Semester?

Idag har jag och Silverräven semester ihop.

Hur mycket semester det är egentligen kan vi ju diskutera... vi jobbar i sommarstugan. Just nu en massa småfix, men snart kan vi sätta OSB-skiva på den sista öppna väggen. En milstolpe helt klart. Det blir dock tämligen intressant (läs pissigt) med den här sista väggen, för det är här köket ska stå. Det är inte ett väguttag som vi ska såga hål för, om vi säger så... 

Men efter det...då får vi sätta gips! Och då börjar det ju bli riktigt roligt, med spackling och tapetsering mm. 

Just nu tar jag en liten paus, och sitter på altanen och njuter av havet. En helikopter i fjärran, nån enstaka bil och fågelkvitter. Ingen anledning att klaga. 

Måndagsmood

Det är ju uppenbarligen omöjligt att lägga sig i vettig tid på söndagarna, så måndagarna går liksom i en tröttma utan dess like.

Kom hem och var väl mest inställd på soffans mjuka famn. En Skruttafis med överskottsenergi drog ut oss andra för lite träning. Sjukt klokt barn!

Vi åkte ner till Brunnsparken för fri lek. De andra sprang elljusspåret och jag gick runt. Efter drog Skruttan några extra intervaller och på de sista anlitade hon Pillerill som "stressmoment", dvs nån att jaga uppför backen.

Väl hemma blev det kyckling, ris och grönkål - praise the grönkål! Äntligen nån upside med den här årstiden! Mer grönkål åt folket, typ.

Nu däremot, nu intog jag soffan. 

Inte alltid roligt

Jag cyklar mycket. 

Hej, förresten! Nån kvar här? Nej jag har inte slutat, även om jag inser att det nog ser ut så. Gillar bara inte att skriva i mobilen och sitter sällan vid datorn hemma.

Tillbaka till cyklingen igen. Var var jag? Jo, det cyklas en del. I jämförelse med andra cykelnördar är det kanske inte så mycket men för mig är det mycket. Punkt.

Har en deal med mig själv att åtminstone komma ut 2, helst 3 ggr i veckan nu under vinterhalvåret. Jag jagar dagsljus.

Men det går inte på räls. Ibland, men långt ifrån alltid.  Igår var en sån dag. Novembergrått ute. Lite för mycket sovmorgon och en lunchtid att passa, så tiden var knapp. Stumma ben. Hade lånat ut cykeln så fick stanna 4 (!) gånger för att sänka sadeln till min höjd. Glömde vattenflaskan. Fräste näsan och råkade träffa skoknuten med snorblaffan (urk). Körde ett Stravasegment trots att jag egentligen inte orkade och när jag synkade klockan efteråt visade det sig att jag cyklat fel väg. Och som kronan på verket, nån hade röjt sly och buskar längs med stigen, så den jättefina raksträckan där man cyklat som i en tunnel av grönska nu var en trist stig längs en ungefär lika trist åker. 

Tur att jag vet att det kommer bättre rundor.

Och tur att jag har vett att uppskatta ATT jag cyklar.