onsdag 29 oktober 2014

Hej Höstlov

Idag har vi höstlov. Kidsen har precis kommit hem från orienteringslägret, maken har tagit några timmar ledigt och jag, ja jag är ju ledig.
Fikat står på bordet, tvättkorgen svämmar över av lägerkläder och häcken väntar på att jag kommer ut och klipper lite. Gott mos.

söndag 26 oktober 2014

Småland tur och retur

Vi drog till mörkaste Småland, jag och Skruttafisan. I går kväll regnade det. Det var en klurig nattbana och jag sprang lite hit och lite dit.

När jag tog av mig kläderna fanns inte en endaste torr fläck. Slängde kläderna i en plastkasse och la den i tältet - ingen mening att ha den i bilen eller med på förläggningen.
I morse, då var det bistert i sinne. Sovit dåligt, lite frusen och öm i kroppen.
Ligger på luftmadrassen och fattar mod för att lämna den varma bädden. Får en obehaglig insikt - min enda sport-BH ligger i en plastkasse i ett tält på High Chaparall...
Alltså, det är verkligen ingen höjdare att frusen stå i tältet och kränga av sig kläderna och sen ta på en kall och blöt sport-BH.
Tur att jag fick springa mig varm direkt efter.
Idag sprang jag lite mer rätt på, tack för det!

Skruttafis gjorde tävlingsdebut på orange bana. Hon sprang tillsammans med två andra sträcka 3 i vårt H16-lag. Starkt jobbat tycker jag!
På hemvägen stannade vi i Växjö för mat och shopping. En mycket trevlig utflykt!

Egenbestämmanderätten och uppladdningen

Den där enhörningen blev en väldigt söt liten historia. Vi färgade hår rosa, vi byggde en liten stålsställning till hornet i pannan och sen gick det åt många hårnålar och en ansenlig mängd hårspray.
Resultatet blev över förväntan faktiskt! Här snackar vi om en tolvåring som helt hoppade över prinsessåldern och en mor som typ gjorde det samma i sin barndom. Med andra ord, vi två är verkligen inga experter på det här med håruppsättningar, rosetter, rosa accessoarer, blingbling, tofsar, flätor och you name it. De gånger jag har försökt fläta hennes hår kan jag räkna på en hand. Vi kan säga så här för att prata klarspråk: de TVÅ gångerna jag har flätat hennes hår, slutade med att hon grät tills jag tog bort det igen.
Så, med ovanstående sagt - vi var båda chockade igår över det lyckade resultatet.

Tyvärr, nu börjar ju Skruttafisan bli så stor att hon får välja själv över vad jag får publicera här och på facebook, där hon är motivet. Så hon la in sitt veto, med all rätt. Det var ju synd, för det var fina bilder på henne. Men...hon bestämmer själv och det är ju bra.

Nu laddar hon och jag för att åka till High Chaparall och tävla i orientering. Det kommer bli blött, kallt och för min del mörkt. Så himla härligt!! Smolket i bägaren är väl att vi missade hotellboendet och får nöja oss med hårt underlag i nån skola i obygden.
Men hur laddar vi då på bästa sätt? Jo, med Spotifylistan Orienteringslåtar. Vilse i skogen med Markoolio, Run to the hills med Iron Maiden, och liknande.

fredag 24 oktober 2014

En konstig dag

Idag är en konstig dag, faktiskt.
Jag var på jobbet och lämnade in nyckel och mobil. Kollade så jag inte glömt nåt och pratade lite med min chefs chef och med hans chef också till råga på allt.
Sa hejdå till de som var inne på kontoret och sen var det liksom inte mer med det. Det där med avtackningar är ett ämne för förbättring kan man lugnt påstå.
Vet inte om jag ska ta fram skumpan eller gravölen idag. Vad känner jag? Är liksom varken ledsen eller glad. Jo, jag är nog ledsen, men jag kan liksom inte få ut det.

Nu, ska jag gå och förvandla min dotter till en pastellfärgad enhörning.
Bild Canstockphoto.se
Jag sa ju att det är en konstig dag idag.

Update: Det blev gravöl, mest av praktiska skäl. Skål ta mig faen.

torsdag 23 oktober 2014

And she scores again!

I morse, *trumvirvel*, kom jag iväg till gymmet direkt efter frukost och snörning av skridskor i ishallen. Åkte till gymmet och rev av mitt träningsschema. Det där träningsschemat jag betalade dyra pengar för (inklusive en screening med förståss) och som jag liksom bara förhalat att ta tag i. Men nu så! Jag gjorde alla övningar, inklusive min absoluta hat-övning, som är sidoförflyttning på boll (hittar inget att länka till här tyvärr).
Fick inte till tekniken på sidolut på boll (inte här heller), så då frågade jag en av naprapaterna om hjälp. Vet inte om jag får till det nästa gång, men nu vet jag i alla fall lite vad jag gör för fel.

Så himla nöjd med mig själv! Jag kommer alldeles säkerligen få fan för det här i morgon, i form av en massiv träningsvärk, men Hej, det är ju liksom meningen.

Nu ska jag försöka rida på den här vågen och få lite rensat i kökslådorna också. Hujedamig!

onsdag 22 oktober 2014

Glaset är halvfullt kanske?

Nä, nu får jag nog försöka vända mitt mindset lite. Jag blir ju inte bättre i varken kropp eller knopp om jag bara belyser hur dåligt allt går  - träningen och jobbet och sånt.

Så!
Vad har varit bra idag då?
Jag kom iväg på det där lunchpasset! Det var första gången jag provade det och det är ju alltid den där första gången som är lite svår att få till.
I eftermiddag rensade jag sen ut husvagnen. Ut med alla sängkläder och in med de i tvättmaskinen. Plockade in all mat (kylskåpet var dock fixat innan) och ställde inte bara kassarna i köket, utan ställde in i skafferiet och i skåpen.
Tog ut alla andra saker som inte ska följa med till vinterförvaringen. Det var några kassar. Hälften av dessa kassar är faktiskt redan upplockade.
Monterade ett displayskydd på min nya mobil.

Nämen kolla! Jag kunde ju! Heja mig!

Andas in, andas ut

Gick på ett lunchpass idag, som i egentligen är nån form av avslappningspass, fast mestadels stående.
" I andningstempo", var väl i stort sett enda förhållningsregeln.

Just det. Bara där blir jag starkt medveten om hur den här kroppen både gasar och bromsar samtidigt.
Jag är så ovan vid att andas lugnt och fokuserat, att hela min kropp reagerar med att blir skitstressad.

Nu ska jag väga upp allt mitt klankande på mig själv och min kropp (och knopp), med den för mig glädjande känslan av att det gick bättre på slutet av varje övning. Det går åt rätt håll här, även om det är med myrsteg.

tisdag 21 oktober 2014

Jag tragglar vidare

Nej, det var inte min teknikdag idag heller. Efter gårdagens manuella rensning av mailbox, skulle jag idag fixa över mina kontakter från en mobil till en annan. Jag har googlat, jag har exporterat kontakter till minneskort, jag har synkat googlekontot med mobiler och hej och hå.
Men... inte fasen funkar det i alla fall. I den nya mobilen lyckas jag bara in en kontaktlista som motsvarar den jag hade för ca 2 år sen. Jag blir så trött.
Så till slut satte jag mig i soffan och jämförde kontaktlistorna och gjorde alla ändringar manuellt.
Åååå, vad roligt.
Nä.

Nu är det i alla fall gjort och i den nya mobilen är det nu ordning och reda, i alla fall i kontakterna.

Det var fantastiskt vackert ute i morse, när jag lämnade på skolan. Tog tillfället i akt och tog några foton.


Ikväll har vi varit på agilitypass på gymmet. Riktigt rolig hinderbana idag. Svinga sig över från box till tjockmatta, klättra över boxar och under häckar. Slå med boxningshandskar och lite balansövningar på låg barr.
Jag var så mycket piggare idag också, jämfört med förra veckans pass. Konstigt det där. Förra veckan var jag grymt pepp och var sen fruktansvärt seg och rent ut sagt skitdålig på passet. Idag var jag istället grymt opepp innan, men levererade mycket bra på passet. Hmm.

måndag 20 oktober 2014

Rensa, rensa

Idag har jag rensat min mailbox på jobbet. Av nån outgrundlig anledning kan jag inte bara markera alla mailen i en mapp och trycka delete. Nej, då kommer ett felmeddelande som säger att det är för stort omfång?
Så här har jag suttit, och raderat 20-30 mail åt gången. Det tog sin lilla tid det.
När jag äntligen var klar, insåg jag att jag hade hela mappen "Skickat" kvar...
Å hu och pust.

Ganska skönt att rensa faktiskt. Jag gillar ju det.

fredag 17 oktober 2014

Åååå hej!

Här händer inte mycket. Nej, verkligen inte.
Eller jo, det gör ju det, men jag är lite för splittrad för att skriva. Har inte ro att sitta ner och tänka strukturerat, typ.
Jag är ledig en hel del just nu, och inom en snar framtid är jag ledig på heltid. Då tror alla att jag har oceaner av tid, så även jag. Vad händer? Jo, jag bokar upp mig på än det ena, än det andra och så vips är tiden borta. Jag stressar mellan aktiviteterna som en galning och undrar vart tiden tar vägen.

Jag jobbar på det. Denna veckan har jag tagit det mer än lugnt. Lullat på här hemma och försökt få min rygg att samarbeta lite. Ett naprapatbesök igår, jag hoppas att det hjälper.
Promenerar en del och lunchar med goda vänner.

Förra helgen var vi i Stockholm och sprang 25manna. Det var en fantastisk helge, men oj så slitigt att åka buss 8 timmar enkel resa. Sprang en för mig ganska lång bana i småskuren terräng, i leran. Det var roligt och gick över förväntan, men som vanligt missade jag den så viktiga stretchen efter. Aj i ryggen. Ja, sen en hemresa i buss på det och ryggen - ja den sa upp sig.

Nåväl, denna helgen som kommer är uppbokad den med, så klart, men jag håller början av nästa vecka fri för återhämtning och uppsamlingsheat i tvättstugan.

onsdag 8 oktober 2014

Cykeläventyr Höst14 Etapp 3

För några veckor sen fick jag och en kompis tid till att cykla ytterligare en etapp på Blekingeleden, från öst till väst. Första gången cyklade vi från Brömsehus i öst och fram till Kråkerum. Några dagar senare försökte jag fortsätta från Kråkerum tillsammans med familjen, men det blev ett litet snopet slut på den tanken, när vi hade glömt hjälmarna hemma.
Nu kunde min kompis följa med och vi lyckades dessutom tajma det hela med hennes makes jobbtider, så vi fick hjälp med transporten från bilen till startpunkten.
Regnet hängde i luften minst sagt, men vi klarade oss faktiskt hela etappen.

Vi öppnade starkt med att efter bara någon kilometer ta en kissepaus. En mycket välbehövlig sådan.
Sega ben hade jag redan från start och tänkte i mitt stilla sinne att det skulle bli väldigt långa tre mil. Min kompis verkade stark, så det var bara att trampa på, le och se glad ut.

Ganska mycket grusvägsrally i början, men på väg mot Älmtasjön blev det mer stig och vi fick gå en hel del. Ett mycket snabbt stopp vid sjön för att ta lite foton.
En hel del skogsvägar följde sen och det var härlig cykling, om än ganska småkuperad vill jag minnas. De trötta benen hade väl vaknat en smula, men mjölksyran låg på lut hela tiden.
Sista biten in mot Mörtsjöåsen var riktigt fin. Lite mer stig i fin skog. Precis innan Mörtan går leden längs med sjön och det är obeskrivligt vackert.

Vi tog en matpaus på bryggan vid Mörtanlägrets lokaler. Jag hade med mig boveteplättar som jag hade limmat ihop med varandra med lite Nutella. Lyx!
Strax efter Mörtan kom vi fram till en liten fors med en fin bro över. Hit måste jag åka på utflykt med familjen!
Nu var det skogsväg, blandat med stig ett tag och vi slet en hel del med att få med oss cyklarna. Min kompis halkade när hon skulle bära cykeln över en stor blöt sten och drattade på ändan. Det såg både dråpligt och förbaskat smärtfyllt ut och hennes lårkaka hade nog vunnit pris om den ställt upp i tävling, hujedamig.

Det kom även några hagar som skulle passeras och vid övergångarna över staketen fick vi också klättra över med cyklarna. Inte helt lätt, även om man är två.

I skogen här såg jag enstaka kantareller, men eftersom de bara var enstaka fick de stå kvar.
Precis när vi saktade in vid en vägbom, körde vi förbi ett gigantiskt bestånd, mitt på vägen. Nu var vi ju bara tvungna att stanna och plocka. Vilken tur att jag sparat påsen jag hade haft mina nutellaplättar i!
Kikade in i skogen och såg ännu fler kantareller. På en femminuterspaus hann vi fylla påsen och lite till! Markerade nogsamt ut stället på kartan och cyklade sen vidare. Passerade ytterligare en fors med tillhörande bro.


Nu började vi bli ganska trötta. Vi har en fantastisk förmåga att trissa upp tempot båda två. Ingen vill  verka svagast...
Det hade varit mycket släpa cykel, men nu försäkrade kompisen att det bara var grusvägar kvar enligt kartan. Jodå, men leden gick inte enligt kartan längre... Så in i skogen igen, på tekniskt svåra stigar. Trötta i benen var vi så vi orkade helt enkelt inte cykla så mycket utan fick återigen släpa lite.
På slutet kom vi så upp på en grusväg som sen blev en asfaltsväg och som ledde fram till bilen. Jag var så trött och blev så obeskrivligt lycklig av att se bilen där. GPS-klockan stannade på 30,5 km och vi körde hem trötta och glada.

måndag 6 oktober 2014

Två till

Jahaja, nu har jag nog en sisdådär fem etapper av Blekingeleden att återberätta.
Nu börjar jag snart blanda ihop minnesbilderna av dessa. Det är mycket skog och härlig grön mossa. Det är även en hel del grusvägsrally.
Det kommer, det kommer... Ni slipper inte undan, haha.

Först ska jag försöka få min mobil att synka till dropboxen bara. Det går ju sådär bra med mobilen just nu. Den verkar fatta att den är på väg att bytas ut.

Nu ligger faktiskt cykelprojektet lite nere, tillfälligt. Det är ju älgjakt höll jag på att skriva, men det visade sig inte vara förrän nästa vecka. Jag får väl skylla på regnet istälelt då.