torsdag 2 juli 2015

Träningsmagi

Igår och idag var det orienteringstävlingar i Hällevik, på Listerlandet. Pa Lister som di säger.

Upploppet gick från stranden, in genom staket, in till utomhusbadet.
Igår tittade jag på min familj som sprang och tog DM-plaketter i sprintdistans - åh vad mammahjärtat svämmade över där!
Idag var det långdistans och jag tänkte gå en runda i alla fall.
Över 2 km att gå till start och hujedamig vad varmt det var! Ångrade mig lite där en stund.
Efter start var det uppför, upp på Stiby backe. Där hittar jag, tänkte jag, eftersom vi häckade där rätt mycket förra sommaren när vi hade husvagnen på eftersäsong i Hällevik. Vi plockade en abnorm mängd björnbär där bland annat.
Det hjälpte ju föga idag. Virrade lite i alla fall.
Men framför allt - jag joggade lite! Kunde bara inte låta bli, det var ju så tråkigt att gå fort.
Joggade kanske en tredjedel av sträckan och det gick riktigt bra faktiskt. Jag kommer säkert få fan för det i morgon, men den smällen får jag ta då. Nu är jag mest nöjd.

På vägen hem båda kvällarna har det varit helt underbart fint ute. Solnedgång och månuppgång på samma gång. Synd att systemkameran var hemma...


tisdag 30 juni 2015

Perfekt

Idag har det varit ingenjörsväder. Det är väder som lockar ut kontorsråttorna.
Just idag hade vi planerat att jobba ute i fält och se - det blev ju helt perfekt väder för det. Två enkilometerspromenader ut till kustbandet i strålande sol och tillbaka igen med lite skitgöra där emellan.
Första vändan hade kollegan jackan på sig, men kom till sina sinnes fulla bruk till den andra.
Ibland är det trevligt på jobbet.

söndag 28 juni 2015

Det kommer, det kommer

Den där utmaningen. Ett träningsinlägg om dagen i hela juni.
Jag halkar efter hela tiden. Det finns varken tid eller skrivlust just nu. Men skam den som ger sig, jag tar det helt sonika i min egen takt.
Så, det kommer, det kommer.

På träningssidan är det också ganska så skralt just nu. Den där ryggen som jag trodde var på bättringsvägen, den samarbetar inte med mig igen.
Jag är så lack på det så ni anar inte. Känner att den begränsar mig nåt enormt.
Min träning just nu består av promenader och stretching. Rehabövningar har jag, men är urusel på att få de gjorda. Så jag ska kanske inte skylla på ryggen egentligen. Det är väl mer latmasken som borde få sig en lavett.

torsdag 25 juni 2015

Närkontakt

Aha, det är så grenarna på det här lilla prydnadsträdet har försvunnit...
Herr och Fru Rådjur tar sig lite friheter i vår trädgård minsann.

De ger kanske bara igen för att vi skrämde ett rådjur ute i orienteringsskogen idag.

onsdag 24 juni 2015

Ett intervallpass

Backintervaller.
Det är ju för jäkla jobbigt, eller hur?
Nyttigt, men både jobbigt och trist.
 
Nöta backe upp och ner tills lungorna vill hoppa ut på utsidan. Våffå gö di på dette viset?

Eftersom jag drivs av upptäckarlusta och har svårt att följa ett träningsschema - är inte backintervaller så vanligt förekommande. Tyvärr, för de gånger då jag faktiskt kört backintervaller lite mer än sporadiskt, har det faktiskt hänt grejer! Det har ju hjälpt.

Jag kanske ske utmana mig själv att genomföra ett backintervallpass i veckan i september eller nåt?
 

tisdag 23 juni 2015

Efter träning...

... är jag HUNGRIG.
Jag kan äta hur mycket som helst, det finns liksom ingen hejd.
När vi är på orienteringstävling är det prio 1 efter målgång - att gå till Markan och köpa nåt att äta.
Det är nästan magiskt, att det som jag äter då, det försvinner ut i kroppen innan det hunnit landa i botten på magsäcken. Det känns så  i alla fall. Jag kan svepa en hamburgare, några kakor, en macka, lite medhavda morötter, en korv och är fortfarande hur hungrig som helst. Små ponnys som går bredvid och ser goda ut, ligger risigt till... Nädå, men nästan.

Så jag önskar att jag kunde skriva om mina stretchövningar för ryggen, om mina nöjdhetskänslor och annat som jag gör eller känner efter träningen, men icke. Här är det bara en abnorm drift efter mat just då.

En träningsform jag älskar

Eftersom jag är en nyfiken typ, älskar jag träning där jag samtidigt ser nåt nytt.
Att upptäcka nya stigar, skaffa sig en överblick över ett nytt område eller bara testa en runda från andra hållet...
När vi är på semester älskar jag att cykla omkring och inventera alla stigar och grusvägar. Jag gillar överblick. Nån psykoterapeut skulle säkert förknippa detta med nåt slags kontrollbehov och det stämmer säkert, men det är nog minst lika mycket förknippat med nyfikenheten. Tänk att vara på ett ställe och inte se sig omkring? Man kan ju missa hur många fina ställen som helst!

Det är förmodligen en av anledningarna till att jag älskar orientering.
Själva definitionen av sporten orientering är att hitta sin väg i obekant mark. Det har onekligen berikat mitt liv! Vi har sett så många härliga platser sen vi började för några år sen. Inte bara fin skog, utan alla andra ställen som det för med sig. Campingplatser, utflyktsmål, kulturmärken, restauranger - ja allt som man stöter på längs våra orienteringsresor.

Ikväll var vi ca en mil hemifrån och provsprang orienteringsbanor inför en tävling klubben anordnar i augusti. Där i närheten sprang jag en nattorientering för två och ett halvt år sen, men då var det snö.
Idag var det regn och grönt. Ett rikt stignät som gav löften om fina löpar- och cykelutflykter. Minsann såg det ut att kunna vara en hel del svamp här i höst.
En timme ute i okänd mark, helt underbart!

måndag 22 juni 2015

Smultron!

Vi måste prata lite om smultronen. Vilken himla fin uppfinning!
Nu börjar de mogna. Igår plockade vi mängder längs med Blekingeleden. Så ljuvligt gott. Bättre än jordgubbar. Bättre än choklad, ta mig tusan!

Ska lägga till en sak på min sommar bucket list: att trä smultron på ett strå.

söndag 21 juni 2015

Att inte komma i takt

Tänkte ju komma ikapp mig själv. Vila mig i form. Bara ta en stärkande långpromenad med en kompis.
Kanske inte helt intelligent att gå 19 km längs med Blekingeleden då.  I kvavt väder, lite för lite vatten i kroppen och med tunga vandrarkängor på fötterna.
En alldeles underbar tur. Regn, sol, lite åska, mycket mygg och en aldrig sinande ordström oss emellan. Precis som en långpromenad ska vara.
En aning för långt bara.
Men underbart som sagt. Totalt utschasad fysiskt men laddad mentalt.

lördag 20 juni 2015

Lite så där dagen efter

Jag ligger en dag snett i Sofys Uppochhoppaijuni.
En titt på bilden över månadens inläggstitlar ger mig titeln "träningsform jag älskar".
Ahhhh, jag tyar inte. Orkar inte tänka efter idag. Det är lite dagen efter idag, helt klart.

Veckan som var, var liksom ända in i kaklet. Öppnade starkt med att vara i Norrland på semester.

En "Fjällfie"

Direkt hem på tisdag morgon och kl 11 stod jag sen i givvakt på jobbet. Därifrån direkt till jobbets sommarfest. I samma stil fortsatte sen veckan och igår, ja då var det ju midsommar hemma på vår altan.
En mycket trevlig vecka måste jag säga, men så himla utmattande.

Imorgon hoppas jag komma lite ikapp med själv och kalendern. Det blir förhoppningsvis en långpromenad i skogen, lite matlagning och annat trevligt.

Hur träning förändrar mig

Ja, inte fasen blir jag mindre i omfång av träning i alla fall. Inte med den mängden skräp jag glupskar i mig...
Annars då, tja alla andra som är med på Sofys utmaning och bloggat om hur träning påverkar, har ju sammanfattat det ganska bra:
Jag blir gladare, lugnare i sinnet, starkare och lite annat på samma tema.

Nu ska jag försöka smälta lite av den abnorma mängden midsommarmat som konsumerats.
Glad Midsommar på er!

torsdag 18 juni 2015

Motsatt effekt

Åkte till Norrland för att försöka bota min Lapplandssjuka. Den där längtan efter fjällvandring ni vet.  Om jag kommer dit och får knata runt lite så stillas kanske hungern.
Hur tänkte jag där?! Nice try, liksom.
Åhhhhhhhhhh. Resultatet blev det motsatta.

Sport på TV

Hm.
Orientering är ju ingen stor TV-sport (än), tyvärr. Alltså tittar jag inte på sport på TV.

Nej, skämt åsido. Det gör jag ju.
Vasaloppet är ju ett måste.  OS och VM-finaler likaså.
Världscupen i skidor går an och ibland även landskamp
Ja, om Sverige är med förstås. Det är regel nr 1, jag tittar bara om Sverige är med.

onsdag 17 juni 2015

Såna som inspirerar

Nån speciell favoritinspiratör har jag inte, men väl en hel drös som om olika plan inspirerar mig.

Min dotter som tränar allsidigt och som inte bangar för såväl hård närkontakt i judon som att kissa i skogen mitt under tävling. Som senaste året visat att trägen vinner.

Personer som gör saker över lång tid, utan att ge upp. Som cyklar till Kina, springer Kungsleden eller bara orkar se mål som ligger längre än några timmar bort.

Jag blir inte så inspirerad av de där  värstingarna, som springer fortast upp för Mount Everest, eller som gör 50 triathlons på lika många dagar. Nej, det är mer de där ganska vanliga människorna som i ganska mänsklig takt tar sig före nåt extraordinärt.
Så om du som professionell rallyförare kör Paris-Dakar med värsta följebilen och miljoner sponsorer, då ligger du i lä för den där småskoleläraren som tar tjänstledigt och till fots går från Umeå till Ystad bara för att testa om det går. Inget ont om att köra Paris-Dakar, det är en jäkla prestation det med, men jag blir mer inspirerad av folk som är som folk är mest.
Som genomför tävlingar trots att träningsmängden inte blivit som önskat på grund av att livet kom mellan. Som har en liten dröm om nåt stort och som vågar testa om det går.
Såna där som drivs av nyfikenhet och av glädje för det som de håller på med.

tisdag 16 juni 2015

Från norr till söder

I morse åt vi frukost på Kiruna flygplats.
I kväll åt vi kvällsmat på Senoren, en ö i Blekinge skärgård.


Från norr till söder. Från tidig vårmorgon till tidig sommarkväll.
Kontraster.

Drömträning

Just nu är min drömträning den träningen som går lätt.
Där jag känner att jag kan göra det jag vill.
Där jag kan cykla så långt som jag vill.
Där jag kan springa, utan att det gör ont, eller känns slitigt.
Där jag kan reglera takten.
Där jag inte är begränsad.

måndag 15 juni 2015

Mina löparskor

Jag skall inga andra gudar hava jämte mina Inov8 X-talon 212.
Det var kärlek vid första löpsteget. I skog är de underbara.

söndag 14 juni 2015

Hälsohets

Nåt jag stör mig på just nu i hälsosvängen, det är det här med att man måste vara så professionell i allt man gör.
Det duger inte att bara ge sig ut och springa längre, nej det måste finnas ett träningsprogram med ett specifikt mål. En coach måste man också ha som kör löpskolning. Det måste finnas ett intervallpass, ett backträningspass och ett distanspass och allt vad det heter. Tappar man en dag för att det är göttigare att pilla naveln eller gå på afterwork, ja då ligger man hjälplöst efter. I min värld blir det bra ytterligare en stressfaktor som tar död på träningsglädjen.
Alltså, när jag började springa lite mer regelbundet, inför Tjejmilen 1998, då åkte vi upp till elljusspåret, drog en runda där i maklig takt och sen var det bra med det. Inga tider, inga ökningar, inga intervaller. Vi var glada att vi orkade runt. Efter ett tag blev det två varv och när vi totalt tröttnat började vi leta efter roligare elljusspår.
Det gick det med. Vi kom runt Tjejmilen och till året efter gick det till och med fortare.
Sen jag började tänka på alla tänkbara parametrar runt löpning så har jag liksom tappat fokus. Jag blir oerhört stressad och provocerad när folk i närheten vill problematisera löpträningen.

När det gäller den hälsosamma maten är det likadant. Det är så många pekpinnar och förbud och påbud och knepiga dyra ingredienser att jag går vilse. Jag irrar bort mig i jakten på det ultimata receptet med mest nyttigheter i. Jag irrar mig bort från spisen och ner i ett teoretiskt träsk som jag fan inte hittar ut från. Istället för att lägga fokus på att faktiskt laga mat, så hamnar mitt fokus på att jag måste laga maten så bra och nyttig som möjligt. Matlagningslusten äts upp av kraven (mina egna reds anm) på att maten ska vara näringsmässigt perfekt.

Så, det är mina tankar om hälsohets. Vi (jag) sätter upp så stora krav på kvaliteten på träning och kost att vi helt missar kvaniteten. Good enough har bytts till Must be perfect.

lördag 13 juni 2015

Favoritmusik när jag tränar

Hm...
Jag tränar väldigt sällan med musik numera.
Att skärma bort ljud som kommer från trafik, djurprassel och andra människor känns helt befängt.
Till råga på allt missar jag ju i så fall alla mysiga ljud - fågelkvitter och sus i träden till exempel.

Däremot nynnar jag ju gärna för mig själv när jag åker utförsåkning. Det är mer av pepplåtar som började på den rädda tiden när jag fick försöka prata mig själv ner för backarna. En liten peppsång funkade ofta och sen har det bara fortsatt.

Har jag nån gång musik på när jag springer, ja då har jag en Spotifylista som jag nästan alltid kör. Det är en blandning av lite ny musik och en hel den musik som jag hade på mina Blandatband på kassett.
Alltid, alltid återfinner vi här två låtar:
  • What I am  - Edie Brickell and the new Bohemians
  • Full Steam Spacemachine  - Royal Republic

fredag 12 juni 2015

Det här vill jag träna i sommar

Min Bucket List för träning i sommar:
  • Dagstur på fjället
  • Mountainbike på Blekingeleden med blåbärspaus
  • Orientering i regnigt Borås
  • Promenad vid Stenshuvud
  • Cykeltur på Själland i kvällssol
  • Orientering på kvällen vid Brösarps backar på Österlen