onsdag 31 december 2014

Avtryck

Igår var en tung men fin dag. Min väns sambo som mycket hastigt och helt ofattbart rycktes bort för tidigt begravdes igår.
Det var en väldigt vacker och värdig ceremoni. Musiken som spelades var vald med omsorg och förstärkte på ett nästan brutalt sätt den enorma kärlek och saknad som strömmade runt i rummet. Jag hade redan innan fått höra orden i öppningssången, men när det väl kom toner till orden, ja då blev det total knockout.
Sambon träffade jag bara ett fåtal gånger tyvärr, men det är fina minnen jag alltid bär med mig. En skidtur i mörka skogen med tre personer men endast en pannlampa. Oförglömligt. En julfest med många skratt. En annan skidtur där sambon fick en idolstämpel av mina barn. Ja, ni fattar va. En person som gjorde stora avtryck. Nu är han borta. Ofattbart.

Och min vän... Så ont det gör att se dig så förkrossad. Jag önskar så att det fanns ett sätt att lindra din sorg.

fredag 26 december 2014

En slappedag

Kylan kom så även till den södra änden av landet. Tillfälligt, om man litar på smhi.
Nåväl.
Det var fin rimfrost på altanen.


Vi ställde ingen klocka och frukosten blev väl brunch, eller nåt.
Pusslade lite och sen mycket motvilligt drog vi på underställ och begav oss ut i det kalla.
Några timmars lek på bandybanan med paus på mitten med varm saft. Gott för själen.

Nu är raggsockor och underställ fortfarande på, pusslet slut och Silverräven gör varm chokladmjölk.
En mycket välbehövligt  slapp dag idag.

onsdag 24 december 2014

God Jul

Julegröten ligger i magen. Klapparna ligger under granen. Själv ligger jag i soffan och undrar om jag hinner somna redan innan Kalle börjar.
God Jul på Er!

söndag 21 december 2014

Idogt letande

Det är fortsatt idogt letande efter julkänslan. Hittar den inte. Det får nog vara. Det blir jul i alla fall.

Helgen i korthet:
Lördag morgon, en dryg timmes MTB medan Pillerill spelade bandy. Sicken tur att det finns en fin skog med bra stignät i anslutning till bandybanan. Välbehövligt med lerinpackning...

Åkte in till stora staden och handlade ett gäng julklappar. Nu är det faktiskt bara en person som jag inte köpt till än.
Hem och sen tog jag på mig det stora modet och skyddsutrustningen och begav mig ut i förrådet. Helt galet vilket kaos där var. Var på osentimentalt humör och det behövs ju om man ska rensa lite.
Att rensa är balsam för min själ, det är ju tydligt. Behöver jag strukturera tankarna, hjälper det att strukturera yttre ting.
Rensade ut klädlådor och när jag ändå var igång tog jag klädkammaren med.

Söndag: Ställde ingen väckarklocka och vaknade sådär härligt sent. Åkte till Stufvenäs på julbord. Jaha, gissa slutresultat på det. Ja, just det - mätt som en boaorm.
Nu är det mest småpyssel. Skriver lite listor på mat som ska fixas till julafton. Hängde upp en ljusslinga med röda stjärnor i gardinstången. Oväntat fint.

fredag 19 december 2014

Dagens tankar

Jamen, ibland fattar jag inte hur folk är funtade riktigt.

Har folk ingen vett och sans och självdistans nånstans? Inte ens vid jul?

Ok, just nu är mina tankar starkt färgade av den tragedi som nån jag gillar skarpt har drabbats av. Just nu känns de flesta ilandsproblem som just ilandsproblem. Så jag överreagerar säkert i nedstående, men det bjuder jag på idag.

Men en del människor borde nog ta en liten reflektion över vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt. Allt runt omkring oss måste inte vara ljust och fräscht och perfekt. Det är inte de perfekta lussekatterna, den perfekta dukningen eller den in absurdum provlagade skinkan som skapar julefrid och som sprider värme mellan människor. Det är att vi gillar varandra och accepterar varandras fel och brister som gör det. Att vi ser bakom fasaden och verkligen ser varandra som gör det. Punkt.
Nåväl, det här är en storm som blåser över.

En del andra människor däremot, herregud, måste verkligen (och då menar jag ju verkligen), ta ett rejält kliv ner från sin piedestal och rannsaka sig själv. Och därtill skaffa sig en smula taktfullhet, empati och sunt förnuft. 
För ett tag sen var jag med om en ytterst obehaglig händelse. Den som i detta var orsaken till det som hände, visade sig idag vara nästan ännu mer obehaglig. Hur man har mage att själv göra sig till offer i detta, ja det är för mig en gåta. Nä, jag säger bara: backa, tänk om, tänk rätt och ha åtminstone förståndet att uppträda en smula ödmjukt inför den du råkat orsaka lidande.

Åhhh, vad jag önskar att jag kunde skriva mer i klartext. Men, nej, jag vill inte hänga ut folk. Jag funkar inte så. Jag tror på vänlighet, omtanke och taktfullhet.

Var bara tvungen att lätta lite på trycket.
Bilden har vekligen ingenting med detta att göra, tyckte bara den var fin. Tagen i Småland 2004

En efterlysning

Julkänslan? Var är du?

onsdag 17 december 2014

Och nu till nåt inte alls skoj.

Det virvlar tankar.
En vän till mig fick sig en fet jävla käftsmäll av livet i början på veckan.
Jag kan fortfarande inte ta in vad som hänt riktigt, tror jag. Det är så ofattbart.
Mina tankar är hos min vän.

Ge tillbaka mina skridskor, tack!

Igår fick Skruttafisan följa med till bandybanan och långfärdsskridskoträningen. Hon tog mina långfärds och jag rotade fram mina hockeyrör från långt inne i förrådet.

Nej. Hockeyrör är INTE min grej. Totalt livsfarligt!
Ont i fötterna och vingligt.
Efter två varv började jag längta till mina långfärds och ungefär samtidigt hojtar Skruttafis:
- Ge tillbaka mina vanliga skridskor, tack.

Bytt bytt och båda blev nöjda.

Tidigare på kvällen var vi på Stac och Agilityn (för människor). Det var fullt ös och mycket roligt som vanligt. Mina föräldrar var med, så vi var tre generationer från familjen på träningen.
Att toppa agilityn med långfärdsskridskor, ja det är ju lite att be om träningsvärk, men men - it shall pass.

måndag 15 december 2014

En helt annan runda

I helgen blev det helt andra rundor. Eller, jo, det blev ju självklart en runda till den där bandybanan. Pillerill vaknade tidigt, tidigt, innan lördagens bandyträning och var väl i stort sett klar att åka när vi vuxna vaknade.

Efter bandyn tog vi oss en liten roadtrip. Först till Nybro och svärmor. God mat och lite hejande i soffan på slalomåkarna i Åre.
Sen körde vi till Kosta för att handla lite julklappar, titta på julmarkanden och hitta en vinterjacka till mig.

 Julklappar kanske vi inte hittade så många, julmarkanden var trevlig och en jacka hittade jag efter att ha provat halva butiken, typ.
Som alltid, så är vi aldrig först men ofta sist, så det där med att äta kvällsmat hann vi inte med. Vips, så hade de stängt ner allt och vi stod lite snopna och hungriga mitt ute i den småländska vildmarken.
Lessebo hade en pizzeria som verkade lovande så dit styrde vi kosan.
När vi ändå var hyfsat nära Växjö, bestämde vi hastigt och lustigt att köra den omvägen hem, och passa på att kolla in 12-timmarstävlingen som gick där. Alltså, en ultralöpningstävling (heter det så?), där det fanns klasserna 6-, 12- och 24timmars. En kompis till oss sprang 12timmars och hans fru supportade.
Jamen, det kan man ju inte missa! Helt galet.
Där sprang/joggade/gick det en brokig skara människor runt en 200meters bana. Runt, runt.
Det låter ju helt idiotiskt, men vilken stämning och vilka fantastiska insatser. När vi kom dit gjorde arrangörerna vågen åt oss, eftersom vi tydligen var kvällens första publik.
Vår vän ute på löparbanan sa inte så mycket som halv fem, utan muttrade väl mest, men enligt frun var han mycket glad att vi kom. Jag hade inte väntat mig nån annan reaktion heller, från nån som sprungit i fem timmar och som har sju kvar.
Vi häckade där i två timmar och hade det trevligt med frun istället, som var en smula sällskapssjuk efter att suttit där i fem timmar och servat energidryck enligt ett excel-schema.
Halv tolv på natten körde vi sen hem på hala vägar, det var mindre skoj.

Tidigt sen i går morse ringde klockan. Då var det dags att sätta ut kontroller inför klubbens mästerskap i orientering - långdistans. Inte så värst roligt att sticka ut tassarna utanför täcket, men väldigt härligt ute i skogen.
 

Frostnupet och soluppgång, i kombination med lite cykel och lite löpning.
Direkt efter klubbmästerskapet var det grötfest. Direkt efter den firade vi sen storasyster som fyllde år.
Pust.

Hur det gick för han löparen? Jodå, i sin första 12timmarstävling knep han en imponerande andraplats! 11,3 mil på 12 timmar, jag är grymt imponerad!

torsdag 11 december 2014

Nya rundor

Pillerill och Skruttafis är 8 respektive 12 år så nu kan vi således inte längre kalla oss småbarnsföräldrar. Efter det konstaterandet pustar man ut en smula, lämnar tvättstugan, lutar sig tillbaka i soffan lite, reser sig igen och grabbar tag i bilnycklarna och beger sig till sin nya arbetsplats - bilen.
Nu har man blivit taxichaufför.
Nej, inte som yrke, utan som ideellt arbete med barnen som arbetsgivare. Så gärna, så gärna så.
Vi har nu pau rikktit kommit in i stadiet "Aktivitetsåldern". Det är orienteringsträningar, judoträningar, fiolspel, orkesterspel, tävlingar och lite till som det ska skjutsas till. Vi bor i ett litet samhälle några kilometer från en liten stad och det känns som om just nu är det i den lilla staden allt händer. Vi kör våra rundor mellan samhället och staden. Fram och tillbaka i olika rundor.

Nu i veckan har vi fått en ny runda. Fram och tillbaka till bandybanan. Pillerill testade på i tisdags och kan knappt bärga sig tills nästa träning. Vi kan nog ställa in oss på att denna nya bilrunda blir frekvent.
Dessutom blev jag så inspirerad av hans framfart på isen att jag lite senare på kvällen körde tillbaka till samma isbana och åkte långfärdsskridskor. En gång i veckan är det allmän åkning utan klubba och då passar Friluftsfrämjandet på att ha långfärdsskridskoträning.
Inte en dag för tidigt att jag åkte dit säger jag!
Vi åkte mycket långfärds innan vi fick barn men sen tog det tvärstopp. Tiden fanns inte att vara iväg halva lördagen eller söndagen och det var liksom inte samma sak att åka iväg själv.
Jag var med en runda 2003 senast, och sen dess har skridskorna bokstavligen legat på hyllan.
Nu minsann!
Ut på isen och hjälp vad jag kände mig som Bambi!
Den känslan gick tack och lov över efter en stund. Härligt var det, men en aning skumt att åka runt runt, och dessutom utan ryggsäck.

Så, som sagt, nya rundor lägger vi till rutinerna här.

måndag 8 december 2014

Grönt är skönt

I somras fick jag en bougainvillea av en kär vän. Den blev lite bortglömd efter att vi kommit hem från semestern. Ja, efter.  Under vår semester hade vi världens bästa blomvakt. Aldrig är våra blommor så fina som när vi haft blomvakt. Men sen efter, ja då missade jag att vattna den fina bougainvillean, så sen var den inte så fin längre...

När hösten kom, plockade jag undan alla säsongsväxter på altanen och i väntan på att få åka med till tippen, ställdes de bakom garaget.
För några veckor sen slängde jag upp blommorna på släpet, men just bougainvillean blev jag lite sentimental över. Kikade lite på den och se, var där inte en liten, ack så liten, antydning till grönt?
Ställde helt sonika tillbaka krukan bakom garaget och tänkte ta in den i värmen senare. Där glömdes den bort, tills i förra veckan.
Se på den nu!

söndag 7 december 2014

Ur spår

Den där julkalendern... hur går det med den undrar väl kanske både ni och jag.
Tja, det började inte så bra. Jag var på resande fot och lyckades inte få till det de första dagarna.
Sen följde två dagar av stressat leverne på hemmaplan. Det är tidskrävande att söka jobb, hämta och lämna och dessutom hade jag andra möten inbokade.
Fredagen skulle så ägnas åt att jogga dagens datum i kilometer, vilket skulle passa perfekt med avståndet till bilverkstan där bilen bott ett tag. Vaknade med migrän. Det händer väl var 18e månad ungefär... Ridå. Var uppe några jobbiga timmar på förmiddagen och sov sen bort resten.
I går lördag vaknade jag med makens förkylning som jag ärvt.

Jag är ur spår känns det som.
Har nu kryssat av alla vilodagar på kalendern, och har nu bara rena träningsdagar kvar. Jaja, det blir ju jul i alla fall, det är jag övertygad om.
Värre då med den där känslan av att jag inte riktigt har lust. Tappade liksom sugen för gymmet. Gå ut och gå känns skittråkigt. Yogamattan ser allt annat än lockande ut (dessutom fylld med Skruttafisans pysselgrejor - varför undrar modern). Det är mörkt och ogästvänligt ute.
Men, jag motarbetar min ovilja.
Jag pusslar lite.
Jag fantiserar om vinterns skidäventyr.
Jag läser ultrabloggar och lapar i mig löparglädje, så sakta men säkert kommer lusten tillbaka.

lördag 6 december 2014

Man tackar

Maken drog på sig en förkylning till. Denna gången hade han vänligheten att ge mig lite av den.
Man tackar.

*snörvel*

onsdag 26 november 2014

Lite spännande faktiskt

Att bli ofrivilligt ledig har sina klara nackdelar, det har det. Det boostar inte självförtroendet precis och även om jag försöker chilla över läget så ligger det där och gnager i bakhuvudet hela tiden. Det oroar och stressar.

Samtidigt öppnar det ju upp för nya möjligheter. Jag har ju faktiskt ett gyllene tillfälle att kanske prova nåt helt nytt?

Av en stor slump, råkade jag i samtal (men jisses vad högtravande det lät - råka i samtal) med en då för mig helt okänd person. Vi kom att snacka om en affärsidé, som han var väldigt insatt i.
Nåt som jag och maken redan funderat på, men inte tillräckligt mycket. Nu tog jag tillfället i akt och frågade och frågade och frågade lite till. Han berättade och berättade och berättade. Vi satt i flera timmar och pratade och han satte igång en tankeprocess i mitt huvud.
Tänk om! Vågar jag? Kan vi?
Maken och jag ska allvarligt ta tag i detta. Jag kanske har hittat en helt ny inriktning. Nåt att börja med i liten skala som sen kanske kan växa till nåt mycket större. Vi ska spana i lite olika riktningar och räkna lite (nej, mycket) på saken.
Åh, vad flummigt jag skriver nu, känner jag. Men så får det bli. Blir det nåt verkligt kommer jag berätta. Förr eller senare.

Spännande är det helt klart i alla fall.

fredag 21 november 2014

Längt

November har inte bjudit på många soltimmar precis. Jämngrått och det är nästan som man glömt att det finns en blå himmel där bakom det grå.

Jag längtar.
Till solen och värmen.
Men mest längtar jag efter snö och skidåkning faktiskt.

Det kan gärna vara jämngrått om det vill, bara jag får skidor på fötterna!

onsdag 19 november 2014

Julkalendern à la Träningsglädje 2014

Jamen visst är jag på!
För att bryta den här deppiga mörka perioden, piggar jag upp mig med att haka på Saras underbara julkalender.

Gör ni det också vettja!
Bara välj i listan, ut och gör´t. Efteråt sätter ni en liten (jul)bock på det ni gjort. Lätt som en plätt! Och roligt, inte minst.

söndag 16 november 2014

Nya upplevelser

Helt nya jaktmarker idag. Skruttafisan går sin första judotävling. I Staffanstorp av alla ställen. Där har jag aldrig varit, om vi bortser från några besök på Donken på väg hem från charterresor. Men nu sitter jag här, med en uppdrucken kopp kaffe bredvid mig, för lite sömn i kroppen och undrar nyfiket hur fasen detta fungerar. Har ingen som helst koll på hur judo går till, mer än att de är klädda i vita dräkter och slänger runt på varandra hej vilt. Ska bli spännande detta.

onsdag 12 november 2014

Ljusglimt

Just nu är humöret verkligen inte på topp alls. Tänker inte gå in på detaljerna, men känslorna är både arga och ledsna just nu. Mest arga, men det verkar vara så att jag tar till ilskan istället för ledsenheten. Det är nog egentligen ledsenheten som är baskänslan.

Vill bara krypa ner under filten. Tvingade, ja verkligen tvingade mig själv att träna styrka idag.
En timme då jag helt kunde fokusera på träningen, vilken härlig flykt.
Det börjar faktiskt gå framåt med träningen, trots att jag inte varit så frekvent på gymmet som jag kanske borde.
Kunde öka lite idag, göra fler repetitioner och faktiskt lägga på vikter på några av övningarna.
Skönt med en ljusglimt i mörka november.

måndag 10 november 2014

Jamen, måndag verkligen

Idag var ingen bra dag.
En jobbgrej som tog en ganska oväntad och negativ vändning idag. Bedrövad.

Var sen med om en högst otrevlig upplevelse. Försökte varna men det hjälpte inte.
Blev vittne på nära håll, vad avsaknaden av reflex kan göra. Fy fasen. Blåljus och hela faderullan.
Då totalfokus och effektiv. Efteråt lätt skakig. Jag tänker på den drabbade.  I morgon ska jag ladda familjens fickor med reflexer.

Nu lägga mig och hoppas att John Blund har tid att komma direkt.


söndag 9 november 2014

Uteliv

I morse när jag vaknade hade jag inget bokat på hela dagen. Ingen tid att passa, det är inte så vanligt i min värld. Ensam var jag med, resten av familjen var i Borås på orienteringstävling.
Så, vad gör man då?
Jo, man cyklar ju!




Cyklade en vandringsled från sanhället där vi bor, upp till vår klubbstuga. Det blev ganska intervall-betonat, eftersom naturen bjöd på ständiga Kodak-moments.
40 minuters cykling upp, minus alla stoppen.
Varje söndag anordnar klubben tipspromenad och bingo, så jag satte mig i serveringen och njöt en kopp kaffe och kaka.
Hem cyklade jag lite annan väg, följde leden så långt jag kunde. På vägen upp hade jag genat lite för att snabbare komma fram, ville inte missa kaffet.
Hemvägen tog fem minuter längre tid, men det förklaras av att det är mer svårcyklad stig och av att det är lite längre. Men döm om min förvåning när gpsklockan visar 1 km kortare på hemvägen?!
Så 9,5 km dit och 8,5 km hem. En lagom runda en söndagförmiddag.

onsdag 5 november 2014

Du kommer väl ihåg pakten?

I går var jag ute och klippte häck halva eftermiddagen. Lite trött och loj kom jag in och insåg att om en timme är det dags för Agility nere på gymmet.
Var inte så sugen. Nej, verkligen inte. Ville verkligen bara ligga på soffan och slötitta på TV. Orkade dessutom inte ta fajten med Pillerill som inte gillar att hänga med som publik.

Frågar Skruttafis lite försiktigt hur sugen hon är.
- Hurså, frågar det lilla sluga barnet. - Vill du inte, eller? - Frågar du så för att jag ska säga nej?
- Eh, ja, typ.
- Du kommer väl ihåg pakten, mamma?

Vi slöt en pakt för några veckor sen. Att vi skulle dra med varandra ut, med målet att bli starkare, snabbare och för att känna lite girlpower.
Så vad gör man? Jo, man inser att det är just vid det här tillfället som man ska tänka på pakten, dra på sig kläderna, övertala Pillerill och faktiskt få ändan ur vagnen och gå på Agility. Trots att soffans dragningskraft är stor och trots att Pillerill tjurar ihop och får mutas med att låna syrrans Ipad.

Och vilket pass sen då! Stort tack till Skruttan som övertalade mig. Det var det roligaste passet, ever!
Lite intervallöpning kors och tvärs mellan koner. Klättra upp i repen så långt som möjligt. Hoppa ¨på ministudsmatta. Hjula på avlånga mattan. Nån skidåkarmaskin som var en balansakt som hette duga. Till sist rulla över en gymboll x fyra. Lekstuga för vuxna med garanterad träningsvärk och många glada skratt.
Vi lyckades övertala Pillerill att vara med på halva passet och klättra i rep var han oslagbar på.

Idag då? Jo, den där skidåkargrejen, den känns i höfterna idag. Jisses.

måndag 3 november 2014

Åtta

För åtta år sen vid den här tiden var vi hos våra kompisar familjen E och hade precis ätit tacos och efterrätt. Mätta och glada satt vi vid köksbordet och pratade. Vi var tre i familjen just då, men bara två timmar (23.29) senare var vi fyra. Den där fjärde, han väntade 10 dagar extra på att göra entre ut i världen, men när han väl ville ut - ja då gick det fort.

Idag fyller älskade Pillerill år!

I morse fick den mycket förväntansfulla gossen frukost på sängen och en actionkamera. Nu får man passa sig, han smyger runt och filmar lite här och lite där.
Fyller man år får man önska vilken kvällsmat man vill ha - det blev klassikern spagetti och köttfärssås. Skruttafis bakade blåbärpaj till efterrätt. Inte alls dumt så här på en måndag.

onsdag 29 oktober 2014

Hej Höstlov

Idag har vi höstlov. Kidsen har precis kommit hem från orienteringslägret, maken har tagit några timmar ledigt och jag, ja jag är ju ledig.
Fikat står på bordet, tvättkorgen svämmar över av lägerkläder och häcken väntar på att jag kommer ut och klipper lite. Gott mos.

söndag 26 oktober 2014

Småland tur och retur

Vi drog till mörkaste Småland, jag och Skruttafisan. I går kväll regnade det. Det var en klurig nattbana och jag sprang lite hit och lite dit.

När jag tog av mig kläderna fanns inte en endaste torr fläck. Slängde kläderna i en plastkasse och la den i tältet - ingen mening att ha den i bilen eller med på förläggningen.
I morse, då var det bistert i sinne. Sovit dåligt, lite frusen och öm i kroppen.
Ligger på luftmadrassen och fattar mod för att lämna den varma bädden. Får en obehaglig insikt - min enda sport-BH ligger i en plastkasse i ett tält på High Chaparall...
Alltså, det är verkligen ingen höjdare att frusen stå i tältet och kränga av sig kläderna och sen ta på en kall och blöt sport-BH.
Tur att jag fick springa mig varm direkt efter.
Idag sprang jag lite mer rätt på, tack för det!

Skruttafis gjorde tävlingsdebut på orange bana. Hon sprang tillsammans med två andra sträcka 3 i vårt H16-lag. Starkt jobbat tycker jag!
På hemvägen stannade vi i Växjö för mat och shopping. En mycket trevlig utflykt!

Egenbestämmanderätten och uppladdningen

Den där enhörningen blev en väldigt söt liten historia. Vi färgade hår rosa, vi byggde en liten stålsställning till hornet i pannan och sen gick det åt många hårnålar och en ansenlig mängd hårspray.
Resultatet blev över förväntan faktiskt! Här snackar vi om en tolvåring som helt hoppade över prinsessåldern och en mor som typ gjorde det samma i sin barndom. Med andra ord, vi två är verkligen inga experter på det här med håruppsättningar, rosetter, rosa accessoarer, blingbling, tofsar, flätor och you name it. De gånger jag har försökt fläta hennes hår kan jag räkna på en hand. Vi kan säga så här för att prata klarspråk: de TVÅ gångerna jag har flätat hennes hår, slutade med att hon grät tills jag tog bort det igen.
Så, med ovanstående sagt - vi var båda chockade igår över det lyckade resultatet.

Tyvärr, nu börjar ju Skruttafisan bli så stor att hon får välja själv över vad jag får publicera här och på facebook, där hon är motivet. Så hon la in sitt veto, med all rätt. Det var ju synd, för det var fina bilder på henne. Men...hon bestämmer själv och det är ju bra.

Nu laddar hon och jag för att åka till High Chaparall och tävla i orientering. Det kommer bli blött, kallt och för min del mörkt. Så himla härligt!! Smolket i bägaren är väl att vi missade hotellboendet och får nöja oss med hårt underlag i nån skola i obygden.
Men hur laddar vi då på bästa sätt? Jo, med Spotifylistan Orienteringslåtar. Vilse i skogen med Markoolio, Run to the hills med Iron Maiden, och liknande.

fredag 24 oktober 2014

En konstig dag

Idag är en konstig dag, faktiskt.
Jag var på jobbet och lämnade in nyckel och mobil. Kollade så jag inte glömt nåt och pratade lite med min chefs chef och med hans chef också till råga på allt.
Sa hejdå till de som var inne på kontoret och sen var det liksom inte mer med det. Det där med avtackningar är ett ämne för förbättring kan man lugnt påstå.
Vet inte om jag ska ta fram skumpan eller gravölen idag. Vad känner jag? Är liksom varken ledsen eller glad. Jo, jag är nog ledsen, men jag kan liksom inte få ut det.

Nu, ska jag gå och förvandla min dotter till en pastellfärgad enhörning.
Bild Canstockphoto.se
Jag sa ju att det är en konstig dag idag.

Update: Det blev gravöl, mest av praktiska skäl. Skål ta mig faen.

torsdag 23 oktober 2014

And she scores again!

I morse, *trumvirvel*, kom jag iväg till gymmet direkt efter frukost och snörning av skridskor i ishallen. Åkte till gymmet och rev av mitt träningsschema. Det där träningsschemat jag betalade dyra pengar för (inklusive en screening med förståss) och som jag liksom bara förhalat att ta tag i. Men nu så! Jag gjorde alla övningar, inklusive min absoluta hat-övning, som är sidoförflyttning på boll (hittar inget att länka till här tyvärr).
Fick inte till tekniken på sidolut på boll (inte här heller), så då frågade jag en av naprapaterna om hjälp. Vet inte om jag får till det nästa gång, men nu vet jag i alla fall lite vad jag gör för fel.

Så himla nöjd med mig själv! Jag kommer alldeles säkerligen få fan för det här i morgon, i form av en massiv träningsvärk, men Hej, det är ju liksom meningen.

Nu ska jag försöka rida på den här vågen och få lite rensat i kökslådorna också. Hujedamig!

onsdag 22 oktober 2014

Glaset är halvfullt kanske?

Nä, nu får jag nog försöka vända mitt mindset lite. Jag blir ju inte bättre i varken kropp eller knopp om jag bara belyser hur dåligt allt går  - träningen och jobbet och sånt.

Så!
Vad har varit bra idag då?
Jag kom iväg på det där lunchpasset! Det var första gången jag provade det och det är ju alltid den där första gången som är lite svår att få till.
I eftermiddag rensade jag sen ut husvagnen. Ut med alla sängkläder och in med de i tvättmaskinen. Plockade in all mat (kylskåpet var dock fixat innan) och ställde inte bara kassarna i köket, utan ställde in i skafferiet och i skåpen.
Tog ut alla andra saker som inte ska följa med till vinterförvaringen. Det var några kassar. Hälften av dessa kassar är faktiskt redan upplockade.
Monterade ett displayskydd på min nya mobil.

Nämen kolla! Jag kunde ju! Heja mig!

Andas in, andas ut

Gick på ett lunchpass idag, som i egentligen är nån form av avslappningspass, fast mestadels stående.
" I andningstempo", var väl i stort sett enda förhållningsregeln.

Just det. Bara där blir jag starkt medveten om hur den här kroppen både gasar och bromsar samtidigt.
Jag är så ovan vid att andas lugnt och fokuserat, att hela min kropp reagerar med att blir skitstressad.

Nu ska jag väga upp allt mitt klankande på mig själv och min kropp (och knopp), med den för mig glädjande känslan av att det gick bättre på slutet av varje övning. Det går åt rätt håll här, även om det är med myrsteg.

tisdag 21 oktober 2014

Jag tragglar vidare

Nej, det var inte min teknikdag idag heller. Efter gårdagens manuella rensning av mailbox, skulle jag idag fixa över mina kontakter från en mobil till en annan. Jag har googlat, jag har exporterat kontakter till minneskort, jag har synkat googlekontot med mobiler och hej och hå.
Men... inte fasen funkar det i alla fall. I den nya mobilen lyckas jag bara in en kontaktlista som motsvarar den jag hade för ca 2 år sen. Jag blir så trött.
Så till slut satte jag mig i soffan och jämförde kontaktlistorna och gjorde alla ändringar manuellt.
Åååå, vad roligt.
Nä.

Nu är det i alla fall gjort och i den nya mobilen är det nu ordning och reda, i alla fall i kontakterna.

Det var fantastiskt vackert ute i morse, när jag lämnade på skolan. Tog tillfället i akt och tog några foton.


Ikväll har vi varit på agilitypass på gymmet. Riktigt rolig hinderbana idag. Svinga sig över från box till tjockmatta, klättra över boxar och under häckar. Slå med boxningshandskar och lite balansövningar på låg barr.
Jag var så mycket piggare idag också, jämfört med förra veckans pass. Konstigt det där. Förra veckan var jag grymt pepp och var sen fruktansvärt seg och rent ut sagt skitdålig på passet. Idag var jag istället grymt opepp innan, men levererade mycket bra på passet. Hmm.

måndag 20 oktober 2014

Rensa, rensa

Idag har jag rensat min mailbox på jobbet. Av nån outgrundlig anledning kan jag inte bara markera alla mailen i en mapp och trycka delete. Nej, då kommer ett felmeddelande som säger att det är för stort omfång?
Så här har jag suttit, och raderat 20-30 mail åt gången. Det tog sin lilla tid det.
När jag äntligen var klar, insåg jag att jag hade hela mappen "Skickat" kvar...
Å hu och pust.

Ganska skönt att rensa faktiskt. Jag gillar ju det.

fredag 17 oktober 2014

Åååå hej!

Här händer inte mycket. Nej, verkligen inte.
Eller jo, det gör ju det, men jag är lite för splittrad för att skriva. Har inte ro att sitta ner och tänka strukturerat, typ.
Jag är ledig en hel del just nu, och inom en snar framtid är jag ledig på heltid. Då tror alla att jag har oceaner av tid, så även jag. Vad händer? Jo, jag bokar upp mig på än det ena, än det andra och så vips är tiden borta. Jag stressar mellan aktiviteterna som en galning och undrar vart tiden tar vägen.

Jag jobbar på det. Denna veckan har jag tagit det mer än lugnt. Lullat på här hemma och försökt få min rygg att samarbeta lite. Ett naprapatbesök igår, jag hoppas att det hjälper.
Promenerar en del och lunchar med goda vänner.

Förra helgen var vi i Stockholm och sprang 25manna. Det var en fantastisk helge, men oj så slitigt att åka buss 8 timmar enkel resa. Sprang en för mig ganska lång bana i småskuren terräng, i leran. Det var roligt och gick över förväntan, men som vanligt missade jag den så viktiga stretchen efter. Aj i ryggen. Ja, sen en hemresa i buss på det och ryggen - ja den sa upp sig.

Nåväl, denna helgen som kommer är uppbokad den med, så klart, men jag håller början av nästa vecka fri för återhämtning och uppsamlingsheat i tvättstugan.

onsdag 8 oktober 2014

Cykeläventyr Höst14 Etapp 3

För några veckor sen fick jag och en kompis tid till att cykla ytterligare en etapp på Blekingeleden, från öst till väst. Första gången cyklade vi från Brömsehus i öst och fram till Kråkerum. Några dagar senare försökte jag fortsätta från Kråkerum tillsammans med familjen, men det blev ett litet snopet slut på den tanken, när vi hade glömt hjälmarna hemma.
Nu kunde min kompis följa med och vi lyckades dessutom tajma det hela med hennes makes jobbtider, så vi fick hjälp med transporten från bilen till startpunkten.
Regnet hängde i luften minst sagt, men vi klarade oss faktiskt hela etappen.

Vi öppnade starkt med att efter bara någon kilometer ta en kissepaus. En mycket välbehövlig sådan.
Sega ben hade jag redan från start och tänkte i mitt stilla sinne att det skulle bli väldigt långa tre mil. Min kompis verkade stark, så det var bara att trampa på, le och se glad ut.

Ganska mycket grusvägsrally i början, men på väg mot Älmtasjön blev det mer stig och vi fick gå en hel del. Ett mycket snabbt stopp vid sjön för att ta lite foton.
En hel del skogsvägar följde sen och det var härlig cykling, om än ganska småkuperad vill jag minnas. De trötta benen hade väl vaknat en smula, men mjölksyran låg på lut hela tiden.
Sista biten in mot Mörtsjöåsen var riktigt fin. Lite mer stig i fin skog. Precis innan Mörtan går leden längs med sjön och det är obeskrivligt vackert.

Vi tog en matpaus på bryggan vid Mörtanlägrets lokaler. Jag hade med mig boveteplättar som jag hade limmat ihop med varandra med lite Nutella. Lyx!
Strax efter Mörtan kom vi fram till en liten fors med en fin bro över. Hit måste jag åka på utflykt med familjen!
Nu var det skogsväg, blandat med stig ett tag och vi slet en hel del med att få med oss cyklarna. Min kompis halkade när hon skulle bära cykeln över en stor blöt sten och drattade på ändan. Det såg både dråpligt och förbaskat smärtfyllt ut och hennes lårkaka hade nog vunnit pris om den ställt upp i tävling, hujedamig.

Det kom även några hagar som skulle passeras och vid övergångarna över staketen fick vi också klättra över med cyklarna. Inte helt lätt, även om man är två.

I skogen här såg jag enstaka kantareller, men eftersom de bara var enstaka fick de stå kvar.
Precis när vi saktade in vid en vägbom, körde vi förbi ett gigantiskt bestånd, mitt på vägen. Nu var vi ju bara tvungna att stanna och plocka. Vilken tur att jag sparat påsen jag hade haft mina nutellaplättar i!
Kikade in i skogen och såg ännu fler kantareller. På en femminuterspaus hann vi fylla påsen och lite till! Markerade nogsamt ut stället på kartan och cyklade sen vidare. Passerade ytterligare en fors med tillhörande bro.


Nu började vi bli ganska trötta. Vi har en fantastisk förmåga att trissa upp tempot båda två. Ingen vill  verka svagast...
Det hade varit mycket släpa cykel, men nu försäkrade kompisen att det bara var grusvägar kvar enligt kartan. Jodå, men leden gick inte enligt kartan längre... Så in i skogen igen, på tekniskt svåra stigar. Trötta i benen var vi så vi orkade helt enkelt inte cykla så mycket utan fick återigen släpa lite.
På slutet kom vi så upp på en grusväg som sen blev en asfaltsväg och som ledde fram till bilen. Jag var så trött och blev så obeskrivligt lycklig av att se bilen där. GPS-klockan stannade på 30,5 km och vi körde hem trötta och glada.

måndag 6 oktober 2014

Två till

Jahaja, nu har jag nog en sisdådär fem etapper av Blekingeleden att återberätta.
Nu börjar jag snart blanda ihop minnesbilderna av dessa. Det är mycket skog och härlig grön mossa. Det är även en hel del grusvägsrally.
Det kommer, det kommer... Ni slipper inte undan, haha.

Först ska jag försöka få min mobil att synka till dropboxen bara. Det går ju sådär bra med mobilen just nu. Den verkar fatta att den är på väg att bytas ut.

Nu ligger faktiskt cykelprojektet lite nere, tillfälligt. Det är ju älgjakt höll jag på att skriva, men det visade sig inte vara förrän nästa vecka. Jag får väl skylla på regnet istälelt då.

tisdag 30 september 2014

Jag ligger lite efter

Har ett litet projekt i höst  - att cykla hela Blekingeleden.
Det rullar på, om vi ska vara lite småroliga så här på kvällskvisten.
Jag inser att jag ligger efter med inlägg här på bloggen om detta.
Det får åtgärdas å det snaraste, men just nu tyar jag ente. Har rensat svamp en stund...

Dom där gula - part III

Tog en sväng om vårt nyfunna svampparadis och här är dagens skörd!

Lämnade till och med ett gäng med taggsvampar, för mina påsar var fulla...

måndag 29 september 2014

Dom där gula - part II

Alltså...
Det verkade hjälpa att gnälla lite här på bloggen.
I går tog vi en tur ut i stora skogen och vad hittade vi där om inte gigantiskt mycket kantareller. Och säger jag gigantiskt, så menar jag verkligen gigantiskt!
Inom en radie av 100 m plockade vi ca 5,5 liter svamp (rensad volym)!!!
Enda anledningen till att vi inte plockade mer, var att det blev mörkt ute.
Helt galet!
Vi rensade svamp hela kvällen.

Var detta ställe ligger? Ain't gonna tell ya.

fredag 26 september 2014

Dom där gula

Har nog aldrig hittat så mycket kantareller som i år. Har tyvärr inte haft möjlighet att plocka alla jag sett. Hittade ett gigantiskt ställe utefter Blekingeleden i början på veckan, men det var ju inte direkt nästgårds. Det tar nog minst 40 minuter med bil och sen en promenad på 15 minuter innan man är där. Det är ju inget man bara åker till så där i en hast och plockar.

De finns ju där ute, men jag har inga sådär säkra ställen i närheten, dit jag vet att jag kan åka lite snabbt och veta att jag får en ansenlig mängd med mig. Det är irriterande för en tidsstressare som undertecknad.
Idag frågade jag barnen (och lekkompisen) om de ville följa med ut till där vi sprang orientering igår, där några andra klubbkompisar såg kantareller. Men nej, de ville leka här hemma. Åhhh, frustrationen!

onsdag 24 september 2014

Att byta

Ska byta mobilnummer... Åhhh, vilket jobbigt ilands-bekymmer. Det är ju liksom inte på 3 ställen som man måste göra det på. Hur många ställen som helst, när man tänker efter. Tandläkaren, optikern, Bokus, HM, gymmet, frissan etc etc. Dessutom inser man efter lite till tankeverksamhet att det inte bara är min tandläkare och mitt gym, utan även många av barnens kontaktytor som har mitt nummer.
Får nog sätta mig och göra en lååång lista. Tur att jag har några veckor kvar innan det gamla numret försvinner.

tisdag 23 september 2014

Förbättringspotential kanske

Var på Agilitypass på gymmet idag. Ny bana, nya utmaningar.

Hänga i rep (ni vet såna där man hade i skolgympan) så länge man kunde. 5 sek, hörrni, 5 sek klarade jag. Silverräven hängde där så länge att jag började misstänka att han fuskade på nåt sätt.
Sen slå antingen framåtvolt eller bakåtvolt i de Romerska ringarna. Det klarade jag. Inte.
Men nästan, så här har jag nåt att jobba med.
Stå på knäna på gymboll. Ha! Där briljerar jag faktiskt.

Imorgon ska jag dit och göra en miniscreening, så ska jag få papper på mina svagheter... Får ett träningsschema sen, då jäklar!

måndag 22 september 2014

Nytt försök

I  lördags gjorde vi ett nytt försök att cykla Blekingeleden. Hjälmarna packades noggrant in i bilen redan på fredagskvällen...

Vi hade planerat att tillbringa lördag och söndag i Hällevik, så det fick bli en tur längs Blekingeleden i den västra delen av Blekinge. Mitt mål är att cykla hela leden, sen om det är uppdelat i etapper från öst till väst eller tvärtom eller blandat, det är ju strunt samma. Huvudsaken är ju att det blir cyklat, eller hur?

Vi ställde bilen där Skåneleden lämnar över till Blekingeleden, vid Boafall. Det är för övrigt Blekinges högsta punkt, hela 180 meter över havet. Det låter ju inte så skrämmande, men oj, vilken backe det var ner till sjön Halen. Det var knappt att jag och Silverräven klarade gå med cyklarna nedför. Hur Pillerill klarade det, det är en gåta. Envis är ju gossebarnet också så vi fick minsann inte hjälpa till.

Nåväl, ner kom vi helskinnade och där nere vid sjön hittade vi en fin rastplats med vindskydd och allt.
Tog lite foton på den fina utsikten och samlade lite mod och kraft inför stigningen som väntade. Det var många höjdmetrar som vi skulle upp, och sen ner igen. Pillerill och Skruttafisan kämpade på duktigt med att släpa sina cyklar uppför, först på stig och sen på riktigt fin liten skogsväg.
Nerför sen, var det bara stig och knappt det. Stenigt värre och med en hel del vindfällen över stigen. Det blev mycket lyft av cykel och däremellan var det nästan för brant för att cykla.

Vi hittade lite röksvampar som barnen fick roa sig med att trampa på en stund, allt för att hålla framför allt Pillerill på bra humör. Han var lite halvt irriterad över att han inte kunde cykla så snabbt som han egentligen ville.
Efter att ha korsat två kalhyggen med cyklarna på släptåg, kom vi så efter 4 km äntligen ut i fin skog med motionsspår. Nu gick det undan!

Vi kom fram till en rastplats där vi planerat att fika. Helt gudomligt vackert vid Halens sydöstra kant.
Här var även fyra danska kanotister som skulle sova här i vindskyddet. Jag gissar på att de hade en helt otroligt fin solnedgång där senare.

Vi fikade och konstaterade att de första 5km hade tagit 1:15 timmar! Helt klart en perfekt vandringsled eller traillöpningsled, men kanske inte lika bra för MTB-körning om man inte är väldigt tekniskt duktig.

Efter fikat var det mest skogstig och här var det mycket roligt att köra. Från Halens camping var det sen asfalt genom Olofström. Sista biten till vårt etappmål Fritzatorpet var det skogsväg igen och här hade de nog lagt om leden, för det stämde inte alls med kartan.
 De andra tre cyklade sen in till centrala Olofström för att kolla in deras (relativt) nya stora lekplats,medan jag rundade Halen och cyklade på andra sidan med riktning mot bilen.
Vi cyklade 11km på Blekingeleden och sen fick jag ytterligare 9km i transportcykling. Sista kilometern upp till bilen var helt grym uppförsbacke.

En härlig dag!  Jag och Skruttafisan funderar på att springa den första delen av leden vid ett senare tillfälle, alternativt vandra och stanna över natten vid en av rastplatserna.

fredag 19 september 2014

Antiklimax

Idag var hela familjen ledig. Barnen hade studiedag så vi andra två passade på att ta ledigt.
Planen för dagen var som följer:
1. Sovmorgon. 
2. Gå på Marinmuseum och kolla in nya Ubåtshallen.
3. Äta lunch på Skeppsgossen.
4. Köra och ställa en bil utanför Kättilsmåla.
5. Köra med andra bilen till Kråkerum.
6. Byta om och sen cykla längs Blekingeleden till Kättilsmåla, men en fin fikapaus vid Älmtasjön.

Allt gick enligt plan. Nästan.
Vi startade med en hejdundrande sovmorgon, fy vad gött.
Marinmuseum levererade som förväntat. Neptun var väl värt ett besök. Man fick pilla på grejorna, det gillar vi!


Tog den där lunchen i halvlek och det var blekingsk buffé med kroppkakor, raggmunkar, stekt sill med potatismos och rimmat kött med rotmos. Vi åt tills vi verkligen inte kunde trycka ner mer.
Köpte fika och ställde bilen där vi tänkt. Körde på snirkliga vägar till Kråkerum och hittade en bra parkeringsplats inte långt från där vi skulle börja cykla på leden.
Bytte om till cykelkläder och precis när vi börjat lyfta ner cyklarna från taket utbrister Pillerill:
- Vi har ju inga hjälmar med oss!
Ridå.

Vi vill verkligen inte lära våra barn att det är OK att cykla utan hjälm och verkligen inte i skogen på stigar med stenar, rötter och annat man kan slå huvudet i, så det var ju bara att hoppa in i bilen och ge upp vår plan.
Plan B smidde vi i bilen på väg tillbaka till den andra bilen. Vi körde ut till Tromtö naturreservat, där jag och Pillerill var med strövarna i våras.
Pillerill som hade spring i benen, råkade göra en säldykning à la Anja.


Vi gick ut till en av grillplatserna och kom lagom till solen försvann bakom träden på Almö. Vackert, vackert, vackert.

Fikade lite och filade vidare på plan B.
I morgon blir det Blekingeleden på cykel, fast i andra änden av Blekinge istället.



onsdag 17 september 2014

På väg

Har tänkt mig att genomföra en sak i höst. Jag ska cykla/gå hela Blekingeleden. I etapper ska tilläggas, vilket är en nödvändighet om det över huvud taget ska lyckas. Ni vet, barnen, vardagen, jobbet, vädret, makens tjänsteresor, klassmöten, styrelsemöten och allt det där andra som gör att man inte bara kan dra iväg i några dagar.

Så, häromdagen var det dags för första etappen. Grundtanken var att avverka leden från väst till öst, men helt plötsligt blev det åt andra hållet. Tja, varför inte ändra sig?

Fick med en kompis också, vilket var roligt.

Vi lastade upp cyklarna på taket och körde till Bröms. Där står Fredsstenen, rest som minne över Freden i Brömsebro år 1645 (ja, självklart googlade jag detta, historia är inte min starka sida).
Strax bortanför, vid resterna av Brömsehus fästning, börjar Blekingeleden.
Vi börjar trampa...
Det är ganska mycket asfalt här på denna etappen, men det uppdelat i små avsnitt så det gör inte så mycket. Leden går genom Höga Sand, där jag sprungit nattcup i orientering. Det är ungefär lika jobbigt att cykla genom sanden som att springa där. Hittar ett fantastiskt spindelnät, med tillhörande spindel. Imponerande!


En kort paus i Kristianopel, innan vi styr ut i skogen igen med riktning mot Fågelmara. Här övergår asfalten till grusväg, som sen övergår i skogsväg och som sen övergår i stig. Ganska tekniskt, blött och mjukt men väldigt roligt.
Korsar E22 och vänder ner lite söderut. Mer grusväg som blir skogsväg som blir teknisk stig. Så härligt!
Vår plan är att avvika från leden i Kråkerum och cykla tillbaka mot Fågelmara för en matpaus. I Kråkerum finns fina kossor och en kennel vars invånare skäller ut oss totalt.
Här börjar mina lår tycka att cykling är trist. Shit, vad trött!


Asfalt tillbaka till Fågelmara och den lilla affären har den goda smaken att ha bord och stolar utanför i solskenet. Köper lite mat, sätter oss där ute och fullkomligt vräker i oss maten.
Efter pausen är det transportcykling tillbaka till bilen i Bröms. Nu tycker även rumpan att vi inte behöver cykla mer. Aj aj.
Vi cyklar längs en gammal banvall. Det är rakt, grusväg och ingen av oss två vill verka vekare än den andra. Tempot är kanske inte jättehögt, men det går fortare än vad mina lår vill. Hur lång kan en banvall vara egentligen?

Vi passerar Brömsebro och här finns många fina gamla trävillor, men det är ju ungefär allt. Korsar E22 och har nu bara några kilometer kvar till bilen. Pust. Kollar in fredsstenen och gör ett försök att hitta en geocache, men GPS-funktionen i mobilen lämnar en del att önska.

Tar upp cyklarna på taket, sätter oss i bilen och konstaterar lyckligt att några timmars MTB-körning gör oss härligt slut i hela kroppen.
39 km varav 25 km på Blekingeleden. En aning längre än jag tänkt mig, men en underbar start!

måndag 15 september 2014

Nej, inte jag

Kollar valresultaten för vår lilla hörna av Sverige. Skrämmande många som bor runt omkring oss här röstar på ett parti som inte gillar andra än sig själva. Nej, jag röstade inte på det partiet. Har aldrig gjort och kommer inte heller att göra.

I övrigt så tittade jag faktiskt på valvakan denna gången. Jag som är så oerhört ointresserad av politik.
Bör väl tillägga att jag tittade med ena ögat, det andra tittade på mitt pussel. Men ändå.

onsdag 10 september 2014

Alltid på min lista

Fick en uppmaning av härligt inspirerande Sara att berätta vilka fem varor jag alltid köper när jag är i mataffären.
Hm.
Det var inte så svårt när jag väl tänkte efter lite. Fem saker med tillägg för två bubblare.

1. Kiviks Årets skörd Äppelmust. Blandas ihop med färsk ingefära och sen med nummer två och tre på listan. Blir världens godaste morgonsmoothie!
2. Babyspenat. Jag är oerhört kräsen på att grönsaker måste vara fräscha när jag äter dem, så jag köper den förpackningen som har bäst datum. Ekologisk, vanlig, eller billighetsmärket spelar mindre roll - bara det är fräscht.
3. Avocado. Åhh, så gott och känns lyxigt att äta (dricka) varje morgon!
4. Ekologisk mellanmjölk. Till de där andra i familjen som dricker mjölk som vore de dikalvar...
5. Oatly Havredryck Choklad. Det började som en belöning för snälla barn (och mamma) när vi kommit ut från affären, men likt Pavlovs hundar börjar vi nu dregla efter Havredryck redan innan mejerihyllan. Öppnas och dricks redan innan vi lämnat parkeringen. Köpte en gång samma fast i litersförpackning istället, men den blev stående i kylen. Det var inte alls samma sak att dricka den hemma, i glas. Nej, i tetra med sugrör på Maxis parkering ska det vara!

Bubblare:
Rökt Emilskinka. Den slinker ner i kundvagnen utan att jag ens reflekterar över det.
Mandelmjöl. Av nån outgrundlig anledning så tror jag alltid att vi behöver mandelmjöl. Väl hemma sen, knölar jag in paketet bland de andra oöppnade och undrar när jag ska få tummen ur att använda mjölet...