helt annat bröllop!
Varje måndag promenerar jag med en mamma i Pillerills föräldrargrupp. Vi försöker båda tappa lite kilon. Vi hjälper (och stjälper...) varandra så att säga. Trevliga promenader, många goa pratstunder om livet, vikten, barnen och annat. Det stundade bröllopet har vi givetvis avhandlat både en och två gånger.
Men det har liksom inte föresvävat mig att vi skulle bli bjudna...
Så fnissigt överlycklig jag blev! Så genuint skitglad! Vad tårögd jag blev av tanken på att få vara med när de gifter sig!

Funderade en stund och insåg att av alla bröllop vi har varit på under åren, så är detta det 2:a som vi inte vetat om innan inbjudan kom. Det första var våra goda vänner A&G, som skickade en rebus som inbjudan till oss.

Ytterligare en sak att glädjas åt, detta bröllopet är "på hemmaplan" för oss. Vigsel i kyrkan i stan och festen i bygdegården på cykelavstånd hem. Tack kära J&M - klart vi kommer!

Dafen

måndag 18 maj 2009

Jahapp

Lång dag i morgon. Innan nattning av Nipe ska det göras matlåda, duschas och borstas tänder. Ska jag vara någorlunda anständig i morgon hos kund, borde jag nog stryka nåt också.
Ändå sitter jag då här och bloggar.
Jag är inte bara snäll - jag är tydligen ganska korkad också...

Då var jag en av dom Andra...

SR uppmanar att skriva ett inlägg om när jag kände att jag tillhörde "dom andra", dvs när jag nån gång känt mig utanför eller mobbad.

Jag öppnar dörren på vid gavel till den delen av minnesbanken och tänker bittert:
- Vilken j-vla gång ska jag välja???

När jag blev utfryst? När de bara gick så fort jag kom i närheten? Eller när jag blev snöbollskrigsoffer? Den gången när vi väntade på bussen och jag var enda offret? När snöbollen var ett klot? När läraren såg att jag i desperation helt sonika började gå hem 6 km, men hon ändå valde att inte se?
Eller när mina tjejklasskamrater trodde jag uppskattade att de hittade på en sång om hur töntig jag var och sjöng den för en kille jag tyckte var trevlig?
Eller...
Eller...

Kan inte välja, vill inte välja. Vill inte öppna den dörren alls. Har lämnat det bakom mig nu. Jag ältar inte detta längre. Det har format mig till den jag är. Vaksam, för mycket blyg i situationer där jag borde ta för mig. Men också till en människa som avskyr oprovocerade elakheter. Som tycker att man ska ha vett att vara vänlig. Som försöker gilla de jag träffar oavsett utseende, dialekt, politisk åsikt, bakgrund, tills motsatsen blivit bevisad. Som inte är bitter längre, för bitterhet äter upp en innifrån. Som har valt glädjen istället.

Varför skriver jag då detta? Varför gör jag så här mot mig själv, varför öppnar jag dörren så att ni alla kan se?
För det är viktigt! För vi måste se Dom andra!
De förtjänar att synas.

söndag 17 maj 2009

Blixtbesök hos tomten


För länge sen kom en förfrågan om ett inlägg om mannen bakom kameran, dvs den skyldiga till ”pappas bilder”. Nu äntligen har Nipe fått tummen ur.

Långt tillbaka i tiden, innan de flesta av oss ens var påtänkta, gick min pappa på folkhögskola i Grimslöv, Småland. Där hittade han inte bara en rasandes grann fjälla, som sedermera blev min mamma, utan även en kompis som heter Ingemar Kroon. Denna Ingemar var frälst i fotografering och blev sedan fotograf till yrket, främst på tidningen Smålandsposten. Då på mitten av 60-talet invigde han pappa i den ädla konsten. Det tog inte lång tid innan pappa var förälskad. I fotograferandet menar jag, förälskad i mamma tog längre tid. När väl förälskelsen slog till där – ja, då gjorde den det med buller och bång, men det är liksom en helt annan historia.
Tillbaka till mörkrummet. Ingemar och pappa fotograferade och framkallade som galningar och snart hade pappa investerat i en fin Leica som nog funkar än i dag.
Efter studieåren flyttade mamma och pappa till Skinnskatteberg, för att arbeta på folkhögskolan. Skolans mörkrum användes flitigt de här åren. De flesta svartvita bilder vi har hemma är producerade där. Motiven skiftade. Det var små söta (nåja) barn - min storasyster och jag, vänner och bekanta, blommor och bin, tåg och backhoppningsbackar, föräldrar och gamla hus mm. Allt som kom i linsens väg blev förevigat.
När jag var två år, flyttade vi hem till Småland igen och fotograferingstakten bromsade in betänkligt. Det var inte bara bristen på mörkrum som orsakade detta, utan även köp av föräldrars skogsgård, barn i skolålder, lantbruk, fiolspelande, jobb och jakt. Livet kom emellan kan man säga. De här åren resulterade i en mer ordinär skörd av foton, lite diabilder och vanliga färgkort med kompaktkamera, tagna på semestern.
Men de gamla korten finns ju kvar! De ligger hemma i Småland i några lådor. Jag har genom åren plockat fram dem och tittat på dem, nostalgisk som jag är. Länge trodde jag att det var de kort som fanns från min barndom. Döm om min förvåning när det för något år sen dök upp diabilder i färg, tagna på sent 60-tal och tidigt 70-tal! En gedigen skatt som kröp fram ur ett skåp nånstans. Nog för att det är ljuvligt att sitta vid köksbordet och titta på svartvita foton, men det är ingenting mot att sitta i soffan och i mörkret njuta av barndomen med hjälp av en gammal hederlig diabildsprojektor.
Nu är pappa inte längre fiolspelande bonde med skog och heltidsarbete. Skogen blåste ner, fiolen blev hängande på väggen och lönekuvertet bytt mot pension. Enda fasta anställningen är den som tomte. Inte en tjänst att förakta och det är också en tjänst han sköter med bravur en gång om året! Hobbys finns det dock gott om.
Men vem vet – kanske finns det nu tid att ta upp fotograferandet igen?

fredag 15 maj 2009

Nipes nostalgitripp för dagen...

Nice läge

I vilstol på altanen. Datorn i knät. Grillen snart tänd. Ölen öppnad inom kort.

Thank God it's friday!

torsdag 14 maj 2009

Trött som en gnu

Har ett uppdrag på jobbet som medför att jag byter län varje dag på min timslånga bilresa till uppdragsgivaren. Därtill ett uppdrag som är minst sagt komplext. Till detta adderar vi att se pigg och fräsch ut, le och vara ödmjuk.
Ovanpå lägger vi en rejäl förkylning.
Längst upp på toppen som ett litet körsbär ligger familjen.

Trött? Jovars.
Just nu är jag liksom glad att jag kommer ihåg mitt namn, vart jag bor och vem mannen är som sitter mittemot mig och jobbar på sin dator...

Vettiga inlägg? En annan dag hörrni.

onsdag 13 maj 2009

Helt OK för mig...

Jag bloggar.
Maken stryker.

Helt OK för mig. Måste bara komma på hur jag ska lyckas få honom stryka mina kläder också.
Förslag någon?

tisdag 12 maj 2009

Hänryckningens tid är här


Hänryckningen, det betyder ungefär " oemotståndlig förtjusning" lärde jag mig nyss. Så sant som det är sagt.

Jag är oemotståndligt förtjust i min olvonbuske. Den förför mig med sin doft. Min dag är inte fulländad just nu om jag inte har gått ut på altanen för att sniffa lite. I vår förra trädgård hade vi ett litet litet olvonträd, precis vid ingången in till trädgården. Ahhh, vad ljuvligt det var att gå förbi där.

Nu har jag bara en liten buske i en kruka, med färre blommor i. Förhoppningsvis ska den växa till sig med tiden.
Snart är den överblommad. Då kommer syrenen och kaprifolen i blom istället. Det är sannerligen hänryckningens tid!

Å sannerligen är det inte också förkylningens tid? Say no more...

måndag 11 maj 2009

Utökade kostnader

Jag får nog snart börja tänka på mina utgifter lite. Igår var jag åter igen på loppisen.
Nästan tredubblade mina utgifter gentemot förra veckan.
Kom hem med två tomatplantor, ett pussel till Skruttafis på 200 bitar och två små Tupperwareburkar. Totalt 70 riksdaler.

Vart ska detta sluta?

lördag 9 maj 2009

Lill-Yoda

Ja, Nipe har äntligen fått lära sig lite lagerhantering i Photoshop...

fredag 8 maj 2009

Skit

Det var ju för bra för att vara sant. Mitt flyt med träningen är borta.
Mycket på jobbet och hemma, gör att jag får tvinga mig ut trots att jag inte orkar och hinner.
Dessutom har jag fått ont i ett knä, typiskt va?
Så just nu har joggingen bytts ut mot powerwalk. Jag vill springa!
Nån som kan skicka ett expressbrev med både botemedel och lite extratid?

Pris minsann!

Ett litet pris har jag förärats med igen! Lika glad varje gång.
Tack snälla Segsliten, you made my day!
Skickar raskt vidare till

Fredagshumor

Vid kvällsmaten läser jag följande på mjölkpaketet:
"Visste du:
Det finns fiskar som kan leva i minusgradigt vatten."

- Maken! Vad heter den fisken tro?
- Blockfisk.

Ja, vi ska nog gå och lägga oss nu...

torsdag 7 maj 2009

Sexualundervisning på 70-talet

Mamma, mamma, det är en stor stygg katt här och biter våran Bettan i nacken! Varför gör han så, mamma?

Nercabbat?

Det kunde man ju räknat ut från början, att det skulle börja regna när vi köpte cabbe...

Sanningen är att det duggade lite medan vi tittade på den och minuterna efter att vi skrivit på papprena började det regna ordentligt.
Det har regnat sen dess. Är det ett tecken eller?

tisdag 5 maj 2009

Matrecension

När man köper en tortillawrap på en av landets alla snabbmatsställen och följande inträffar:
-man öppnar pappret i den änden av tortillan som själva öppningen i pappret är och inser att öppningen på tortillan är på motsatt sida, dvs neråt...
- man inser efter första bettet att även en bit av pappret kom med in i munnen och när man sen försöker lokalisera den biten med tungan inte kan säga vad som är papper och vad som är mat...

...då är det inget bra betyg va`?

(dessutom köpte man två för man var så hungrig...)

Till er som undrar

Japp, det är sant. Makens tjat, fjäsk och vädjan har givit resultat. Nu står det en svart BMW utan tak på gårdsplanen...

Undras vem som är mest nöjd? Skruttafis eller maken?
Eller kanske frun, som såg ett ypperligt förhandlingsläge för egen vinning?
Klura på den!

måndag 4 maj 2009

Sorry älskling, var bara tvungen!

(Melodi: Galenskaparnas Man ska ha husvagn...)
Han vill ha cabbe – en liten bil förutan tak
Han vill ha cabbe – där hans familj får plats där bak
Han vill ha cabbe – det har jag hört att han vill ha
Han vill ha cabbe – för då blir han gla´

5 minuter loppisen och 5 minuter barntjat
5 minuter Pukavik och 5 minuter skräpmat.
5 minuter parkidyll och skattejakt en stund.
5 minuters kaffe hos en syster uti Lund...

Vill gärna ha cabbe – fungerar ej när det är kallt
Vill gärna ha cabbe – men tycker ändå det é ballt
Vill gärna ha cabbe – fast den är opraktisk som få
Vill gärna ha cabbe – men det ska nog gå!

5 minuter blomsterland och 5 minuter motorväg.
5 minuter felkörning och 5 minuter landsväg.
5 minuter byte av en kameramackapär
5 minuter möbeltitt i liten fin affär...

Vi kikar på cabbe – en bil där solen skiner in
Vi kikar på cabbe – där regnet fritt kan strömma in
Vi kikar på cabbe – det vill man ha om man är man
Vi kikar på cabbe – tänk drömmen blir nog sann.

5 minuter väntan vid ett gammalt lagerhus.
5 minuter provkörning i litet lyckorus!
5 minuters prutning, så mycket vi förmår,
5 minuters pappersjobb och bilen den är vår!

Allt är ju förhandlingsbart...

Make + BMW Cab = sant

söndag 3 maj 2009

Hujedamej!

Snabbt besök på loppisen i stan.
Gummistövlar till Pillerill och bestick till jobbet.
Totalt 25 riksdaler.

Jag är dyr i drift. Sannerligen.

lördag 2 maj 2009

Minnen från förra seklet

För en herrans massa år sen vid den här tiden på året, flyttade jag och maken (dåvarande pojkvän) ihop officiellt. Efter att innan ha trängt ihop oss i min lilla sketna, sunkiga, otäcka lägenhet, hade vi fått tag på en härlig trea via byte.
Första morgonen vaknade jag av frukost på sängen. På frukostbrickan stod en vas med en ensam tulpan i. Den hade maken helt ärligt varit ner på gården och knipsat i en rabatt.
Vasen ställde vi sen i bokhyllan och där stod sen tulpanen och lyste så grannt länge, länge.

Minnet av den morgonen och den blomman har jag sparat längst in i hjärtat. Sån lycka jag kände då! Så förälskad jag var då. Lika hopplöst förälskad nu som då, älskling!

( å det säger jag inte bara för att du hjälpte mig med deklarationen...)

Radioteatern ger...

Scener ur Nipeska hemmet.

Scen 1. Fredag kväll. Grillkväll på altanen med goa vänner. Solen skiner. Himlen är blå. Barnen stojar och leker. Vuxna konverserar. Stämningen på topp. Mat i överflöd. Vin i glasen. Friskt humör, hej och hå.
Styrstångsonykterhetsfärd till lokala handlaren för inköp av lösgodis till specialpris. Efterrätt.
Godisfrossa. Skratt. Singstardueller. Grogg innanför västen. Mer Singstar. Barn som somnar. Vuxna som surfar. Sista slurken på groggen. Disk i köket.

Scen 2. Lördag morgon. Morgonpigga barn. Från vardagsrummet hörs barnprogrammens höga ljudtapet. Solen skiner in i sovrummet på övervåningen. Från under täcket, kudden, ja nästan från under madrassen hörs en svag stämma:
- Jag ska aldrig supa mer oda, doda....

fredag 1 maj 2009

Ingen hejd tydligen...

Snacka om flyt på motionsfronten just nu. Igår testade jag min födelsedagspresent från maken, en pulsklocka. Tog en joggingrunda/powerwalk byarundan runt. Konstaterade att jag har värdelös kondition. Minsta lilla jag joggade pep klockan och sa att jag ansträngde mig för mycket för fettförbränningens bästa. Jaha ja, då har vi lite att jobba på...

Idag tänkte jag vara motionsledig. Men nej då, nu verkar präktigheten slagit rot här. Satte fast Skruttafis påhängscykel på min och satte på cykelväskorna (som för övrigt är en födelsedagspresent till mig från maken fast för flera år sen och som inte blivit använda än). Därefter begav vi oss till Maxi, som ligger 4,5 km nerförbacke härifrån.
Handlade allt på listan, trodde jag, och sen packade vi in allt i väskorna och trampade hem. Ni observerade att det var nerför dit va? Vad händer då på hemvägen? Oh yes, uppför, svagt uppför med några större backar. Vi gick en hel del, några kilo mat extra i väskorna gör ju sitt till...
Nästan hemma inser jag att gurka stod på listan, men inte fasen fanns det gurka på mitt kvitto.
Hem och lasta ur maten, sen en extra runda till Konsum i byn. Kom hem och inser nu att lime och citronmeliss föll ur minnet nånstans vid mejeriavdelningen.

Men vilket motionsbegär jag har utvecklat?! Vart ska detta sluta? Håller det här i sig kommer jag ju se ut som en vinthund till slut.
Man kan ju alltid hoppas...