söndag 31 juli 2016

Dra, eller nåt

Alltså idag skulle jag lätt kunna bara dra. Är så tje på det mesta. Att semestern är slut om en vecka ligger som en blöt filt över allt. Där under den blöta filten jäser missmodet och frustrationen och ilskan och lessenheten och fan å hans moster.

Jag har väl egentligen inget emot att vara hemma lite. Det finns ju tusen projekt att sätta tänderna i. Men jag tyar inte. Och sen blir jag arg och lessen för att jag inte tyar. För att jag slöar bort dagen. Att slöa är inte att vila, så det är liksom ingen tröst. Jag går som katten kring helt gröt. Vankar vanmäktigt runt och får absolut inget gjort. Fan.

Förlåt. Här skulle ju egentligen nu finnas en rad fina bilder från semestern. Det vimlar blogginlägg i mitt huvud. De verkar inte vilja komma ut just nu. Jag väljer tydligen istället att vältra mig i självömkan. Det är inte fruktbart på nåt sätt, men jag kommer inte ur hjulspåren.

Får dra på blåbärsjakt och hoppas att det går över. Blåbär i frysen är i alla fall ett steg i rätt riktning, eller hur?

Update: Å vet ni? Jag försökte mig på lite hårdare trädgårdsarbete häromdagen. Vi ska ta bort en stentrappa. Vad resulterade det i? Jo, en överansträngning i skuldra/axel/nacke så nu kan jag inte cykla, trädgårdsarbeta eller göra nåt annat produktivt heller. Nämen, ni hör ju. Fast i nån jäkla blä-sväng.

Update igen: Å vet ni igen? Jag glömde ställa om kameran från raw-format till jpg. Så nu har jag 500 bilder som är i rawformat och måste fixas till. Oooooorka! Alltså, det är väl bra för de tiotal bilder som kanske är nåt att fixa till och vara stolt över och kanske göra nåt kreativt med, men resten då? Raw i alla ära, men va fasen, så himla krabbigt. Ja, jag är en gnällkärring just nu. Vänta bara lite så kan jag säkert komma på fler saker att rya om.

lördag 30 juli 2016

Inte blä längre

Jag stannade på Blä, verkar det som. Det var inte meningen.
Det som hände sen när vi besteg nästa bergsetapp var mycket mer roligt och galet. Sen åkte vi hem. Nu bestiger jag ett annat berg, nämligen tvättberget. Det är snart klart.

Några dagar på hemmaplan nu och jag vacklar mellan att tycka det är helt ok, till att vilja dra iväg igen.

torsdag 21 juli 2016

Blä

Okej att det är vackert i Maloja. Det var en gudomligt vacker arena. Gröna alpängar komplett med kossor med stora klämtande klockor runt halsen.
Det hjälpte inte. Terrängen som just min klass skulle springa i var raka motsatsen. Brant, full med högt gräs blandat med nåt buskigt och allt möjligt dolt under. Stundtals riktigt läskigt. Klättrade längs med de branta backarna och insåg att ett enda misstag skulle leda till ett långt fall neråt. Fy fasen.
Efter halva banan tyckte mitt ena knä att det räckte med att gå och klättra på skrådden. Det högg som knivar i knät och det var bara att inse att det var dags att bryta dagens etapp. Synd bara att jag var längst bort på banan. Det tog 40 minuter att gå till arenan och med rinnande tårar stämpla ut. Jag har i nästan två år sett synen framför mig, hur jag springer i mål på en liknande arena. Nu gick jag med tunga, bittra steg.
Idag var det inget skoj faktiskt.
Imorgon blir det upp på berget, över trädgränsen. Hoppas på en bättre upplevelse då.

onsdag 20 juli 2016

Tack för den, hörrni!

Vid incheckningen till Swiss o-week fick vi deltagare varsin picknickfilt. Fint motiv, karta gillar vi.
Men, vid premiäranvändningen upptäcker Silverräven att han känner igen kartan. Det är ett utsnitt från etapp 3 som vi sprang igår.
Och se där, där är minsann de där retliga dubbelstenarna som jag bommade grovt på! Ni kan ju gissa var jag placerade rumpan när jag la mig på filten? Ha, där fick dom, stenuslingarna.

måndag 18 juli 2016

Helt ok

Utsikten från arenan idag. Det känns ju ganska ok faktiskt.
Mindre ok är min insats idag. Det var nog den sämsta tiden jag haft nånsin, om man ser till faktumet att jag inte bommat direkt. Min bana var 2,9km och det tog mig hela 76 minuter! Galet branta backar och dålig kondis är ingen snabb kombo. Stukade till foten lite och i fallet slog jag i skenbenet. Blev liggande några minuter men det gjorde  inte så stor inverkan på slutresultatet.
Nu ligger vi pall i lägenheten och bara vilar upp oss inför morgondagens etapp som blir uppe vid Diavolezza. Högre upp i bergen och fler höjdmetrar ska avverkas.

söndag 17 juli 2016

Det går an

Utsikten från min säng i lägenheten. Det går ju an.

På huk

Ganska schysst vy framför mig där jag satt på huk i vägkanten vid en kissepaus.
Dagen och vägen har annars varit lång.
Imorgon börjar tävlingarna. Själv är jag lite slö i starten och börjar först till andra etappen.

fredag 15 juli 2016

Förlåt, väderguden!

Inte för att jag har en aning om vad jag gjort för att förtjäna din butterhet, men förlåt i alla fall!

Vi har inte vädret med oss, nej. Inte för att det spelar så stor roll egentligen, vi har det väldigt trevligt ändå. Men liiite mindre regn hade varit trevligt.
Som idag. Regnet hade gärna fått vänta åtminstone en timme till, så vi hade hunnit upp till bergsstugan där vi planerat att luncha...
Jaja. Vi är inte sämre än att vi planerar om och gör det bästa av det.
En fin dag med fint sällskap att bära med sig.

tisdag 12 juli 2016

Äntligen

Så kom vi så äntligen iväg! Ett dygn försenade pga bilstrul. En heldag på autobahn med hela Tysklands arsenal av lastbilar, det tröttar. Vi sover dock som kungar där vi bor så det ska väl snart vara ok igen.

Vädret är enkelt. Regn.

Humöret på topp och det är härligt att få träffa efterlängtade släktingar.

måndag 11 juli 2016

Nästan en anmärkning

Hm. Det här är egentligen en lång historia,  som jag får ta senare... men bilen gick just genom besiktningen. Fatta vilken lättnad. Det enda som var nåt att orda om var att ena halvljuset börjar bli dåligt och kommer behöva bytas snart.
Nästa år ska inte missa besikta i tid, tro mig, hehe. Såna här pulshöjare som en bil med körförbud klarar vi oss gärna utan.

söndag 10 juli 2016

Så ovärt

Jag älskar orientering, det har nog ingen missat va? Det är (nästan) alltid värt allt besvär för att jaga lite kontroller. Långt till tävling? Inga problem. Kallt? Bara på med kläder. Tidsbrist? Prioritera om.

Men igår, då var det klart ovärt. Tvekade länge om jag skulle tävla. Det var varmt och klibbigt. Humöret var minst sagt lågt. Många små grejer som fick hjärnan att gå på högvarv och som gjorde mig mentalt trött helt enkelt.
Just därför att jag var låg mentalt, så bestämde jag mig för att springa i alla fall. Det brukar ju vara en bra humörhöjare att träna.
Jodå, efter en ganska lätt, men ändå lite stökig bana kom jag i mål. Lite gladare i sinnet i alla fall.
Sen, när vi varit hemma i en halvtimme kom migränen... Pang! Helt utslagen i soffan. Det var nog en kombo av dåligt humör, dålig vätskebalans, mycket stress och sen  värme.
Klev upp på darriga ben när kvällen kom. Så ovärt, faktiskt. Glömde till och med ta kort ute på tävlingen, så inga fina bilder fick jag heller.

Nåväl. Jag fick 45 minuter i Blekinges kustband, det var ju förstås klart värt det. Åh, vad jag önskar att jag bodde lite närmare havet. Tja, det lät kanske förmätet, vi har väl 1 mil ner till hav, men ni fattar va? Tänk en stuga med havsutsikt, eller i alla fall på promenadavstånd.

onsdag 6 juli 2016

Det går sakta framåt

Vet inte om ni observerat min countdown i högra marginalen? Där räknar jag ner mina träningspass, med målet att få till fler än förra årets 149 tillfällen.
För att förtydliga en smula: jag räknar alla gånger jag gör nåt med träningskläder på. En hel del snabba promenader kommer därför in på listan. Det är det säkert många som inte räknar det som träning, utan som vardagsmotion, men det gör jag. Allt som främjar min hälsa och som görs i träningskläder och mer än 30 minuter. Punkt.

Just nu har det gått trögt ett tag. Jag hade ett långt uppehåll på fem (!) veckor i maj/juni, men det skyller jag på SM som vi anordnade i början på juni. Det fanns varken tid eller (i synnerhet) ork.
Nu har jag kommit igång lite grann i alla fall, men det är trögt. J-vligt trögt för att vara ärlig.
Inget blev bättre av att gymmet först gick över till sommarschema, vilket innebär träningar antingen kl 09 eller kl 15:30. Både de tiderna är jag på jobbet i en annan stad. Till råga på allt så meddelade ägarna att de helt sonika lägger ner världens bästa gym efter semestern! Jag får skriva ett längre inlägg om detta en annan dag, men det här var inget bra besked alls. När jag precis fått upp lusten och självförtroendet för styrketräningen så drar de undan mattan för mig alldeles.

Nu stundar snart semestern och då ska vi till Schweiz och springa orientering på hög höjd. Då vet jag att det rasslar till lite i  min countdown!
Kolla in filmen från förra gången tävlingen anordnades. Jag ÄLSKAR partiet i filmen med alla förvirrade löpare, hahaha, där kände jag igen mig lite. Vi kommer dock inte ha nån sprinttävling inne i stadsmiljö, utan bara i skog och på berg.
Det kommer bli högt över havet, svårt och galet vackert!

tisdag 5 juli 2016

Den obeskrivbara lyxen

I kranarna finns numera varmvatten igen! Vi behöver inte dra trädgårdsslangen ut genom fönstret, över gräsmattan, in genom fönstret och genom tvättstuga och hall för att få in den i duschen. Ingen behöver heller hjälpa nån annan att sätta på vattnet och få till rätt temperatur.
Bilen fungerar också igen.
Det är lyx. Ni vet, först när båset är tomt, saknar man kossan.
Det går alldeles utmärkt att klara sig på kallvatten och med en bil, men hej vad mycket lättare allt är när det är som det brukar.

I övrigt då. Tja. Det får la gå. Två arbetsdagar kvar till en extremt efterlängtad och välbehövlig semester.
Träning sa ni? Jo, vars. Kom just hem från en runda i elljusspåret, med tillhörande smultronplockning.