onsdag 30 september 2015

Visste väl det...

När jag skrev det här inlägget, var jag lite skeptisk. Ska jag verkligen skriva så här? Jinxar jag nu?
Varje gång jag skriver om framsteg på träningsfronten, så slår det tillbaka på mig.
Köper jag ett träningskort, ja då tappar jag lusten för gym. Köper jag ny kompass, nya skor - whatever - så nog fasen dalar all lust eller så pajar ryggen, eller så bara tar latmasken över.

Jaha, vad hände denna gången då? Först tog jag i lite för mycket. Cyklade en för lång runda med för lite coremuskler och för lite stretch efter. Sen kom peaken på min kurs samtidigt som jag var tävlingsledare på en av våra tävlingar. Ungefär samtidigt kom latmasken och la fälleben för mig.

Jamenvafasenhållerjagpåmed? Måste det vara så här? Är jag en träningsperiodare av rang? Hur i helskotta ska jag få in en rutin som funkar?

Ledig dag

Ledig idag. Listan är lång, den har ju liksom hopat sig en aning sista tiden.
Vaknar 09.41.
Hopplans.

Nåja, det var välbehövligt.

måndag 28 september 2015

Med lite marginal till och med!

Jag har lämnat in alla mina inlämningsuppgifter till kursen! Den sista uppgiften, att bildbehandla 3 bilder laddades upp på studentportalen alldeles nyss. Här är två av bilderna (den i slalombacken och den efter) och här är den tredje (Pillerill och hans cykel) - alla i oredigerat skick.
Nu håller vi tummarna för att kurslärarna gillar det jag gjort.

Jamen fattar ni hur jäkla skönt det känns just nu? Oavsett om jag behöver komplettera eller ej, så klarade jag deadline! Extra gött att jag dessutom klarade det med 2 dagars marginal.

Nu ska jag gå och lägga mig och inte läsa kurslitteratur för en gångs skull, utan nåt helt annat.

onsdag 23 september 2015

Även sakta är en rörelse framåt


Den här veckan alltså. Det är mycket nu. Lite klyschigt och nästan ibland trendigt att säga så, eller hur?
Åhhh, jag är så stressad, hörs lite här och var mest hela tiden. Konstigt att vi fortfarande ser det som en positiv grej - att det är lite för mycket för oss. Vi borde ju lärt oss vid det här laget att det inte är nåt åtråvärt - ändå säger vi så?
Jag är verkligen inte bättre än nån annan på den fronten. Det där är en tankevurpa jag ägnar mig åt, tyvärr lite för ofta.
Men.
Denna veckan är det faktiskt så. Det är många, framför allt olika, saker som ska klämmas in samma vecka. Jag blir matt bara av att tänka på att försöka rada upp allt, så jag struntar i det.
Men mycket handlar om att bli klar på kursen i bildbehandling. Vi toppar det med mer konkreta bekymmer som att försöka styra upp att nån rengör en grill som ska ge 250 personer hamburgare, eftersom den som borde göra det uppenbarligen inte vill.

För att inte förgås helt av stressande och förlamande tankar försöker jag med ett nytt grepp. Istället för att kryssa av alla göromål i en aldrig sinande "attgöra-lista", noterar jag helt enkelt istället allt positivt som denna veckan ger.
Åh, herrejeflar, vad det lät snusförnuftigt och präktigt då. Nej, se det inte så. Det här är ett helt nytt grepp för mig, att se längre än till min nästipp. Jag fastnar till 99.9% av fallen till att bara se på listan och aldrig bli nöjd om inte hela listan blir ifylld -vilket den ju aldrig blir. Attgöra-listor är ju av naturen oändliga.
Nej, ett litet försök från min sida bara. Ingen lista, allt står ju redan i kalendern.
Men en mental liten klapp på axeln för allt slit denna veckan som ger skörd antingen direkt eller längre fram.
Exempel:
Tandläkarbesöket snortidigt  i morse gav mig ett år till nästa besök och ett kvitto på att tänderna är bra.
Två blodprov (och två misslyckade stick) och en timmes träning i hällregn ger forskningen lite mer underlag för att förstå hur miljögiftet PFAS bryts ner i kroppen.
En dags kompledigt gav mer pluggtid i förhållande till vad det kostade på kompsaldot och förde mig närmare mitt godkända resultat på kursen.
Några timmars googlande och många telefonsamtal ger en fin vecka i fjällen i vinter.

Jaja, för att uppväga all denna positivism kan jag meddela att jag lärt mig att om det tar emot när man klipper i papper nära fingrarna - då ska man INTE fortsätta klippa. Men, men, det är ganska fint med Muminplåster på långfingret.

Träning och svampplockning i det fina vädret? Städat hem? Schysst mathållning? Det får vänta till en annan vecka det.

onsdag 16 september 2015

Över första hindret

Fick lite oväntat ett mail idag. Där stod det att jag var godkänd på första inlämningsuppgiften.
Så härligt!
Just nu blandar jag föreläsningar och litteratur och eget tänkande med letande bland mina bilder.
Det är mycket i huvudet på en gång, känner jag.
Nåväl, det ska nog ordna sig. Idag försöker jag att inte stressa upp mig över det som är kvar, utan njut av att jag kommit över första hindret.

fredag 11 september 2015

Ser ljuset, om än litet



Den där kursen.
Det är fredagkväll. Jag är så där trött man bara kan vara en fredag. Ni vet, soffan lockar. Ögonlocken är tunga som bly. Om jag förflyttar mig till den där som lockar, kommer jag somna innan jag hunnit landa med arslet.
Kursen. Den beordrar mig att stanna kvar här framför datorn. Jag är nödd och tvungen att leverera idag. Helst igår faktiskt. Helt ärligt borde jag gjort detta innan sommaren, typ.
Själv göra, själv ha.

Nu är jag klar med bilden som jag vill leverera ikväll. Texten kvar. Ordbajseri på hög nivå. Inte om en stund, eller i morgon, utan nu.
Nu.
I huvudet är texten klar men i oordning. Orden finns där men de dansar omkring. De vill inte stilla sig i fina rader. Jag värker fram varje mening, tvingar ner orden från dansgolvet ner på skärmen.
Jag ser ljuset, om är litet. Yttepyttelitet.
 
Det blir en lång natt.

Update kl 01:39: Jag har lämnat in! Tjoho! (första inlämningen av 4 visserligen, but still!)

onsdag 9 september 2015

En kort, inte så jobbig runda

Exakt så skrev hon, min cykelkompis.
Vi har lite olika definitioner, hon och jag, det framgår med tydlighet.
Aj och pust.

Det var ett tag sen jag cyklade, det känner jag i varenda cell av min kropp idag.
Rundan var fin och gick i underbar skog. Solen var på väg ner och det kom lite regnstänk. I öster bjöd himlen på en vacker regnbåge. Det blev en sån där cykeltur som inte bara känns i musklerna utan även i själen.

måndag 7 september 2015

Uteliv


Både lördag och söndag ute i skogen.
I lördags i ösregn. Fullkomligt ösregn.
I söndags lite mer vettigt väder.

Första dagen gick det till och med jäkligt bra också. Kom tvåa i min motionsklass!
Andra dagen lite mer som vanligt, hrmf. Virrade bort en 6 minuter eller så mellan två kontroller. Totalt onödigt kan man tycka.

Men skogen! Det är så jäkla skönt att vara ute i skogen igen, på riktigt. Visst har jag tävlat och tränat i sommar, det har jag ju. Men det har ändå inte varit på riktigt. Jag har hållt igen lite för ryggen.
Nu försöker jag gå för fullt, nästan. Jag vågar använda kroppen och energin för att ta mig fram så fort jag kan. Rent krasst går det kanske inte så mycket fortare, men känslan är helt annorlunda.

Och utomhus - vilken uppfinning! Älskar't!