onsdagen den 16:e april 2014

Inte riktigt vad jag väntat mig

Om man tar sig upp för ett högt berg, är kanske inte en liten minisjö med en ö det man väntar sig att finna.
Helt lagom stor för en liten söt grupp med Strövarbarn.
Fika högst uppe på berget smakar fantastiskt gott, trots att det haglar ner i kaffekoppen.

tisdagen den 15:e april 2014

Å sen sist då?

Tja, jag har passat på att fylla år!
Firades med uppvaktning i sängen, brunch, orienteringstävling, fiskrestaurang, konditorikakor, blåbärslikör och mycket gott sällskap.
En helt perfekt födelsedag, med undantaget att mina föräldrar inte var med (men det tar vi igen en annan dag).

fredagen den 11:e april 2014

Två premiärer!

I veckan har jag lärt mig två nya program.
På jobbet har jag tagit mina första stapplande steg i InDesign. Just nu försöker jag skapa mig ett dokument med masterpages och formatmallar (vad fasen det nu heter på engelska). Tanken är att skapa mig en mall som vi kan använda ute hos kund som ger oss fria händer att skapa själva.
Det går sakta men säkert. Inte särskilt svårt, kan man Word, Powerpoint och Illustrator har man ju mycket vunnet. Mest bara att lära sig var man hittar funktionerna. (Den här kaxigheten får jag säkert äta upp senare...)

Hemma på fritiden har jag i veckan lagt mina första orienteringsbanor i OCAD. När vi la banor som examination för banläggarkortet, använde vi oss av ett gratisprogram som heter Purple Pen.
I OCAD är det både lätt och svårt. En del saker är så obegripligt ologiskt att man baxnar (och svär).
Fick till och med ta hjälp av klubbens inofficiella supportkille för att komma vidare. Han kom hit, kollade i en minut och konstaterade att jag missat att aktivera en knapp som inte ens i min vildaste fantasi skulle behöva vara inblandad i det jag skulle göra. Nåväl, fyra banor blev det till slut.

Kul att lära sig  nya saker!

torsdagen den 10:e april 2014

Dagens

Idag ska den här nötas in.

måndagen den 7:e april 2014

Gräv, gräv

Gräver i trädgården. Ena rabatten vid bilplatsen behöver lite mkt kärlek. Har grävt bort alla taggiga nyponbuskar, gräs, ogräs och stora gatstenar som gömts i jorden. Har även räddat små sorgliga Flox-plantor.
Eftersom ryggen inte är min starkaste del på kroppen, blir det små korta grävpass.
Nu är grävandet klart, nu ska jag bara luka, bygga på stödmuren med stora stenblock, sätta fler kantsten, dela ormbunkar och sätta samt köpa Funchia och sätta mellan ormbunkarna. Bara...

Nåväl, förr eller senare blir det klart.

I övrigt: tja, gissa. Orientering, orientering och sen lite orientering till.

fredagen den 4:e april 2014

Och bilen går bra?

Nä, det gör den inte.
Jo, den går bra, men rutan...
I morse var det blött på rutan så Silverräven tog till generalknepet - dra ner rutan och sen upp igen.
Dra ner gick ju bra, sen sa det krask. Rutan fastnade i neddraget läge.
Jahapp.
Så oerhört opraktiskt. Och säkert sketadyrt att laga.
Tur det är fint cykelväder idag.

onsdagen den 2:e april 2014

Snickrat lite

Har kommit in i ett bra stim. Fixarstimmet.
Idag tog jag tag i en surdeg till, utrymmet under tvätthon i tvättstugan. Sen tvättstugan blev klar för snart två år sen, så har vi funderat och funderat på hur det ska se ut därunder på bästa sätt. Det är 96cm brett, så inga standardgrejor har funkat. Dessutom blev vi kattägare och då uppstod dessutom behovet av en kattlåda nånstans.

I några veckor har jag gått och fnulat på en mycket enkel lösning, som skulle kunna möjliggöra att ha kattlåda, hinkar och framför allt orienteringsryggsäckarna där under. Just ryggsäckarna har stört mig en hel del senaste tiden. När vi byggde ut huset med en tvättstuga och en ny stor hall, tänkte vi verkligen på ALLT, innan vi kom till skott.
Vad vi inte visste då, var att vi skulle börja orientera. Helt plötsligt har vi helt andra behov. Fyra garderober förslår inte långt när man ska härbärgera 3-4 stora stolsryggsäckar. Vi hade behövt en liten klädkammare! Too late, Nipe, too late.
Som sagt, har fnulat på en cheap-and-dirtylösning ett tag och exakt hur fnissig tror ni jag blev när det visade sig att Silverräven fnulat på exakt samma idé. Han dryftade detta i helgen som sen drog han till Paris på tjänsteresa. Kvar blev lilla frun med ett obändligt behov av att få detta fixat. Verkligen ingen avancerad lösning, men väl fungerande! (att vi inte tänkt på det tidigare? varför gör vi det så svårt för oss hela tiden?)



Så himla nöjd blev jag nu! Nu har vi en ryggsäcksplats under tvätthon, även om jag fick kompromissa med att lägga ryggsäckarna ner (och knö in...)
Mest nöjd är jag nog ändå med att jag faktiskt snickrade själv. Jag kan ju -  bara jag vill och orkar tänka till.
Kanske inte så proffsigt som om Silverräven (perfektionisten när det gäller snickrande) hade gjort det, men va fasen, det är ju bara under tvätthon. Dessutom ska där hänga ett draperi framför.
Det där draperiet blir kvällens pyssel. Nu ska jag ut och fortsätta gräva i trädgården.

tisdagen den 1:e april 2014

Ny vana

Nya frukostvanan som är som en drog:

En näve spenat
1/2 avocado
lite citronsaft
2 dl äppelmust (eller två äpplen i råsaftscentrifugen)

Mixa ihop och njut!

lördagen den 29:e mars 2014

På't igen

Nu är ju släpet fullt igen.  Två fulla släp och ca halva trädgården är rensad på pinnar.

Men vilket väder! Gick ut i trädgården vid halv nio i bara linne och det var inte ens kyligt.

Ikväll arrangerar vi en stor orienteringsstafett nere i stadsparken, så kvällen och delar av natten kommer tillbringas sittandes i en husvagn - ska läsa av deltagarnas tider.
Så nu är det hög tid att gå ut i solskenet och njuta! (läs tömma släpet)

torsdagen den 27:e mars 2014

Tadaa!

Äsch då, det var ju hur lätt som helst! Varför oroade jag mig?
Att få av alla pinnar och löv däremot - var ett gym-pass.

Fattar mod

Släpet är som sagt fullt. Bilen med dragkrok återbördad och dessutom ihopkopplad med släpet.
Bara att köra till tippen och lasta av alla pinnar och löv.
Bara....
Jag kör med släp kanske två gånger om året, om ens det.
Inte riktig min grej alltså.
Fånigt och korkat egentligen. Jag borde öva, öva och öva lite till så att jag slipper ha den här nybörjarkänslan varje gång. Men övar jag? Nej, jag stoppar huvudet i sanden och låtsas att vi inte har nåt släp.

Silverräven tycker att jag borde ta E-körkort, så jag får köra bil med tungt släp. Husvagnen går som tungt släp och just nu är det bara han som får köra. Det är ju inte så praktiskt egentligen, i synnerhet inte om man åker på långa semestrar, som vi gärna gör. Tänk om Silverräven stukar foten eller nåt annat när vi är i Danmark? Då får vi problem.
Men ta det där körkortet, oj oj oj, vad läskigt (och dyrt) det känns!
Fast om jag aldrig försöker, ja då vet jag inte om jag kan, eller hur?

Men, det är ett senare bekymmer. Nu ska släpet tömmas på tippen och jag fattar mod.
Tittar ut genom fönstret och inser att det regnar.
Slipper jag då?

onsdagen den 26:e mars 2014

Plockepinn

Nån har lekt plockepinn i min trädgård, men lämnat alla pinnarna kvar.
Vilket ofog.

Jag har fyllt släpet med det som låg i ena hörnan ( en tiondel kanske).
Släpet är således fullt och måste tömmas.
Maken har tagit bilen med dragkrok.
Vilket ofog.

fredagen den 21:e mars 2014

Oh, oh, orientering - del 15

Skogen by night

Alltså det här med nattorientering... det är nåt visst med det. Kan inte riktigt förklara känner jag, men det är som en hatkärlek, fast mer kärlek.
Det är mörkt, ofta kallt, ensamt, lite läskigt och skitjobbigt. Men det är samtidigt naturupplevelse i kubik. Orientering i sig är ofta ett helt brutalt möte mellan människa och natur, men när det är natt så blir detta möte ännu mer brutalt. Lampskenet skapar en liten miniverklighet där allt förstärks, alla dofter, alla intryck, alla känslor - såväl negativa som positiva.
När jag springer nattorientering har jag alla sinnen på helspänn och jag registrerar allt som händer runt omkring, så minsta gren som knäcks märker jag. Alla känslor tumlar fritt om vartannat, från rädsla till djupaste lycka, från ilska till glädje.

Sen är nattorientering vackert att titta på. Lampor som dansar fram genom den mörka natten är nästan hypnotiserande vackert. För några veckor sen sprang jag en tävling i Vilshärad utanför Halmstad, i skogen och på stranden där jag badade som barn.
Efter målgång satt vi på en restaurang vid stranden och såg ut över den mörka stranden och havet. En efter en kom lampsken upp över kanten på sanddynen och närmade sig oss längs med stranden. Svart natt som fylldes av små ljuspunkter som i olika takt kom närmare och närmare. En helt underbar syn.

torsdagen den 20:e mars 2014

Busy, busy

Ledig idag. Barnen i skolan.
Det är en märklig känsla faktiskt. Det känns som om man har all tid i världen helt plötsligt.
Dags för lite surdegar med andra ord.
Just nu är det mycket orienteringsrelaterat på att-göra-listan. Sen årsskiftet är jag mer än lovligt insyltad i klubbens verksamhet. Jag är nybliven styrelseledamot, är med i tävling- och träningskommittén och dessutom sammankallande i en speciell tävlingssatsning. Mycket pappersarbete blir det just nu, eftersom mycket ligger på planeringsstadiet än så länge.
Så busy, busy idag.
Men jag klagar inte, det är alldeles av fri vilja och hur roligt som helst!

onsdagen den 19:e mars 2014

Premiär hos mig!

Nyårslöftet i år är att testa det där jag tänkt testa men aldrig gjort.
Eller rättare sagt, våga testa lite nytt.
Det kan vara vad som helst, men mest tänkte jag nog i köket. Det finns så mycket som jag aldrig lagat. Relativt enkla saker, som Mormors revbensspjäll, kroppkakor och dillkött till exempel. Man lär sig några recept och sen håller man sig till dessa. Dags för lite nytänk alltså!

Idag köpte jag hel makrill. Makrill för mig,  det ligger i en liten konservburk med tomat runt sig eller så köper man den filead och rökt.
Nu köpte jag hel och damen i fiskaffären sa till mig att panera och helsteka.
Glömde kolla på firrarna, så det var en liten överraskning att de inte var rensade... Hm, som tur är så har jag ju däremot rensat sill innan så det var ju inga större problem. Ska dock erkännas att jag ringde pappa och kollade så jag rensade tillräckligt mycket.
Paneringen glömde jag självklart, men de ser ganska goda ut ändå. Snart har de stekt färdigt och vi väl hoppas att det blir ätbart.

Update: Jodå, båda barnen bedömde det som superdupergott och jag blev utnämnd till bästa kocken. Så det får väl anses som godkänt, eller?

tisdagen den 18:e mars 2014

Surdegar

Läste i Vi i Villa om surdegar. Inte de där som blir gott bröd utan de där som aldrig blir gjorda.
De där listerna  som aldrig kommer upp, eller den där tentan som år ut och år in ligger kvar på Att-göra-listan.
Har ni såna?
Ja, tänkte väl det. Tror nog att alla har surdegar. Jag är självklart inget undantag.
Just nu har jag lite stiltje på jobbet. Så med andra ord har jag just nu lite tid till att bearbeta surdegarna. Hm... men det måste ju finnas ork och lust också. Ork finnes, men lust... jag jobbar på det.
Alldeles strax ska jag bege mig på en liten fixarrunda och i alla fall fixa fram material till några av projekten.
Köpa fix och fog till de där kakelplattorna som ska upp i badrummet.
Köpa jord för att plantera om blommorna.
Gå in på banken och flytta några aktier som min gamla arbetsgivare inte längre vill hysa åt mig ( det är ju trots allt 1,5 år sen jag slutade).

Vidare ska jag så snart lusten infinner sig, installera InDesign på jobbdatorn och lära mig det. Installera OCAD på min hemdator så jag kan lägga de där orienteringsbanorna som jag planerat länge nu. Skriva ett gäng med protokoll som jag ligger efter med.

Listan är lång.

Bäst att gå och fika lite först.
En surdegsmacka kanske?

fredagen den 14:e mars 2014

Om att gå "all-in"

I morgon kommer lite släkt hit (ingift) som ska fira att Silverräven blev 40 i januari.
Vi orkade inte tänka ut mat, så det fick bli catering. Nej, det hör verkligen inte till vanligheterna hos oss, vi är ju snålänningar båda två. Men maken har varit på tjänsteresa hela veckan och jag är inte känd som nån som gärna står i köket i evigheter så... Vi fick tips på en cateringfirma i stan som kör ekologiskt och närproducerat i så stor utsträckning som möjligt så det ska vi testa imorgon.
Ska bli spännande.

Efterrätten däremot ska vi fixa själva. Och städningen. Och disken. Och värdinneskapet och allt det där runt omkring.

Hm, vad ska man bjuda på för efterrätt tänkte Nipe och la pannan i djupa veck och tillbad Google.
Det finns ju så mycket gott! Hur ska jag kunna välja, tänkte jag.
Så jag valde inte alls. Jag gick istället all-in på efterrätterna.
Tog första 6 bästa recepten jag såg som såg goda ut, skrev en inköpslista och började stöka i köket.
Nu är jag klar med 4 av 6, pust.
Det blir små små yttepytteportioner av allt, med tanke om att göra en efterrättsbuffé där man får välja fritt och dessutom kunna ta två av det man tycker bäst om.
Många små snapsglas att fylla med gottigheter.

Vad sägs om:
Chokladmousse med mintsmak
Äpple och kanelpannacotta
Cheesecake med nutellamousse och lakritstopping
Blåbärscheesecake
Lakritssnittar
Karamelliserade päron med vaniljkräm

Har inte provat nåt av recepten innan, så gästerna blir mina försökskaniner.
Erkänner dock att jag smakat lite i skålarna och det verkar lovande.

torsdagen den 13:e mars 2014

Dålig kombo

Stor trädgård, vårkänslor och ryggont tillsammans är ingen bra kombination. För att förtydliga det hela, ryggontet kommer från dålig stretching och för mycket kontorsstol - inte av trädgårdsarbetet. Har inte kommit till trädgårdsarbetet än. Det är typiskt o-bra att ryggen strular redan innan vårbruket kommit igång.
Jag ser alla höststormarnas lämningar på marken i form av pinnar. Jag ser alla löven som virvlat ner i källartrappan och som måste upp. Jag ser alla nersågade träd som med tiden ska bli ved. Jag ser allt det där och ryggen säger bara: låt bli.
Stretcha lite kanske?

onsdagen den 12:e mars 2014

10 veckor av 52, eller nåt

Har inte ätit godis sen nyår, det ni!
Dealen mellan mig och Skruttafis är att vi ska skippa godis i ett år. Belöningen (förutom minskat sockerintag) är en weekend tillsammans på nån rolig ort.
Insåg just att vi klarat av 20% redan!

Klarat av och klarat av, det är faktiskt ingen uppoffring. Nån enstaka gång har jag varit godissugen, men inte alls i den utsträckningen jag trodde innan.
Så det där med 52 veckor känns inte som nåt absolut. Jag ser det mer som "åtminstone 52 veckor".
Fast vem vet, bara för att jag kaxar mig nu och säger att det är easypeasy, så kanske jag vid midsommar får värsta begäret?
Tur då att vi är två personer i det här.

Slit i skogen

Lördagens slit i skogen ser ut som här:




































Det var nog den värsta terrängen jag någonsin sprungit faktiskt. Letar i minnet efter nåt värre men nej. Det var backigt och det var blött, men det var inte det som var det jobbiga. Nej, det var all denna skog som var på fel håll, som låg ner. Det var rester efter röjning, det var stormfällor från både detta året och från förra och förrförra och sen f-n vet när. Det var bara från  två sista kontrollerna och in i mål som det var löpbart.
Nu ska jag säga till banläggarens försvar att jag kom till tävlingen rejält sliten i kroppen och med framförallt väldigt ont i skenbenet/sidan av vaden, så jag var ju inte på topp heller.
Men fy vilken bana. Mellan kontroll 12 och 13 var jag så trött att jag fick stanna flera gånger i uppförsbacken och pusta. Dessutom orkade inte hjärnan tänka så jag tog ju både ett dumt vägval och irrade bort mig in i träsket på slutet.
Nåväl, det var ändå en trevlig tävling och det är alltid gott att vara ute i skogen en timme. Vi njöt i vårsolen och orienteringsburgaren satt som en smäck efter loppet.