lördag 28 februari 2009

Stoppa pressarna!




Jag har joggat idag! Ja, det är faktiskt sant.
Eller, joggat? Snarare lunkat i knapp styrfart. Var går gränsen för att det får kallas jogging egentligen?
Utan snön fanns det ju ingen återvändo längre.
Dessutom verkar jag ju ha givit skenet av att vara en hurtig typ, så det var ju bara att leva upp till sitt rykte... Tack till Hemliga Damen, att du indirekt sparkade mig i ändan!

Så det var bara att snöra på sig skorna och ge sig ut till tonerna av Hair ( ni vet från musikalen) och kämpa på. Fyrtio minuter skrapade jag i alla fall ihop. Hur långt kom jag då? Förmodligen inte så långt. Innan om åren har jag hunnit bra mycket längre på samma tid, men va fasen?
Rom byggdes ju som bekant inte på en dag och att få upp kondisen på Nipe, det är nog ett projekt jämförbart med byggnationen av en storstad.
Men det finns stark potential till förbättring, så väljer jag att se det.

Nu gäller det bara att det inte dröjer lika länge till nästa joggingrunda som till den förra, i oktober...


Bonustimmar


Ett ombokat möte med kompisar ger bonustimmar idag.
Om man skulle baka lite? Kanelbullar kanske, det är alltid populärt i det Nipeska hemmet.
Med kanel och inte kryddpeppar, ska jag väl påpeka kanske?

Lilla förkylda mamman som inte lyckades så bra häromdagen är i vanliga fall en ypperlig bagarinna. Bröd är specialiteten. Minns de gånger i min barndom när hon bakade mjuka tunnbröd. Vi andra satt liksom på rad och bara väntade på att nästa plåt skulle komma ut ur ugnen. Nya mjuka tunnbröd med messmör på är ett väldigt starkt matminne för mig. Sorgligt nu att jag inte tål messmör längre...

På bilden är det pepparkaksbak à la barndom. De vuxna på bilden är goda vännerna V och O. Gillar O:s polisonger!

Pepparkaksbak i barndomen betydde strikta raka rader med utstansade kakor. Min mamma är lika strukturgalen som jag. Man passar in så många kakor som möjligt på samma utkavlade deg, likväl på plåten sen. Inga dö-ytor här inte! Viktiga saker det där, att det blir så effektivt som möjligt.

Både jag och mamman har nog taggat ner det där lite nu på senare tid, i alla fall när det kommer till bak. Det är inte lika fyrkantigt längre. Rundat till det lite liksom. Bakarna menar jag.

fredag 27 februari 2009

Nya smakupplevelser

Fredagar på jobbet brukar inte betyda nån högre nivå på skämten direkt.
Inget undantag idag heller.

Lunch bestående av sallad med ost, soltorkade tomater, parmaskinka och annat gott.
En betydande del av det där benämnt som annat gott var nog lök och vitlök.
Ah, vad fräsch man känner sig i munnen sen! Eller kanske inte nej.

Beklagar mig för min kollega som erbjuder en Läkerol.
Åå, vilken skillnad!
Vilken ny smaksensation - att blanda löksmak med Läkerol.

Vi kallar den kort och gott för Lökerol...

torsdag 26 februari 2009

Bestämd dam

På vår senaste föräldrargruppsträff utspelades följande dialog mellan en mamma och dotter ( 2,5 år).
Mamman: Lilla A, vill du ha en smörgås?
Lilla A: Nej!
Mamman: Nähä, vad vill du ha då?
Lilla A: Jag vill ha en macka!

Så det så!

Smakutvecklingsarbete i förkylningstider

När vi var hemma i Småland förra helgen, passade vi på att lämna kvar lite förkylningsbakterier där. Mamma och pappa var inte otacksamma, nädå, de nyttjade sin present alldeles med en gång. Rejält förkylda är de nu.
Idag tänkte mamma ta sig i kragen och baka bullar. Allt gick fint: fin deg, fin jäsning, fin utkavling, fin utsmetning av kanelgeggan och fint skurna bullar i fina formar.
Under jäsning nummer två skulle fina mamman plocka undan ingredienser och diska upp.

Det är då kanelburken hon ska plocka undan har förvandlats till en kryddpepparburk.
Hoppsan!
Men vad konstigt att hon inte kände det på lukten?
Med tanke på bedövat luktsinne på både gubbe och gumma är det kanske inte så konstigt längre.

Känns ungefär som Post-itlappens tillkomst. Ett misslyckande som kan bli till nåt bra i slutänden.
Är dock tveksam i det här fallet, kryddpeppar ju låter inte som nån höjdare i bullar.

Fast kanske inte lika äckligt (och kräksjukeframkallande) som när vännen C i sin förkylning lyckades pressa ner ett antal påskliljelökar i chili con carne i tron om att det var vitlök...

onsdag 25 februari 2009

Partiell kapitulation


Okej då, jag ger mig. Delvis i alla fall.
Nu när snön smält och det regnar kallt regn, då längtar åtminstone en del av mig till sommaren.
Fötterna och fingrarna längtar i alla fall. De gillar inte att tokfrysa. Inte alls.

Resten av mig längtar mest till Idre just nu, faktiskt. En hel vecka där blir det snart. Ooooh, snart, snart!
Tror faktiskt varken jag eller skidorna har fattat hur mycket vi ska umgås då. Om dom är snälla, kan de till och med kanske få sova under min säng.

tisdag 24 februari 2009

Vill ni hjälpa mig lite?

Idag fyller en god vän år.
Mamily har kommit halvvägs till sjuttio, inte illa va?

Vill ni göra mig en tjänst, bestycka hennes blogg med en gratulation?

Själv ska jag åka dit och frossa i födelsedagsfirande, hej så länge!

måndag 23 februari 2009

Rulla ut röda mattan!

Nu är det dags för prisutdelning igen minsann. Två priser har jag förärats med och jag är glad, stolt och tacksam till tusen.
Tack snälla Segsliten och Hemliga Damen!

Så ska jag skicka vidare också. Svårt som alltid. Alla ni som finns under "Liten brokig skara bloggar jag läser" i högerkolumnen förtjänar ju pris, men jag har valt ut två i alla fall:

Katinka, får givetvis apan efter sitt sista inlägg. Hennes blogg är så fascinerande. Hur hon får ihop sina texter är för mig en gåta. Underbar läsning.

Knaprig kaka, får det andra priset. En blogg jag slaviskt följer, kan man nog drista sig till att påstå. En blogg jag starkt rekommenderar er att besöka.

Så, det var det hele tror jag!

Trött på mig själv

Konstaterade att det var slut på vanliga blöjor, hade bara Up&Go. Helt värdelösa att ha på natten, om man nu inte gillar att tvätta.
Så jag och sonen tar en sväng ner på byn, dels för att köpa termobyxor, men dels då för att köpa blöjor.
Sagt och gjort, två paket till och med, det går ju åt.
Kommer hem och ska byta på Pillerill. Sliter upp paketet och inser att jag har köpt...
... just det, Up&Go.

Två paket.

När jag åker till Maxi för ett återköp, tror ni jag kan lämna in mig själv också?

söndag 22 februari 2009

Bara så ni vet...

ingen träningsvärk idag.
Ingen alls.
Så himla gött!

Nu smälter snön tyvärr. Det betyder att jag måste börja jogga istället. Så det där med träningsvärken kommer lösa sig.

lördag 21 februari 2009

Liten sångövning

Mel: Uti vår hage

Uti ett skidspår, där åker en Tant,
kom hjärtans fröjd,
skidar och njuter fast vallan är kass,
kom solsken och nya spåret,
kom stavtag och frost i håret,
kom fin utförslöpa,
kom träningsvärk.

Utjämnat.

Skidorna vs Tanten 2 - 2
Haha, tanten har jämnat ut resultaten.
Trots att skidorna gjorde sitt bästa för att sänka tantens åkglädje med rejält med isklampar på vallan, stod tanten pall.
En mil blev resultatet och tanten är nöjd. Helnöjd.
Enda smolket i bägaren var väl oljudet. Det där tråkiga flåsande oljudet.

fredag 20 februari 2009

Skidorna vs tanten 2-0

Okej, här kommer alla ursäkterna på en gång, så har vi rett ut dom.
Vabbade på dagen. Klipptid kl 17 (glömde den jag hade i onsdags, hrm). Maxi. Fredagsmiddag. Fredagsmys i soffan med Brieost, rödvin, popcorn och Pringels. På Spåret-final.
Sist men inte minst, grym träningsvärk i höftböjaren, fortfarande.

Imorgon är en annan dag.
Ny dag - nya ursäkter...haha, nädå.
Imorgon finns inga ursäkter, de har jag ju förbrukat idag.

Tjolahopp på er allihop!

Skum bild


När jag var liten, kände jag en båt.
Det var en ganska fräck skapelse, designad och tillverkad av tomtarna i skogen, dvs mina föräldrar. Ja, ni kanske kommer ihåg det här inlägget? Ingen bra bild, jag vet. Scannade en diabild i vanlig scanner. Resultatet blev ganska fräckt ändå eller hur.

I vilket fall som helst, Flying Agaton hette den.
Oljefat i botten och trädäck ovanpå. Ett stort skovelhjul i mitten och var sida om stod två trädgårdsstolar i trä. På dessa satt framdrivningsmotorerna, det vill säga de vuxna som kände sig manade. En väldigt bra konstruktion just det där, för vi barn var liksom för korta för att vara motorer. Vi fick helt enkelt nöja oss med att sitta på däck i våra flytvästar och bara låta oss transporteras i sakta mak till bästa badstranden -Koaland. Japp, precis som det låter, där fanns kossor ibland. Då fick man välja en annan strand lite längre bort. Såg man inte kossor, ja då blev det bad på Koaland. Lite nervpirrigt så där, för bara för att man inte såg kossorna, betydde det ju inte att de inte var där. Nädå, det hände ju att man fick oväntat besök ibland, det gjorde det. Synd bara att de inte drack kaffe.

torsdag 19 februari 2009

Skidorna vs tanten 1-0

Rackars taskmörtar. De körde slut på tanten. Så till den milda grad att hon inte tyade ikväll.
Seg i kroppen är ett understatement. Med tanke på sjuk Pillerill som hostat i tantens riktning hela natten, är det nog bäst att låta skidorna hånskratta åt tanten. De står i garaget, och tanten kan inte höra dom. För att vara på den säkra sidan, skickades maken ut i garaget/tvättstugan för den dagliga tvätten.
Tant vilar i soffan.
Choklad håller henne sällskap, så ingen nöd råder.

Imorgon kanske, då ska de få, de små avlånga lymlarna.

onsdag 18 februari 2009

Det som göms i tö, kommer fram i snö


Nämen tjena tjena på er! Det var länge sen!

Hur är läget idag då? Har det varit en tung dag säger ni? Jasså, har ni varit ute och motionerat tanten? Haha, nu förstår jag att det varit en tung dag! Ja jo, hon är nog allt nåt kilo tyngre än sist. Många kakor senaste året, det är min gissning. Haha, era stackare, var det mycket gnäll på tanten då? Ont både här och där? Jag kan tro det ja, ja det måste ju varit en syn för Gudarna. Flåsade hon så det hördes över hela trakten? Åh, vad pinsamt att behöva vara med om det. Snorade hon lite på er också, det var ju bra äckligt. Gnällde hon över tempot med? Jisses, ni har sannerligen inte haft det lätt. Tvingade hon er att ploga ner för den branta backen. Är hon en fegis? Nja, det var kanske för att det inte var några spår eller? Det brukar det ju inte vara i den backen. Men det klarade väl ni eller? Jo, jag vet att det inte är så mysigt, men hon kanske bara var rädd om er? En alldeles för kort runda säger ni? Hur kort var den då? Bara 5.4km? Det var väl inte så bara, tänk på att det nästan var ett år sen ni var ute sist. Vad säger ni? Långt ifrån fornstora dagar? Jamen, nu får ni väl ge ändå er? Tänk på att tanten blivit bra mycket äldre nu, hon är ju inte 29 längre, å inte tränar hon inför Vasan heller. Ni kan väl inte begära att hon ska svischa runt er som hon gjorde då heller? Nu tycker jag nog att ni är lite hårda mot tanten. Lite gnälliga faktiskt. Om inte ni passar er, får nog tanten ta och köra lite med er i morgon med, som straff för era elakheter. Jodå, så får det bli.

Vad säger ni nu då, va?

Icke-beröm

Min goa kollega S som sjunger i manskör, förgyllde oss med följande historia igår på fikat.

- Vi sjöng en gång på ett åldersomshem. Efteråt frågade vi en liten tant om vad hon tyckte. Tanten svarade:
- Det hade varit bättre med musik.

Musiknostalgi


VAB och nostalgi står på schemat idag.
Ja, förutom att leka med det feberfria barnet, tvätta klart efter helgen, laga mat för resten av veckan, slappa lite och ringa nära och kära.

Nostalgin idag blir tydligen musik. Pillerill beställer på musik ur stereon.
Schysst musiksmak har han den lille parveln, onekligen. Eller slumpen mer misstänker jag.
Vad sägs om följande:
Creeps - Blue tomato (åh, ljuva flashbacks)
Roxette - Crash, boom, bang (kanske ingen jättefavorit men dock nostalgi på hög nivå)
Svensk folkmusik - Blandade låtar (ser du mamma, i rakt nedstigande led...)
Kiss - Lick it up (oh yes, right back to the 80's)

Blir det sen med lite Duran Duran ovanpå detta blir det här en helt OK onsdag.

tisdag 17 februari 2009

Blå, blå, blåa skor...

aahaa, blå, blå, blåa skor... (ni vet, den gamla dängan med Kal P Dal).

Det var kanske inte så svårt att räkna ut, vissa av er har ju förmodligen gjort det själva.
Gått ut med de blå tossorna kvar på skorna menar jag.
Har gjort det förr ska erkännas, mer än en gång. Men då har jag insett det snabbt, när jag halkat runt på dagisgården. Denna gången kom jag till och med till att sticka in benen i bilen. Mamman som stod kvar vid grinden fick sig ett gott skratt när jag frågade om hon ville ta in tossorna åt mig...

Skrattade åt mig själv en lång stund. Tänkte också på de gånger då jag efter att lämnat på dagis, kommit nästan hela vägen fram till jobbet innan jag bytt från barnCD till radion.
En liten tanke även på de gånger då jag skrålat till samma barnCD, samma sträcka, utan barnen.

Tänk så lite förvirring det krävs för att roa sig själv en lång stund!

Tyckte väl att...

..det gick fort att hämta på dagis idag. Lite för fort.

The following took place between 5.00 and 5.08 p.m today:
Stannar bilen utanför dagis. Hoppar ut och väntar en stund på Skruttafis som under konstant prat ska lägga ifrån sig ritgrejor och få av bältet.
Går in på dagis, tjuvkikar in i lekhallen där Pillerill busar som en besatt med en annan större kille. Tar av vantarna och sätter på blå tossor på skorna. Går in i lekhallen, medan Skruttafis passar på att låna toaletten. Pillerill skiner som vanligt upp, men blir väldigt skeptisk när han inte ser Skruttafis. Ropar efter henne och springer ut från lekhallen.
Frågar personalen om allt varit bra och de svarar ja. Hejdå säger jag snabbt och går efter Pillerill som nu irrar i kapprummet och undrar var Skruttafis är. När han hittat henne kommer han på att han saknar sin Mimmi, det är nappen som ligger inne i skötrummet. Som vanligt hämtar vi den och går sen till kapprummet.
Tar på Pillerill jacka, mössa och skor. Vantarna vill han ju aldrig ha på, så de hamnar i fickan. Tar på mina vantar och vi går ut.
Går ut över gården och tänker att det där gick ju fort, det brukar ta mycket mer tid. Öppnar grinden och låter den stå öppen, mamman till den stora killen i lekhallen kommer. Vi pratar lite medan vi möts. Innan grinden stannar hon och börjar prata med en farbror som kommer gående. Jag sätter in Pillerill i bilen, går runt till förarplatsen och letar upp nycklarna i fickan.

Så, nu stannar vi bandet här. Kan ni gissa vad som inte stämmer?
Svaret kommer innan läggdags.

(jodå, jag hade rätt antal barn med mig ut från dagis, så illa var det inte. Kunde varit dock...)

måndag 16 februari 2009

Vintervackert


Jag hoppas ni njuter av snön. Det gör jag.

Som balsam för själen

Helgen var som balsam för våra själar faktiskt.
Skruttafis var inte pigg alls i fredags kväll. Feber och hängig. Men att ställa in, nej. De förväntningarna hon hade byggt upp på detta. Vi hade planerat detta sen länge, bokat hotell och barnvakt, sett fram emot det. Bara en magsjuka hade nog kunnat stoppa tror jag. Nä, hade Skruttafis själv inte velat utan istället velat ligga i sängen hemma hos mormor och morfar, ja då hade vi ju klart ställt in.
Men som sagt, vi åkte.
Fick vårt rum på hotellet, trots att klockan bara var tolv när vi kom. Slängde in väskor och gick ut på stan. Snabbshopping, indeed. Trots att tiden var mer än knapp, hann jag faktiskt med att shoppa loss på två skjortor och ett linne. På Indiska av alla ställen, jag som sällan hittar nåt där.
Två halsband hittade jag på ett annat ställe och hann även med att fynda skidvantar till make och barn.

En snabb lunch och då fick Skruttafis veta att nästa hållpunkt var bio. Hennes första biobesök nånsin faktiskt! Gissa om hon blev glad? Det tandalösa smilet gick nästan runt.
En rejäl popcorn, en cocacola och en sittkudde inne på bion och lyckan var total. Filmen Bolt kan rekommenderas även för vuxna barn. Man ska kanske inte gå på toaletten mitt i filmens mest viktiga scen bara, det blir lite svårt med handligen sen då.

Hotellet vi bodde på bjuder på kvällsbuffé. Man kan bli proppmätt på det med...
Melodifestival på rummet, chipssmulor i sängen.
Hotellfrukost, aldrig fel eller hur?
Bad sen i tre timmar.
Besöket i Halmstad kröntes sen med ett besök på Biltema, så maken fick köpa sig en ny sladdlös skruvdragare.
Väl hemma hos mormor och morfar fick vi söndagsstek, frukt med zabayonnekräm och semlor. Svalt inte i söndags heller med andra ord.

Så helgen kan ju sammfattas med win-win-win-win-situation.
Skruttafis - egen helg med mamma och pappa, hotell, bio och bad
Pillerill - egen helg med mormor och morfar, traktor, leka i snön
Jag - shopping, hotell, vattenrutschkanor
Maken - nytt verktyg

Fröken Skruttafis klättrade bokstavligen på väggen av upphetsning..

Badmonstret recenserar lite

Ni som känner mig väl, ni vet min förkärlek för sånt här. Ni andra, ni kan läsa på här.
En av huvudattraktionerna under vår helgtripp till Halmstad var Sannarpsbadet. Ett trevligt litet ställe. Inte alls i klass med varken Lalandia eller Gustavsviksbadet i Örebro, nej inte alls.
Men helt klart ett av de bättre inomhusbaden i södra Sverige.
Priset helt överkomligt. Standarden har jag absolut inget att klaga på, det är inte så gammalt. Fräscha toaletter och omklädningsrum.
Det finns en stor äventyrspool med varierande djup, bubbelpool och en strömvirvel. Just strömvirveln var sexåringens favorit. Jag ljuger inte om jag påstår att vi nog drog en 50 varv i den igår. Bra fart genom hela varvet. Fräck känsla att ställa sig och jogga i den. Man formligen flöt fram (hahaha). Synd bara att vi inte var ensamma om att tycka den var rolig.
Enda negativa att säga om äventyrspoolen är att det är strömt i stort sett överallt. Även i trappan ner som är precis bredvid den grundaste delen, tänkt för småknattar. Konstaterade att om Pillerill hade varit med, så hade han inte klarat gå i den strömmen utan åkt ut i poolen.
Det finns tre vattenrutschar. En klassisk lång bana. För de flesta helt okej, för mig med alldeles för höga krav är den lite mesig. Men man kan släppa sitt barn i den utan att vara rädd.
Den andra vattenrutchen är som en bred vanlig rutschkana, rakt ner i vattnet. Trevlig om man vill åka tillsammans. Man kan göra snygga dykningar ner i vattnet om man åker på mage med huuvdet först. Man kan, sa jag. Inte jag då alltså, det såg nog mer ut som en späckhuggare på glid..
Den tredje och sista vattenrutschen är en blandning av en vildfors och en klassisk kana. Lite bredare, lite vildare. Det är bra fart i denna, måste sägas. Skruttafis åkte ner och konstaterade:
-Mamma, den var häftig, svängarna går ju liksom upp på sidan.
Jag kan bara hålla med. Med huvudet före blir den bara bättre.
I samma rum som den stora äventyrspoolen finns en djup bassäng med en enmeterssvikt och en tremeters. Maken och Skruttafis hoppade, jag nöjde mig med att vara vaktande hönsmamma i vattnet.
I angränsande rum finns en vanlig 25-metersbassäng och en rehabbassäng med varmare vatten och leksaker.
Fiket är som brukligt på såna här ställen inte så bra, bara onyttigheter på menyn. Men kaffe med påtår fick man för en trevlig summa. Siaglass är också gott. Lite bord och stolar där man kan spisa medhavd mat finns, med utsikt över poolen.
Har man vägarna förbi Halmstad och är sugen på att bada, sväng in vetja! Man behöver inte ens ha barn med sig, det funkar finfint som söndagsutflykt för alla med barnasinnet kvar.

söndag 15 februari 2009

Tillbaka i fållan igen...

Det blev en helg i Halmstad, trots allt. Skruttafis hade lite feber till och från, men Alvedon i suppar är en gudagåva. Att ställa in det hela, nä det vågade vi inte ens föreslå, när hon på lördagsmorgon studsade ut sängen och log med hela ansiktet. Det fick bära eller brista tänkte vi och åkte. Det bar. Som det bar! Lilla Skruttafis var strålande glad hela tiden. Överraskningsbion blev en formidabel succé. Att få bo på hotell med mamma och pappa utan sin lillebror, det var vad den tjejen behövde tror jag. Vi vuxna har lite skavsår i öronen av allt sexårigt pladder - men det kan vi ta, med nöje!
En toppenhelg helt enkelt!
Jag återkommer i ämnet. Nu är det dags att nanna kudden. Min kudde. Borta bra men hemma bäst.

fredag 13 februari 2009

Murphys law

Helgens planer är som följer:
Fredag kväll: åka hem till Småland, sova hos mamma och pappa.
Lördag: lämna Pillerill hos sin älskade mormor (och morfar) och tillsammans med Skruttafis och maken åka till Halmstad. Där tänker vi först shoppa lite och sen överraska Skruttafis med att gå på bio och se Bolt.
På kvällen softar vi på hotellet med lördagsgodis och melodifestivalen.
Söndag tillbringas på Sannarpsbadet. Åka vattenrutschkana tills rumpan glöder. Sen hämta Pillerill och åka hem till Blekinge.
Skruttafis fick höra planerna i måndags (utom bion då) och har inte pratat om nåt annat på hela veckan. Morgonens första ord idag var: åh detta är dagen jag har längtat efter!

Nuläget i Småland: Skruttafis fryser, har ont i huvudet och feber. Influensan gissar jag.

Är det inte typiskt?

En politisk idiot

Här verkar kontoret ha slagit igen totalt.
Vissa saker är jag bra på. Vissa saker är jag rent ut sagt kass på. Har innan erkänt min inkompotens när det gäller mopedkörning. Här kommer en sån där obehaglig sanning till. Det här är så illa, att jag bara måste bjuda er på det.
Jag är en politisk idiot av stora mått. Gigantiska mått faktiskt.
Nyss tog jag nog priset. På TV var det Skavlan. Dagens första gäst var Carl Bildt.
Några minuter in i intervjun säger han:
- Men jag är ju utrikesminister!

Haha, han är ingen liten skämtare den där karln tänker jag. I några minuter. Eller vänta nu...

- Mamma, ÄR han utrikesminister? På riktigt?
- ?!

Ridå.

torsdag 12 februari 2009

Favoritplats i vinterskrud


Att köpa ett hus, det brukar föregås av mycket diskussioner. Mycket velande fram och tillbaka. Ekonomiska kalkyler på korsen och tvärsen. Man gör bedömningar på bostadsområdet, på husgrunden, på hur mycket man måste renovera osv. Har vi råd? Har vi lust? Får vi plats?
Ja, kort och gott, det är många skäl som väger in om huruvida man köper det aktuella objektet eller inte.

Inte här inte.
Nej, i vårt fall var det en sak som avgjorde.
Ett hus som har ett päronträd växande genom altanen - det måste man ju bara köpa!

Dessutom föll inte äpplena från förra husets träd särskilt långt från detta päronträdet, men det är liksom en helt annan historia som genererar ett alldeles eget inlägg endera dagen.

Trädet är fint på sommaren, där det skuggar altanen under varma dagar, men även nu på vintern när julljusslingan lyser upp det. Ta ner slingan säger ni? Voffo då då?

onsdag 11 februari 2009

Stora tjejen

Att Skruttafis har gått en termin i förskoleklass och därmed lämnat småbarnstadiet bakom sig, ja det märks inte minst på språket. Eller språkbruket ska jag väl säga.

Vid var och varann mening utropar hon numera:
-Oh, my God! (På blekingska/sexåringska blir det typ Åmajga!)

I går försökte hon förhandla fram ett Hugo PS2-spel med sin pappa. Han försökte förklara för henne att det kostar en massa pengar och man kan inte få allt man pekar på, det har vi inte råd med. Svaret blev:
- Men pappa, vi kan ta min plånbok, jag har stålar. Jag har massor med stålar i den!

I morse vaknade hon och det första hon säger är:
- Gomorron, åh jag hade en sån cool dröm.

Vad hände med min lilla hönafis? Vart tog hon vägen? Snart tar hon väl studenten och flyttar till Australien och gifter sig eller nåt.

tisdag 10 februari 2009

Extremlurad

Löpsedlarna vräker ut texten:

Extremväder kommer!
Snökaos!
Extremväder - my ass! Det enda som är extremt just nu, det är hur lurad jag är. Extremt lurad.

Så som löpsedlarna, radio och internet har skrikit ut om superstormen som väntas från söder, ja då förväntar ju jag mig att få åka bandvagn till jobbet i morgon, minst sagt. Och bandvagnen ska köras av en yngre viril förmåga, med uppdrag att serva mig, nej förlåt, att leverera mig säkert till min arbetsplats.

Inte en snöflinga än så länge. Upp till bevis nu SMHI ! Man får inte lova runt och hålla tunt -då kan det hända att man slutar som politiker. Tänk på det!

Minst så här borde det se ut i morgon bitti, enligt media...

måndag 9 februari 2009

Mirakel har skett!

Solen! Det är solen!

Solen lyser över Blekinges bleka landskap idag. Mirakel kan alltså ske?!

Om man skulle fira med att sätta på en maskin tvätt till?

Slå på stort med en kopp te till och med? Det gäller att inte förhäva sig, solen kan ju gå i moln för mindre.

När jag dricker mitt te, kan jag passa på att njuta av hur fint solen skiner genom mina otvättade fönster.

Måndag, måndag...

Svisch sa det, så var helgen förbi.
Det måste varit den snabbaste helgen i mannaminne, eller hur?
Min attgöra-lista var en mil lång ungefär, men hur mycket hann jag? Baka bullar. En tvätt.
Illa. Illa.
Då är det skönt att vara ledig på måndagar. Ett av de smartaste dragen jag gjort faktiskt, att vara ledig på måndagar istället för fredagar. Uppsamlingsheat brukar jag kalla det.

Ikväll kommer en snickarfirma hit och ska titta på vårt planerade utbygge/ombygge. Innan dess ska jag ha klämt ur mig lite ritningar och en rumsbeskrivning. Öh, jag ligger som sagt lite efter i schemat.
Lite tvedelat det där med att planera ett så stort ingrepp i huset.
Smålänning som man är, får man ju nästan vinterkräksjukan bara av att tänka på den framtida lånebilden.
Samtidigt är det ju otroligt roligt och spännande. På näthinnan dansar bilderna av våra nya rum. Det nya allrummet på övervåningen, nya hallen nere, tvättnedkastet mellan nya badrummet och tvättstugan. Tvättstuga inne i huset! Ett kök där man inte fryser fötterna av sig.
Men... bo mitt i en byggarbetsplats. Suck. Börjar bli duktigt trött på det nu, vi är inne på hus nr 2, och vi har renoverat konstant i över tio år nu. Självvalt givetvis, men nu börjar orken tryta. Denna gången är tanken att inte göra allt själva, men det hjälps ju inte, när ingreppet berör halva huset. Jag bävar inför tanken faktiskt.
Äsch, bara vanlig sättaigång-ångest. Nästa inlägg jag skriver om detta kommer förmodligen vara helt speedat åt andra hållet.

Nej, nu är det dags att lyfta arslet från stolen: Borsta tänderna, komma ur pyjamasen, tvätta, laga lunch, rita på huset, rumsbeskrivning, jobba in fyra timmars flex, leka med Pillerill, gå långpromenaden, hämta Skruttafis i skolan, tvätta lite till, fika med svågern med barn, leta fram bankpapper till bankbesök imorgon, tvätta lite till...

Andas in, andas ut, andas in, andas ut.

Tjolahopp!

Dags för det här igen alltså...

lördag 7 februari 2009

Inte kattskit.

I huset sprider sig av dofterna av nybakade sirapsstänger och kanelbullar.
Det är lördag eftermiddag. Snart ska kaffet bryggas.

Kunde varit värre faktiskt.
Japp, det kunde det.

Tjingeling.

fredag 6 februari 2009

Saker ni inte visste om mig


Ännu en utmaning. Denna gången från goa Frida. Sju sanningar om mig själv.

Ja, det är väl inget att be för, bara sätta igång. Häng med!

1. Jag har samlat på pingviner. Inte riktiga alltså. Hallå, inser ni hur mycket de skulle ha skitit i mitt hem? Och vad dyrt det är med fisk? Nä, mina var små och gulliga. De flesta finns fortfarande i ett litet tittskåp i förrådet.

2. Jag är helt värdelös på att köra moped. Det funkar liksom inte, det där med att gasa med handen, växla med foten och samtidigt svänga. Sist jag körde, slutade det med att Peter hade ont i benet i tre veckor.

3. Vi förlovade oss efter fyra månader. Då hade vi ändå väntat en månad - "för att folk inte skulle tycka det var tidigt". Hahaha. Sen tog det 8 år innan vi gifte oss.

4. Jag älskar svagdricka. På BB fick man dricka hur mycket man ville, det stimulerar amningen. Snacka om win-win situation! Jag drack svagdricka så det sprutade ur öronen.

5. Är löjligt mörkrädd. Hur jag kunde växa upp på landet utan gatlampor, ja det är en gåta. När Peter inte är hemma, är det tänt i stora delar av huset.

6. Har skrivit 1.9 på högskoleprovet, så i alla fall lite allmänbildad kan man väl säga att jag är? Nu skröt jag nog lite va? Men jag bjuder på den idag, det ÄR inte lätt att vara ödmjuk...

7. Har sprungit Lidingöloppet 30km, med endast 43 km total träningsmängd innan. Sprang är väl att ta i, mer hasade mig runt i knapp styrfart. Men ändå, kom i mål, gråtandes av lycka och pur förvåning. Gör gärna om det igen, men med förbehåll för att träna lite mer innan. Eller typ 10 ggr mer...


Så där, jag skickar detta vidare till tre personer: Mamily, Katinka och Knaprig kaka.

torsdag 5 februari 2009

Kroppsvisitering


Jaha, då lyckades lilla jag få den här utmaningen.

Dessa är reglerna och det är CharmKatti som har utmanat mig.
* lista tre saker med din kropp du är särskilt nöjd med
* länka den du fick utmaningen av
* och skicka vidare till tre personer du tycker borde vara extra nöjda med sig själva.

Ja, det är ju sannerligen en utmaning... Att lista tre saker jag är nöjd med på min kropp...
Tänk, tänk, tänk.
Nä, jag kommer inte på nåt.

Äh, va f-n, nu ska jag inte vara sån. Det är ett faktum att jag just nu INTE är nöjd med mycket, så här två graviditeter, tusen kilo godis och miljoner fikastunder senare. Men när jag sätter mig under lupp, så visst hittar jag lite som inte är fy skam i alla fall.
1. Området från övre delen av halsen ner mot brösten. Dekolltaget med andra ord.
2. Mina ögon, särskilt färgen.
3. Händerna. Har inga speciella händer alls, men de funkar finfint.
Jaha ja, nu ska vi skicka vidare också.

Ung Tant, Overkligen och Marie. Varsågoda!

onsdag 4 februari 2009

Smått patetiska

Vid kvällsmaten idag hade vi ett skoj samtal, jag och maken. Ett sånt där samtal om allt och inget som bara gör en glad. Som bara blir roligare och roligare ju längre man pratar och som lätt kan mynna ut i att man löser några världsproblem.
Vi halkade in på det ack så trendiga med frikort.
Frågade maken vilka frikort han ville ha.
Tänk, tänk, tänk, som Nalle Puh skulle ha sagt.
Han kunde inte komma på nån.
Min tur.
Tänk, tänk, tänk.
Jag kunde inte heller komma på nån.

Hur ska vi tolka detta egentligen?

tisdag 3 februari 2009

Bravo!


En smäll av nostalgiklubban i huvudet igen.
Kommer ni ihåg de här kolorna? De säljs fortfarande på vissa ställen. Jag har hittat ett i Karlskrona. Den affären får man ibland förgylla sin närvaro och sin plånbok.

Idag en liten tjänstetripp till Småland. Analyserat dokumentation. Låter kanske inte så sexigt. Nä, det är det inte heller, men attans roligt faktiskt. Har insett att min styrka på jobbet inte ligger i att skapa helt nytt, utan att bena upp gammalt trassel. Kolla på trasslet och se möjligheter till att strukturera upp. Hitta tråden och börja nysta. Strukturfascist -javisst!

Träffade en ny kollega också. En förtjusande trevlig bekanskap.

Till Växjö tar det ungefär 75 minuter med bil. Det blir alltså totalt 150 minuter skrålning för full hals till radion det! Inte fy skam.

måndag 2 februari 2009

Imponerad över mig själv idag

Idag är jag starkt imponerad av mig själv.
Jag förvånar mig ofta på just måndagar faktiskt.
Det slår sällan fel.
Idag flera gånger om till och med.

På morgonen: En starkt motiverad kvinna.
Idag är det fokusering som gäller. Gårdagen kan jag inte påverka. Morgondagen vet jag inget om. Men idag har jag. Det gäller att vara fokuserad, Nipe! Lev i nuet. Idag kan du göra det bästa.
Ja, ni fattar.

Vid matlagningen, efter den goda promenaden runt samhället:
Jaha, väntar på att vattnet ska koka upp. Hade jag inte en liten chokladkaka i jackan i garderoben. Jominsann hade jag det. Yippie. Å vad god. Riktigt god. Tar nog en till, vattnet har ju inte kokat upp än. Mums.
Va? Var det inte fler bitar kvar. Har jag ätit hela kakan? Vad håller jag på med?
Och så i med pastan.
Hade vi inte lite godis över sen helgen? Jodå, här ligger de och känner sig övergivna. Haha, inte nu längre.

Alltså, jag behöver en närpolis.

söndag 1 februari 2009

Ibland går det lite fort.

Hrm, jag skulle ju utmana vidare kanske. Glömde det. Men det gick fort. Fort och fel. Jajamen.

Sjätte bilden i den sjätte mappen skulle det vara. Jag utmanar härmed:
Mamily
Knaprig kaka
Frida

Fotoutmaning


Jag fick en fotoutmaning av Popprinsessan. Självklart antar man den. Fin bild va?

Varför i hela friden tar man kort på en skylt med öppettider till ett timmerlager? Enkelt egentligen.
Man är för det första indirekt drabbad av Gudrun.
Man saknar sina gamla träd och vill träffa dem igen.
Alltså passar man på att åka inom timmerlagret på väg till Göteborg. Men eftersom det är stängt, får man återkomma på hemvägen några dagar senare. Då kan det ju vara bra att veta öppettiderna.

Timmerlagret kan man se på bild här. Sjukt mycket timmer på samma ställe, ändå bara en fis i rymden av alla träd som föll.
Skumt ställe, man fick åka buss genom hela upplaget. Det vattnades konstant så bussen körde med vindrutetorkarna på, fast att det var strålande sol ute. Det luktade så där speciellt av blött trä. Bussen stannade och vi fick gå ut för att ta kort. Absurd och lite halvnördig situation. Men mäktigt. Och sorgligt på samma gång.
F-n Gudrun, du snodde min trollskog!