måndag 11 juni 2018

Tidigt

Vi paddlade till soluppgången i lördags. Ja ni läste helt rätt, till soluppgången!
Jag är ju Sveriges näst tröttaste på morgon  (Hej Mamma) så det är inte värst många soluppgångar jag har sett sommartid.
Men va fasen, ibland får man anstränga sig och drivkraften kan man ju hitta i att det är skoj att chocka både sig själv och sin omgivning.
Så okristligt tidigt men så galet värt det!
Vi paddlade och njöt. När vi sen körde hem från havet (en mil ungefär) så fick vi tvärbromsa och stanna för det var så vackert. Dimma över fälten och fågelsång.
Lika häftigt som det var att äventyra lite en tidig junimorgon, lika gött var det att krypa ner i sängen igen.

onsdag 6 juni 2018

Backa, kvinna!

För fem år sen bytte vi husvagn. Den är för tung för mitt körkort.
Jamen, då ser jag väl till att ta ett sånt där B96, eller varför inte ett BE när jag ändå ska?

Hur gick det med det tror ni? Fem år svishade förbi och nu står vi här. I år är O-ringen i Örnsköldsvik. Det är rysligt många mil upp dit från Blekinge. Silverräven är kanske inte helt sugen på att köra alla milen själv, i synnerhet som vi kommer ha en smula bråttom upp. (Inte jättejätte, som i köra för fort, men tillräckligt för att inte alltför stora marginaler).
Dessutom, när jag stukade knät i Vemdalen kunde jag inte köra hem. Han fick köra hela vägen. Vi insåg då att vi i fem år lite blundat för faktum. Om vi kör med husvagnen och nåt gör att Silverräven inte kan köra bil, ja då står vi med skägget i brevlådan. Vi är i skogen och rantar och ett knä stukar man lätt, en vrist likaså.  Vi vill verkligen inte befinna oss så långt hemifrån och bli strandade. Klubbkompisar med B96-kort duggar ju inte heller tätt och har ju oftast en egen vagn att dra hem.

Vi har försökt att byta vagn, till en mindre, då den vi har är onödigt stor och bred. Men bilen är ganska tung den med, så det hade fått bli en yttepytteliten vagn och det funkar inte med två rätt stora barn.

Så...

Jag försökte boka mig på körskola i vintras, men de schabblade bort min intresseanmälan och jag glömde bort att höra av mig igen.

Förra veckan panikbokade jag en uppkörningstid, i juli. Inte många dagar innan avfärd mot Ö-vik.
I en stad 10 mil bort (det var närmaste stället som hade tid innan hösten).
Det är inte läge att kugga, alltså.

Så,  nu måste jag backa! Backa, backa och backa lite till.
Det är inte min paradgren. Jag kan typ varenda låt och artist från 80-talet, jag är en jäkel på kartor, jag har skrivit 1,9 på högskoleprovet och pussla det kan jag sannerligen. Men backa, det kan jag inte. Och absolut inte med en gigantisk husvagn bakom bilen.
Gulp!  Fatta hur nervös jag är redan.

Så ständigt på dagens agenda från och med nu - backövningar med släpet.

onsdag 30 maj 2018

Nej, tvärtom

Nej det här är inte bilden av nån som ligger och njuter av sin lediga dag i hängmattan.
Helt tvärtom.
Det är bilden av nån som ligger i hängmattan och vantrivs.
Som har miljoner saker att göra men som inte kan för det är för jävla varmt.
Som mår pyton av värme.
Som vill krypa ur sin egen kropp.
Som inte alls vill se blå himmel.
Arg som ett åskmoln.
Längtar efter just åskmoln.

Nej. Jag tänker inte vara tacksam för det fina vädret. För mig är inte detta fint. För mig är det 23 timmars skit och den där ynka timmen som blir över, ja den njuter jag. Timmen på altanen när solen gått ner. Då funkar jag. Övriga timmar är det för varmt för det jag förväntas göra.
Ja jag är gnällig. Jättegnällig faktiskt.

onsdag 16 maj 2018

Vad tror ni?

Dags att trimma gräset va?
Barnen klipper ju numera gräset med åkgräsklipparen, men de klipper inte allt. Vi låter inte dom klippa där det lutar eller nära nån kant. Det tar vi vuxna sen med trimmer, säger vi.

Just det. Sen. 

tisdag 1 maj 2018

Vad gör jag nu för tiden?

Varför hör jag aldrig av mig? Det var alldeles... osv

Jo, det ska jag säga er, att just nu är det prime-time för trädgård och husskötsel. Vi har ju dessutom sammanlagt cirka 5326+756 kvm tomt och två fastigheter att sköta.
Öh, nä, vänta lite... Vi har 1000 kvm och en fastighet till, men den sköter ju vår hyresgäst. Pust, tur det.
Men, två tomter som vill ha kärlek och gräsklippning. Hujedamej, vad mycket friskluft vi får just nu.

Det där uteköket, det är klart (nästan) och står på plats och jag glömde givetvis fota det sist. Det saknas inkopplat vatten och avlopp och imorgon ska jag sy draperier, men sen jäklar i det är det klart! Bild kommer således.
Färdigmålat i alla fall. Bakom ser ni hur oerhört mysigt det är i stugan. Not.


Här hemma där vi bor, där har vi tvättat två fasadsidor på huset och se, det var inte grönt utan gult.

Det syns hur långt jag och barnen nådde första dagen.

Lövhögar som inte togs i höstas har förpassats till släpet och tippen. Idag gick vi loss på vedhögen.
Fram med vedklyven och sen klöv vi för glatta livet. Silverräven sågade upp några stockar som legat okänt antal år och en del av det var riktigt fint trots att det legat ute. Det som inte var fint fick sällskapa löven på släpet.
Vi klöv tills vi blev hungriga och skulle gå in, och då klövs vi nästan på mitten. Ajaj, i kontorsråttornas ryggar. Vi konstaterade att lite i taget, är ett bra angreppssätt på veden, om vi ska kunna gå dagen efter.
Vackra färger i veden, inte sant?

Nu drog Silverräven till klubbhuset för att förbereda en tävling imorgon och HOPPSAN! Det där släpet som var fullt med löv och gamla stockar, det skulle ju tjänstgöra vid de där tävlingsförberedelserna. Jag säger det, det är vår bästa investering, men vi hade fasen ibland behövt två släp.
Jajustja, vi köpte en ny ljugarbänk häromdagen, den andra ramlar sönder.

Annars då? Jo, jag hittade ett stort fönster (från golv till tak) på Blocket som jag raskt beordrade Silverräven att köpa. Sagt och gjort och vi high-fiveade på att vi gjort en Nipe, dvs köpt nåt för ett mycket bra pris.  Lite senare samma kväll inser vi att vi inte har en aning om det passar, om det är samma höjd som dörren som det ska sitta ihop med. Ojdå. Så det ska jag nog göra nu, köra ut till sommarstugan och kontrollmäta. Håll tummarna.

tisdag 17 april 2018

Projekt

Här ligger morgondagens projekt redo på Gullans altan.
Ett utekök. Ja, i praktiken blir det väl en diskbänk med kallvatten, kopplat till det enskilda avloppet.
Vi har rivit köket inne i stugan och kommer i sakta mak bygga ett nytt i ett annat rum, men fram tills dess att det är färdigt vill vi ha vatten inkopplat. 
Det kommer i vanlig ordning bli väldigt överdimensionerat i stommen, men det kommer också kosta gratis. Hittade virke på vinden hemma, så varför köpa?

onsdag 11 april 2018

Hur gott?

Väl hemma från jobbet gick vi ut i trädgården och lastade på släpet. Igår blev det halvfullt med löv och pinnar. Idag fyllde vi upp med 2-meters vedbitar som blivit värdelösa som just ved och därför fick åka till tippen.
Åkte till tippen och lastade av.
Härligt med trädgårdsarbete! Vi har gjort lite (eller mycket) varje dag nu ett tag och det har gjort gott i var två trädgårdar, i våra sinnen och kroppar.
När vi kom hem, snodde vi ihop en ugnspannkaka med bacon i.
Hur gott var inte det efter trädgårdsjobbet? Satt som en smäck!
Nu soffhäng.

tisdag 10 april 2018

Kontraster

Igår var det hela 20 grader här i Blekinge. En rejäl kontrast mot påsken som bjöd på snöstorm varannan dag.
Men största kontrasten upplevde vi ändå igår. Tjugo grader och längdskidor! Hur knasigt?
Skruttafis ville åka lite i shorts å t-shirt så jag körde upp henne till skidspåret. När jag stod där i skidboden framför alla pjäxorna så tänkte jag: - Äh va fan! Drog på ett par 39 utan strumpor,  grabbade ett par skidor och stavar och följde efter henne ut till spåret. Åkte jag långt? Nej. Det spelar ingen roll. Jag gjorde det och det var en otroligt skön känsla.
Nu väntar vi bara på att de ska sopa gatorna så vi kan fortsätta skidåkningen fast på hjul istället.

söndag 1 april 2018

Hårt slit och aprilskämt

Igår och idag har vi jobbat arslena av oss ute i trädgården i Gullan (sommarstugans smeknamn).

Mamma och pappa joinade oss igår utrustade med glatt humör, kolakakor och inte minst med en motorsåg.  Hälften av träden nere vid vägen försvann och kvar är nu en bokhäck i mer vettig höjd.

Vi som inte sågade, vi gick lös på övriga trädgården. Inte nog med att där finns sten: det finns ris, gamla stockar från tidigare avverkningar, björnbärsris samt allsköns bråte rent ut sagt.
Ska ta en bild bakom dasset och visa, det är ett bra exempel. Långt gräs och under gömmer sig sten, gamla halvmurkna trädstammar, tegelpannor och brädor.

Så galen jag blir stundtals på björnbärsriset! Jag drar i en ände och det enda som händer är att jag får taggar i händerna och riset snor sig runt benen och till slut kommer jag ingenstans, men ont gör det! Arrrrghh!

Men vi kämpade på!




Redan efter halva tiden igår var släpet fullt och nu efter två dagar (ja totalt kanske 6 timmars jobb) finns det högar i trädgården med ris så vi kan fylla släpet minst två gånger till. Då har vi inte lagt allt ris till dessa högarna än, utan det ligger kvar där vi klippte ner det. Sen efter allt ris är borta kan vi börja kratta löven...

Idag var barnen med och de roade sig med att spela bandy/hockey på altanen. Med några brädor som stopp längst ner blev det en perfekt rink.

Vi konstaterade när vi kom hem, att vår gigantiska tomt här hemma kom i ett annat ljus. Okej att den är löjligt stor och tar väldigt mycket energi och tid, men den är fan i mig ganska lättskött. Vi har inte mycket sten här och gräsmattan är hyfsat jämn.  Kul att jag för en gångs skull kan känna glädje över hemmaträdgården, annars gnäller jag ju mest över denna.

Men tillbaka till Gullan, fasiken vad bra det kommer bli, sen när vi fått bort stenar och jämnat till och fyllt ut! Vi kan nu äntligen få en överblick och se hur vi kan göra för att få lite ordning på den.

När vi kom hem, svintrötta, kalla och blöta (det kom snöblandat regn när vi var där), så skulle vi bara duscha lite snabbt och sen försöka få lite mat i magarna.
Silverräven hoppar i duschen och efter några minuter skriker han på mig att komma:
- Nina, vi har inget varmvatten! Det kommer inget på flera minuter! Det måste vara nåt fel på varmvattenberedaren!
- Åh nej!! Men hur gör vi nu då? Å fy vad dyrt det här känns!
- April, april!

Jäkla Silverräv!

Sen kom nästa aprilskämt, medan vi åt övergick det snöblandade till ett regelrätt snöfall... Nu är det helt vitt ute igen. Kämpa Våren, kämpa!

lördag 31 mars 2018

Sakta men säkert

Tur att det snöar...så vi får lite gjort inne.

Idag har vi äntligen fått lite gjort inne i sommarstugan. Hälften av facken mellan takreglarna har fått vindpapp. Sen lossnade en bräda till luftspalten och skruvdragaren hade vi inte med oss.
Nåväl. Det går framåt om än sakta.

Utsikten från ena fönstret på övervåningen. Här upptäckte vi att vi har havsutsikt när det är lövfritt,  det såg vi inte på visningen... Trevlig överraskning.

torsdag 29 mars 2018

Ur led

Påskpyntade inomhus idag. Samtidigt började det snöa.
Och snöa.
Och snöa.
Och helt galet toksnöa på tvärsen.

Men, hallå? 
Ja, hallå, vad hände med bilden??

söndag 25 mars 2018

Utomhus

I helgen har jag börjat känna igen mig själv igen, så jag håller alla tummarna att influensan flytt sin kos nu.

Men två veckors influensa och innan dess knäskada, det har ju inte gjort underverk på konditionen precis... Små korta promenader, det är vad knäna och lungorna orkar med just nu. Det blir bättre, bara jag kommer igång med träning igen. Så trött på det där med knät nu. Längtar ut i skogen så jag blir tokig. Rehab, rehab, snart är jag tillbaka i mitt rehabschema och fasen vad jag längtar även till det.

Nog pratat om det.

 I helgen har det varit premiär för Pillerill med orienteringstävling och Skruttafisan hade sin tredje helg i skogen. Alltid kul att vara med när de tävlar. Jag var med dom idag och igår och fick lite utomhustid. Helt ljuvligt, även om det behövdes underställ.

Fick lite vintergäck av fina vännen Sofia som inte bor så långt från tävlingarna. Så nu i eftermiddag var jag ute och fick ner dom i jorden (öh, ja i tjälen...) och tog även bort lite visset från ormbunkarna. Så utomhus, det har jag varit i helgen. Skön revansch efter två helger i soffan.

fredag 23 mars 2018

Inte bra med tid över

Vi har ju haft sjukstuga här ett tag. Årets influensa ska ni passa er för, hörrni. Usch.

När vi var sjuka samtidigt jag och Silverräven, då åkte vi till Gullan med en kaffetermos. Där satte vi oss i solen, drack vårt kaffe och planerade allt jobb som ligger framför oss.  Mest funderade vi nog på trädgården som ju är en utmaning av rang, men även planlösningen i själva huset fick sig en genomkörare. Så till den mildra grad att vi nu börjat tänka helt om. Vi kanske ska byta helt på köket och vardagsrummet? Vår tanke är att maximera upplevelsen av havet och det finns många parametrar och möjligheter. Hur får vi mest havsutsikt för minst arbetsmängd och minst budget?

måndag 19 mars 2018

Våren, kommer du?

Influensan har oss fortfarande i sitt grepp. Ja vi är tre som hostar i kapp här hemma. Pillerill hade sitt för några veckor sen.

Jag ser ljuset, blir piggare för varje dag.
Vi tvingar oss att komma ut varje dag för lite frisk luft. Vi har kört ut till sommarstugan med kaffetermos. Värmt oss i solen en stund och planerat lite för trädgården och huset. Sen har vi inte orkat mer.
Våren verkar trögstartad men så ock är vi.

måndag 12 mars 2018

Nåt satte P

Helgen började på Pinchos. Sen satte nåt P för resten.  Influensan.

Fy fasen. Just nu är jag i svettläge. För två timmar sen frös jag som en hund.
Temperaturen växlar men hostan är konstant.
Ja, så är läget här alltså.

onsdag 7 mars 2018

Typiskt onödigt

Jag tog körkort i augusti 1990. Idag, en ansenlig mängd mil senare, fick jag min första punktering.
Bara några hundra meter hemifrån körde jag på en trottoarkant och jäklar vad det small till i bilen.
Inget verkade ha hänt så jag körde vidare. Två kilometer hemifrån försvann luften och det var bara att rulla in på en parkeringsplats och konstatera faktum.
Just på den bilen har vi köpt assistansservice så jag ringde dit.
Två timmar senare kom bärgaren... En aning trist att missa mitt träningspass som jag var på väg till och alldeles väldigt astråkigt att sitta fast så nära hemmet och inte kunna ta mig hem.
Jaja. Mitt eget fel helt och hållet och det blev ju en smula omständligt allt idag, men ja, så kan det gå.

torsdag 1 mars 2018

När vi ändå har det uppe

Vi kombinerar två ämnen  som varit uppe här senaste tiden (och avslutar med nåt bra).
1. Fasen vad trist och ilsk jag är
2. Dagens lista

De två ovannämnda i kombination blir följande:
Idag har jag upptäckte att inte fan kan nåt få vara beständigt när det kommer till tekniska prylar.
Min Dropbox har uppenbarligen slutat med tjänsten att ladda upp mina mobilfoton till dropboxen, så jag kan se dom i min hemdator. Äh, va fan säger jag! Hela vitsen för min del är borta.
De filer som ligger i min dropbox som jag möjligtvis skulle ha behov av via min mobil, det är filer som laddas upp av andra klubbmedlemmar, exv planeringsfiler och annat.  Men... i min mobil kan jag ändå inte se dessa filer, eftersom det saknas program att öppna med. Nej, kan inte ladda ner några såna heller.
De bilder jag tar med mobilen har varit väldigt bra att få uppladdat till hemdatorn, så jag kan spara undan, redigera, blogga, kategorisera etc. Nu måste jag koppla upp mobilen och föra över manuellt - orka liksom!

Idag har jag även upptäckt att inte fan var det värt tiden och orken att lära sig Photoshop via Moderskeppet för 2 år sen, eftersom det uppenbarligen försvunnit ur hjärnan på mig, alternativt att Photoshop har uppgraderats och ändrat vissa för mig vitala funktioner. Förmodligen en kombination av dessa.
Jag är verkligen inte kompatibel med Photoshop! Har aldrig varit och verkar inte bli heller, tydligen.
Startade min datorstödda grafiska karriär (ja, jag är ju så gammal att jag inte fick datavana med modersmjölken utan fick lära mig under gymnasiet), med att jobba i AutoCad, alltså vektorbaserat.
När jag fick mitt första jobb, lärde jag mig Adobe Illustrator vilket ju också är vektorbaserat.
Photoshop, det var sånt som andra använde och som jag lite fuskade mig fram med.

Nu när jag för några år sen insåg att jag måste kunna bildbearbetning lite mer än på "fusk-nivå", ja då var det svårt att lära den här gamla hunden att sitta.
Tragglade och tragglade med min kurs, och tyckte väl att jag hade koll till slut. Men nu, efter två år med mycket Illustrator på jobbet (och AutoCad på fritiden) så är jag på ruta 1 igen. Blir fullständigt galen!

Så det var dagens gnäll det och en liten sammanfattning av hur humöret har varit idag, när jag suttit vid datorn och försökt få ihop lite fina bilder att ha på hallväggen. Det blev inte mycket producerat nej.

Just ja, skulle ju avsluta med nåt bra för att mildra det hela. Jag går inte bara runt här och är sur som ättika.
Det snöar här och jäsikens vad grannt det är! All trafikproblem och kyla och dyra elräkningar till trots, så är det ju grymt vackert ute med snö. Och som jag sa två gubbar på gymmet igår: Man kan vara sur på det sena vintervädret, men själva snöfallet går det bara inte att vara arg över. Man blir alltid som ett barn på julafton av just snö som faller sakta uppifrån!

tisdag 27 februari 2018

Dagens 8

Jag norpar den här listan inne hos Malin  (Trail&Inspiration). Alltid kul med en lista!

Outfit: Ja ni. Här är det VAB idag, så det blev första bästa (redan halvsmutsiga) kläder som låg i klädkammaren. Adidasbyxor, svart långärmad tröja från H&M och ett par rosa skidsockar från Kari Traa. Håret står åt alla håll och kanter. Ska duscha senare, it's a promise.

Magpirr: Dåligt med det.

Träning: Dåligt med det med idag. Bokat pass imorgon dock. Funderar på att göra lite rehabövningar här hemma. Nu har jag ju skrivit det här, så nu kanske det till och med blir av? Hoppas kan man ju.

Jobb: Nej, VAB. Eftersom jag är konsult och min uppdragsgivare har hög säkerhet, så kan jag inte sitta hemma och jobba. Just nu är jobbet inte så väldigt stressigt, så det stressar mig inte heller att vabba. Nu ljög jag lite. Har en hel del som ska vara klart om några veckor, men jag sticker nog huvudet i sanden lite här. Det kan jag ta igen en annan dag. Jag tycker man ska vabba om barnet är sjukt, inte vobba.

Middagsplan: Lax med citronsås. Vi gör det enkelt idag och häller på en färdig sås på påse över fisken. Till det blir det ris eller kamutvete. Det sistnämnda  - fasen vad gott!

Kvällsplan: Ska på möte hela kvällen med klubben. Frallor och alldeles för mycket och för starkt kaffe och förmodligen en massa traggel. Ser inte fram emot det just nu faktiskt.

Saknad: Träningslusten som var här och vände, den saknar jag nu. Jag saknar överlag en gnutta motivation, lust och glädje just nu. Så, nu har jag det sagt. Det är segt, det mesta. I synnerhet på tränings- och matlagningsfronten. Träningen har jag lite styr på för där bokar jag in i förväg och nyter inte att boka av. Men det sprutar inte endorfiner, nej. Mathållningen, den är så sorglig att jag inte ens vill kommentera den. För mycket mackor och choklad i förhållande till träningen.

Tacksamhet: Det finns mycket att vara tacksam för.  Men att mitt knä inte verkar blivit mer skadat än en stukning som tydligen är segdragen, det är jag mest tacksam för just nu. När jag stod där i backen och väntade på sjuktransporten, då var jag livrädd för att ha dragit av nåt korsband eller liknande.

Nämen, nu när jag läser igenom detta så känns det rätt dystert här. Så illa är det inte. Men det är lite grått i vardagen just nu. Jag längtar faktiskt till våren.

Snön faller

I år är det verkligen vinter här nere. Kanske inte massvis med snö, men just nu är det ändå full fart på vintern.
Klubbens skidspår fick en halvmeter tjock bädd med konstsnö så där har det varit full fart minst en månad nu. Några ledare har köpt in massor med ny fin utrustning och kört igång ungdomsträning, så barnen åker upp dit och har träningar två gånger i veckan. Guld.
På sjöarna och havet ligger isen och Friluftsfrämjandet har turer lite titt som tätt.
Själv, ja själv kan jag inte göra nåt utav det  denna säsongen, på grund av knät.
Jäklars.
Jag kör vattengympa och gym. Det är bra, men hur kul är det att se all denna snön och isen. Förgäves känns det som.
Ja jag vet, bryta ihop och komma igen och vara tacksam för det jag KAN göra istället för att stirra på det som jag INTE kan.
Jag är tacksam, tro inget annat. Jag vet att röntgen inte visade nåt allvarligt fel och att de bakslag jag har i träningen förmodligen inte beror på några skador på mjukdelarna, utan på att jag gjort nåt jag inte borde än.
Men ändå.
Konditionsträningen är svår att få till. Promenader funkar inte, och inte skidor och skridskor som sagt. Motionscykel klarar jag bara små stunder, så ingen direkt konditionsträning där heller. Vattenlöpning funkar likadant. Knät klarar inte den mängden som behövs för att ge mig konditionsträning.

Jaja, snön faller i alla fall. Det är åtminstone vackert.

söndag 18 februari 2018

De små rackarna

Insåg att jag publicerade fel bild i förra inlägget.
Här har vi de små rackarna. De där brädorna som inte slutade innan väggen, utan som sitter fast inne i väggen.
Onödigt.

Riva, rev, riva lite till

Hur böjer man order riva, när vi pratar renovera gammalt hus?
Jo, precis som i rubriken: riva, rev, riva lite till.
När man tror man rivit färdigt hittar man alltid nåt som gör att man måste riva lite till.
Den här sommarstugan är byggd 1980, det tackar vi för. Vårt första hus var byggt på sena 30-talet och vårt nuvarande byggdes 1920, så sommarstugan känns ju nästan nybyggt. Allt är original. Det trodde vi kanske i vår enfald skulle innebära färre intressanta överraskningar. Icke.
Idag rev Silverräven de brädor som hållt isoleringen på plats (egentligen onödiga, men de satt där).  Då visar de sig att de går in innanför gipset på sidorna och gör att vi även måste riva gipset på kortsidorna. Synd bara att vi tänkt undvika det. Synd också att jag la en ansenlig tid på att ta ner tapeterna där. Hade vi vetat att gipset var tvunget att tas ner hade jag ju sluppit tapetnerdragningen. Suck. Jaja.
Så är det. Detta är tredje huset vi renoverar. Vi börjar bli luttrade. Vi svär en ramsa och tar nya tag.

lördag 10 februari 2018

Knäläget

Hur är det med mitt knä då?
Jo, vars.

Inga kryckor, men haltar fortfarande lite om jag försöker gå fort eller med normal steglängd.
Hade ett möte med sjukgymnasten idag, efter två veckors rehabövningar. Övningar som jag väl inte kom igång att göra på stört, men senaste tio dagarna har jag faktiskt varit riktigt duktig. Det hade lönat sig, jag fick tummen upp av henne. Gött.
Det är ju lite instabilt, men jag fick klartecken på knäböj utan extra belastning, på rygglyft, på Draken, på motionscykel, crosstrainer och lite annat.
Det är inte bra alltså, men så jäkla mycket bättre!

Jag jobbar på.

fredag 9 februari 2018

På byggfronten intet nytt

Silverräven drog till Danmark på kurs. Räcket är halvt monterat, så vårt Blocket-fynd (ett bord med Perstorpsplatta) får tjäna som trappräcke. Det har det säkert inget emot, det har ju liksom inget att göra fram tills dess att köket blir klart i Gullan. Ja, och köket i Gullan, det är ännu så länge inte ens färdigplanerat.  Skickade lite mått till syrran för att då hjälp, då min köksfantasi gått lite i stå.



Så, det var väl en bra sammanfattning av läget här. Renovering hemma står still  och i sommarstugan händer det varken nåt på ritningsnivå eller rent konkret.
Ingen klagan, bara ett konstaterande. Så har vi det ofta, så det stressar mig inte så mycket.
Nästa veckan däremot (eller kanske redan till helgen), då kommer det jobbas i Gullan. Trappräcket här hemma, tja om vi har lite lust så kanske. Annars står det ju rätt bra där, det där bordet. Och va fasen, vi hade det provisoriskt rivet i några år, så en vecka eller två med en annan provisorisk lösning funkar väl.

lördag 3 februari 2018

Plötsligt händer det

För några år sen byggde  vi om trappan i vårt hus. Den var öppen från början men vi satte igen den för att få ett litet förråd under.
Trappräcket på övervåningen kapades till viss del och snickrades ihop lite provisoriskt, med tanken att snarast köpa ett nytt.
Snarast... Jo, tjena.
Först kunde vi inte bestämma oss. Sen kunde vi inte bestämma oss. Sen åkte vi till diverse affärer och tittade på lite räcken, men kunde inte bestämma oss.
Till slut hade vi bestämt oss, trodde vi, och körde till Bauhaus i Kalmar för att handla delarna.  De hade inte allt vi skulle ha hemma och dessutom så ångrade vi oss och visste till slut inte ens om vi ville ha det som de ändå inte hade hemma.
Vi la ner projektet.
I höstas ledsnade vi på det provisoriska (alltså några av delarna satt ju knappt fast) och sa att nu jäklar ska det ske. Dessutom hade de rabatt på trappräcken.
Vi slog till. Efter att i flera år ratat standardräcket, så insåg vi att vi måste släppa kraven lite och bara göra istället. Köp för fan nu och sätt dit, annars blir det liksom aldrig av.
Vi körde till Kalmar och handlade. Äntligen.

Sen lade vi delarna i hallen där uppe och ja, där blev de ju liggande. Länge. Vi skaffade ju ett litet hus till att lägga tiden på.
Idag, idag minsann! Det är på G, as we speak! Silverräven sliter sitt hår och snickrar där uppe. Det är inte bara att snickra ihop, trots att det är ett standardräcke. Ett gammalt hus kräver ju sina speciallösningar. Det är inte rakt nånstans. Ja, ni vet säkert. Jag bistår som diskussionspartner och kommer med glada (och ibland arga) tillrop och sånt där. Ska alldeles strax servera lite julmust, det brukar hjälpa mot hår-sliteri.

Men fasen alltså, plötsligt händer det!

Bye, bye, provisorium!

onsdag 31 januari 2018

Bilburen

Igår kväll körde jag bil igen efter knäskadan. Ja, jag körde även i förgår, men då kändes det inte OK.
Det är fortfarande lite meckigt att kliva i och ur. Det går bra på passargerarsidan, men då behöver jag inte belasta knät.
Nåväl, ingen stor händelse egentligen, men så himla gött att själv kunna ta sig nånstans.
Kollektivtrafik i all ära, det har fungerat bra i kombination med snäll syster och make som hämtat och lämnat mig när inte bussarna har passat. Jag har fått bra koll på lokalbussarna och hållplatserna i stan där jag jobbar.

Idag var jag ledig och hade varken gymtid eller lunchdate, så jag körde ut till Gullan, sommarstugan.
Packade med en kaffetermos, lite tidningar att slå in porslin med och ett glatt humör. Det hade varit bra med en stugnyckel också insåg jag när jag kom fram. Tur att det finns en extra på säkert ställe.

Tidningspappret tog slut efter en stund så jag fick knata över till grannen (och förra ägaren) och fråga om han hade. Vilken tur att han var där och renoverade lite. Fick ett gäng tidningar och även en fåtölj! Han lämnade kvar en hel del möbler i stugan och i samlingen var där en väldigt fin skinnfåtölj. Så glad jag var när vi upptäckte att han lämnat just den. På visningen såg jag den och tänkte att om vi har tur kan vi kanske få köpa lite av möblerna.
Idag frågade han om vi ville ha en till, likadan! Han hade en som han inte använde, som stod i förrådet. Gissa om vi ville?


söndag 21 januari 2018

Hälsosamt och stärkande, eller?

Vi har varit en vecka i Vemdalsskalet och åkt skidor.
Det är hälsosamt och stärkande i fjällen, det är ju sen gammalt.'

Inte riktigt denna gången.

Söndag var det fint. Måndag blåste det och toksnöade. Tisdag blåste det och toksnöade.
Onsdag toksnöade det och blåste så inni h-vete på toppen. Det gjorde det dagarna innan också, men vi kom inte upp dit för liftarna kunde inte gå.
Ja, sen där vid lunch tog skidåkningen slut för min del.
Ett stopp med tillhörande snöskvättning på de andra, det misslyckades. Det sa krask eller plopp i knät och sen herreminskapare vad ont det gjorde en stund. Inte helt skönt, nej.
Efter några minuters skrik och gråt kändes det ganska ok ändå, så jag ställde mig upp och trodde jag kanske skulle kunna ta mig ner för backen. Nej, det gick inte att stödja på vänsterknät.
Vi fick ringa efter hjälp, så jag fick åka skoter nerför pisten och tvärs över hela skidsystemet bort till läkarmottagningen.
Läkaren kom in i full skidutrustning med sin dotter på släptåg. Han klämde och kände och konstaterade att det nog inte var några större skador på mjukdelarna. Det gjorde ju liksom inte ont?
Sen när jag skulle ställa mig så nej, det gick ju däremot inte. En biljett till röntgen i Hede för att utesluta att det inte var några skelettskador som gjorde att benet var odugligt.
Där blev jag röntgad och sen var där en annan läkare som klämde, vred och verkligen hävde sig på knät. Nej, ingen större smärta. Röntgen var helt ok, så han konstaterade att jag nog turligt nog bara stukat mig rejält. Jag är överrörlig i knäna, i synnerhet bakåt, så det var nog bakåt och lite åt sidan jag stukade till det. Aktiv vila och sen om några veckor kan man se om det blivit några skador på menisk, men mest troligast inte.

Hrmpf. Så gick det, alltså. En jäkla ímpulsiv idé om att skvätta ner dom andra var liksom det som behövdes. Fan.

Äh, nu ska vi inte tycka för synd om mig här. Det är lite "själv göra, själv ha" och det är ju verkligen inte alls riskfritt att åka utför. Sköterskan på Vemdalsskalet berättade dessutom om hur vanligt det är och hur mycket lättare vi kvinnor har för att paja knäna i backen. Med rätt skött rehab kommer de flesta tillbaka ut i pisten, oftast starkare i knäna än innan. Det siktar jag på.

Resten av veckan blev ju en aning mindre aktiv för min del, men absolut inte trist ändå. Gott sällskap och bara att får vara uppe i Härjedalen med så mycket vinter utomhus är ju helt underbart ändå.


söndag 14 januari 2018

Hopp om snö

Enligt prognosen kommer det vinter snart. Efterlängtat.
Det är dags för oss i den södra delen, enligt min åsikt.

Jag blir gärna insnöad en smula om det kan medföra lite vintervitt utanför knuten.
Varje år när snön faller i norr undrar vi varför vi bor i södern. Så långt till fjällen.
Vi kommer väl fram till ungefär samma svar, att vi inte vill flytta från havet. Det är vanebildande och stärkande, det också.

Men nu, nu rustar vi för lite snö. Komsi komsi.

måndag 8 januari 2018

Alltså det här med träning...

Jag räknade ju upp mina träningar här i högerkolumnen. Slutade visst uppdatera den listan redan i mars, men nej jag slutade inte träna.
Det blev kanske inte den förlösande eller sporrande effekten på min slöa träning som jag hade hoppats på. Jag drabbades inte av nån träningseufori eller lust att runstreaka eller så, men fasen vet om jag ska vara missnöjd trots allt? Det blev i alla fall mer svettigt än det blivit åren innan.

Vi kollar lite på resultatet, nu när jag uppdaterat listan igen. Här har ni mina intentioner jag satte upp för året 2017, där huvudmålen skulle vara att ha Roligt, bli Starkare och minska Stress.

Promenader: 113 ggr (över en halvtimme och bara räkna de som var i träningskläder, inte de där ner på stan på lunchen och liknande.
Här hade jag velat se fler. Framförallt under hösten prioriterade jag bort promenaden alldeles för ofta. Förbättringspotential finns alltså.

OL-promenad: 15 ggr
Det är jag nöjd med. Jag valde aktivt bort att ställa upp i motionsklass på tävlingar, bara "för att passa på". Det stressar mig att gå runt (kroppen håller inte för löpning tyvärr just nu). Det blev några rekningsrundor inför träningar och tävlingar jag var banläggare på. De få gånger jag "tävlade" i motionsklass var stressande, men också roliga. Lite kul att gå runt i den lätta klassen, men ändå placera mig på den övre halvan av resultattavlan. Jag orienterar bättre än jag är snabb, det är tydligt.

Skridskor: 6 ggr
Fyra gånger på naturis och två på bandybanan. Alltså ÄLSK på långfärdsskridskor på spegelblank is och fika i solskenet. Hoppas på fler gånger detta året, bara det blir is här nere.
Lycklig i solskenet




Skidor: 2 ggr
Hahahaha, längdskidorna var verkligen ute och rastade tanten och inte tvärtom...

Gymmet: 7 ggr
Jag var med i en Small group training på mitt förra gym, som öppnat i mindre skala. Det skulle komma en fortsättning sa dom, men den kom aldrig? Jag tappade i alla fall bort gymmet ett tag, men hämtade in det senare...men det kommer längre ner.

Curling: 1 gång
Med jobbet. Det var kul och svårt.

SUP-bräda: 25 ggr
Alltså vilken grej! Årets bästa! Jag älskar verkligen mina brädor. Så mycket coreträning och så mycket socialt umgänge och så mycket kärlek det innehåller. Jag ska lovorda dom i ett annan inlägg tror jag. Men funderar ni på att testa eller köpa. Bara gör't!

Rehab: 19 ggr
Jag gick i ren desperation till sjukvården och hamnade hos en helt underbar sjukgymnast som kickade igång mig på höstkanten. När jag började slacka med hemträningen, ja då gav hon mig tillgång till deras gym. Där har jag faktiskt fått upp nån form av rutin på onsdagar nu fram till årsskiftet. Så bra gjort Nipe!

MTB: 7 ggr
Ryggen gillar inte cykling så värst. Det är en stor sorg. Fick till några pass i alla fall varav två med karta på styret. Så underbart roligt. Cykeln finns med i 2018 års målsättning.

Rullskidor: 3 ggr
Dessa pass är dessutom tekniklektioner, vilket jag aldrig kört innan. Hysteriskt roligt. Förtjänar också ett eget inlägg.

Sen kan vi nämna några träningsformer som jag trodde på, men som jag inte fick till.
Löpning: Nej, det sket sig. Jag är för tung och för klen i ryggen.
Vattenlöpning: Det var ju så på G. Vad hände? Nåt så simpelt som att jag satte in en ny hormonspiral i vintras och hade jättemycket mellanblödningar. Att tajma dessa med öppettider på simhallen, det var en svårt nöt att knäcka. När det sen lugnade sig med biverkningarna, ja då hade jag liksom tappat lusten för att simma/vattenlöpa.
Utförsåkning: Ingen resa till fjällen under 2017. Det måste vi råda bot på under 2018. Saknar.

Tja så vad säger jag som sammanfattning? Tio olika träningsformer, det får jag nog anse som helt ok.
Jag tar med mig målen om Roligt, Starkare och Stressless in i detta året, men med några mer konkreta mål. Stay tuned.

tisdag 2 januari 2018

Lite vänteläge

Vi har en lite softare vecka på jobbet. Idag och imorgon ska jag uppdatera lite administrativa dokument, för sen ska kunden granska en sista gång innan storleveransen.  Så jag har faktiskt haft det lite chill idag. Det är delvis min egen och mina kollegors förtjänst, för fasen vad vi har legat i senaste veckorna. I slutet av veckan får jag faktiskt lov att ta lite lov! Hurra, för det!
Det blir nog inte så chill hemma direkt, det finns ju ett uppdämt behov här hemma. Årets kalender har jag inte ens öppnat, där finns massor att planera upp. Förra  årets kalender är fylld av gula lappar med saker att skriva in i den nya. Jag har telefonsamtal att ringa, som jag känner att jag borde gjort för länge sen. Det finns dammråttor stora som dinosaurier att sjasa bort.
Sen gick vi ju och köpte oss en sommarstuga med, där finns att göra.
Men just nu, njuter mest av att få ett litet viloläge på jobbet.