torsdag 29 oktober 2015

Jag reser mig igen som han sa

Migrän + orienteringstävling är ingen bra kombination. Visst, jag tog mig upp ur sängen. Jag tog en cocktail med huvudvärkstabletter och massor med vatten och mat. Jag åkte till Jönköping och bytte om.
Jag startade, tog min karta och tänkte gå till första kontrollen och sen i mål. Jag ångrade mig (självklart) och tog mig runt banan och in i mål. Jag gjorde allt det där. Jag fullföljde.
Men jag orienterade fan inte som jag brukar, det gjorde jag INTE.

Glömde helt enkelt det där faktumet att postmigrän är man inte så smart. Hjärnan står liksom lite på vänt.
Enligt kartan ska jag gå rakt fram utan att förflytta mig uppåt i terrängen. Stånkar och pustar upp för en brant backe. Inser inte att de där två meningarna inte ska vara ihop. Jag skulle ju inte förflytta mig uppåt - varför gör jag då just det?

Dagen efter ännu värre... I särklass den sämsta orienteringsinsatsen jag gjort.
Om man går fel och kommer fram till att man gått käpprätt åt hel hål - då är det liksom inte läge att chansa lite till. Då är det istället läge för att ta upp kompassen som jag haft i fickan och bli extremt noggrann. Inte tänka: nämen nu har jag ju gått så himla tosigt att nu kan jag ju inte göra mer fel.
Det kan man. Uppenbarligen.

På väg mot 4an går jag nästan 90 grader fel och kommer fram till ett hus där jag upptäcker felet. Ska ta mig tillbaka på rätt spår och tar ingen kompassriktning utan går fel igen, nästan 90 grader igen. Låååång omväg.

Oerhört trist sen att kolla i Winsplit och inse att den 20 minutersbommen förmodligen kostade mig en andraplats. En andraplats som verkligen inte varit förtjänad, men ändå lite skoj att få.
Jajaja. Undras om jag lärde mig nåt på dettta? Förmodligen inte.

lördag 24 oktober 2015

Ja vi får väl se, helt enkelt

Tanken var att åka till Smålandskaveln och springa sig lite trött i skogen. En nattsträcka ikväll och en dagsträcka imorgon  för min del och bara dagsträckor för resten av familjen.
Vaknade imorse med migrän... Var på after work igår men med tanke på det sparsamma alkoholintaget så är det nog inte boven i dramat. Tror mer på en spänd nacke.
Hur som. Den där tidiga avfärden till Jönköping kom av sig.
Eventuellt åker jag dit och startar och går några kontroller i alla fall. Ej start är tråkigt, felsämplat är bättre.
Först lite mer vila och vätska.

onsdag 21 oktober 2015

Hej Bullen.

Jag har inte klippt mig sen tidigt i våras nån gång.
Det känns som om det är dags snart. Men min frisör är mammaledig. Hur ska jag göra nu?

Och som vanligt är det inte kossan på bilden som skrivit brevet.

måndag 19 oktober 2015

Ett bra val

Vad passar bättre en måndag än lite länkkärlek tillsammans med roliga nyheter?

Den här uppenbarligen grymt kompetenta kvinna har fått ett nytt jobb! Och inte vilket jobb som helst utan ett riktigt drömjobb (om man gillar ord och bild ihop med världens bästa sport  - orientering).
Idag börjar hon på Skogssport och jag lyfter hatten och säger: Grattis Skogssport och Grattis Lina!

Men alltså, kolla in hennes bilder! Utomhusidrottsporr rakt av.

söndag 18 oktober 2015

Skumögd

Det är ju inte så att undertecknad är 25 längre. Ett tydligt tecken på det är att jag börjar bli skumögd, alltså får svårare att se när det är lite sämre belysning.
Vårt vardagsrum  har helt galet dålig belysning faktiskt. Jag tänder alla lampor där är, men inte fasen ser jag det jag vill se i alla fall.
Igår hade vi en ledig lördag, inget inbokat. Det hör inte till vanligheterna.
Vi köpte lampa. En lampa med sex ljuskällor. Nu jäklar.
Så. Himla. Bra.
Äntligen! Det varde ljus!


Idag gick jag och Skruttafis runt Svalemålaleden, en liten vandringsled längs med kusten. Fint och ljust.

måndag 12 oktober 2015

Utanför fönstret

Sen jag kom hem från min lilla snoriga roadtrip till Kalmar har jag knappt lämnat vardagsrummet. Antingen snorar jag i soffan framför nån dokumentär på viaplay eller så pusslar jag. Trist.
Men igår tittade jag ut och kände mig tvungen att gå ut i pergolan och ta detta kortet. Älskar pergolan!

söndag 11 oktober 2015

Det bidde en tumme, ungefär

Tre fjärdedelar av familjen åkte med klubben till Stockholm och 25-manna.
Den sista fjärdedelen, ja hon tänkte sig en liten helg med egentid deluxe.
Så här var planen:

Fredag eftermiddag: köra direkt från jobbet till Kalmar och Clarion Packhuset. Ta en liten shoppingtur innan affärerna stänger. Eventuellt gå en runda till slottet och fotografera lite.
Äta på hotellet ( ingår i priset vilket ju är helt galet bra!). Därefter tappa upp ett varmt  bad i badkaret. Lägga en ansiktsmask, ta inpackning i håret, klippa och måla tånaglarna. Lyssna på en bra podd och dricka nåt gott. Avsluta med hudlotion. Sova i en evighet i skön säng.

Lördag: Gå upp tidigt. Ta en promenad runt stan och fotografera. Njuta av hotellfrukosten. Gå ut på stan lagom till affärerna öppnar och shoppa loss och bocka av en lång shoppinglista.
På eftermiddagen köra till Ikea och Bauhaus och fortsätta bocka av den där listan.
Köpa lite gottigheter och köra hemåt. Ta en omväg hem och fotografera lite på diverse ställen.
Väl hemma sjunka ner i soffan och se några filmer. Njuta lite godis och dricka.

Söndag: Umgås med vän. Gå en långpromenad i höstsolen. Hälsa på syster. Lägga en orienteringsträning. Laga mat inför veckan som kommer.

Det blev, som ni säkert redan räknat ut, inte riktigt som planerat.
Fredag: På jobbet berättar jag livligt för kollegan om mina planer, men känner att jag inte kan prata riktigt. Det känns och låter som om jag var helt täppt i näsan, men det är jag ju inte?
Kör upp till Kalmar. Checkar in och går ut på stan. Köper en symaskin och oj, vad tungt det var att bära den till hotellet? Går ut igen och inser att Kalmar slott inte riktigt syns, det har ju blivit mörkt.
Äter middag och går upp på rummet. Hemskt, vad tungt allt känns. Tappar upp badet och lägger mig. Glömmer podden. Silverräven ringer och behöver login till sitt wifi. Lägger mig igen och inser att jag glömt ansiktsmasken. Upp igen och lägger på den, men oj vad tungt allt känns. Den där skumma känslan i munnen och näsan börjar bli värre.
Badar färdigt och mår skit rent ut sagt. Smörja på hudlotion är som ett marathonlopp.
Somnar men vaknar mitt natten och har enorm värk i överkäken. Ok, det var därför jag inte kunde prata ordentligt igår - bihåleinflammation.

Lördag: Vaknar av mobillarmet 07.00. Nån fotopromenad är det inte tal om. Hittar ett nässpräy i handväskan. Somnar om. Vaknar och stapplar ner till frukosten. Kan inte böja huvudet utan att näsan rinner. Ligger pall på hotellrummet fram till fem minuter innan utcheckningstiden. Släpar ut den enormt tunga symaskinen till bilen. Genomsvettig. Går på stan. Svettas, snorar och hittar typ inget på min digra lista. Stan stänger och jag går till bilen. Kör till en parkering vid slottet och tar fem ynka bilder. Kör till Bauhaus och tittar slött på lamporna. Orkar inte. Köper lite mat på Willys. Köra raka vägen hem. Tittar på en dålig film. Tar en Alvedon och nässpray. Somnar men vaknar flera gånger.

Söndag: Soffan. Pusslar. Soffan. Nässpray. Alvedon. Orkar ingenting.

Jahapp liksom. It shall pass, frågan är bara hur mycket snor jag hinner producera innan dess.

tisdag 6 oktober 2015

Om man skulle

Ibland funderar jag på om jag skulle ta och bli morgonpigg istället.
Nu vet jag att mina föräldrar sätter kaffet i vrångstrupen när de läser detta. Jag är inte morgonpigg alls. I rakt nedstigande led född evigt morgontrött, typ.
Men.
Nånstans inom mig gror tanken att detta är en tankevurpa. Skulle det kunna vara så att det där är nåt man inte föds med, utan nåt som man väljer? Ett omedvetet val man gör i livet, givetvis format av den omgivande miljön. Morgonpigga föräldrar fostrar omedvetet sina barn till morgonpigghet?
Kan man då medvetet vända om? Bli en morgonmänniska?
Tanken lockar.
Varför dessa tankar nu då? Har hon gått och blivit spritt spångande galen? (ja Mamma, jag vet att du tänker så nu, och du är kanske inte helt ute och cyklar nu)

I stort sett varje morgon när jag kör till jobbet, funderar jag på hur det hade varit om jag varit uppe lite tidigare. Om jag hade haft tid att ta en foto-tur på morgonen? Det är ett enastående ljus ute på morgonen. Soluppgången slår solnedgången med hästlängder, det anser jag. Eller tycker jag bara det för att jag väldigt sällan ser den?
Hm, jag får nog ta en sovmorgon på saken, tror jag.