tisdag 17 april 2018

Projekt

Här ligger morgondagens projekt redo på Gullans altan.
Ett utekök. Ja, i praktiken blir det väl en diskbänk med kallvatten, kopplat till det enskilda avloppet.
Vi har rivit köket inne i stugan och kommer i sakta mak bygga ett nytt i ett annat rum, men fram tills dess att det är färdigt vill vi ha vatten inkopplat. 
Det kommer i vanlig ordning bli väldigt överdimensionerat i stommen, men det kommer också kosta gratis. Hittade virke på vinden hemma, så varför köpa?

onsdag 11 april 2018

Hur gott?

Väl hemma från jobbet gick vi ut i trädgården och lastade på släpet. Igår blev det halvfullt med löv och pinnar. Idag fyllde vi upp med 2-meters vedbitar som blivit värdelösa som just ved och därför fick åka till tippen.
Åkte till tippen och lastade av.
Härligt med trädgårdsarbete! Vi har gjort lite (eller mycket) varje dag nu ett tag och det har gjort gott i var två trädgårdar, i våra sinnen och kroppar.
När vi kom hem, snodde vi ihop en ugnspannkaka med bacon i.
Hur gott var inte det efter trädgårdsjobbet? Satt som en smäck!
Nu soffhäng.

tisdag 10 april 2018

Kontraster

Igår var det hela 20 grader här i Blekinge. En rejäl kontrast mot påsken som bjöd på snöstorm varannan dag.
Men största kontrasten upplevde vi ändå igår. Tjugo grader och längdskidor! Hur knasigt?
Skruttafis ville åka lite i shorts å t-shirt så jag körde upp henne till skidspåret. När jag stod där i skidboden framför alla pjäxorna så tänkte jag: - Äh va fan! Drog på ett par 39 utan strumpor,  grabbade ett par skidor och stavar och följde efter henne ut till spåret. Åkte jag långt? Nej. Det spelar ingen roll. Jag gjorde det och det var en otroligt skön känsla.
Nu väntar vi bara på att de ska sopa gatorna så vi kan fortsätta skidåkningen fast på hjul istället.

söndag 1 april 2018

Hårt slit och aprilskämt

Igår och idag har vi jobbat arslena av oss ute i trädgården i Gullan (sommarstugans smeknamn).

Mamma och pappa joinade oss igår utrustade med glatt humör, kolakakor och inte minst med en motorsåg.  Hälften av träden nere vid vägen försvann och kvar är nu en bokhäck i mer vettig höjd.

Vi som inte sågade, vi gick lös på övriga trädgården. Inte nog med att där finns sten: det finns ris, gamla stockar från tidigare avverkningar, björnbärsris samt allsköns bråte rent ut sagt.
Ska ta en bild bakom dasset och visa, det är ett bra exempel. Långt gräs och under gömmer sig sten, gamla halvmurkna trädstammar, tegelpannor och brädor.

Så galen jag blir stundtals på björnbärsriset! Jag drar i en ände och det enda som händer är att jag får taggar i händerna och riset snor sig runt benen och till slut kommer jag ingenstans, men ont gör det! Arrrrghh!

Men vi kämpade på!




Redan efter halva tiden igår var släpet fullt och nu efter två dagar (ja totalt kanske 6 timmars jobb) finns det högar i trädgården med ris så vi kan fylla släpet minst två gånger till. Då har vi inte lagt allt ris till dessa högarna än, utan det ligger kvar där vi klippte ner det. Sen efter allt ris är borta kan vi börja kratta löven...

Idag var barnen med och de roade sig med att spela bandy/hockey på altanen. Med några brädor som stopp längst ner blev det en perfekt rink.

Vi konstaterade när vi kom hem, att vår gigantiska tomt här hemma kom i ett annat ljus. Okej att den är löjligt stor och tar väldigt mycket energi och tid, men den är fan i mig ganska lättskött. Vi har inte mycket sten här och gräsmattan är hyfsat jämn.  Kul att jag för en gångs skull kan känna glädje över hemmaträdgården, annars gnäller jag ju mest över denna.

Men tillbaka till Gullan, fasiken vad bra det kommer bli, sen när vi fått bort stenar och jämnat till och fyllt ut! Vi kan nu äntligen få en överblick och se hur vi kan göra för att få lite ordning på den.

När vi kom hem, svintrötta, kalla och blöta (det kom snöblandat regn när vi var där), så skulle vi bara duscha lite snabbt och sen försöka få lite mat i magarna.
Silverräven hoppar i duschen och efter några minuter skriker han på mig att komma:
- Nina, vi har inget varmvatten! Det kommer inget på flera minuter! Det måste vara nåt fel på varmvattenberedaren!
- Åh nej!! Men hur gör vi nu då? Å fy vad dyrt det här känns!
- April, april!

Jäkla Silverräv!

Sen kom nästa aprilskämt, medan vi åt övergick det snöblandade till ett regelrätt snöfall... Nu är det helt vitt ute igen. Kämpa Våren, kämpa!

lördag 31 mars 2018

Sakta men säkert

Tur att det snöar...så vi får lite gjort inne.

Idag har vi äntligen fått lite gjort inne i sommarstugan. Hälften av facken mellan takreglarna har fått vindpapp. Sen lossnade en bräda till luftspalten och skruvdragaren hade vi inte med oss.
Nåväl. Det går framåt om än sakta.

Utsikten från ena fönstret på övervåningen. Här upptäckte vi att vi har havsutsikt när det är lövfritt,  det såg vi inte på visningen... Trevlig överraskning.

torsdag 29 mars 2018

Ur led

Påskpyntade inomhus idag. Samtidigt började det snöa.
Och snöa.
Och snöa.
Och helt galet toksnöa på tvärsen.

Men, hallå? 
Ja, hallå, vad hände med bilden??

söndag 25 mars 2018

Utomhus

I helgen har jag börjat känna igen mig själv igen, så jag håller alla tummarna att influensan flytt sin kos nu.

Men två veckors influensa och innan dess knäskada, det har ju inte gjort underverk på konditionen precis... Små korta promenader, det är vad knäna och lungorna orkar med just nu. Det blir bättre, bara jag kommer igång med träning igen. Så trött på det där med knät nu. Längtar ut i skogen så jag blir tokig. Rehab, rehab, snart är jag tillbaka i mitt rehabschema och fasen vad jag längtar även till det.

Nog pratat om det.

 I helgen har det varit premiär för Pillerill med orienteringstävling och Skruttafisan hade sin tredje helg i skogen. Alltid kul att vara med när de tävlar. Jag var med dom idag och igår och fick lite utomhustid. Helt ljuvligt, även om det behövdes underställ.

Fick lite vintergäck av fina vännen Sofia som inte bor så långt från tävlingarna. Så nu i eftermiddag var jag ute och fick ner dom i jorden (öh, ja i tjälen...) och tog även bort lite visset från ormbunkarna. Så utomhus, det har jag varit i helgen. Skön revansch efter två helger i soffan.

fredag 23 mars 2018

Inte bra med tid över

Vi har ju haft sjukstuga här ett tag. Årets influensa ska ni passa er för, hörrni. Usch.

När vi var sjuka samtidigt jag och Silverräven, då åkte vi till Gullan med en kaffetermos. Där satte vi oss i solen, drack vårt kaffe och planerade allt jobb som ligger framför oss.  Mest funderade vi nog på trädgården som ju är en utmaning av rang, men även planlösningen i själva huset fick sig en genomkörare. Så till den mildra grad att vi nu börjat tänka helt om. Vi kanske ska byta helt på köket och vardagsrummet? Vår tanke är att maximera upplevelsen av havet och det finns många parametrar och möjligheter. Hur får vi mest havsutsikt för minst arbetsmängd och minst budget?

måndag 19 mars 2018

Våren, kommer du?

Influensan har oss fortfarande i sitt grepp. Ja vi är tre som hostar i kapp här hemma. Pillerill hade sitt för några veckor sen.

Jag ser ljuset, blir piggare för varje dag.
Vi tvingar oss att komma ut varje dag för lite frisk luft. Vi har kört ut till sommarstugan med kaffetermos. Värmt oss i solen en stund och planerat lite för trädgården och huset. Sen har vi inte orkat mer.
Våren verkar trögstartad men så ock är vi.

måndag 12 mars 2018

Nåt satte P

Helgen började på Pinchos. Sen satte nåt P för resten.  Influensan.

Fy fasen. Just nu är jag i svettläge. För två timmar sen frös jag som en hund.
Temperaturen växlar men hostan är konstant.
Ja, så är läget här alltså.

onsdag 7 mars 2018

Typiskt onödigt

Jag tog körkort i augusti 1990. Idag, en ansenlig mängd mil senare, fick jag min första punktering.
Bara några hundra meter hemifrån körde jag på en trottoarkant och jäklar vad det small till i bilen.
Inget verkade ha hänt så jag körde vidare. Två kilometer hemifrån försvann luften och det var bara att rulla in på en parkeringsplats och konstatera faktum.
Just på den bilen har vi köpt assistansservice så jag ringde dit.
Två timmar senare kom bärgaren... En aning trist att missa mitt träningspass som jag var på väg till och alldeles väldigt astråkigt att sitta fast så nära hemmet och inte kunna ta mig hem.
Jaja. Mitt eget fel helt och hållet och det blev ju en smula omständligt allt idag, men ja, så kan det gå.

torsdag 1 mars 2018

När vi ändå har det uppe

Vi kombinerar två ämnen  som varit uppe här senaste tiden (och avslutar med nåt bra).
1. Fasen vad trist och ilsk jag är
2. Dagens lista

De två ovannämnda i kombination blir följande:
Idag har jag upptäckte att inte fan kan nåt få vara beständigt när det kommer till tekniska prylar.
Min Dropbox har uppenbarligen slutat med tjänsten att ladda upp mina mobilfoton till dropboxen, så jag kan se dom i min hemdator. Äh, va fan säger jag! Hela vitsen för min del är borta.
De filer som ligger i min dropbox som jag möjligtvis skulle ha behov av via min mobil, det är filer som laddas upp av andra klubbmedlemmar, exv planeringsfiler och annat.  Men... i min mobil kan jag ändå inte se dessa filer, eftersom det saknas program att öppna med. Nej, kan inte ladda ner några såna heller.
De bilder jag tar med mobilen har varit väldigt bra att få uppladdat till hemdatorn, så jag kan spara undan, redigera, blogga, kategorisera etc. Nu måste jag koppla upp mobilen och föra över manuellt - orka liksom!

Idag har jag även upptäckt att inte fan var det värt tiden och orken att lära sig Photoshop via Moderskeppet för 2 år sen, eftersom det uppenbarligen försvunnit ur hjärnan på mig, alternativt att Photoshop har uppgraderats och ändrat vissa för mig vitala funktioner. Förmodligen en kombination av dessa.
Jag är verkligen inte kompatibel med Photoshop! Har aldrig varit och verkar inte bli heller, tydligen.
Startade min datorstödda grafiska karriär (ja, jag är ju så gammal att jag inte fick datavana med modersmjölken utan fick lära mig under gymnasiet), med att jobba i AutoCad, alltså vektorbaserat.
När jag fick mitt första jobb, lärde jag mig Adobe Illustrator vilket ju också är vektorbaserat.
Photoshop, det var sånt som andra använde och som jag lite fuskade mig fram med.

Nu när jag för några år sen insåg att jag måste kunna bildbearbetning lite mer än på "fusk-nivå", ja då var det svårt att lära den här gamla hunden att sitta.
Tragglade och tragglade med min kurs, och tyckte väl att jag hade koll till slut. Men nu, efter två år med mycket Illustrator på jobbet (och AutoCad på fritiden) så är jag på ruta 1 igen. Blir fullständigt galen!

Så det var dagens gnäll det och en liten sammanfattning av hur humöret har varit idag, när jag suttit vid datorn och försökt få ihop lite fina bilder att ha på hallväggen. Det blev inte mycket producerat nej.

Just ja, skulle ju avsluta med nåt bra för att mildra det hela. Jag går inte bara runt här och är sur som ättika.
Det snöar här och jäsikens vad grannt det är! All trafikproblem och kyla och dyra elräkningar till trots, så är det ju grymt vackert ute med snö. Och som jag sa två gubbar på gymmet igår: Man kan vara sur på det sena vintervädret, men själva snöfallet går det bara inte att vara arg över. Man blir alltid som ett barn på julafton av just snö som faller sakta uppifrån!

tisdag 27 februari 2018

Dagens 8

Jag norpar den här listan inne hos Malin  (Trail&Inspiration). Alltid kul med en lista!

Outfit: Ja ni. Här är det VAB idag, så det blev första bästa (redan halvsmutsiga) kläder som låg i klädkammaren. Adidasbyxor, svart långärmad tröja från H&M och ett par rosa skidsockar från Kari Traa. Håret står åt alla håll och kanter. Ska duscha senare, it's a promise.

Magpirr: Dåligt med det.

Träning: Dåligt med det med idag. Bokat pass imorgon dock. Funderar på att göra lite rehabövningar här hemma. Nu har jag ju skrivit det här, så nu kanske det till och med blir av? Hoppas kan man ju.

Jobb: Nej, VAB. Eftersom jag är konsult och min uppdragsgivare har hög säkerhet, så kan jag inte sitta hemma och jobba. Just nu är jobbet inte så väldigt stressigt, så det stressar mig inte heller att vabba. Nu ljög jag lite. Har en hel del som ska vara klart om några veckor, men jag sticker nog huvudet i sanden lite här. Det kan jag ta igen en annan dag. Jag tycker man ska vabba om barnet är sjukt, inte vobba.

Middagsplan: Lax med citronsås. Vi gör det enkelt idag och häller på en färdig sås på påse över fisken. Till det blir det ris eller kamutvete. Det sistnämnda  - fasen vad gott!

Kvällsplan: Ska på möte hela kvällen med klubben. Frallor och alldeles för mycket och för starkt kaffe och förmodligen en massa traggel. Ser inte fram emot det just nu faktiskt.

Saknad: Träningslusten som var här och vände, den saknar jag nu. Jag saknar överlag en gnutta motivation, lust och glädje just nu. Så, nu har jag det sagt. Det är segt, det mesta. I synnerhet på tränings- och matlagningsfronten. Träningen har jag lite styr på för där bokar jag in i förväg och nyter inte att boka av. Men det sprutar inte endorfiner, nej. Mathållningen, den är så sorglig att jag inte ens vill kommentera den. För mycket mackor och choklad i förhållande till träningen.

Tacksamhet: Det finns mycket att vara tacksam för.  Men att mitt knä inte verkar blivit mer skadat än en stukning som tydligen är segdragen, det är jag mest tacksam för just nu. När jag stod där i backen och väntade på sjuktransporten, då var jag livrädd för att ha dragit av nåt korsband eller liknande.

Nämen, nu när jag läser igenom detta så känns det rätt dystert här. Så illa är det inte. Men det är lite grått i vardagen just nu. Jag längtar faktiskt till våren.

Snön faller

I år är det verkligen vinter här nere. Kanske inte massvis med snö, men just nu är det ändå full fart på vintern.
Klubbens skidspår fick en halvmeter tjock bädd med konstsnö så där har det varit full fart minst en månad nu. Några ledare har köpt in massor med ny fin utrustning och kört igång ungdomsträning, så barnen åker upp dit och har träningar två gånger i veckan. Guld.
På sjöarna och havet ligger isen och Friluftsfrämjandet har turer lite titt som tätt.
Själv, ja själv kan jag inte göra nåt utav det  denna säsongen, på grund av knät.
Jäklars.
Jag kör vattengympa och gym. Det är bra, men hur kul är det att se all denna snön och isen. Förgäves känns det som.
Ja jag vet, bryta ihop och komma igen och vara tacksam för det jag KAN göra istället för att stirra på det som jag INTE kan.
Jag är tacksam, tro inget annat. Jag vet att röntgen inte visade nåt allvarligt fel och att de bakslag jag har i träningen förmodligen inte beror på några skador på mjukdelarna, utan på att jag gjort nåt jag inte borde än.
Men ändå.
Konditionsträningen är svår att få till. Promenader funkar inte, och inte skidor och skridskor som sagt. Motionscykel klarar jag bara små stunder, så ingen direkt konditionsträning där heller. Vattenlöpning funkar likadant. Knät klarar inte den mängden som behövs för att ge mig konditionsträning.

Jaja, snön faller i alla fall. Det är åtminstone vackert.

söndag 18 februari 2018

De små rackarna

Insåg att jag publicerade fel bild i förra inlägget.
Här har vi de små rackarna. De där brädorna som inte slutade innan väggen, utan som sitter fast inne i väggen.
Onödigt.

Riva, rev, riva lite till

Hur böjer man order riva, när vi pratar renovera gammalt hus?
Jo, precis som i rubriken: riva, rev, riva lite till.
När man tror man rivit färdigt hittar man alltid nåt som gör att man måste riva lite till.
Den här sommarstugan är byggd 1980, det tackar vi för. Vårt första hus var byggt på sena 30-talet och vårt nuvarande byggdes 1920, så sommarstugan känns ju nästan nybyggt. Allt är original. Det trodde vi kanske i vår enfald skulle innebära färre intressanta överraskningar. Icke.
Idag rev Silverräven de brädor som hållt isoleringen på plats (egentligen onödiga, men de satt där).  Då visar de sig att de går in innanför gipset på sidorna och gör att vi även måste riva gipset på kortsidorna. Synd bara att vi tänkt undvika det. Synd också att jag la en ansenlig tid på att ta ner tapeterna där. Hade vi vetat att gipset var tvunget att tas ner hade jag ju sluppit tapetnerdragningen. Suck. Jaja.
Så är det. Detta är tredje huset vi renoverar. Vi börjar bli luttrade. Vi svär en ramsa och tar nya tag.

lördag 10 februari 2018

Knäläget

Hur är det med mitt knä då?
Jo, vars.

Inga kryckor, men haltar fortfarande lite om jag försöker gå fort eller med normal steglängd.
Hade ett möte med sjukgymnasten idag, efter två veckors rehabövningar. Övningar som jag väl inte kom igång att göra på stört, men senaste tio dagarna har jag faktiskt varit riktigt duktig. Det hade lönat sig, jag fick tummen upp av henne. Gött.
Det är ju lite instabilt, men jag fick klartecken på knäböj utan extra belastning, på rygglyft, på Draken, på motionscykel, crosstrainer och lite annat.
Det är inte bra alltså, men så jäkla mycket bättre!

Jag jobbar på.

fredag 9 februari 2018

På byggfronten intet nytt

Silverräven drog till Danmark på kurs. Räcket är halvt monterat, så vårt Blocket-fynd (ett bord med Perstorpsplatta) får tjäna som trappräcke. Det har det säkert inget emot, det har ju liksom inget att göra fram tills dess att köket blir klart i Gullan. Ja, och köket i Gullan, det är ännu så länge inte ens färdigplanerat.  Skickade lite mått till syrran för att då hjälp, då min köksfantasi gått lite i stå.



Så, det var väl en bra sammanfattning av läget här. Renovering hemma står still  och i sommarstugan händer det varken nåt på ritningsnivå eller rent konkret.
Ingen klagan, bara ett konstaterande. Så har vi det ofta, så det stressar mig inte så mycket.
Nästa veckan däremot (eller kanske redan till helgen), då kommer det jobbas i Gullan. Trappräcket här hemma, tja om vi har lite lust så kanske. Annars står det ju rätt bra där, det där bordet. Och va fasen, vi hade det provisoriskt rivet i några år, så en vecka eller två med en annan provisorisk lösning funkar väl.

lördag 3 februari 2018

Plötsligt händer det

För några år sen byggde  vi om trappan i vårt hus. Den var öppen från början men vi satte igen den för att få ett litet förråd under.
Trappräcket på övervåningen kapades till viss del och snickrades ihop lite provisoriskt, med tanken att snarast köpa ett nytt.
Snarast... Jo, tjena.
Först kunde vi inte bestämma oss. Sen kunde vi inte bestämma oss. Sen åkte vi till diverse affärer och tittade på lite räcken, men kunde inte bestämma oss.
Till slut hade vi bestämt oss, trodde vi, och körde till Bauhaus i Kalmar för att handla delarna.  De hade inte allt vi skulle ha hemma och dessutom så ångrade vi oss och visste till slut inte ens om vi ville ha det som de ändå inte hade hemma.
Vi la ner projektet.
I höstas ledsnade vi på det provisoriska (alltså några av delarna satt ju knappt fast) och sa att nu jäklar ska det ske. Dessutom hade de rabatt på trappräcken.
Vi slog till. Efter att i flera år ratat standardräcket, så insåg vi att vi måste släppa kraven lite och bara göra istället. Köp för fan nu och sätt dit, annars blir det liksom aldrig av.
Vi körde till Kalmar och handlade. Äntligen.

Sen lade vi delarna i hallen där uppe och ja, där blev de ju liggande. Länge. Vi skaffade ju ett litet hus till att lägga tiden på.
Idag, idag minsann! Det är på G, as we speak! Silverräven sliter sitt hår och snickrar där uppe. Det är inte bara att snickra ihop, trots att det är ett standardräcke. Ett gammalt hus kräver ju sina speciallösningar. Det är inte rakt nånstans. Ja, ni vet säkert. Jag bistår som diskussionspartner och kommer med glada (och ibland arga) tillrop och sånt där. Ska alldeles strax servera lite julmust, det brukar hjälpa mot hår-sliteri.

Men fasen alltså, plötsligt händer det!

Bye, bye, provisorium!

onsdag 31 januari 2018

Bilburen

Igår kväll körde jag bil igen efter knäskadan. Ja, jag körde även i förgår, men då kändes det inte OK.
Det är fortfarande lite meckigt att kliva i och ur. Det går bra på passargerarsidan, men då behöver jag inte belasta knät.
Nåväl, ingen stor händelse egentligen, men så himla gött att själv kunna ta sig nånstans.
Kollektivtrafik i all ära, det har fungerat bra i kombination med snäll syster och make som hämtat och lämnat mig när inte bussarna har passat. Jag har fått bra koll på lokalbussarna och hållplatserna i stan där jag jobbar.

Idag var jag ledig och hade varken gymtid eller lunchdate, så jag körde ut till Gullan, sommarstugan.
Packade med en kaffetermos, lite tidningar att slå in porslin med och ett glatt humör. Det hade varit bra med en stugnyckel också insåg jag när jag kom fram. Tur att det finns en extra på säkert ställe.

Tidningspappret tog slut efter en stund så jag fick knata över till grannen (och förra ägaren) och fråga om han hade. Vilken tur att han var där och renoverade lite. Fick ett gäng tidningar och även en fåtölj! Han lämnade kvar en hel del möbler i stugan och i samlingen var där en väldigt fin skinnfåtölj. Så glad jag var när vi upptäckte att han lämnat just den. På visningen såg jag den och tänkte att om vi har tur kan vi kanske få köpa lite av möblerna.
Idag frågade han om vi ville ha en till, likadan! Han hade en som han inte använde, som stod i förrådet. Gissa om vi ville?