tisdag 16 oktober 2018

Kajaken, mitt gula återbruk

När jag fyllde 30 år (för en herrans massa år sen alltså), så önskade jag mig en kajak.
Paddla kajak hade jag gjort kanske fyra gånger innan, men tyckt att det var ett fantastiskt sätt att njuta av havet.
Så, jag fick ett presentkort ihopskramlat av familjen och maken, till att köpa valfri kajak.
Vi hittade en återförsäljare till en modell som verkade bra och köpte så äntligen en. Lycka!

Ett litet krux bara - jag var ju gravid med Skruttafisan. När vi provade den innan köpet gick det bra, magen var inte så i vägen som jag befarat.
Vi paddlade kanske två gånger? Sen tog det stopp. Inte magen, nej framåt i sittbrunnen fanns det plats, utan det var rumpan. Den fick inte plats på bredden! Min graviditet hade lockat fram ett ohemult ätande av daimstrut och jordgubbsmilkshake nämligen och den sommaren var varm och vad svalkar gott om inte lite av ovan nämnda? Nu i efterhand kan jag fundera över hur mycket jag hade gått upp OM jag hade gått gravid alla 40 veckorna? Skruttan som hade bråttom till världen tittade ut 6 veckor för tidigt nämligen.

Back in the days. Skruttan är nu 16. Åren går.

Tillbaka till kajaken.
Den förpassades in i garaget, i väntan på att rumpan skulle krympa. När den gjort det, ja då var jag ju småbarnsmorsa och turer ut i kajaken blev lite svårare. Även om vi hade hyrt en kajak till maken, hade vi ingen lust att ta med bebis ut på havet? Barnvakt för en paddeltur blev inte så prioriterat heller, de timmarna behövde vi till andra saker.
På vår ort har friluftsfrämjandet turer i skärgården så där tänkte vi att jag skulle hänga på. Men jag klarade inte lyfta kajaken upp och ner från biltaket. Tyckte det var lite jobbigt att behöva be om hjälp av okänt frilufsarfolk. Idag hade jag inte haft några som helst problem med det, men så är jag äldre och känner ju dessutom flera av de personerna idag. (Det gjorde jag nog då också när jag tänker efter, men visste jag inte då).
Nån paddeltur fick vi väl till själva, men alltså max en eller två.

Efter några år kom Pillerill och med två småbarn blev det liksom bara ännu mer krångligt.
Då satt Silverräven på jobbet och pratade med en nyskild kollega. Han sa att han skulle köpa en kajak, för han kände att han ville ha den som terapiverktyg efter en jobbig tid. Köp vår, sa maken.
Sagt och gjort, han köpte kajaken och nu fick den äntligen vara i havet och tjäna sitt syfte.

Det här är alltså 10-12 år sen. Genom åren har jag saknat den och tänkt att nu hade det ju passat mycket bättre att ha en kajak, men inte gjort slag i saken. Min rygg har ju varit rätt klen några år nu, så  att komma i och ur en kajak har känts som ett oöverstigligt hinder. Sitta i den ställningen har inte heller känts helt ok.
Nu har jag tagit tag i det där med ryggen och konstaterat att mycket problem har suttit i att jag varit svag i bålen. Rehab is my friend, och det blir bättre, sakta men säkert.
För nån månad sen insåg jag att tanken på att sitta i kajak inte alls kändes omöjligt längre. Jag sa till maken att vi skulle köpa tillbaka den kanske? Tja, varför inte, kollegan har ju sagt att han övergett paddlandet till förmån för golf och orientering numera.
Några veckor till gick och sen hasplar kollegan ur sig på fikarasten att nu ska nog kajaken säljas. TAGEN!, skrek maken och nu är hon här igen! Obetydligt sliten vad jag kan se, och vi fick med en vagn och ett bra sittbrunnskapell på köpet.

Så det kan bli. Återbruk i sin bästa form.


torsdag 11 oktober 2018

Återbruk

Idag köpte vi tillbaka min kajak som jag fick när jag fyllde 30.
Historien bakom får ni en annan dag.
Men shit vad glad jag är för detta återbruk!

tisdag 25 september 2018

Det finns klara fördelar

Att köpa en liten stuga med renoveringsbehov, hur klokt är det? När man redan har en ganska full kalender?
Tja, det är ett beslut säkert många i vår omgivning frågar sig. Med all rätta, vi funderar ju också så ibland.
Men det är ju roligt att skapa nåt.  Vi skapar nåt som inte riktigt är lika tvunget som de renoveringar vi hög i det huset vi bor i.
Tillfredsställelsen i att blicka ut över resultaten är stor. Den känslan får jag inte riktigt hemma i huset när vi gjort nåt. Då är det mer känslan av "äntligen klart".
Men visst. När vi som nu rivit bort en tredjedel av golvet nere och vi måste byta lite reglar och mecka runt i musbajs och annat, då njuter jag kanske inte mycket av själva skapandet... fast jag vet ju att det blir bättre vid nästa moment.
Sen har vi en klar fördel till, med att renovera i ett annat hus än det vi bor i. Vi stänger dörren och åker hem! Vi tvingas inte bo i kaoset. Så gött.  Vi har bott och renoverat hus i 21 år nu och många och långa perioder bott i varierande grad av byggkaos. Inget jag rekommenderar.
Så Gullan må vara kaosartad just nu, men på härlig distans.

torsdag 20 september 2018

Saker som...

Det får bli en liten lista idag tror jag. 

1. Saker som jag gör idag
Rensar papper, rensar svamp, tvättar, letar efter två ringar, dricker grön smoothie (råkade göra familjemängd istället för Nipemängd i morse).

2. Saker som jag ska göra imorgon
Åka lite buss, jobba och sen åka till metropolen Jämshög för att kolla på nattorientering.

3. Saker som jag ska göra i helgen
Jadu, det är ganska öppet på lördag faktiskt, så det blir väl renovera lite i sommarstugan och börja hösta trädgården.

4. Saker som jag saknar
Mina borttappade ringar! Jag har inte använt dom på väldigt länge, pga för små. Hur klassiskt är det egentligen? Man gifter sig i en kropp som man deffat ner lagom till bröllopet, sen kommer det en vardag och barn och man blir äldre och framför allt så tappar man deffen och samlar på sig en massa kilon till. Ringarna, nä de följer inte med den utvecklingen, haha, utan hamnar i nån låda eller runt halssmycket istället.
Mina trodde jag låg i en ask, men av en slump lyfte jag på locket förra veckan och döm om min förvåning när de inte låg där! De är puts väck borta! Ja, jag har letat. Som en besatt har jag letat ska ni veta. Både en och två och tjugo gånger. Jag har självfallet letat där det skulle vara lite naturligt att de hamnat ( i necessär, i annan ask, mm) men jag har även letat på lite mer otippade ställen som i förrådet, i garaget, i bilarna, i källaren, bakom möbler, i alla ljuslyktor mm.
Onödigt dyrt att slarva bort två guldringar, eller hur? Jag vågar inte riktigt räkna på hur många sköna pengar det är. Usch, ni anar inte hur dåligt jag mår av detta. Inte bara av värdet på dom, utan på att jag inte har nån koll, eller nåt minne av när jag såg dom sist. Hur länge har de varit borta? Ingen aning.

5. Saker som gör mig glad just nu
Svår fråga när jag just nu är lite nere överlag, av flera orsaker. Men jag blir glad av att jag och Silverräven renoverar ihop. Vi tillbringar ganska mycket tid tillsammans och det är väldigt skoj att jobba ihop (även om vi ju givetvis inte ler hela tiden). Fan vad trist vissa moment är  egentligen, men jag har gott sällskap. Blir också glad när barnen hänger på och hjälper till. Det är kul att skapa nåt ihop!
Vi plockade svamp tillsammans i veckan och det gjorde mig glad. En timme i skogen med riklig fångst av Karljohanssvamp, det piggade upp vår tisdag.

6. Saker som jag inte riktigt har koll på (haha mer än ringarna då)
Vi ska dra in kommunalt vatten och avlopp i sommarstugan och det ska till ett pumphus till det. Här känner jag att jag inte riktigt har koll faktiskt. Ska nog läsa på lite.

7. Saker som jag vill bli bättre på
Rehab. Det går bättre än tidigare, men jag vill hitta ett flow och en bra rutin. När jag väl gör det är det ju rätt skoj och ger ju effekt.

onsdag 5 september 2018

Hyfsat seg

Idag vaknade jag 45 minuter innan mitt vattengympapass börjar. Ingen frukost alltså.

Jag köpte mig ett tiokort förra veckan och har lovat mig själv att göra det bästa av de 450 minuterna i bassängen som det innebär. Inget mes-sprattlande här alltså, är dealen. Vattengympa ser ju oftast ganska harmlöst ut, men väljer man att ta i, ja då blir det jobbigt.

Nej, inget mesigt sprattel idag, inte heller hade jag hantlarna på det ojobbiga hållet. Puls och trötta muskler var min plan och jippie, jag höll mig till planen.
Efteråt tog jag mitt flytbälte och körde 12 längder i bassängen (oklart hur långt, men det är ingen jättestor pool). Fem intervaller med rejält högre tempo.
Nu låter det här skrytigt och "se på mig vad bra jag är", men tolka inte det så. Ni ska tolka det som att jag för en gångs skulle satte upp ett tufft mål och faktiskt höll det med råge. Det hör inte till vanligheterna här just nu, så jag är bara så nöjd med mig själv för en gångs skull.

Efter var det varmt i omklädningsrummet och varmt på lunchen och varmt hemma på altanen. Fy fasen vad seg i både huvudet och kroppen jag är nu. Det är först nu jag känner att jag börjar vakna till igen.

Ikväll ska barnen tävla orientering. Jag ska stå och titta på. Det blir bra så.

fredag 31 augusti 2018

Skog och regn

Så efterlängtat! En tur i skogen med karta i hand. Visserligen promenerade jag bara, men det är bra övning det med. I synnerhet blir det intressant när ett gäng cyklister har skapat nya stigar i skogen som inte finns på kartan.
Jag kände mig starkt sugen att faktiskt jogga lite och tog några steg som liknade löpsteg. Insåg snabbt att jag inte hade sport-bh på mig... Det får bli en annan dag.
Det regnade också. Det började igår precis innan träningen och har inte slutat än. Halleluja! Här är så torrt. Här har ju inte regnat sen i våras ungefär.

torsdag 30 augusti 2018

Ommålning

Det är trångt att måla om inne på ett dass som är 105x105 cm... och varmt!
Men så härligt att få bort den gamla målningen. Egentligen var den rätt kul, men den innehöll två ormar (eller ormliknande drakar kanske). Ormar och dass är ingen kombination jag gillar.
Sen är det skönt att få göra nåt till "sitt", eller hur? Nu börjar dasset bli vårt och inte nåt vi ärvt av förra ägaren.
Före och efterbilder kommer när det är klart. Om inte här så på @gullanbythesea på Instagram.

Annars fick jag upp rumpan ur soffan och gick på vattengympa igår och löste samtidigt ett 10-kort. Så nöjd med mig själv. Idag härligt seg i kroppen.

onsdag 22 augusti 2018

Hej hopp i lingonriset!

I måndagskväll funderade jag lite över det här med svamp och bär. Det blev inte mycket med blåbären här i Blekinge i år, på grund av värmen. De som kom, det var liksom nästan torkade innan de hann mogna. Jag fick lite blåbär i magen ändå, men det var uppe i Örnsköldsvik det.
Svampen har jag nog nästan också redan räknat bort. Det känns som om det är kört. Vi har fortfarande snustorrt i markerna häromkring.
Men lingonen då? Jag såg nån Instagrambild från södra småland, där nån hade plockat lingon.
Hm, om jag skulle ta en liten rekningsrunda på min lediga onsdag tänkte jag. En liten tur norrut. Jag börjar med vårt blåbärsställe, där finns det lingon också, det vet jag. Skulle där vara tomt på lingon får jag väl ta mig mer norrut, mot smålandsgränsen kanske. En fika på Börjes i Tingsryd sitter ju aldrig fel heller.



Öh. Liiiite ändrade planer fick det bli.
Ni missade säkert inte att ett JAS 39 Gripen gick ner i backen norr om Ronneby igår.
Det missade inte vi som bor här heller, kan man säga.
Planet, ja det missade mitt lingonställe med en hårsmån typ. Nu vet jag inte den exakta nedslagsplatsen, men det handlar max om några hundra meter ifrån.
Jag har inte ens testat att köra dit. Det lär ju vara avspärrat, alternativt att man blir sedd som en nyfiken jäkel om man vistas i närheten.
Börjes och småland då? Nä, det får vänta. Jag bytte lingon mot städning idag.

tisdag 14 augusti 2018

På gång igen

Sådärja, nu är semestern slut. Sommaren däremot, den viker inte ner sig i första taget verkar det som, även om den väl lugnat ner sig lite nu va?
Kristianopel i juni, när vi var på orienteringstävling  

Jag är inte kompatibel med värme, det är tydligt. Det har gått bättre nu på slutet, men det är ju för att jag taggat ner på vad jag gör om dagarna. Vi har helt enkelt prioriterat bort en hel del aktiviteter för att spara energi och så. Lite trist, men kanske även en smula nyttigt också.

Nu har jag jobbat fem dagar. Tre av dom var det 28 grader på kontoret och nej, det var inte roligt alls. Denna veckan har det varit lite mer humant, så nu känner jag också att hjärnan orkat vara påslagen lite mer.

Vad har hänt i sommar då?
Jo vi har orienterat, cyklat, renoverat, rensat och chillat.
SUPat då? Tyvärr inte alls så mycket i sommar som jag hoppats på. Det var lite där i juni, när vi paddlade både morgon och kväll, men sen har det varit lite för lite av den varan. Orsakerna har varit att när jag väl haft tid har det varit blåsigt eller alger. Sen har vi inte heller varit hemma så mycket på semestern. Jag tänkte köpa en uppblåsbar (som då går att ta med i husvagnen eller bilen), men hittade ingen bra. När vi väl kom hem igen, ja då kom algerna.
Jaja, förra året paddlade vi in i oktober så än finns det hopp.

Min nya mobil är fantastisk på alla sätt och vis, men den har slutat synka mina bilder till dropbox. Svårt att få till det här med bilder i inlägg från mobilen, tycker jag,och vill helst sitta vid datorn när jag skriver inlägg med flera bilder i. Ja, och här vid datorn kommer jag inte åt bilderna. Åh, ibland är jag alldeles för oteknisk för mitt eget bästa...

I vilket fall som helst, min ambition är att skriva lite inlägg om vad vi gjort i sommar. Vilket dag som helst...

Förresten, ni vet väl att ni kan följa mig på instagram också?
ninamariaring heter jag där.
gullanbythesea heter mitt och makens konto där vi lägger ut bilder från renoveringen av sommarstugan.

tisdag 31 juli 2018

Äsch då

Nej. Jag har inte övergett bloggen, har bara semester (å lite strul med bildhanteringen).
Nu är vi på hemmaplan igen efter två veckors husvagnliv med stora inslag av orientering.
Brösarp och sen Örnsköldsvik. Det sistnämnda ligger rysligt långt från Blekinge, hör ni.
Här hemma är det som i övriga landet både torrt och varmt, imorgon väntas 32 grader. Så mycket som jag svettats denna sommaren har jag nog aldrig gjort.

lördag 7 juli 2018

Semester

Så gött. När klockan blev 16 drog jag som en avlöning från jobbet. Så fort att jag glömde lägga in autosvar på båda mina mailkonton. Hoppsan.

Vi firade semesterintåget med att hämta och montera en ny säng. Bra mycket högre än vår gamla så nu ligger jag här och nästan får ramla-ur-sängen-noja.

onsdag 4 juli 2018

Vidbränt

Så här ser vår trädgård ut. Lätt vidbränd.
Det frasar när man går över gräsmattan.

På fredag börjar min semester. Den behövs. Jobbet har krupit alldeles för långt under skinnet på mig. Det skaver och luktar lite bränt. Fy fasen vad det här med oklarheter i kombination med snäva budgetar och samarbetsovilja kan ta kål på all energi och geist. Nuff said.

Men åter till trädgården. Säga vad man vill om det gula gräset..
Vi har inga problem med mördarsniglar i alla fall.

måndag 11 juni 2018

Tidigt

Vi paddlade till soluppgången i lördags. Ja ni läste helt rätt, till soluppgången!
Jag är ju Sveriges näst tröttaste på morgon  (Hej Mamma) så det är inte värst många soluppgångar jag har sett sommartid.
Men va fasen, ibland får man anstränga sig och drivkraften kan man ju hitta i att det är skoj att chocka både sig själv och sin omgivning.
Så okristligt tidigt men så galet värt det!
Vi paddlade och njöt. När vi sen körde hem från havet (en mil ungefär) så fick vi tvärbromsa och stanna för det var så vackert. Dimma över fälten och fågelsång.
Lika häftigt som det var att äventyra lite en tidig junimorgon, lika gött var det att krypa ner i sängen igen.

onsdag 6 juni 2018

Backa, kvinna!

För fem år sen bytte vi husvagn. Den är för tung för mitt körkort.
Jamen, då ser jag väl till att ta ett sånt där B96, eller varför inte ett BE när jag ändå ska?

Hur gick det med det tror ni? Fem år svishade förbi och nu står vi här. I år är O-ringen i Örnsköldsvik. Det är rysligt många mil upp dit från Blekinge. Silverräven är kanske inte helt sugen på att köra alla milen själv, i synnerhet som vi kommer ha en smula bråttom upp. (Inte jättejätte, som i köra för fort, men tillräckligt för att inte alltför stora marginaler).
Dessutom, när jag stukade knät i Vemdalen kunde jag inte köra hem. Han fick köra hela vägen. Vi insåg då att vi i fem år lite blundat för faktum. Om vi kör med husvagnen och nåt gör att Silverräven inte kan köra bil, ja då står vi med skägget i brevlådan. Vi är i skogen och rantar och ett knä stukar man lätt, en vrist likaså.  Vi vill verkligen inte befinna oss så långt hemifrån och bli strandade. Klubbkompisar med B96-kort duggar ju inte heller tätt och har ju oftast en egen vagn att dra hem.

Vi har försökt att byta vagn, till en mindre, då den vi har är onödigt stor och bred. Men bilen är ganska tung den med, så det hade fått bli en yttepytteliten vagn och det funkar inte med två rätt stora barn.

Så...

Jag försökte boka mig på körskola i vintras, men de schabblade bort min intresseanmälan och jag glömde bort att höra av mig igen.

Förra veckan panikbokade jag en uppkörningstid, i juli. Inte många dagar innan avfärd mot Ö-vik.
I en stad 10 mil bort (det var närmaste stället som hade tid innan hösten).
Det är inte läge att kugga, alltså.

Så,  nu måste jag backa! Backa, backa och backa lite till.
Det är inte min paradgren. Jag kan typ varenda låt och artist från 80-talet, jag är en jäkel på kartor, jag har skrivit 1,9 på högskoleprovet och pussla det kan jag sannerligen. Men backa, det kan jag inte. Och absolut inte med en gigantisk husvagn bakom bilen.
Gulp!  Fatta hur nervös jag är redan.

Så ständigt på dagens agenda från och med nu - backövningar med släpet.

onsdag 30 maj 2018

Nej, tvärtom

Nej det här är inte bilden av nån som ligger och njuter av sin lediga dag i hängmattan.
Helt tvärtom.
Det är bilden av nån som ligger i hängmattan och vantrivs.
Som har miljoner saker att göra men som inte kan för det är för jävla varmt.
Som mår pyton av värme.
Som vill krypa ur sin egen kropp.
Som inte alls vill se blå himmel.
Arg som ett åskmoln.
Längtar efter just åskmoln.

Nej. Jag tänker inte vara tacksam för det fina vädret. För mig är inte detta fint. För mig är det 23 timmars skit och den där ynka timmen som blir över, ja den njuter jag. Timmen på altanen när solen gått ner. Då funkar jag. Övriga timmar är det för varmt för det jag förväntas göra.
Ja jag är gnällig. Jättegnällig faktiskt.

onsdag 16 maj 2018

Vad tror ni?

Dags att trimma gräset va?
Barnen klipper ju numera gräset med åkgräsklipparen, men de klipper inte allt. Vi låter inte dom klippa där det lutar eller nära nån kant. Det tar vi vuxna sen med trimmer, säger vi.

Just det. Sen. 

tisdag 1 maj 2018

Vad gör jag nu för tiden?

Varför hör jag aldrig av mig? Det var alldeles... osv

Jo, det ska jag säga er, att just nu är det prime-time för trädgård och husskötsel. Vi har ju dessutom sammanlagt cirka 5326+756 kvm tomt och två fastigheter att sköta.
Öh, nä, vänta lite... Vi har 1000 kvm och en fastighet till, men den sköter ju vår hyresgäst. Pust, tur det.
Men, två tomter som vill ha kärlek och gräsklippning. Hujedamej, vad mycket friskluft vi får just nu.

Det där uteköket, det är klart (nästan) och står på plats och jag glömde givetvis fota det sist. Det saknas inkopplat vatten och avlopp och imorgon ska jag sy draperier, men sen jäklar i det är det klart! Bild kommer således.
Färdigmålat i alla fall. Bakom ser ni hur oerhört mysigt det är i stugan. Not.


Här hemma där vi bor, där har vi tvättat två fasadsidor på huset och se, det var inte grönt utan gult.

Det syns hur långt jag och barnen nådde första dagen.

Lövhögar som inte togs i höstas har förpassats till släpet och tippen. Idag gick vi loss på vedhögen.
Fram med vedklyven och sen klöv vi för glatta livet. Silverräven sågade upp några stockar som legat okänt antal år och en del av det var riktigt fint trots att det legat ute. Det som inte var fint fick sällskapa löven på släpet.
Vi klöv tills vi blev hungriga och skulle gå in, och då klövs vi nästan på mitten. Ajaj, i kontorsråttornas ryggar. Vi konstaterade att lite i taget, är ett bra angreppssätt på veden, om vi ska kunna gå dagen efter.
Vackra färger i veden, inte sant?

Nu drog Silverräven till klubbhuset för att förbereda en tävling imorgon och HOPPSAN! Det där släpet som var fullt med löv och gamla stockar, det skulle ju tjänstgöra vid de där tävlingsförberedelserna. Jag säger det, det är vår bästa investering, men vi hade fasen ibland behövt två släp.
Jajustja, vi köpte en ny ljugarbänk häromdagen, den andra ramlar sönder.

Annars då? Jo, jag hittade ett stort fönster (från golv till tak) på Blocket som jag raskt beordrade Silverräven att köpa. Sagt och gjort och vi high-fiveade på att vi gjort en Nipe, dvs köpt nåt för ett mycket bra pris.  Lite senare samma kväll inser vi att vi inte har en aning om det passar, om det är samma höjd som dörren som det ska sitta ihop med. Ojdå. Så det ska jag nog göra nu, köra ut till sommarstugan och kontrollmäta. Håll tummarna.

tisdag 17 april 2018

Projekt

Här ligger morgondagens projekt redo på Gullans altan.
Ett utekök. Ja, i praktiken blir det väl en diskbänk med kallvatten, kopplat till det enskilda avloppet.
Vi har rivit köket inne i stugan och kommer i sakta mak bygga ett nytt i ett annat rum, men fram tills dess att det är färdigt vill vi ha vatten inkopplat. 
Det kommer i vanlig ordning bli väldigt överdimensionerat i stommen, men det kommer också kosta gratis. Hittade virke på vinden hemma, så varför köpa?

onsdag 11 april 2018

Hur gott?

Väl hemma från jobbet gick vi ut i trädgården och lastade på släpet. Igår blev det halvfullt med löv och pinnar. Idag fyllde vi upp med 2-meters vedbitar som blivit värdelösa som just ved och därför fick åka till tippen.
Åkte till tippen och lastade av.
Härligt med trädgårdsarbete! Vi har gjort lite (eller mycket) varje dag nu ett tag och det har gjort gott i var två trädgårdar, i våra sinnen och kroppar.
När vi kom hem, snodde vi ihop en ugnspannkaka med bacon i.
Hur gott var inte det efter trädgårdsjobbet? Satt som en smäck!
Nu soffhäng.

tisdag 10 april 2018

Kontraster

Igår var det hela 20 grader här i Blekinge. En rejäl kontrast mot påsken som bjöd på snöstorm varannan dag.
Men största kontrasten upplevde vi ändå igår. Tjugo grader och längdskidor! Hur knasigt?
Skruttafis ville åka lite i shorts å t-shirt så jag körde upp henne till skidspåret. När jag stod där i skidboden framför alla pjäxorna så tänkte jag: - Äh va fan! Drog på ett par 39 utan strumpor,  grabbade ett par skidor och stavar och följde efter henne ut till spåret. Åkte jag långt? Nej. Det spelar ingen roll. Jag gjorde det och det var en otroligt skön känsla.
Nu väntar vi bara på att de ska sopa gatorna så vi kan fortsätta skidåkningen fast på hjul istället.

söndag 1 april 2018

Hårt slit och aprilskämt

Igår och idag har vi jobbat arslena av oss ute i trädgården i Gullan (sommarstugans smeknamn).

Mamma och pappa joinade oss igår utrustade med glatt humör, kolakakor och inte minst med en motorsåg.  Hälften av träden nere vid vägen försvann och kvar är nu en bokhäck i mer vettig höjd.

Vi som inte sågade, vi gick lös på övriga trädgården. Inte nog med att där finns sten: det finns ris, gamla stockar från tidigare avverkningar, björnbärsris samt allsköns bråte rent ut sagt.
Ska ta en bild bakom dasset och visa, det är ett bra exempel. Långt gräs och under gömmer sig sten, gamla halvmurkna trädstammar, tegelpannor och brädor.

Så galen jag blir stundtals på björnbärsriset! Jag drar i en ände och det enda som händer är att jag får taggar i händerna och riset snor sig runt benen och till slut kommer jag ingenstans, men ont gör det! Arrrrghh!

Men vi kämpade på!




Redan efter halva tiden igår var släpet fullt och nu efter två dagar (ja totalt kanske 6 timmars jobb) finns det högar i trädgården med ris så vi kan fylla släpet minst två gånger till. Då har vi inte lagt allt ris till dessa högarna än, utan det ligger kvar där vi klippte ner det. Sen efter allt ris är borta kan vi börja kratta löven...

Idag var barnen med och de roade sig med att spela bandy/hockey på altanen. Med några brädor som stopp längst ner blev det en perfekt rink.

Vi konstaterade när vi kom hem, att vår gigantiska tomt här hemma kom i ett annat ljus. Okej att den är löjligt stor och tar väldigt mycket energi och tid, men den är fan i mig ganska lättskött. Vi har inte mycket sten här och gräsmattan är hyfsat jämn.  Kul att jag för en gångs skull kan känna glädje över hemmaträdgården, annars gnäller jag ju mest över denna.

Men tillbaka till Gullan, fasiken vad bra det kommer bli, sen när vi fått bort stenar och jämnat till och fyllt ut! Vi kan nu äntligen få en överblick och se hur vi kan göra för att få lite ordning på den.

När vi kom hem, svintrötta, kalla och blöta (det kom snöblandat regn när vi var där), så skulle vi bara duscha lite snabbt och sen försöka få lite mat i magarna.
Silverräven hoppar i duschen och efter några minuter skriker han på mig att komma:
- Nina, vi har inget varmvatten! Det kommer inget på flera minuter! Det måste vara nåt fel på varmvattenberedaren!
- Åh nej!! Men hur gör vi nu då? Å fy vad dyrt det här känns!
- April, april!

Jäkla Silverräv!

Sen kom nästa aprilskämt, medan vi åt övergick det snöblandade till ett regelrätt snöfall... Nu är det helt vitt ute igen. Kämpa Våren, kämpa!

lördag 31 mars 2018

Sakta men säkert

Tur att det snöar...så vi får lite gjort inne.

Idag har vi äntligen fått lite gjort inne i sommarstugan. Hälften av facken mellan takreglarna har fått vindpapp. Sen lossnade en bräda till luftspalten och skruvdragaren hade vi inte med oss.
Nåväl. Det går framåt om än sakta.

Utsikten från ena fönstret på övervåningen. Här upptäckte vi att vi har havsutsikt när det är lövfritt,  det såg vi inte på visningen... Trevlig överraskning.

torsdag 29 mars 2018

Ur led

Påskpyntade inomhus idag. Samtidigt började det snöa.
Och snöa.
Och snöa.
Och helt galet toksnöa på tvärsen.

Men, hallå? 
Ja, hallå, vad hände med bilden??

söndag 25 mars 2018

Utomhus

I helgen har jag börjat känna igen mig själv igen, så jag håller alla tummarna att influensan flytt sin kos nu.

Men två veckors influensa och innan dess knäskada, det har ju inte gjort underverk på konditionen precis... Små korta promenader, det är vad knäna och lungorna orkar med just nu. Det blir bättre, bara jag kommer igång med träning igen. Så trött på det där med knät nu. Längtar ut i skogen så jag blir tokig. Rehab, rehab, snart är jag tillbaka i mitt rehabschema och fasen vad jag längtar även till det.

Nog pratat om det.

 I helgen har det varit premiär för Pillerill med orienteringstävling och Skruttafisan hade sin tredje helg i skogen. Alltid kul att vara med när de tävlar. Jag var med dom idag och igår och fick lite utomhustid. Helt ljuvligt, även om det behövdes underställ.

Fick lite vintergäck av fina vännen Sofia som inte bor så långt från tävlingarna. Så nu i eftermiddag var jag ute och fick ner dom i jorden (öh, ja i tjälen...) och tog även bort lite visset från ormbunkarna. Så utomhus, det har jag varit i helgen. Skön revansch efter två helger i soffan.

fredag 23 mars 2018

Inte bra med tid över

Vi har ju haft sjukstuga här ett tag. Årets influensa ska ni passa er för, hörrni. Usch.

När vi var sjuka samtidigt jag och Silverräven, då åkte vi till Gullan med en kaffetermos. Där satte vi oss i solen, drack vårt kaffe och planerade allt jobb som ligger framför oss.  Mest funderade vi nog på trädgården som ju är en utmaning av rang, men även planlösningen i själva huset fick sig en genomkörare. Så till den mildra grad att vi nu börjat tänka helt om. Vi kanske ska byta helt på köket och vardagsrummet? Vår tanke är att maximera upplevelsen av havet och det finns många parametrar och möjligheter. Hur får vi mest havsutsikt för minst arbetsmängd och minst budget?

måndag 19 mars 2018

Våren, kommer du?

Influensan har oss fortfarande i sitt grepp. Ja vi är tre som hostar i kapp här hemma. Pillerill hade sitt för några veckor sen.

Jag ser ljuset, blir piggare för varje dag.
Vi tvingar oss att komma ut varje dag för lite frisk luft. Vi har kört ut till sommarstugan med kaffetermos. Värmt oss i solen en stund och planerat lite för trädgården och huset. Sen har vi inte orkat mer.
Våren verkar trögstartad men så ock är vi.

måndag 12 mars 2018

Nåt satte P

Helgen började på Pinchos. Sen satte nåt P för resten.  Influensan.

Fy fasen. Just nu är jag i svettläge. För två timmar sen frös jag som en hund.
Temperaturen växlar men hostan är konstant.
Ja, så är läget här alltså.

onsdag 7 mars 2018

Typiskt onödigt

Jag tog körkort i augusti 1990. Idag, en ansenlig mängd mil senare, fick jag min första punktering.
Bara några hundra meter hemifrån körde jag på en trottoarkant och jäklar vad det small till i bilen.
Inget verkade ha hänt så jag körde vidare. Två kilometer hemifrån försvann luften och det var bara att rulla in på en parkeringsplats och konstatera faktum.
Just på den bilen har vi köpt assistansservice så jag ringde dit.
Två timmar senare kom bärgaren... En aning trist att missa mitt träningspass som jag var på väg till och alldeles väldigt astråkigt att sitta fast så nära hemmet och inte kunna ta mig hem.
Jaja. Mitt eget fel helt och hållet och det blev ju en smula omständligt allt idag, men ja, så kan det gå.

torsdag 1 mars 2018

När vi ändå har det uppe

Vi kombinerar två ämnen  som varit uppe här senaste tiden (och avslutar med nåt bra).
1. Fasen vad trist och ilsk jag är
2. Dagens lista

De två ovannämnda i kombination blir följande:
Idag har jag upptäckte att inte fan kan nåt få vara beständigt när det kommer till tekniska prylar.
Min Dropbox har uppenbarligen slutat med tjänsten att ladda upp mina mobilfoton till dropboxen, så jag kan se dom i min hemdator. Äh, va fan säger jag! Hela vitsen för min del är borta.
De filer som ligger i min dropbox som jag möjligtvis skulle ha behov av via min mobil, det är filer som laddas upp av andra klubbmedlemmar, exv planeringsfiler och annat.  Men... i min mobil kan jag ändå inte se dessa filer, eftersom det saknas program att öppna med. Nej, kan inte ladda ner några såna heller.
De bilder jag tar med mobilen har varit väldigt bra att få uppladdat till hemdatorn, så jag kan spara undan, redigera, blogga, kategorisera etc. Nu måste jag koppla upp mobilen och föra över manuellt - orka liksom!

Idag har jag även upptäckt att inte fan var det värt tiden och orken att lära sig Photoshop via Moderskeppet för 2 år sen, eftersom det uppenbarligen försvunnit ur hjärnan på mig, alternativt att Photoshop har uppgraderats och ändrat vissa för mig vitala funktioner. Förmodligen en kombination av dessa.
Jag är verkligen inte kompatibel med Photoshop! Har aldrig varit och verkar inte bli heller, tydligen.
Startade min datorstödda grafiska karriär (ja, jag är ju så gammal att jag inte fick datavana med modersmjölken utan fick lära mig under gymnasiet), med att jobba i AutoCad, alltså vektorbaserat.
När jag fick mitt första jobb, lärde jag mig Adobe Illustrator vilket ju också är vektorbaserat.
Photoshop, det var sånt som andra använde och som jag lite fuskade mig fram med.

Nu när jag för några år sen insåg att jag måste kunna bildbearbetning lite mer än på "fusk-nivå", ja då var det svårt att lära den här gamla hunden att sitta.
Tragglade och tragglade med min kurs, och tyckte väl att jag hade koll till slut. Men nu, efter två år med mycket Illustrator på jobbet (och AutoCad på fritiden) så är jag på ruta 1 igen. Blir fullständigt galen!

Så det var dagens gnäll det och en liten sammanfattning av hur humöret har varit idag, när jag suttit vid datorn och försökt få ihop lite fina bilder att ha på hallväggen. Det blev inte mycket producerat nej.

Just ja, skulle ju avsluta med nåt bra för att mildra det hela. Jag går inte bara runt här och är sur som ättika.
Det snöar här och jäsikens vad grannt det är! All trafikproblem och kyla och dyra elräkningar till trots, så är det ju grymt vackert ute med snö. Och som jag sa två gubbar på gymmet igår: Man kan vara sur på det sena vintervädret, men själva snöfallet går det bara inte att vara arg över. Man blir alltid som ett barn på julafton av just snö som faller sakta uppifrån!

tisdag 27 februari 2018

Dagens 8

Jag norpar den här listan inne hos Malin  (Trail&Inspiration). Alltid kul med en lista!

Outfit: Ja ni. Här är det VAB idag, så det blev första bästa (redan halvsmutsiga) kläder som låg i klädkammaren. Adidasbyxor, svart långärmad tröja från H&M och ett par rosa skidsockar från Kari Traa. Håret står åt alla håll och kanter. Ska duscha senare, it's a promise.

Magpirr: Dåligt med det.

Träning: Dåligt med det med idag. Bokat pass imorgon dock. Funderar på att göra lite rehabövningar här hemma. Nu har jag ju skrivit det här, så nu kanske det till och med blir av? Hoppas kan man ju.

Jobb: Nej, VAB. Eftersom jag är konsult och min uppdragsgivare har hög säkerhet, så kan jag inte sitta hemma och jobba. Just nu är jobbet inte så väldigt stressigt, så det stressar mig inte heller att vabba. Nu ljög jag lite. Har en hel del som ska vara klart om några veckor, men jag sticker nog huvudet i sanden lite här. Det kan jag ta igen en annan dag. Jag tycker man ska vabba om barnet är sjukt, inte vobba.

Middagsplan: Lax med citronsås. Vi gör det enkelt idag och häller på en färdig sås på påse över fisken. Till det blir det ris eller kamutvete. Det sistnämnda  - fasen vad gott!

Kvällsplan: Ska på möte hela kvällen med klubben. Frallor och alldeles för mycket och för starkt kaffe och förmodligen en massa traggel. Ser inte fram emot det just nu faktiskt.

Saknad: Träningslusten som var här och vände, den saknar jag nu. Jag saknar överlag en gnutta motivation, lust och glädje just nu. Så, nu har jag det sagt. Det är segt, det mesta. I synnerhet på tränings- och matlagningsfronten. Träningen har jag lite styr på för där bokar jag in i förväg och nyter inte att boka av. Men det sprutar inte endorfiner, nej. Mathållningen, den är så sorglig att jag inte ens vill kommentera den. För mycket mackor och choklad i förhållande till träningen.

Tacksamhet: Det finns mycket att vara tacksam för.  Men att mitt knä inte verkar blivit mer skadat än en stukning som tydligen är segdragen, det är jag mest tacksam för just nu. När jag stod där i backen och väntade på sjuktransporten, då var jag livrädd för att ha dragit av nåt korsband eller liknande.

Nämen, nu när jag läser igenom detta så känns det rätt dystert här. Så illa är det inte. Men det är lite grått i vardagen just nu. Jag längtar faktiskt till våren.

Snön faller

I år är det verkligen vinter här nere. Kanske inte massvis med snö, men just nu är det ändå full fart på vintern.
Klubbens skidspår fick en halvmeter tjock bädd med konstsnö så där har det varit full fart minst en månad nu. Några ledare har köpt in massor med ny fin utrustning och kört igång ungdomsträning, så barnen åker upp dit och har träningar två gånger i veckan. Guld.
På sjöarna och havet ligger isen och Friluftsfrämjandet har turer lite titt som tätt.
Själv, ja själv kan jag inte göra nåt utav det  denna säsongen, på grund av knät.
Jäklars.
Jag kör vattengympa och gym. Det är bra, men hur kul är det att se all denna snön och isen. Förgäves känns det som.
Ja jag vet, bryta ihop och komma igen och vara tacksam för det jag KAN göra istället för att stirra på det som jag INTE kan.
Jag är tacksam, tro inget annat. Jag vet att röntgen inte visade nåt allvarligt fel och att de bakslag jag har i träningen förmodligen inte beror på några skador på mjukdelarna, utan på att jag gjort nåt jag inte borde än.
Men ändå.
Konditionsträningen är svår att få till. Promenader funkar inte, och inte skidor och skridskor som sagt. Motionscykel klarar jag bara små stunder, så ingen direkt konditionsträning där heller. Vattenlöpning funkar likadant. Knät klarar inte den mängden som behövs för att ge mig konditionsträning.

Jaja, snön faller i alla fall. Det är åtminstone vackert.

söndag 18 februari 2018

De små rackarna

Insåg att jag publicerade fel bild i förra inlägget.
Här har vi de små rackarna. De där brädorna som inte slutade innan väggen, utan som sitter fast inne i väggen.
Onödigt.

Riva, rev, riva lite till

Hur böjer man order riva, när vi pratar renovera gammalt hus?
Jo, precis som i rubriken: riva, rev, riva lite till.
När man tror man rivit färdigt hittar man alltid nåt som gör att man måste riva lite till.
Den här sommarstugan är byggd 1980, det tackar vi för. Vårt första hus var byggt på sena 30-talet och vårt nuvarande byggdes 1920, så sommarstugan känns ju nästan nybyggt. Allt är original. Det trodde vi kanske i vår enfald skulle innebära färre intressanta överraskningar. Icke.
Idag rev Silverräven de brädor som hållt isoleringen på plats (egentligen onödiga, men de satt där).  Då visar de sig att de går in innanför gipset på sidorna och gör att vi även måste riva gipset på kortsidorna. Synd bara att vi tänkt undvika det. Synd också att jag la en ansenlig tid på att ta ner tapeterna där. Hade vi vetat att gipset var tvunget att tas ner hade jag ju sluppit tapetnerdragningen. Suck. Jaja.
Så är det. Detta är tredje huset vi renoverar. Vi börjar bli luttrade. Vi svär en ramsa och tar nya tag.

lördag 10 februari 2018

Knäläget

Hur är det med mitt knä då?
Jo, vars.

Inga kryckor, men haltar fortfarande lite om jag försöker gå fort eller med normal steglängd.
Hade ett möte med sjukgymnasten idag, efter två veckors rehabövningar. Övningar som jag väl inte kom igång att göra på stört, men senaste tio dagarna har jag faktiskt varit riktigt duktig. Det hade lönat sig, jag fick tummen upp av henne. Gött.
Det är ju lite instabilt, men jag fick klartecken på knäböj utan extra belastning, på rygglyft, på Draken, på motionscykel, crosstrainer och lite annat.
Det är inte bra alltså, men så jäkla mycket bättre!

Jag jobbar på.

fredag 9 februari 2018

På byggfronten intet nytt

Silverräven drog till Danmark på kurs. Räcket är halvt monterat, så vårt Blocket-fynd (ett bord med Perstorpsplatta) får tjäna som trappräcke. Det har det säkert inget emot, det har ju liksom inget att göra fram tills dess att köket blir klart i Gullan. Ja, och köket i Gullan, det är ännu så länge inte ens färdigplanerat.  Skickade lite mått till syrran för att då hjälp, då min köksfantasi gått lite i stå.



Så, det var väl en bra sammanfattning av läget här. Renovering hemma står still  och i sommarstugan händer det varken nåt på ritningsnivå eller rent konkret.
Ingen klagan, bara ett konstaterande. Så har vi det ofta, så det stressar mig inte så mycket.
Nästa veckan däremot (eller kanske redan till helgen), då kommer det jobbas i Gullan. Trappräcket här hemma, tja om vi har lite lust så kanske. Annars står det ju rätt bra där, det där bordet. Och va fasen, vi hade det provisoriskt rivet i några år, så en vecka eller två med en annan provisorisk lösning funkar väl.

lördag 3 februari 2018

Plötsligt händer det

För några år sen byggde  vi om trappan i vårt hus. Den var öppen från början men vi satte igen den för att få ett litet förråd under.
Trappräcket på övervåningen kapades till viss del och snickrades ihop lite provisoriskt, med tanken att snarast köpa ett nytt.
Snarast... Jo, tjena.
Först kunde vi inte bestämma oss. Sen kunde vi inte bestämma oss. Sen åkte vi till diverse affärer och tittade på lite räcken, men kunde inte bestämma oss.
Till slut hade vi bestämt oss, trodde vi, och körde till Bauhaus i Kalmar för att handla delarna.  De hade inte allt vi skulle ha hemma och dessutom så ångrade vi oss och visste till slut inte ens om vi ville ha det som de ändå inte hade hemma.
Vi la ner projektet.
I höstas ledsnade vi på det provisoriska (alltså några av delarna satt ju knappt fast) och sa att nu jäklar ska det ske. Dessutom hade de rabatt på trappräcken.
Vi slog till. Efter att i flera år ratat standardräcket, så insåg vi att vi måste släppa kraven lite och bara göra istället. Köp för fan nu och sätt dit, annars blir det liksom aldrig av.
Vi körde till Kalmar och handlade. Äntligen.

Sen lade vi delarna i hallen där uppe och ja, där blev de ju liggande. Länge. Vi skaffade ju ett litet hus till att lägga tiden på.
Idag, idag minsann! Det är på G, as we speak! Silverräven sliter sitt hår och snickrar där uppe. Det är inte bara att snickra ihop, trots att det är ett standardräcke. Ett gammalt hus kräver ju sina speciallösningar. Det är inte rakt nånstans. Ja, ni vet säkert. Jag bistår som diskussionspartner och kommer med glada (och ibland arga) tillrop och sånt där. Ska alldeles strax servera lite julmust, det brukar hjälpa mot hår-sliteri.

Men fasen alltså, plötsligt händer det!

Bye, bye, provisorium!

onsdag 31 januari 2018

Bilburen

Igår kväll körde jag bil igen efter knäskadan. Ja, jag körde även i förgår, men då kändes det inte OK.
Det är fortfarande lite meckigt att kliva i och ur. Det går bra på passargerarsidan, men då behöver jag inte belasta knät.
Nåväl, ingen stor händelse egentligen, men så himla gött att själv kunna ta sig nånstans.
Kollektivtrafik i all ära, det har fungerat bra i kombination med snäll syster och make som hämtat och lämnat mig när inte bussarna har passat. Jag har fått bra koll på lokalbussarna och hållplatserna i stan där jag jobbar.

Idag var jag ledig och hade varken gymtid eller lunchdate, så jag körde ut till Gullan, sommarstugan.
Packade med en kaffetermos, lite tidningar att slå in porslin med och ett glatt humör. Det hade varit bra med en stugnyckel också insåg jag när jag kom fram. Tur att det finns en extra på säkert ställe.

Tidningspappret tog slut efter en stund så jag fick knata över till grannen (och förra ägaren) och fråga om han hade. Vilken tur att han var där och renoverade lite. Fick ett gäng tidningar och även en fåtölj! Han lämnade kvar en hel del möbler i stugan och i samlingen var där en väldigt fin skinnfåtölj. Så glad jag var när vi upptäckte att han lämnat just den. På visningen såg jag den och tänkte att om vi har tur kan vi kanske få köpa lite av möblerna.
Idag frågade han om vi ville ha en till, likadan! Han hade en som han inte använde, som stod i förrådet. Gissa om vi ville?


söndag 21 januari 2018

Hälsosamt och stärkande, eller?

Vi har varit en vecka i Vemdalsskalet och åkt skidor.
Det är hälsosamt och stärkande i fjällen, det är ju sen gammalt.'

Inte riktigt denna gången.

Söndag var det fint. Måndag blåste det och toksnöade. Tisdag blåste det och toksnöade.
Onsdag toksnöade det och blåste så inni h-vete på toppen. Det gjorde det dagarna innan också, men vi kom inte upp dit för liftarna kunde inte gå.
Ja, sen där vid lunch tog skidåkningen slut för min del.
Ett stopp med tillhörande snöskvättning på de andra, det misslyckades. Det sa krask eller plopp i knät och sen herreminskapare vad ont det gjorde en stund. Inte helt skönt, nej.
Efter några minuters skrik och gråt kändes det ganska ok ändå, så jag ställde mig upp och trodde jag kanske skulle kunna ta mig ner för backen. Nej, det gick inte att stödja på vänsterknät.
Vi fick ringa efter hjälp, så jag fick åka skoter nerför pisten och tvärs över hela skidsystemet bort till läkarmottagningen.
Läkaren kom in i full skidutrustning med sin dotter på släptåg. Han klämde och kände och konstaterade att det nog inte var några större skador på mjukdelarna. Det gjorde ju liksom inte ont?
Sen när jag skulle ställa mig så nej, det gick ju däremot inte. En biljett till röntgen i Hede för att utesluta att det inte var några skelettskador som gjorde att benet var odugligt.
Där blev jag röntgad och sen var där en annan läkare som klämde, vred och verkligen hävde sig på knät. Nej, ingen större smärta. Röntgen var helt ok, så han konstaterade att jag nog turligt nog bara stukat mig rejält. Jag är överrörlig i knäna, i synnerhet bakåt, så det var nog bakåt och lite åt sidan jag stukade till det. Aktiv vila och sen om några veckor kan man se om det blivit några skador på menisk, men mest troligast inte.

Hrmpf. Så gick det, alltså. En jäkla ímpulsiv idé om att skvätta ner dom andra var liksom det som behövdes. Fan.

Äh, nu ska vi inte tycka för synd om mig här. Det är lite "själv göra, själv ha" och det är ju verkligen inte alls riskfritt att åka utför. Sköterskan på Vemdalsskalet berättade dessutom om hur vanligt det är och hur mycket lättare vi kvinnor har för att paja knäna i backen. Med rätt skött rehab kommer de flesta tillbaka ut i pisten, oftast starkare i knäna än innan. Det siktar jag på.

Resten av veckan blev ju en aning mindre aktiv för min del, men absolut inte trist ändå. Gott sällskap och bara att får vara uppe i Härjedalen med så mycket vinter utomhus är ju helt underbart ändå.


söndag 14 januari 2018

Hopp om snö

Enligt prognosen kommer det vinter snart. Efterlängtat.
Det är dags för oss i den södra delen, enligt min åsikt.

Jag blir gärna insnöad en smula om det kan medföra lite vintervitt utanför knuten.
Varje år när snön faller i norr undrar vi varför vi bor i södern. Så långt till fjällen.
Vi kommer väl fram till ungefär samma svar, att vi inte vill flytta från havet. Det är vanebildande och stärkande, det också.

Men nu, nu rustar vi för lite snö. Komsi komsi.

måndag 8 januari 2018

Alltså det här med träning...

Jag räknade ju upp mina träningar här i högerkolumnen. Slutade visst uppdatera den listan redan i mars, men nej jag slutade inte träna.
Det blev kanske inte den förlösande eller sporrande effekten på min slöa träning som jag hade hoppats på. Jag drabbades inte av nån träningseufori eller lust att runstreaka eller så, men fasen vet om jag ska vara missnöjd trots allt? Det blev i alla fall mer svettigt än det blivit åren innan.

Vi kollar lite på resultatet, nu när jag uppdaterat listan igen. Här har ni mina intentioner jag satte upp för året 2017, där huvudmålen skulle vara att ha Roligt, bli Starkare och minska Stress.

Promenader: 113 ggr (över en halvtimme och bara räkna de som var i träningskläder, inte de där ner på stan på lunchen och liknande.
Här hade jag velat se fler. Framförallt under hösten prioriterade jag bort promenaden alldeles för ofta. Förbättringspotential finns alltså.

OL-promenad: 15 ggr
Det är jag nöjd med. Jag valde aktivt bort att ställa upp i motionsklass på tävlingar, bara "för att passa på". Det stressar mig att gå runt (kroppen håller inte för löpning tyvärr just nu). Det blev några rekningsrundor inför träningar och tävlingar jag var banläggare på. De få gånger jag "tävlade" i motionsklass var stressande, men också roliga. Lite kul att gå runt i den lätta klassen, men ändå placera mig på den övre halvan av resultattavlan. Jag orienterar bättre än jag är snabb, det är tydligt.

Skridskor: 6 ggr
Fyra gånger på naturis och två på bandybanan. Alltså ÄLSK på långfärdsskridskor på spegelblank is och fika i solskenet. Hoppas på fler gånger detta året, bara det blir is här nere.
Lycklig i solskenet




Skidor: 2 ggr
Hahahaha, längdskidorna var verkligen ute och rastade tanten och inte tvärtom...

Gymmet: 7 ggr
Jag var med i en Small group training på mitt förra gym, som öppnat i mindre skala. Det skulle komma en fortsättning sa dom, men den kom aldrig? Jag tappade i alla fall bort gymmet ett tag, men hämtade in det senare...men det kommer längre ner.

Curling: 1 gång
Med jobbet. Det var kul och svårt.

SUP-bräda: 25 ggr
Alltså vilken grej! Årets bästa! Jag älskar verkligen mina brädor. Så mycket coreträning och så mycket socialt umgänge och så mycket kärlek det innehåller. Jag ska lovorda dom i ett annan inlägg tror jag. Men funderar ni på att testa eller köpa. Bara gör't!

Rehab: 19 ggr
Jag gick i ren desperation till sjukvården och hamnade hos en helt underbar sjukgymnast som kickade igång mig på höstkanten. När jag började slacka med hemträningen, ja då gav hon mig tillgång till deras gym. Där har jag faktiskt fått upp nån form av rutin på onsdagar nu fram till årsskiftet. Så bra gjort Nipe!

MTB: 7 ggr
Ryggen gillar inte cykling så värst. Det är en stor sorg. Fick till några pass i alla fall varav två med karta på styret. Så underbart roligt. Cykeln finns med i 2018 års målsättning.

Rullskidor: 3 ggr
Dessa pass är dessutom tekniklektioner, vilket jag aldrig kört innan. Hysteriskt roligt. Förtjänar också ett eget inlägg.

Sen kan vi nämna några träningsformer som jag trodde på, men som jag inte fick till.
Löpning: Nej, det sket sig. Jag är för tung och för klen i ryggen.
Vattenlöpning: Det var ju så på G. Vad hände? Nåt så simpelt som att jag satte in en ny hormonspiral i vintras och hade jättemycket mellanblödningar. Att tajma dessa med öppettider på simhallen, det var en svårt nöt att knäcka. När det sen lugnade sig med biverkningarna, ja då hade jag liksom tappat lusten för att simma/vattenlöpa.
Utförsåkning: Ingen resa till fjällen under 2017. Det måste vi råda bot på under 2018. Saknar.

Tja så vad säger jag som sammanfattning? Tio olika träningsformer, det får jag nog anse som helt ok.
Jag tar med mig målen om Roligt, Starkare och Stressless in i detta året, men med några mer konkreta mål. Stay tuned.

tisdag 2 januari 2018

Lite vänteläge

Vi har en lite softare vecka på jobbet. Idag och imorgon ska jag uppdatera lite administrativa dokument, för sen ska kunden granska en sista gång innan storleveransen.  Så jag har faktiskt haft det lite chill idag. Det är delvis min egen och mina kollegors förtjänst, för fasen vad vi har legat i senaste veckorna. I slutet av veckan får jag faktiskt lov att ta lite lov! Hurra, för det!
Det blir nog inte så chill hemma direkt, det finns ju ett uppdämt behov här hemma. Årets kalender har jag inte ens öppnat, där finns massor att planera upp. Förra  årets kalender är fylld av gula lappar med saker att skriva in i den nya. Jag har telefonsamtal att ringa, som jag känner att jag borde gjort för länge sen. Det finns dammråttor stora som dinosaurier att sjasa bort.
Sen gick vi ju och köpte oss en sommarstuga med, där finns att göra.
Men just nu, njuter mest av att få ett litet viloläge på jobbet.