tisdagen den 29:e november 2011

Dekorerat

En del dekorerar sina adventsljusstakar med vitmossa och små svampar. Andra med ... kräm.

måndagen den 28:e november 2011

Ja det vete fan

Den där månlandningen, som jag tvivlade på i förra veckan - tja, den är kanske inte helt omöjlig i alla fall. Hoppet lever om vi säger så, men tiden får utvisa.

I övrigt har jag idag inmundigat en kopp kaffe med mjölk, i rent medicinskt syfte faktiskt. Ett litet tillfälligt test bara, men TJENA vad gott! Åhhhhh....

När vi kom hem idag, en timme senare än vanligt, lyckades barnen hålla sams och Nipe herself ställde sig glatt vid spisen och lagade kokt kyckling med currysås.

Det finns med andra ord hopp!

Update: Nä, nu ska vi inte förhäva oss alltför mycket - vågfan skrattar fortfarande åt mig

söndagen den 27:e november 2011

Håll i

Håll i hatten, vänner!

lördagen den 26:e november 2011

Bringa ordning i kaoset

Kurs i Projektledning i veckan. Egentligen samma kurs som för sex år sen, men lite uppdaterad, så varför inte?
Jag säger bara Work Breakdown Structure! Min grej liksom. Bringa ordning och ge struktur i kaoset, lite som att pussla.
Det där borde man tillämpa lite mer på hemmaplan ibland tror jag.

Tusen

Det tusende inlägget!
Då borde jag ju ha nåt vettigt att kläcka ur mig eller hur?
Men så är icke fallet. Idag är jag ganska tom i bollen faktiskt. Veckan har minst sagt varit intensiv och just nu sitter jag här i stormens öga och inväntar nästa veckas intensivitet.

Update: Å kaffesugen är jag så jag håller på att smälla av. Jag har inte druckit kaffe sen i början på juli, när ska abstinenshelvetet gå över egentligen?

fredagen den 25:e november 2011

Ingår i konceptet eller?

Jag handlar inte särskilt ofta på City Gross. Det finns i den staden där jag jobar, men ligger inte på vägen hem, så det är bara ibland som jag stannar till där.

Men.
Varje gång jag är där, står det en hund bunden utanför och skäller. Ingår den i konceptet eller?

torsdagen den 24:e november 2011

Solen, solen

Solen tränger igenom molnen lite i alla fall, tack för det Televerket.

Några orosmoln försvann idag, pust. Eftermiddagen och kvällen artade sig betydligt trevligare än förväntat.
Än finns det moln kvar som hotar min månlandning.

Men som sagt, solen tränger igenom.
Snart är skitnovember slut, va gött.

måndagen den 21:e november 2011

Likt pannkakan...

Platt fall liksom.
Förra måndagen kändes det som om allt var möjligt.
Idag är känslan den motsatta.
Min resa till månen, ja den tappar jag hopp om just nu. Mina förbaskade stressymptom fick jag tillbaka som ett brev på posten. I samma brev kom en förkylning som däckat mig totalt. Veckan som kommer är en sån där när krav och tid inte går hand i hand. Är ledig idag eftersom dagis är stängt. Tänkte göra nåt högst ovanligt och putsa lite fönster. Resultatet so far är en krossad glasljusstake och en prydnadssten som kilade fast sig i dammsugarröret när jag skulle dammsuga glassplitter. Vi kan lägga till att jag vaknade med ont i ryggen igen och när jag stapplade upp så begick jag misstaget att ställa mig på vågen.

SKITNOVEMBER!
Den enda glädjen i misären är att det tog ända fram till den 21e  november innan jag fick det här brytet. Om en månad vänder det och blir ljusare igen, man får glädjas åt det lilla.

Nån som vill säga nåt uppiggande?

söndagen den 20:e november 2011

Jorden är platt som en pannkaka

Vid den här tiden på året brukar vi vara på  G för att åka till Kanarieöarna med bästa vännerna A & G och alla barnen.
Förra året åkte vi två gånger och i år renoverade vi och byggde ut, så det blev liksom pannkaka av alltihopa.
Ja, rent bokstavligt faktiskt. Vi sket i Emmabotte. Nej förlåt, det där var ett väldigt internt skämt.
Vi sket i den kanariska lockelsen och intog en pannkakstårta istället för att fira lite barn som fyllt år.

Inte så dumt det heller faktiskt.

lördagen den 19:e november 2011

Bästa sättet att ta sig till fikat är på

Bästa sättet att ta sig till fikat är på stenmuren. Mullebarn gullebarn.

fredagen den 18:e november 2011

Reflektion

Nu när det har kommit några månader mellan oss och det där inbrottet, börjar det hela klarna lite. Eller?
Då när det hände, var det liksom bara nåt vi tog oss igenom, precis som med allt annat som hänt senaste året.  Vi har haft ett ganska tufft år. Eller nej, inte tufft, men allt har liksom bara kommit slag i slag och det har inte funnits tid till eftertanke och reflektion. Vi har likt robotar bara tagit oss genom allt, stort som smått. Semestern blev till en tvärbroms i tillvaron, vi flydde allt och beslutade oss för att bara vara. Det gick över över förväntan faktiskt. Det var välbehövligt, helt klart. Även om vädret minsann bjöd på svarta moln och oplanerade störtskurar, kunde vi låta bli att det kom oss inder skinnet.
Men så kom ett stort svart moln till, i form av inbrottet. Vi fällde upp våra paraplyer igen och tillät det inte förstöra vår idyll.
Så långt allt gott.
Nu då? Hur är status nu då, har det kommit ifatt oss eller inte? Har det klarnat?
Nu när all pappersexercis förmodligen är klar, larmet installerat och minnena bleknat. Vad bär vi med oss i ryggsäcken efter detta?
Är jag räddare nu än innan? Äcklas jag av tanken på att nån rotat bland mina saker? Har vi verkligen fått med allt på listorna eller har vi glömt bort saker vi en gång ägde som nån annan nu tycker sig ha rätt att äga istället? Har vi ersatt det som försvann, både i själen och rent materiellt?

Ja, jag är lite räddare nu, fast på ett annat sätt. Innan var jag mer irrationellt rädd för att nån skulle finnas ute i mörkret mellan garaget och huset. Nu är jag mer rädd för bilar som kör sakta utanför, för personer som visar konstigt intresse. Mer rädd för att sätta ut saker på Blocket, för jag vet att det är en risk att lämna ut telefonnummer och låta folk komma hem till mig för att köpa nåt och då också få chansen att "kolla av". Låter det nojigt? Nej, inte alls, vi hade faktiskt några misstänkta personer här bara någon månad innan inbrotter, som ställde märkliga frågor och som polisen sen kollade upp. De var oskyldiga i detta, men de var inte på något vis okända för polisen.
Innan var jag bara rädd för inbrott när vi åkte på semester. Nu vet jag, efter samtal med polisen, att största risken faktiskt är efter skymning, strax innan man kommer hem från jobbet. Självklart har vi numera larm, men det var bestämt sen innan också, vi skulle bara invänta att renoveringen var klar.
Är jag äcklad då? Den frågan får jag varje gång inbrottet återberättas för nån som inte hört talas om det. Men nej, det rör mig faktiskt inte så mycket. Kanske för att tjuvarna inte röjde runt så mycket, de hade inte slängt runt kläder, eller vält ut köksskåp, utan "skött det snyggt" om man nu kan säga så.

Visst kröp det lite i skinnet när jag skulle städa iordning i smyckeslådan, för där hade de tagit mest och dessutom brutit upp en del småaskar. Men mitt hem är fortfarande mitt.
Men sakerna då? Hur har det gått med allt som försvann? Tja, inte så bra.
Vi har faktiskt inte fått tillbaka nåt än, eller ersatt något än. Försäkringsärenden är inte nåt som går med blixtens hastighet och vi känner ingen större brådska heller. Jo, min lilla surfdator hade jag gärna ersatt, men tiden har inte funnits att hitta en ersättare.
Fick vi med allt som försvann på listorna till polis och försäkringsbolag?
Ja, vi trodde det, tills igår kväll. Eftersom jag tog nya hål i öronen, började jag fundera på vilka örhängen jag äger. Då kom jag på ytterligare ett par som jag tydligen inte är ägare till längre.

Jaha, vad ville jag ha sagt med detta? Inte mycket egentligen, det var väl mest min egna reflektion över det som hänt.

Men om jag ska komma med några "goda råd" så är det väl följande:
  • Fotografera av alla värdesaker och skriv en lista med inköpsår, ungefärligt pris etc. Det hjälper väldigt mycket när det ska värderas till dagens värde.
  • Förvara inga pengar hemma, försäkringen täcker bara några ynka tusenlappar. Det gäller samtliga kontanter, även spargrisar, småpengarhögen och födelsedagspengar - allt.
  • Spara inte foton i mobilen och bärbara datorn. Ladda över till extern hårddisk med jämna mellanrum och förvara inte den externa hårddisken på samma ställe.

torsdagen den 17:e november 2011

Redan fast

Köpte en burk pepparkakor i helgen. Nu är den slut. Vi är redan fast i julmust- och pepparkaksträsket.

Hm.

onsdagen den 16:e november 2011

Mosig

Jobbig dag på jobbet. Grävde lite i ett problem och det bara växte. Sluta gräva eller gräva tills problemet finner en lösning, det är frågan.

Åkte lite hit och lite dit för att hämta barn och lämna till barnvakt pga logistikproblem i familjen i kombination med en mobilkalender med grava samarbetsproblem.

Kommer in till massören och inser att "oj, vad jag behöver detta just nu".

90 minuter senare kommer jag ut totalt manglad i kroppen också, inte bara i huvudet alltså.
Gott så, då är man ju mosig jämns över.

Nu te och choklad i soffan, nån som tror att jag inte somnar där eller?

måndagen den 14:e november 2011

Modiga flickor


En fotbollsintresserad och en som söker lite mer glamour i vardagen. Gissa vems öra som är vems?

lördagen den 12:e november 2011

Vissa saker är svårare än andra, tydligen

Nu kliver vi rakt in i ett stort i-landsproblem i det Nipeska hemmet.
Mattor.
Sen barnen kom har vi knappt nyttjat mattor, ja ni förstår ju säkert varför.
Nu när det inte strösslas lika mycket mat och dryck på golvet under köks- och soffbord, funderar vi på att köpa några snygga mattor.
Vi har två problem.
1. Mattor är ju så dyrt. Eller rättare sagt, min uppfattning om vad en matta borde kosta, stämmer inte alls ihop med vad mattor de facto kostar. Har samma problem med skor, men det är ju en helt annan historia.
Jag tycker att man ska kunna köpa mattor lite efter humör, kunna byta det ungefär som man byter gardiner, lite när man tröttnar. Det funkar ju inte så bra, när en matta kostar så hutlöst mycket pengar.
2. Det är så svårt att hitta en matta som vi (läs: jag) gillar. Tycker jag den är snygg, ja då är det ju självklart den dyraste i affären. Fast oftast är det faktiskt så, att jag hittar efter mycket om och men en matta jag kanske kan tänka mig att gilla, men den är inte perfekt. Efter mycket vånda i butiken kommer vi överens om att vi nog ska satsa på denna mattan, även om jag inte gillar den fullt ut. Men sen faller allt när vi kollar på prislappen. Om jag ska köpa en matta för flera tusen, ja då kan den ju liksom inte vara "nästan bra, eller?

Vad saknar ni för nåt i ert hem ni aldrig lyckas hitta?

fredagen den 11:e november 2011

Run Forrest, run!

Blippade runt med fjärren och såg sista tjugo på Forrest Gump.
Åååååååååh.

Jag får nog fila på ett helt inlägg om den filmen, det är tydligt.

torsdagen den 10:e november 2011

Tränarassistans

Idag fick Pillerill följa med på min träning med bästaste tränaren. Pillerill hade ingen som helst lust att vara i barnpassningen, eftersom det var första gången som han var med på detta gymmet.
Jag installerade Pillerillen bakom en pelare och fiskade upp hans Nintendo DS ur ryggan.
Hur länge höll det tror ni? Efter en minut hör man:
- Mamma, VAD gör du?
- Mamma, varför gör du så?
- Mamma, är det jobbigt?

Sen tyst i tre minuter.
Sen kommer det som jag väntade på:
-Mamma, jag måste kissa.

Nåväl, sen spelade han lite Nintendo igen och jag svingade kettlebells och gjorde armhävningar och drag mm så det stor härliga till. Ungefär lagom till jag började krokna, spände Pillerill ögonen i tränaren och frågade:
- När ska du göra nåt då?

Inte lätt att ta i när man både är trött och fnissig.
Därefter tyckte Pillerill att han minsann skulle visa oss att han också kunde träna. Pillerill in action på en step-bräda, ja jisses. Koncentrationen kanske inte var på topp idag, men jag får skylla på tränarassistenten.

Och sist men inte minst:
Hej, träningsvärk!

tisdagen den 8:e november 2011

Tre

Goda ting äro tre:
Råmjölkspannkaka (kalvdans)
Rårörda lingon från småländska skogar
Arveporslinet från mormor

måndagen den 7:e november 2011

Vad gör jag för fel?

Äter soppa. Bränner mig på tungan. Varje gång.

lördagen den 5:e november 2011

Sommarminnen

Inte för att jag går runt och fryser än i år, men minnena från i somras värmer ändå.

Med finaste Skruttafis

Syskonkärlek
Vi löser världsproblem i kuvösen

Hemma i trädgården
Kvällsfika som nästan blev nattfika. En av sommarens varmaste kvällar.

Ingen bra kombo

Träningsvärk i de stora muskelgrupperna är ingen bra kombination med trädgårdsarbete.
Det är väldigt långt ner till löven idag.

fredagen den 4:e november 2011

Ren flax

Innan träningen skulle jag bara måla första vita lagret på våra lister i köket, för att Silverräven ska kunna tapetsera klart. Ja, jag vet att vi började använda köket i maj, men nåt måste man ju spara till senare eller hur?
Nåväl, tog en pall, en full enlitersburk och en pensel och började måla. Klev upp på pallen, vände mig om och började måla.
När jag sen nångra minuter senare skulle kliva ner, glömde jag bort att jag vänt mig om på pallen. Backade ner och trodde att jag skulle kliva på pallens trappsteg. Synd bara att det trappsteget var på andra sidan pallen.
Rasade med ryggen före mot golvet, med den fulla målarburken i ena handen och penseln i den andra. I full fart ner mot den i förra veckan inköpta mattan och det nya parkettgolvet.

Hur det gick till vet jag inte, men jag dråsade i mattan och lyckades i fallet ställa målarburken på mattan, utan att en enda droppe for ut!
Den andra armen slog i bänkskivan och där kladdade jag ner skivan med penseln. Därefter tappade jag den och den landade på mattan. Ont i stortån och armen, men jag blev ompysslad av de stackars förskräckta barnen som kom rusande.
Är tacksam att vi målar med vattenbaserat, för mattan och bänkskivan tvättades rena utan problem.
Men tänk om jag vält ut hela målarburken? En liter vitfärg som flödat ut över mattan, parketten och in under kyl/frys, det hade inte varit riktigt lika snabbstädat.

Så, ska jag gå och köpa en lott - eller är dagens flax redan förbrukad?

Undrar hur det blir imorgon?

Tränade idag, med bästaste tränaren.
Andra gången sen min nystart, har haft ett uppehåll från denna träningen sen i juni.
Oj. Jag darrar som ett asplöv och låren och axlarna samarbetar inte.

Undrar hur det här kommer vara i morgon?
Eller i övermorgon?

(men satan i gatan vad roligt det var!)

torsdagen den 3:e november 2011

Oh, you're so busted

Maken och barnen var hemma på eftermiddagen idag, medan hustrun jobbade och drog in till brödfödan.
Smulor misstänkt likt små delar av Delicato-bollar hittades fastkletade på tidningen.
Nåt säger hustrun att när katten är borta dansar råttorna på bordet i det här huset.