söndag 22 oktober 2017

Ljuvliga jobbiga skog!

I dag var vi i Olofström på orienteringstävling. Regnet öste ner och hade så gjort sen nån gång på natten (tror jag, eller ännu längre). Det var kallt, blött och allmänt jäkligt.
Äh, jag tar nog en öppenbana, tänkte jag och kom på bättre tankar när jag insåg att jag inte hade några linser i ögonen. Glasögon och regn i kombination med kartläsning är inte så lyckat.
Sen hittade jag ett par gamla linser i väskan.
Äh, jag petar väl in dom och tar en öppenbana, tänkte jag och kom på bättre tankar när jag insåg att linserna var väldigt gamla och inte alls passade mitt synfel längre. Gamla linser och regn i kombination med kartläsning är inte heller så lyckat.

Döm om min förvåning när jag ändå kommer på mig själv med att gå till sekretariatet och köpa mig en öppenbana. I synnerhet eftersom jag hade problem att se på provkartan...

Men vilken höjdare det blev! Alldeles jätteblött var det. Underifrån, från mitten uppifrån. Allt man tog i eller stod i var blött och regnet strilade hela tiden.
Det faktumet att jag var blöt utifrån och ända in, från topp till tå, kunde inte ta bort upplevelsen av skogen. Så grön. Så gul. Så orange. Så inihelvete vacker, och bitvis så inihelvete stenig med om jag ska vara ärlig. Men ändå. Blekingsk skog komplett med de stora stenarna, det är svårtslaget ibland.

Väl i mål blev vi varse om att det hade gått lite för fort i morse när vi packade väskorna. Handdukar? Nej. Torr bH? Nej. Torra sockar? Nej.  Äh, skit samma. Det fanns varmt kaffe i termosen och bilvärmen fungerade alldeles utmärkt.

lördag 14 oktober 2017

Kanske inte paddling direkt

Hade planer på att paddla idag. Tidplanen för det gick om intet, due to a rullskidetävling för dottern. Eller, stressen när vi skulle köra dit gjorde att tiden för att lägga upp brädor på biltaket blev för knapp.
Det blev en skogsrunda med Pillerill istället. Inte fy skam det heller. Det var nog på O-ringen jag cyklade senast så benen och flåset undrade vad jag sysslade med.
Fyrtio minuter fick vi ihop och efter det lyckades jag faktiskt få tummen ur för lite rehabövningar för ryggen.
Trevlig helg på er!

fredag 6 oktober 2017

Tragglar på

Tredje besöket på gymmet i förgår och nu är inte känslan riktigt likadan. Känner mig inte överkörd längre, utan mer att kroppen lite vant sig vid vad jag håller på med.

I övrigt tragglar jag på. Har fått ett nytt projekt på jobbet, men kommer snart ha lite uppehåll där och gå tillbaka till mitt gamla som nu är i slutfasen med rättningar och sånt. Det blir säkert skoj (eller hur...) men det ska bli skönt att få ta det här jäkla projektet i hamn.

Annars då? Tja, vi fick ju byta torktumlare i somras för att katten kissat i den gamla. Dagen innan firandet av Skruttafisans konfa, gick diskmaskinen sönder.
Idag kommer jag hem och hör Silverräven frusta till och svära ute i köket. Då har kökskranen gått av och han fick en rejäl dusch i ansiktet samtidigt som han fick halva kranen i handen. Alltså, den synen! Hysteriskt roligt.  Inte lika skoj att kranen gick sönder, den var bara 6 år gammal. Vi hittade en reservdelslista på nätet och har vi tur går det att bara byta en reservdel för en hundring. Under tiden sköljer vi grönsakerna under kranen i tvättstugan.

torsdag 28 september 2017

Att så lite kan vara så jobbigt

Jag har gått och blivit med sjukgymnast, ser ni. Efter att ha gått till olika naprapater och kiropraktorer och annat löst folk med min rygg, hamnade jag till slut på Landstingets rehabiliteringsgrupp. Där träffade jag en underbar människa, som tagit sig an mig. Skillnaden mellan vad hon gör och förespråkar är ju hårfin mot vad de andra jag varit hos har sagt och gjort, men likväl är det en gigantisk skillnad. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är utan det är nog summan av många småsaker. Strunt samma, just nu fokuserar jag på att det faktiskt går riktigt bra detta. Ryggen är verkligen inte bra, men den är i alla fall lite bättre och det känns som om det går åt rätt håll. Men den blev inte dålig över en natt och kommer inte bli bra över en natt heller. Små steg i rätt riktning.

Eftersom jag totalt inte alls klarar att göra mina övningar hemma själv, så går jag nu varje onsdag till deras gym. Ja, alltså, jag har varit där två gånger nu, men planen är året ut, till att börja med.

Programmet är inte svårt, verkligen inte tungt, men jobbigt ändå.
Inga stora muskelgrupper som jobbar, utan allt annat. Jag har typ 2-4kg belastning, om jag har nån överhuvudtaget. Men tänkt att nåt så litet och fjuttigt i efterhand kan kännas så jobbigt.

Idag har jag känt mig helt överkörd. Jag har liksom ont i hela kroppen (mest runt bålen och höfterna) men ändå inte. Sopslut i alla fall. Kollegorna förslog en restaurang nån kilometer bort från jobbet och på allvar funderade jag på att ta bilen dit. Men nej, där gick min gräns, så vi knatade sakta dit. Aldrig har väl den promenaden känts så lång och jobbig. Jisses.
På vägen tillbaka lite bättre, men jag misstänker att mina kollegor tyckte jag gick toksakta.

Efter jobbet ville jag inget hellre än att ligga i soffan, men tvingade ut mig att promenera lite till.
Åkte med Silverräven och Skruttafis till kvällens orienteringsträning och sen gick jag hem därifrån. Lite oklart hur långt, men jag gissade på ca 4 km. Helt rätt visade gps-klockan. Nöjd med den insatsen, med tanke på hur trött och manglad jag känt mig.

Imorgon ska jag försöka mig på att göra några av övningarna hemma.

onsdag 20 september 2017

Bland älgalöss och mossa

Två timmar var vi ute idag och plockade svamp. En påse full med gula kantareller plockade jag, medan Skruttafis tog hand om trattisarna. Även hon fyllde en påse (kompostpåse), men trattisarna tog ju inte direkt slut i skogen. Lite som att plocka blåbär ett bra år, man får tvinga sig själv att sluta plocka till slut.
Men rensa - hur tråkigt? Jättetråkigt!

Älglöss hittade vi inte, men de hittade oss. Illvilliga djur och helt omöjliga att få tag på. Tvi.

Men två timmar i skogen på en ledig dag, det var väl investerad tid. Gott att gå runt på grön mossa. Gott både för kropp och själ.

tisdag 5 september 2017

Å sen då?

Våra sup-brädor har verkligen jobbat i sommar. Jisses, vilken fullträff att köpa dom!
Min rygg tackar mig och mitt sinne tackar mig och jag, jag tackar mina sponsorer med hjärtat alldeles fullt av tacksamhet och kärlek.  Sponsorer i det här fallet är inga mindre än min familj, mina föräldrar, min syster med familj och the Nipe-family ( alltså jag själv, Silverräven och kidsen). Två brädor - vilken ypperligt smart idé. Bring a kid, bring a husband, or bring a friend. Härliga stunder på vattnet med fint sällskap varje gång, konceptet är ju lysande!

Nu ikväll var jag ute på runda nummer 21 för denna säsongen. Det är fler gånger än jag hade hoppats på när vi la i dom i vattnet första gången i juni.
Första turen







 
Men nu då? Nu börjar det bli svårare. Solen går ner allt tidigare och snart kan vi bara paddla på helgerna. Vädret och inte minst vattnet börjar bli, låt mig säga, lite mindre tilltalande.
Våtdräkt? Kan det vara nåt?

lördag 2 september 2017

Ute ur bubblan

Denna veckan har verkligen varit i överkant. Det har varit saker bokade varje kväll som inte bara tagit tid, utan i vissa fall även en hel den hjärnkapacitet. Jaja, det har varit av egenvald karaktär.
Sen jobbet... ja på jobbet hade vi igår manusstopp inför en stor leverans veckan som kommer.
Det har verkligen varit att bara plöja ner i papprena och köra rakt in i kaklet. Vi är inte färdiga, men fasen så himla mkt mer vi levererar till denna uppskjutna deadline än vad vi hade gjort om vi följt urspungsplanen. Nu ska vi nästa vecka kontrollera att allt blir som det ska, att alla dokument verkligen kommer iväg till kund. Men. Jag har kommit ut ur bubblan, for now. Igår när jag körde hem, drog jag en rejäl lättnandes suck och sen drog jag till havs.
Skruttafis och jag körde ner till ett litet fiskeläge och la i brädorna. Klart vatten, platt vatten och alldeles ljuvligt väder.
Vi paddlade runt en lång stund och på vägen ut rundade vi en ö, där några förberedde en fest. Fredagsstämningen var på topp både hos dom och hos oss, bara på lite olika sätt.
På vägen tillbaka paddlade vi tillbaka under den lilla bron som ledde till ön. Nej, vi paddlade inte, vi låg på brädorna och drog oss försiktigt fram med hjälp av stenarna vid sidan av öppningen, så låg var bron.

Efter kom Skruttafis lite på efterkälken och när jag vänder mig om, står hon på knä på brädan och gör  nåt i vattnet.
- Vad gör du?
- Jag klappar maneten!
 Oooookej...

Idag har vi varit på orienteringstävling. Det gick väl lite sisådär för barnen som sprang. Jag gick en promenad i skogen istället och fick tillbringa två pauser under en sten och en stor gran, för att undkomma regnet som helt utan förvarning kom.

Efter tävlingen körde vi och spanade på en tomt med sjöläge. Tomt är kanske fel ord, mark är bättre. För mycket blandskog, stenrösen och kupering för vår smak, även om det inte hade suttit fel med en rejäl tomtgräns mot en fin sjö. Nej, inget jag blev förälskad i alls.

Sen skulle vi bara slänga i Sup-brädorna och paddla lite och ta en fika, men vi hittade inget ställe där vi kunde få i dom. En nödlösning blev att testa en badsjö i en liten by 2 mil hemifrån istället. En liten men naggande god lanthandel råkade vi passera och här hittade vi fikabröd.
Och vilket badställe sen då?!  En helt otroligt fin liten sjö och en nyfixad strand med bryggor, hopptorn, grillplats, omklädningsrum, toaletter och lekplats! Så nära hemma  men helt okänt för oss. Jag hade fått ett tips av en kollega jag pratat paddling och cykling med vid kaffeautomaten och gissa om jag kommer tacka honom på måndag!
Ungefär mitt på paddelturen började åskan att mullra, så vi fick avbryta. Väl i land hade mullrandet avtagit, så vi badade istället. Helt klart godkänd vattentemperatur för att vara i september.

Nu, nu gör vi inte många knop resten av knällen.

lördag 26 augusti 2017

Tackar, tackar

Imorgon firar vi Skruttafisans konfirmation. Vi ska laga maten själva. Och tårtorna.
För att ha koll på allt som ska göras är det post-itlappar som gäller.

De till höger i bild är de som ska göras och de till vänster är klara. Japp, vi har lite att fixa med.
Men...
Om vi detaljstuderar lapparna lite så ser vi en högst ovälkommen lapp.

Ja, ni ser rätt. Det står Köpa diskmaskin.
Igår kväll sa vår gamla upp sig.
Timing is everything.

tisdag 22 augusti 2017

Virret och varret

Huvudet är som ett virrvarr just nu. Det är några veckor här i slutet av sommaren som alltid blir fullbokade. Helt ärligt har jag nog mest  mig själv att skylla. Jag VET ju att det tenderar att bli rätt fullt, men likt förbaskat tackar jag glatt ja till det mesta som poppar upp.

Denna veckan just, då är huvudet fullt av planering inför helgens kommande konfirmationsfirande, av en snar deadline på jobbet (alltså jag är uppenbarligen fast i projeket som liksom vägrar ta slut), av husvisningar (inställda pga tidsbrist), ideellt arbete på tävling i klubben, en isättning av en tandställning och en tripp till orienteringstävling. Ja och så går jag runt och tror att jag ska träna tre gånger också. Mon Dieu.
Nä, det blir ingen träning. En promenad idag får duga.
Vi har nästan löst hur vi ska få plats på konfafirandet. Google is a friend när det kommer till recept på mat och jag litar fullt på att åtminstone syrran kan låna ut lite porslin i helgen.

Jamen, vi hörs om några dagar eller så.

söndag 6 augusti 2017

Oh, the joy

Har jobbat en vecka. Oh, the joy.

Har försökt att boka roliga saker på kvällarna för att lindra ångesten. Det har fungerat rätt hyfsat faktiskt, men det har väl kanske inte haft nån positiv inverkan på antalet sovtimmar. Det är svårt att lägga sig i tid när man paddlar SUP i solnedgången, eller plockar svamp tills det är mörkt.
Nåja.

I övrigt är det fortfarande lite svårt att sätta sig här vid datorn. Det tar emot. Inte för att jag inte vill, utan för att annat pockar på. Men orden de samlar jag i huvudet och snart kommer de ut.
Stay tuned.

torsdag 27 juli 2017

Roar mig

Semestern sjunger på sista versen så snart är jag tillbaka på bloggen igen.

Men fram till dess en liten sneakpeak på vad jag gör just nu.  Cyklar och letar kontroller. Mycket nöje.

lördag 8 juli 2017

Mäktigt x 3

Jaja, jag vet kära bloggen, jag har totalt försummat dig ett tag nu.
Men, det är mycket nu. Semester vet du, det hinns inte med så mycket datortid då, tack och lov.

Jo, men vi har ju fått en konfirmationstjej i vår familj, den första att konfirmera sig faktiskt. Vi vuxna gick inte på konfa av olika anledningar, men hon var sugen. Hon har varit tre veckor på läger i Sälen. Tre veckor med konfaundervisning, orientering och fjällmiljö, vem tackar nej till det?
Vi tillbringade nästan en vecka i Dalarna i samband med själva konfirmationen i kyrkan och det var lite stressat men väldigt skoj, men mer om det en annan dag.

Igår, när vi kommit hem igen, hade vi en mäktig dag.
Mäktigt 1.
Sveriges orienteringslandslag tog en överlägsen seger i damstafetten. Mäktigt att leda från start till mål!

Mäktigt 2.
Pillerill och jag paddlade en timme på sup-brädorna nere i Järnavik, som ligger typ mitt i Blekinge. Här var det spegelblankt och vattnet var väldigt klart. Sikten var helt klart ner till flera meters djup och det var nästan så man fick svindel när man tittade ner i vattnet. Ett gäng pensionärer som satt på sin inglasade altan precis vid kanten till havet vinkade glatt och det var liksom bara allmänt trevlig stämning där nere vid campingen. En timme med sinnesro och glada miner och ett alldeles underbart kvällsljus.

Mäktigt 3.
När vi återsamlats med de två andra djupingarna som sprungit en runda, körde vi hemåt. Strax innan vi körde upp på E22an, stod där helt plötsligt ett gigantiskt djur på åkern. Kronhjort gissar vi? Nån gammal vis man i skogen som kommenterar här i bland kanske kan rätta mig om jag har fel?
Men vilka horn! Säkert 1 meter mellan hornspetsarna. Rädd var den inte heller. Tyvärr hade vi inte systemkameran med oss, så bilden blev inte så bra med mobilen. Mäktigt djur!

Ja, sen kan vi ju lägga in en liten slamkrypare som mäktigt 4, även om det bär emot. Men tyvärr var det en mäktig samling fästingar jag sen fick plocka bort från de där två löparna. Tjugotalet på dottern och 5-10 på maken. Äckeldjur.

tisdag 27 juni 2017

Och sen sist?

Det straffar sig att stressa för mycket och slarva med återhämtningen. När livet lugnade sig lite kom en förkylning som ett brev på posten. Bihålorna täpptes igen på en halvtimme och kroppen blev seg. Några dagars vila förra veckan men nu är jag på benen igen, även om de där bihålorna håller hårt på sitt innehåll. Förlåt för informationsgraden.

Men, i söndags när energin återvänt, sillen var nersköljd med snaps och trädgården kallade på mig, tog jag tag i en surdeg till. Ni kommer väl ihåg komposten? Bredvid den finns ett grindhål ut till en lekplats och en sidogata. Man kan köra in det hållet till oss, men det är inte rikigt en bilväg ända fram. Vi använder den ibland när nåt hindrar oss från att köra det vanliga hållet (typ nu snart när det ska grävas fiber). Två grindar i tryckimpregnerat. Två grindar varav i alla fall den ena har legat ner ett tag, eftersom den är helt upprutten. Virket till att göra en ny köptes förra året.

Nu är den på gång!  Ja, den ena då, eftersom vi bara har köpt virke till en. Hur vi tänkte där är en gåta, men det gör inte så mycket nu, jag tar en i taget i alla fall.
Ytterligare en sån där grej som inte alls tar lång tid när man  väl får tummen ur att sätta igång.

Så det är väl ungefär vad jag gjort sen sist. Ni då?

fredag 16 juni 2017

Ligger lite efter i år

Ni vet Maj-mania? När kalendern har betydligt fler aktiveteter än dagar. När en ligger steget efter allt och när en precis lyckats ta ett andetag över vattenytan, då påminner ett av barnen en om att det är grillkväll med klassen.
Jo, jag vet, ni vet EXAKT vad jag menar.

I år hade vi ingen Maj-mania. Vi kryssade rätt lugnt mellan rätt mycket aktiveteter, utan några större kantstötningar. Puh.

Men nu, juni! Hallå, vad hände?!
Äh, jag vet ju vad som hände. Livet.
Fast senaste veckan, intensivt och hela tiden med känslan av att jag ligger efter. Framför allt ligger jag efter med att:
1. Äta bra
2. Sova så mycket som jag borde
3. Återhämtning
4. Planering (hej McDonalds)

Det mesta orsakat av roliga och frivilliga saker. Sen har vi en minst sagt oplanerad resa över Atlanten för Silverräven, vilket ställde lite på ända. Jag skulle inte själv titta på 4 sommarstugor på 4 dagar, inklämt mellan en resa tur och retur till Sälen och en kattvaktshelg. Vi skulle delat den "bördan". Ja, ni hör ju, ilandsproblem de luxe.
Sälen förresten, en roadtrip med bästis A för att lämna två söta barn på konfaläger. I Sälen såg vi snö, snacka om kontrast mot Blekinge.  De där två barnen, de var rätt katiga när vi körde hemifrån, men när vi kom fram var de rätt spaka och tagna av stundens allvar, haha. Alla barn kände ju likadant, men efter rapporter på Messenger, verkar det vara hur roligt och avslappnat som helst nu efter några dagar. Skönt det, så mammahjärtat kan slappna av lite.

Imorgon ska jag köra över länsgränsen för en sommarstugevisning, lite Ikea och nåt annat som Pillerill får bestämma. Eventuellt ska jag ha ett släp med mig för att kunna köpa ett matbord via Blocket. På tal om att ligga efter menar jag...de där körlektionerna med släp skulle jag ha prioriterat i vintras känner jag nu.

fredag 9 juni 2017

Inte så tokigt

Hur mås det, kanske man undrar.
Jo, vars.
Den där jäkla nackspärren försvann  till slut, tack för det.
En klassisk överansträngning trodde sjukgymnasten.
En sån har jag skaffat mig sen sist, en sjukgymnasten alltså.
Hon verkar bra. Hon har vridit och vänt på ig och hummat och antecknat och sen konstaterat att jag behöver träning. Vi bygger inte Rom på en dag sa hon idag och gav mig två övningar att börja med. Vi snackar aktivera och väcka de där musklerna längst in. De där som inte jobbar som de ska.
Det blir bra, jag är grymt motiverad att få ordning på ryggen nu. 
Två SUP-brädor har vi skaffat med. De är perfekta för min träning just nu. Sakta och stilla så jag hinner aktivera bålen. Lite rotation men inte gör mycket så det gör ont och jag känner tydligt när jag bör sluta.
Ikväll paddlade vi i havet. Rätt beslut att köpa brädorna, helt rätt beslut!

onsdag 7 juni 2017

De sunkiga husvagnarnas parad

Det är den tiden på året nu här i Blekinge.
Försommaren.
Den kännetecknas bäst av De Sunkiga Husvagnarnas Parad ute på E22.
Idag i riktning västerut, på söndag den motsatta.
OK, den var kanske inte så sunkig, men bilden jag skulle tagit med funkade inte...

Vad sjutton pratar jag om, tänker ni. Vart ska alla dessa husvagnar ta vägen?

Sweden Rock i Norje. Det är dit de rullar. Ett blekingskt försommarfenomen.

Update: 21 år har jag bott här i landsänden. 21 år, men aldrig varit där. Kört förbi många gånger, men aldrig fått tummen ur att köpa biljett. Illa.

lördag 3 juni 2017

Se där!

Gissa vad jag har gjort ikväll?

Jodåsåatte.

#happy

lördag 20 maj 2017

What the heck happened?

Var tog jag vägen? What the heck  happened?  The neck happened.
Jag har fått ett nackspärr från helvetet. Minimalt med mobil och dator är ett måste just nu.
Återkommer när det blivit bättre.

torsdag 18 maj 2017

Typ så här

Jag ägnar kvällarna åt tre saker just nu känns det som i alla fall:  jobba över, äta och surfa efter SUP-brädor. 
Det sistnämnda är en utmaning, när man bor långt från ära och redbarhet. Närmaste butik med ett bra utbud ligger i Varberg. Där bor inte vi. Det tar väl 3.5 - 4 timmar att köra dit. Nu lutar det åt att med telefonsupport hitta rätt bräda och sen beställa på nätet. Ibland önskar jag att jag bodde närmare civilisationen.
Sen kommer jag på bättre tankar. En kväll med bleke på sjön i Blekinge är härligt folktom, även om man är i "staun".

onsdag 17 maj 2017

Nähäpp

Nämen se om man pratar om trollen så missat man målet eller hur var det. Skulle aldrig tagit upp det där med att blogga varje dag. Bara för det så missade jag. 
Men ni missade inget. Jag jobbar, bryter ihop och jobbar lite till. Vårt projekt har gått in i slutet av första fasen och det är inte roligt nånstans. Massor kvar att göra men inget underlag. Typ så.
Nackspärr har jag också. Det är opraktiskt minst sagt.