I gott sällskap

Vaccinerad igår. När jag gick och lade mig tänkte jag att "haha, biverkningar är för mesar".
Sen vaknade jag några timmar senare och var inte fullt lika kaxig. Ajaj, ont i hela kroppen och trött som en gnu.
Hos min uppdragsgivare var det också vaccinering igår, av 60 pers. Jag var i gott sällskap idag, minsann. Man såg vilka som fått sprutan, det var de personer med samma kroppshållning ohch plågade blick som jag. På lunchen var fem-minuters promenaden till salladsstället helt oövervinnerligt, så två alvedon fick avnjutas. Det gjore susen, för nu är jag mig själv igen.

Ikväll har vi haft gäster och tacos, det är ju fredag, gu bevars!
Nipes resultat har varit strålande! Målsättningen var att inte ta något tortillabröd och att bara dippa med morot, inte med nachoschips. Till efterrätt gjorde jag chokladmousse utan socker. Köpte en stor Maraboukaka till de andra.
Höll min plan, ingen tortilla, inga chips och absolut ingen Maraboukaka i min mage!
Jag säger som Kenta: Just idag är jag stark!
Tjolahopp

4 days, plenty to go

Jahapp, fyra dagar har jag nu varit en stark flicka. Det är faktiskt nån form av rekord för denna hösten. Tredje dagen brukar jag falla för nån frestelse.
Men icke nu! Är det julutmaning så är det.

I morse när jag stod i kön till vaccineringen och huttrade, bjöd kvinnan framför på kaffe och pepparkaka. Gulle henne! Vi var några stycken där som hade en trevlig 1,5 timme tillsammans på morgonkvisten.
Tillbaka till den där pepparkakan. Nipe tackade nej, utan att ens tanken på att tacka ja for genom huvudet. Ge mig beröm, snääälla!

Samtal vid köksbordet

Pillerill visar upp ett majskorn som saknar det där som är i mitten:
-Dö
- Va? (pappa fattar noll, säger han verkligen död?)
- Dö
- Jaha, ja den är gul ( kanske är det ordet gul som låter som död?)
- Nääe, dö!
- ?
-Dö
- Är den död?? ( menar han verkligen det?)
- Ja! Dö!
- Har du dödat den??
- Ja! ... Inga dottorn!
- Va? Nä, vi behöver nog inte ringa doktorn...

Lukta på glöggen pojk!

Eftersom novemberdimman är skitjobbig just nu, tänkte jag dra det hela ytterligare lite längre och göra det ännu mer skitjobbigt. Jag har utmanat mig själv. Fram till julafton ska det vara nyttigt. Bara nyttigt. Tar lite GI och lite LCHF och lite sunt förnuft och blandar till en hälsogrogg. Det är det närmaste grogg jag kommer innan julesnapsen.
Kan tyckas idiotiskt att göra detta nu, när tillvaron är späckad av godisfrestelser, pepparkakor, glögg, lussekatter, födelsedagsfirande, julbak och gu´vet allt, men den här kvinnan slår bäst ur underläge.

Så lukta på glöggen, ja det kommer jag göra - men inte smaka förrän till jul. Baske mig!

Är man konsult så är man

Att smälta in i miljön är A och O för en konsult. Inte göra för mycket väsen av sig. Dagens outfit idag är orange strumpbyxor, grå kjol och top samt orange kofta.

Fikasoffan har exakt samma orangea nyans, exakt. Det är ju genialt, att jag inte tänkt på det tidigare? Som en osynlighetsmössa.

Ärligt talat

F-n va det suger just nu. Allt. Sitter och skriver listor på saker jag vill göra. Ja, rent teoretiskt alltså. Sen när jag ska göra det, då har jag ingen lust. Orkar inte.

Kan inte, vill inte, har inte lust.

Den där dimman ute, den sitter i huvudet på mig just nu. Försöker och försöker fokusera på roliga saker, tänka positivt, hej och hå - men det misslyckas.
Är bara moloken, sur, lessen, trött och godissugen.

Ge mig era bästa tips för att orka med skitnovember.
Under tiden ni funderar ska jag masa mig ut i köket och ta en kopp te. Alltid nåt.

Till Tomten

Kära Tomten.

Här kommer min önskelista till julen.

Dimfri himmel

Snö

Sparkföre på grusvägen

Glögg

Struvor

Must

Skinka

Kärnis på sjön

Virusfri tillvaro

Ja, jag vet att det där med dimfri himmel kan vara svårt, men jag har inga stora krav, det räcker med en liten yta över innersta Småland, du vet där vid vägs ände...

Update: Oh, hur kunde jag glömma? Det viktigaste av allt. Det är inte en efterrätt, det är så mycket mycket mer. Ris à la Malta, in my veins, liksom.

Välkommen till FF

Fina Fredag
Företags Funderingar
Fina Formuleringar
Fort Finstädat
Förtärelse Färdig
Finfolket Försenat
Fördrink Förbeställd
Födelsebarn Firas
Fräcka Fredag?

Välkommen till TT

TT
Trist Torsdag.
Tråkiga Templates
Tokigt Tobleronesugen
Totalstädning Tillråderlig
Total Tänk-koma

Sen ovanpå detta addar vi en rejält trist händelse på skolan, jag får berätta mer om det när det lugnat ner sig.

Dagens seriösa tips

I dag blev jag allvarligt medveten om hur lätt olyckor händer.
Dagens tips till alla som råkar läsa detta är:
ANVÄND REFLEX!

Ta inte detta som nåt snusförnufigt pk uttalande, utan som både en vädjan och som en ilsken spark i arslet. Jag säger det igen:
ANVÄND REFLEX!

Vi tar det från början: Idag körde jag hem nästan två timmar tidigare, för att hämta upp Pillerill och köra tillbaka till centralorten för att logopedbesök. Sju mil extra på E22 är ju sisådär skoj, men vad gör man inte?
Vi var där lite drygt en timme, sisådär en kvart längre än beräknat så det blev bråttom att hinna hem för att hämta Skruttafis på fritids. När jag svänger ut på E22:an på väg hemåt, ser jag bara ett pärlband med rödljus framför mig, varav många är bromsljus. Tjohoo, det är kö. Snigelfart. När jag kommer så jag ser lite längre framför mig ser jag att det verkligen inte blir bättre utan det blir stå.
Inser att jag måste ringa fritids och förvarna om att jag blir sen. Ingen fara, men de stänger halv sex och klockan är nu strax innan fem. Ringer min syster och undrar om hon kan kolla på nätet om det finns nån info och frågar om hon kan vara standby för att åka upp till fritids om jag inte hinner. Jag lyckas med tio meters marginal svänga av vägen och ta en annan väg och hon åker till fritids för att jag ska slippa tänka på det. Jag var inte den enda som svängde av... och längre fram tillkommer fler. Orsaken är en seriekrock med fyra bilar, jag möter två ambulanser på vägen. Som ett pärlband med bilar kör vi en liten väg på landsbygden. Vi möter massor med bilar, men det går inte att mötas överallt så det blir ryckig körning. Det regnar och blåser. Inget drömläge direkt. När jag är någon kilometer från att komma på E22 igen, kommer en liten väg där många av de mötande svänger in vänster över min vägbana. Det står även bilar parkerade lite huller om buller.
Det är här i denna röran det helt plötligt står en dam med en barnsulky. Utan reflex, ungefär 20 cm från vägbanan. I regnet är de helt osynliga, jag ser dem först när jag är nån meter ifrån. Rycker till i ratten av reflex och svischar förbi. Det gick så fort, det tog en stund innan poletten ramlat ner och jag insåg hur nära det var.
Vad 17 gjorde hon där med barnet, i den röran? Hur i hela friden kan man stå så nära, utan reflex med barnvagnen ytterst mot trafiken? Hade jag kört på, hade jag träffat barnet med lyktorna, jag vågar inte ens utveckla den tanken i huvudet. Inte kunde jag stanna heller, det var sånt kaos och det fanns liksom ingenstans att ta vägen. Jag hoppas att det inte hände nåt med nån annan bil.
Jag slarvar också med reflex ibland, men nu är det slut med det.

Språkutveckling

Besök hos logopeden stundar. Pillerill har ju förvisso faktiskt äntligen börjat prata, men det är svårt att fatta vad han säger ibland. Svärmor med make lämnade tillbaka honom efter en barnvaktshelg med orden:
- Nästa gång vill vi gärna få med lexikonet också.

Vi som föräldrar, vi fattar det mesta men även vi går bet ibland, så logopedbesöket ska bli spännande.

Skruttafis, som är den som fattar mest av hans gallimatias har utökat hans vokabulär med några användbar fraser:
- Attans skit
- Ah men (används när saker inte går som han tänkt sig)
- Mamma Mia, tuttarna kliar.

Vi tackar allra ödmjukast.

Illa, illa

Det här är allvarligt. Dra ditt strå till stacken, panta mera!

Full fart

Var på föreläsning av Tina Thörner, kartläsaren ni vet. En ganska rörig upplevelse, men väldigt positiv. Att våga och att ha en positiv inställning till sina projekt tar jag med mig. Att jag faktiskt kan välja hur jag ser på saker.

Innan Tina pratade en reklamkvinna från orten, Anna Stenström, som för ett antal år sen startade eget. Hon var enormt inspirerande och jag hade lättare att relatera till henne än till Tina. Inget ont om Tina alls, vilken tjej, men Annas liv och idéer ligger närmare mitt liv.

Det var länge sen jag var på "tjejkväll" så här, det borde man göra oftare. Lite champagne, smörgåsar, mingel och inspiration kan till och med få den värsta novemberdimman att lätta en aning.

Temasång med Beatles

Löv, löv, löv...

Favorit i repris

Tur i skogen idag med. Eller rättare sagt i fårahagen med Skogsknyttarna. Hittade en Videkisse på G, så den fick följa med hem.

Annars är det mycket löv i mitt liv just nu. Mycket löv är en underdrift. Blundar jag ser jag löv framför mig... I just löööv it, eller kanske inte förresten. Träningsvärk i morgon lär det bli, det är ett som är säkert.

På tur

I skogen känner jag mig lugn, filosofisk och avstressad. I dag infann sig även känslan av ...korkad. Jag var på ledarträff med Friluftsfrämjandet och vi blev visade en kursgård vi har tillgång till. Skogsturen leddes av en gammal ledare som visste och visade allt.

- Här har vi husmossa, å här har vi glasbjörk, å här har vi ett speciellt gräs som inte är nåt gräs egentligen. Det ser man på de speciella ränderna på insidan av skalet. Den här svampen heter svampus brunus på latin och är ätbar men inte god... osv.

Ärligt talat, han Linné, gick han inte lite över gränsen? Varför artbestämma så till den milda grad? Vad hände med stora fåglar, små fåglar, gran, tall, björk, mossa och blommor? Varför dra det in absurdum?

Ja, jag vet, jag försöker bara lalla bort min egen okunnighet. Jag har bott i skogen hela min uppväxt, men kan inte särskilt mycket om den på latin. Bara lite på småländska.

På säkraste platsen

På Madlars blogg hittar jag ett fint inlägg om att köra runt med mormor i bilen. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag läser.

Den senaste tiden har jag tänkt mycket på min egen mormor. Det är nu nästan exakt fem år sedan hon begravdes och fan vad jag saknar henne. Den där hårda men underbara kramen man fick, hennes självironi, hennes hem, hennes skriftliga avtryck i korsordsbilagan, ja allt fattas mig. När vi delade upp hennes saker tog jag bland annat två krukväxter, en aloe vera och en svärmorstunga. Växter får inga bra liv i mitt hus, så de här två har varit på fallrepet ett tag. I våras planterade jag om dem i ett sista desperat försök. Aloeveran blev femton små krukor och bara en har vissnat. Svärmorstungan tog jag två sticklingar av utan några förhoppningar, men de tog sig, ja jäklar vad de tog sig! Tack mormor, för att du är envis, även efter jordelivet.

Att köra bil med mormor var ingen lek, det vill jag lova. Mormor var rädd för väldigt många saker, men att åka bil var nog bland det värsta. När man hade henne i bilen, var man tvungen att vara en allkonstnär utan dess like. Inte nog med att man skulle köra, man skulle köra säkert också. Inte för fort, men inte för sakta heller, då kunde hon tro att det var nåt som man var tvungen att se upp med, en fara med andra ord. Man fick inte ta en annan väg än den mormor hade tänkt ut och kunde, genvägar och extrasvängar var stora NO-NO. Dessutom var man tvungen att besvara tusen frågor också, av olika slag:

- Hur ser du mittlinjen när det är mörkt och du får möte?

- Är det halt här?

- Kan inte hjulen lossna?

- Nu känner jag inte igen mig, är vi verkligen på rätt väg?

Men jag lovar er, jag skulle kunna ge hur mycket som helst för att få höra den svadan från högersidan i baksätet. Den säkraste platsen i bilen, har jag hört...

Kulturpoäng

Min kära Knyttekollega lurade med mig på föreställning med Mark Levengood. Febern river dock hennes arma kropp, så syrran åkte med mig till grannstaden istället.
Månadens kulturpoäng äro inkasserade.
Mark och godbiten Per Texas Johansson var ingen trist upplevelse, tvärtom. Goa skratt och mysis stämning, precis som förväntat.

Timber!

For he's a lumberjack and he's okey...

Vi har så mycket träd på insidan av tomten att vi helt ignorerat det som sticker ut på utsidan. Det gillade inte kommunen utan tyckte att vi skulle utöka vårt bry. Huvudbry, blev det då, tills pappahjälten med stora motorsågen klev fram.

Vi tackar och bockar allra ödmjukast och bjuder på kvällsmat. Däremot har vi med bestämdhet sagt till att nästa gång får han bara såga ner stammar, allt j-vla ris kan kan ju stanna kvar i luften... ;-)

Ett småländskt ihopakok

De där två mindre personerna som bor i vårt hushåll, de kan vi minsann inte svära oss fria ifrån. Inte på något sätt alls.
Trots att de är födda och bor i Blekinge, är det två tvättäkta Smålänningar vi fått.

Häromdagen när Pillerill var hemma själv med mig, tog han fram sin spargris och Skruttafis plånbok. Sen vittjade han hennes plånbok på alla mynten och la dem grisen istället. Hur nöjd som helst var han när jag frågade vad han gjorde. Skruttafis var inte riktigt lika nöjd när hon kom hem och såg detta. Jag lugnade henne med att vi skulle fixa till det sen.
Några timmar senare somnade Pillerill i soffan och när jag kommer in i vardagsrummet möts jag av Skruttafis som bärandes på plånbok och spargris väser fram:
- Han har somnat mamma, NU har vi chansen!

Idag har Skruttafis varit hemma med maken, lite seg efter vaccineringen. Efter en tupplur piggade hon på sig och började prismärka saker i vardagsrummet. Sen gjorde hon låtsaspengar till maken, så att han kunde köpa tillbaka grejerna.



Vi är extra impade över prissättningen på fjärrkontrollerna. Snacka om marknadspriser! Den fjärren man enbart använder för att ställa om från TV till video, den kostar knappt nånting. DVD-fjärren kostar inte heller så mycket, men kolla på fjärren till digitalboxen. Den är totalt ovärderlig, utan den funkar ingenting och kostar följdaktligen tusen spänn!
That's my girl.