onsdag 17 december 2014

Och nu till nåt inte alls skoj.

Det virvlar tankar.
En vän till mig fick sig en fet jävla käftsmäll av livet i början på veckan.
Jag kan fortfarande inte ta in vad som hänt riktigt, tror jag. Det är så ofattbart.
Mina tankar är hos min vän.



Ge tillbaka mina skridskor, tack!

Igår fick Skruttafisan följa med till bandybanan och långfärdsskridskoträningen. Hon tog mina långfärds och jag rotade fram mina hockeyrör från långt inne i förrådet.

Nej. Hockeyrör är INTE min grej. Totalt livsfarligt!
Ont i fötterna och vingligt.
Efter två varv började jag längta till mina långfärds och ungefär samtidigt hojtar Skruttafis:
- Ge tillbaka mina vanliga skridskor, tack.

Bytt bytt och båda blev nöjda.

Tidigare på kvällen var vi på Stac och Agilityn (för människor). Det var fullt ös och mycket roligt som vanligt. Mina föräldrar var med, så vi var tre generationer från familjen på träningen.
Att toppa agilityn med långfärdsskridskor, ja det är ju lite att be om träningsvärk, men men - it shall pass.


måndag 15 december 2014

En helt annan runda

I helgen blev det helt andra rundor. Eller, jo, det blev ju självklart en runda till den där bandybanan. Pillerill vaknade tidigt, tidigt, innan lördagens bandyträning och var väl i stort sett klar att åka när vi vuxna vaknade.

Efter bandyn tog vi oss en liten roadtrip. Först till Nybro och svärmor. God mat och lite hejande i soffan på slalomåkarna i Åre.
Sen körde vi till Kosta för att handla lite julklappar, titta på julmarkanden och hitta en vinterjacka till mig.

 Julklappar kanske vi inte hittade så många, julmarkanden var trevlig och en jacka hittade jag efter att ha provat halva butiken, typ.
Som alltid, så är vi aldrig först men ofta sist, så det där med att äta kvällsmat hann vi inte med. Vips, så hade de stängt ner allt och vi stod lite snopna och hungriga mitt ute i den småländska vildmarken.
Lessebo hade en pizzeria som verkade lovande så dit styrde vi kosan.
När vi ändå var hyfsat nära Växjö, bestämde vi hastigt och lustigt att köra den omvägen hem, och passa på att kolla in 12-timmarstävlingen som gick där. Alltså, en ultralöpningstävling (heter det så?), där det fanns klasserna 6-, 12- och 24timmars. En kompis till oss sprang 12timmars och hans fru supportade.
Jamen, det kan man ju inte missa! Helt galet.
Där sprang/joggade/gick det en brokig skara människor runt en 200meters bana. Runt, runt.
Det låter ju helt idiotiskt, men vilken stämning och vilka fantastiska insatser. När vi kom dit gjorde arrangörerna vågen åt oss, eftersom vi tydligen var kvällens första publik.
Vår vän ute på löparbanan sa inte så mycket som halv fem, utan muttrade väl mest, men enligt frun var han mycket glad att vi kom. Jag hade inte väntat mig nån annan reaktion heller, från nån som sprungit i fem timmar och som har sju kvar.
Vi häckade där i två timmar och hade det trevligt med frun istället, som var en smula sällskapssjuk efter att suttit där i fem timmar och servat energidryck enligt ett excel-schema.
Halv tolv på natten körde vi sen hem på hala vägar, det var mindre skoj.

Tidigt sen i går morse ringde klockan. Då var det dags att sätta ut kontroller inför klubbens mästerskap i orientering - långdistans. Inte så värst roligt att sticka ut tassarna utanför täcket, men väldigt härligt ute i skogen.
 

Frostnupet och soluppgång, i kombination med lite cykel och lite löpning.
Direkt efter klubbmästerskapet var det grötfest. Direkt efter den firade vi sen storasyster som fyllde år.
Pust.

Hur det gick för han löparen? Jodå, i sin första 12timmarstävling knep han en imponerande andraplats! 11,3 mil på 12 timmar, jag är grymt imponerad!

torsdag 11 december 2014

Nya rundor

Pillerill och Skruttafis är 8 respektive 12 år så nu kan vi således inte längre kalla oss småbarnsföräldrar. Efter det konstaterandet pustar man ut en smula, lämnar tvättstugan, lutar sig tillbaka i soffan lite, reser sig igen och grabbar tag i bilnycklarna och beger sig till sin nya arbetsplats - bilen.
Nu har man blivit taxichaufför.
Nej, inte som yrke, utan som ideellt arbete med barnen som arbetsgivare. Så gärna, så gärna så.
Vi har nu pau rikktit kommit in i stadiet "Aktivitetsåldern". Det är orienteringsträningar, judoträningar, fiolspel, orkesterspel, tävlingar och lite till som det ska skjutsas till. Vi bor i ett litet samhälle några kilometer från en liten stad och det känns som om just nu är det i den lilla staden allt händer. Vi kör våra rundor mellan samhället och staden. Fram och tillbaka i olika rundor.

Nu i veckan har vi fått en ny runda. Fram och tillbaka till bandybanan. Pillerill testade på i tisdags och kan knappt bärga sig tills nästa träning. Vi kan nog ställa in oss på att denna nya bilrunda blir frekvent.
Dessutom blev jag så inspirerad av hans framfart på isen att jag lite senare på kvällen körde tillbaka till samma isbana och åkte långfärdsskridskor. En gång i veckan är det allmän åkning utan klubba och då passar Friluftsfrämjandet på att ha långfärdsskridskoträning.
Inte en dag för tidigt att jag åkte dit säger jag!
Vi åkte mycket långfärds innan vi fick barn men sen tog det tvärstopp. Tiden fanns inte att vara iväg halva lördagen eller söndagen och det var liksom inte samma sak att åka iväg själv.
Jag var med en runda 2003 senast, och sen dess har skridskorna bokstavligen legat på hyllan.
Nu minsann!
Ut på isen och hjälp vad jag kände mig som Bambi!
Den känslan gick tack och lov över efter en stund. Härligt var det, men en aning skumt att åka runt runt, och dessutom utan ryggsäck.

Så, som sagt, nya rundor lägger vi till rutinerna här.

måndag 8 december 2014

Grönt är skönt

I somras fick jag en bougainvillea av en kär vän. Den blev lite bortglömd efter att vi kommit hem från semestern. Ja, efter.  Under vår semester hade vi världens bästa blomvakt. Aldrig är våra blommor så fina som när vi haft blomvakt. Men sen efter, ja då missade jag att vattna den fina bougainvillean, så sen var den inte så fin längre...

När hösten kom, plockade jag undan alla säsongsväxter på altanen och i väntan på att få åka med till tippen, ställdes de bakom garaget.
För några veckor sen slängde jag upp blommorna på släpet, men just bougainvillean blev jag lite sentimental över. Kikade lite på den och se, var där inte en liten, ack så liten, antydning till grönt?
Ställde helt sonika tillbaka krukan bakom garaget och tänkte ta in den i värmen senare. Där glömdes den bort, tills i förra veckan.
Se på den nu!

söndag 7 december 2014

Ur spår

Den där julkalendern... hur går det med den undrar väl kanske både ni och jag.
Tja, det började inte så bra. Jag var på resande fot och lyckades inte få till det de första dagarna.
Sen följde två dagar av stressat leverne på hemmaplan. Det är tidskrävande att söka jobb, hämta och lämna och dessutom hade jag andra möten inbokade.
Fredagen skulle så ägnas åt att jogga dagens datum i kilometer, vilket skulle passa perfekt med avståndet till bilverkstan där bilen bott ett tag. Vaknade med migrän. Det händer väl var 18e månad ungefär... Ridå. Var uppe några jobbiga timmar på förmiddagen och sov sen bort resten.
I går lördag vaknade jag med makens förkylning som jag ärvt.

Jag är ur spår känns det som.
Har nu kryssat av alla vilodagar på kalendern, och har nu bara rena träningsdagar kvar. Jaja, det blir ju jul i alla fall, det är jag övertygad om.
Värre då med den där känslan av att jag inte riktigt har lust. Tappade liksom sugen för gymmet. Gå ut och gå känns skittråkigt. Yogamattan ser allt annat än lockande ut (dessutom fylld med Skruttafisans pysselgrejor - varför undrar modern). Det är mörkt och ogästvänligt ute.
Men, jag motarbetar min ovilja.
Jag pusslar lite.
Jag fantiserar om vinterns skidäventyr.
Jag läser ultrabloggar och lapar i mig löparglädje, så sakta men säkert kommer lusten tillbaka.

lördag 6 december 2014

Man tackar

Maken drog på sig en förkylning till. Denna gången hade han vänligheten att ge mig lite av den.
Man tackar.

*snörvel*

onsdag 26 november 2014

Lite spännande faktiskt

Att bli ofrivilligt ledig har sina klara nackdelar, det har det. Det boostar inte självförtroendet precis och även om jag försöker chilla över läget så ligger det där och gnager i bakhuvudet hela tiden. Det oroar och stressar.

Samtidigt öppnar det ju upp för nya möjligheter. Jag har ju faktiskt ett gyllene tillfälle att kanske prova nåt helt nytt?

Av en stor slump, råkade jag i samtal (men jisses vad högtravande det lät - råka i samtal) med en då för mig helt okänd person. Vi kom att snacka om en affärsidé, som han var väldigt insatt i.
Nåt som jag och maken redan funderat på, men inte tillräckligt mycket. Nu tog jag tillfället i akt och frågade och frågade och frågade lite till. Han berättade och berättade och berättade. Vi satt i flera timmar och pratade och han satte igång en tankeprocess i mitt huvud.
Tänk om! Vågar jag? Kan vi?
Maken och jag ska allvarligt ta tag i detta. Jag kanske har hittat en helt ny inriktning. Nåt att börja med i liten skala som sen kanske kan växa till nåt mycket större. Vi ska spana i lite olika riktningar och räkna lite (nej, mycket) på saken.
Åh, vad flummigt jag skriver nu, känner jag. Men så får det bli. Blir det nåt verkligt kommer jag berätta. Förr eller senare.

Spännande är det helt klart i alla fall.

fredag 21 november 2014

Längt

November har inte bjudit på många soltimmar precis. Jämngrått och det är nästan som man glömt att det finns en blå himmel där bakom det grå.

Jag längtar.
Till solen och värmen.
Men mest längtar jag efter snö och skidåkning faktiskt.

Det kan gärna vara jämngrått om det vill, bara jag får skidor på fötterna!

onsdag 19 november 2014

Julkalendern à la Träningsglädje 2014

Jamen visst är jag på!
För att bryta den här deppiga mörka perioden, piggar jag upp mig med att haka på Saras underbara julkalender.

Gör ni det också vettja!
Bara välj i listan, ut och gör´t. Efteråt sätter ni en liten (jul)bock på det ni gjort. Lätt som en plätt! Och roligt, inte minst.

söndag 16 november 2014

Nya upplevelser

Helt nya jaktmarker idag. Skruttafisan går sin första judotävling. I Staffanstorp av alla ställen. Där har jag aldrig varit, om vi bortser från några besök på Donken på väg hem från charterresor. Men nu sitter jag här, med en uppdrucken kopp kaffe bredvid mig, för lite sömn i kroppen och undrar nyfiket hur fasen detta fungerar. Har ingen som helst koll på hur judo går till, mer än att de är klädda i vita dräkter och slänger runt på varandra hej vilt. Ska bli spännande detta.

onsdag 12 november 2014

Ljusglimt

Just nu är humöret verkligen inte på topp alls. Tänker inte gå in på detaljerna, men känslorna är både arga och ledsna just nu. Mest arga, men det verkar vara så att jag tar till ilskan istället för ledsenheten. Det är nog egentligen ledsenheten som är baskänslan.

Vill bara krypa ner under filten. Tvingade, ja verkligen tvingade mig själv att träna styrka idag.
En timme då jag helt kunde fokusera på träningen, vilken härlig flykt.
Det börjar faktiskt gå framåt med träningen, trots att jag inte varit så frekvent på gymmet som jag kanske borde.
Kunde öka lite idag, göra fler repetitioner och faktiskt lägga på vikter på några av övningarna.
Skönt med en ljusglimt i mörka november.

måndag 10 november 2014

Jamen, måndag verkligen

Idag var ingen bra dag.
En jobbgrej som tog en ganska oväntad och negativ vändning idag. Bedrövad.

Var sen med om en högst otrevlig upplevelse. Försökte varna men det hjälpte inte.
Blev vittne på nära håll, vad avsaknaden av reflex kan göra. Fy fasen. Blåljus och hela faderullan.
Då totalfokus och effektiv. Efteråt lätt skakig. Jag tänker på den drabbade.  I morgon ska jag ladda familjens fickor med reflexer.

Nu lägga mig och hoppas att John Blund har tid att komma direkt.


söndag 9 november 2014

Uteliv

I morse när jag vaknade hade jag inget bokat på hela dagen. Ingen tid att passa, det är inte så vanligt i min värld. Ensam var jag med, resten av familjen var i Borås på orienteringstävling.
Så, vad gör man då?
Jo, man cyklar ju!




Cyklade en vandringsled från sanhället där vi bor, upp till vår klubbstuga. Det blev ganska intervall-betonat, eftersom naturen bjöd på ständiga Kodak-moments.
40 minuters cykling upp, minus alla stoppen.
Varje söndag anordnar klubben tipspromenad och bingo, så jag satte mig i serveringen och njöt en kopp kaffe och kaka.
Hem cyklade jag lite annan väg, följde leden så långt jag kunde. På vägen upp hade jag genat lite för att snabbare komma fram, ville inte missa kaffet.
Hemvägen tog fem minuter längre tid, men det förklaras av att det är mer svårcyklad stig och av att det är lite längre. Men döm om min förvåning när gpsklockan visar 1 km kortare på hemvägen?!
Så 9,5 km dit och 8,5 km hem. En lagom runda en söndagförmiddag.

onsdag 5 november 2014

Du kommer väl ihåg pakten?

I går var jag ute och klippte häck halva eftermiddagen. Lite trött och loj kom jag in och insåg att om en timme är det dags för Agility nere på gymmet.
Var inte så sugen. Nej, verkligen inte. Ville verkligen bara ligga på soffan och slötitta på TV. Orkade dessutom inte ta fajten med Pillerill som inte gillar att hänga med som publik.

Frågar Skruttafis lite försiktigt hur sugen hon är.
- Hurså, frågar det lilla sluga barnet. - Vill du inte, eller? - Frågar du så för att jag ska säga nej?
- Eh, ja, typ.
- Du kommer väl ihåg pakten, mamma?

Vi slöt en pakt för några veckor sen. Att vi skulle dra med varandra ut, med målet att bli starkare, snabbare och för att känna lite girlpower.
Så vad gör man? Jo, man inser att det är just vid det här tillfället som man ska tänka på pakten, dra på sig kläderna, övertala Pillerill och faktiskt få ändan ur vagnen och gå på Agility. Trots att soffans dragningskraft är stor och trots att Pillerill tjurar ihop och får mutas med att låna syrrans Ipad.

Och vilket pass sen då! Stort tack till Skruttan som övertalade mig. Det var det roligaste passet, ever!
Lite intervallöpning kors och tvärs mellan koner. Klättra upp i repen så långt som möjligt. Hoppa ¨på ministudsmatta. Hjula på avlånga mattan. Nån skidåkarmaskin som var en balansakt som hette duga. Till sist rulla över en gymboll x fyra. Lekstuga för vuxna med garanterad träningsvärk och många glada skratt.
Vi lyckades övertala Pillerill att vara med på halva passet och klättra i rep var han oslagbar på.

Idag då? Jo, den där skidåkargrejen, den känns i höfterna idag. Jisses.

måndag 3 november 2014

Åtta

För åtta år sen vid den här tiden var vi hos våra kompisar familjen E och hade precis ätit tacos och efterrätt. Mätta och glada satt vi vid köksbordet och pratade. Vi var tre i familjen just då, men bara två timmar (23.29) senare var vi fyra. Den där fjärde, han väntade 10 dagar extra på att göra entre ut i världen, men när han väl ville ut - ja då gick det fort.

Idag fyller älskade Pillerill år!

I morse fick den mycket förväntansfulla gossen frukost på sängen och en actionkamera. Nu får man passa sig, han smyger runt och filmar lite här och lite där.
Fyller man år får man önska vilken kvällsmat man vill ha - det blev klassikern spagetti och köttfärssås. Skruttafis bakade blåbärpaj till efterrätt. Inte alls dumt så här på en måndag.

onsdag 29 oktober 2014

Hej Höstlov

Idag har vi höstlov. Kidsen har precis kommit hem från orienteringslägret, maken har tagit några timmar ledigt och jag, ja jag är ju ledig.
Fikat står på bordet, tvättkorgen svämmar över av lägerkläder och häcken väntar på att jag kommer ut och klipper lite. Gott mos.

söndag 26 oktober 2014

Småland tur och retur

Vi drog till mörkaste Småland, jag och Skruttafisan. I går kväll regnade det. Det var en klurig nattbana och jag sprang lite hit och lite dit.

När jag tog av mig kläderna fanns inte en endaste torr fläck. Slängde kläderna i en plastkasse och la den i tältet - ingen mening att ha den i bilen eller med på förläggningen.
I morse, då var det bistert i sinne. Sovit dåligt, lite frusen och öm i kroppen.
Ligger på luftmadrassen och fattar mod för att lämna den varma bädden. Får en obehaglig insikt - min enda sport-BH ligger i en plastkasse i ett tält på High Chaparall...
Alltså, det är verkligen ingen höjdare att frusen stå i tältet och kränga av sig kläderna och sen ta på en kall och blöt sport-BH.
Tur att jag fick springa mig varm direkt efter.
Idag sprang jag lite mer rätt på, tack för det!

Skruttafis gjorde tävlingsdebut på orange bana. Hon sprang tillsammans med två andra sträcka 3 i vårt H16-lag. Starkt jobbat tycker jag!
På hemvägen stannade vi i Växjö för mat och shopping. En mycket trevlig utflykt!

Egenbestämmanderätten och uppladdningen

Den där enhörningen blev en väldigt söt liten historia. Vi färgade hår rosa, vi byggde en liten stålsställning till hornet i pannan och sen gick det åt många hårnålar och en ansenlig mängd hårspray.
Resultatet blev över förväntan faktiskt! Här snackar vi om en tolvåring som helt hoppade över prinsessåldern och en mor som typ gjorde det samma i sin barndom. Med andra ord, vi två är verkligen inga experter på det här med håruppsättningar, rosetter, rosa accessoarer, blingbling, tofsar, flätor och you name it. De gånger jag har försökt fläta hennes hår kan jag räkna på en hand. Vi kan säga så här för att prata klarspråk: de TVÅ gångerna jag har flätat hennes hår, slutade med att hon grät tills jag tog bort det igen.
Så, med ovanstående sagt - vi var båda chockade igår över det lyckade resultatet.

Tyvärr, nu börjar ju Skruttafisan bli så stor att hon får välja själv över vad jag får publicera här och på facebook, där hon är motivet. Så hon la in sitt veto, med all rätt. Det var ju synd, för det var fina bilder på henne. Men...hon bestämmer själv och det är ju bra.

Nu laddar hon och jag för att åka till High Chaparall och tävla i orientering. Det kommer bli blött, kallt och för min del mörkt. Så himla härligt!! Smolket i bägaren är väl att vi missade hotellboendet och får nöja oss med hårt underlag i nån skola i obygden.
Men hur laddar vi då på bästa sätt? Jo, med Spotifylistan Orienteringslåtar. Vilse i skogen med Markoolio, Run to the hills med Iron Maiden, och liknande.

fredag 24 oktober 2014

En konstig dag

Idag är en konstig dag, faktiskt.
Jag var på jobbet och lämnade in nyckel och mobil. Kollade så jag inte glömt nåt och pratade lite med min chefs chef och med hans chef också till råga på allt.
Sa hejdå till de som var inne på kontoret och sen var det liksom inte mer med det. Det där med avtackningar är ett ämne för förbättring kan man lugnt påstå.
Vet inte om jag ska ta fram skumpan eller gravölen idag. Vad känner jag? Är liksom varken ledsen eller glad. Jo, jag är nog ledsen, men jag kan liksom inte få ut det.

Nu, ska jag gå och förvandla min dotter till en pastellfärgad enhörning.
Bild Canstockphoto.se
Jag sa ju att det är en konstig dag idag.

Update: Det blev gravöl, mest av praktiska skäl. Skål ta mig faen.