tisdag 16 oktober 2018

Kajaken, mitt gula återbruk

När jag fyllde 30 år (för en herrans massa år sen alltså), så önskade jag mig en kajak.
Paddla kajak hade jag gjort kanske fyra gånger innan, men tyckt att det var ett fantastiskt sätt att njuta av havet.
Så, jag fick ett presentkort ihopskramlat av familjen och maken, till att köpa valfri kajak.
Vi hittade en återförsäljare till en modell som verkade bra och köpte så äntligen en. Lycka!

Ett litet krux bara - jag var ju gravid med Skruttafisan. När vi provade den innan köpet gick det bra, magen var inte så i vägen som jag befarat.
Vi paddlade kanske två gånger? Sen tog det stopp. Inte magen, nej framåt i sittbrunnen fanns det plats, utan det var rumpan. Den fick inte plats på bredden! Min graviditet hade lockat fram ett ohemult ätande av daimstrut och jordgubbsmilkshake nämligen och den sommaren var varm och vad svalkar gott om inte lite av ovan nämnda? Nu i efterhand kan jag fundera över hur mycket jag hade gått upp OM jag hade gått gravid alla 40 veckorna? Skruttan som hade bråttom till världen tittade ut 6 veckor för tidigt nämligen.

Back in the days. Skruttan är nu 16. Åren går.

Tillbaka till kajaken.
Den förpassades in i garaget, i väntan på att rumpan skulle krympa. När den gjort det, ja då var jag ju småbarnsmorsa och turer ut i kajaken blev lite svårare. Även om vi hade hyrt en kajak till maken, hade vi ingen lust att ta med bebis ut på havet? Barnvakt för en paddeltur blev inte så prioriterat heller, de timmarna behövde vi till andra saker.
På vår ort har friluftsfrämjandet turer i skärgården så där tänkte vi att jag skulle hänga på. Men jag klarade inte lyfta kajaken upp och ner från biltaket. Tyckte det var lite jobbigt att behöva be om hjälp av okänt frilufsarfolk. Idag hade jag inte haft några som helst problem med det, men så är jag äldre och känner ju dessutom flera av de personerna idag. (Det gjorde jag nog då också när jag tänker efter, men visste jag inte då).
Nån paddeltur fick vi väl till själva, men alltså max en eller två.

Efter några år kom Pillerill och med två småbarn blev det liksom bara ännu mer krångligt.
Då satt Silverräven på jobbet och pratade med en nyskild kollega. Han sa att han skulle köpa en kajak, för han kände att han ville ha den som terapiverktyg efter en jobbig tid. Köp vår, sa maken.
Sagt och gjort, han köpte kajaken och nu fick den äntligen vara i havet och tjäna sitt syfte.

Det här är alltså 10-12 år sen. Genom åren har jag saknat den och tänkt att nu hade det ju passat mycket bättre att ha en kajak, men inte gjort slag i saken. Min rygg har ju varit rätt klen några år nu, så  att komma i och ur en kajak har känts som ett oöverstigligt hinder. Sitta i den ställningen har inte heller känts helt ok.
Nu har jag tagit tag i det där med ryggen och konstaterat att mycket problem har suttit i att jag varit svag i bålen. Rehab is my friend, och det blir bättre, sakta men säkert.
För nån månad sen insåg jag att tanken på att sitta i kajak inte alls kändes omöjligt längre. Jag sa till maken att vi skulle köpa tillbaka den kanske? Tja, varför inte, kollegan har ju sagt att han övergett paddlandet till förmån för golf och orientering numera.
Några veckor till gick och sen hasplar kollegan ur sig på fikarasten att nu ska nog kajaken säljas. TAGEN!, skrek maken och nu är hon här igen! Obetydligt sliten vad jag kan se, och vi fick med en vagn och ett bra sittbrunnskapell på köpet.

Så det kan bli. Återbruk i sin bästa form.


torsdag 11 oktober 2018

Återbruk

Idag köpte vi tillbaka min kajak som jag fick när jag fyllde 30.
Historien bakom får ni en annan dag.
Men shit vad glad jag är för detta återbruk!

tisdag 25 september 2018

Det finns klara fördelar

Att köpa en liten stuga med renoveringsbehov, hur klokt är det? När man redan har en ganska full kalender?
Tja, det är ett beslut säkert många i vår omgivning frågar sig. Med all rätta, vi funderar ju också så ibland.
Men det är ju roligt att skapa nåt.  Vi skapar nåt som inte riktigt är lika tvunget som de renoveringar vi hög i det huset vi bor i.
Tillfredsställelsen i att blicka ut över resultaten är stor. Den känslan får jag inte riktigt hemma i huset när vi gjort nåt. Då är det mer känslan av "äntligen klart".
Men visst. När vi som nu rivit bort en tredjedel av golvet nere och vi måste byta lite reglar och mecka runt i musbajs och annat, då njuter jag kanske inte mycket av själva skapandet... fast jag vet ju att det blir bättre vid nästa moment.
Sen har vi en klar fördel till, med att renovera i ett annat hus än det vi bor i. Vi stänger dörren och åker hem! Vi tvingas inte bo i kaoset. Så gött.  Vi har bott och renoverat hus i 21 år nu och många och långa perioder bott i varierande grad av byggkaos. Inget jag rekommenderar.
Så Gullan må vara kaosartad just nu, men på härlig distans.

torsdag 20 september 2018

Saker som...

Det får bli en liten lista idag tror jag. 

1. Saker som jag gör idag
Rensar papper, rensar svamp, tvättar, letar efter två ringar, dricker grön smoothie (råkade göra familjemängd istället för Nipemängd i morse).

2. Saker som jag ska göra imorgon
Åka lite buss, jobba och sen åka till metropolen Jämshög för att kolla på nattorientering.

3. Saker som jag ska göra i helgen
Jadu, det är ganska öppet på lördag faktiskt, så det blir väl renovera lite i sommarstugan och börja hösta trädgården.

4. Saker som jag saknar
Mina borttappade ringar! Jag har inte använt dom på väldigt länge, pga för små. Hur klassiskt är det egentligen? Man gifter sig i en kropp som man deffat ner lagom till bröllopet, sen kommer det en vardag och barn och man blir äldre och framför allt så tappar man deffen och samlar på sig en massa kilon till. Ringarna, nä de följer inte med den utvecklingen, haha, utan hamnar i nån låda eller runt halssmycket istället.
Mina trodde jag låg i en ask, men av en slump lyfte jag på locket förra veckan och döm om min förvåning när de inte låg där! De är puts väck borta! Ja, jag har letat. Som en besatt har jag letat ska ni veta. Både en och två och tjugo gånger. Jag har självfallet letat där det skulle vara lite naturligt att de hamnat ( i necessär, i annan ask, mm) men jag har även letat på lite mer otippade ställen som i förrådet, i garaget, i bilarna, i källaren, bakom möbler, i alla ljuslyktor mm.
Onödigt dyrt att slarva bort två guldringar, eller hur? Jag vågar inte riktigt räkna på hur många sköna pengar det är. Usch, ni anar inte hur dåligt jag mår av detta. Inte bara av värdet på dom, utan på att jag inte har nån koll, eller nåt minne av när jag såg dom sist. Hur länge har de varit borta? Ingen aning.

5. Saker som gör mig glad just nu
Svår fråga när jag just nu är lite nere överlag, av flera orsaker. Men jag blir glad av att jag och Silverräven renoverar ihop. Vi tillbringar ganska mycket tid tillsammans och det är väldigt skoj att jobba ihop (även om vi ju givetvis inte ler hela tiden). Fan vad trist vissa moment är  egentligen, men jag har gott sällskap. Blir också glad när barnen hänger på och hjälper till. Det är kul att skapa nåt ihop!
Vi plockade svamp tillsammans i veckan och det gjorde mig glad. En timme i skogen med riklig fångst av Karljohanssvamp, det piggade upp vår tisdag.

6. Saker som jag inte riktigt har koll på (haha mer än ringarna då)
Vi ska dra in kommunalt vatten och avlopp i sommarstugan och det ska till ett pumphus till det. Här känner jag att jag inte riktigt har koll faktiskt. Ska nog läsa på lite.

7. Saker som jag vill bli bättre på
Rehab. Det går bättre än tidigare, men jag vill hitta ett flow och en bra rutin. När jag väl gör det är det ju rätt skoj och ger ju effekt.

onsdag 5 september 2018

Hyfsat seg

Idag vaknade jag 45 minuter innan mitt vattengympapass börjar. Ingen frukost alltså.

Jag köpte mig ett tiokort förra veckan och har lovat mig själv att göra det bästa av de 450 minuterna i bassängen som det innebär. Inget mes-sprattlande här alltså, är dealen. Vattengympa ser ju oftast ganska harmlöst ut, men väljer man att ta i, ja då blir det jobbigt.

Nej, inget mesigt sprattel idag, inte heller hade jag hantlarna på det ojobbiga hållet. Puls och trötta muskler var min plan och jippie, jag höll mig till planen.
Efteråt tog jag mitt flytbälte och körde 12 längder i bassängen (oklart hur långt, men det är ingen jättestor pool). Fem intervaller med rejält högre tempo.
Nu låter det här skrytigt och "se på mig vad bra jag är", men tolka inte det så. Ni ska tolka det som att jag för en gångs skulle satte upp ett tufft mål och faktiskt höll det med råge. Det hör inte till vanligheterna här just nu, så jag är bara så nöjd med mig själv för en gångs skull.

Efter var det varmt i omklädningsrummet och varmt på lunchen och varmt hemma på altanen. Fy fasen vad seg i både huvudet och kroppen jag är nu. Det är först nu jag känner att jag börjar vakna till igen.

Ikväll ska barnen tävla orientering. Jag ska stå och titta på. Det blir bra så.

fredag 31 augusti 2018

Skog och regn

Så efterlängtat! En tur i skogen med karta i hand. Visserligen promenerade jag bara, men det är bra övning det med. I synnerhet blir det intressant när ett gäng cyklister har skapat nya stigar i skogen som inte finns på kartan.
Jag kände mig starkt sugen att faktiskt jogga lite och tog några steg som liknade löpsteg. Insåg snabbt att jag inte hade sport-bh på mig... Det får bli en annan dag.
Det regnade också. Det började igår precis innan träningen och har inte slutat än. Halleluja! Här är så torrt. Här har ju inte regnat sen i våras ungefär.

torsdag 30 augusti 2018

Ommålning

Det är trångt att måla om inne på ett dass som är 105x105 cm... och varmt!
Men så härligt att få bort den gamla målningen. Egentligen var den rätt kul, men den innehöll två ormar (eller ormliknande drakar kanske). Ormar och dass är ingen kombination jag gillar.
Sen är det skönt att få göra nåt till "sitt", eller hur? Nu börjar dasset bli vårt och inte nåt vi ärvt av förra ägaren.
Före och efterbilder kommer när det är klart. Om inte här så på @gullanbythesea på Instagram.

Annars fick jag upp rumpan ur soffan och gick på vattengympa igår och löste samtidigt ett 10-kort. Så nöjd med mig själv. Idag härligt seg i kroppen.

onsdag 22 augusti 2018

Hej hopp i lingonriset!

I måndagskväll funderade jag lite över det här med svamp och bär. Det blev inte mycket med blåbären här i Blekinge i år, på grund av värmen. De som kom, det var liksom nästan torkade innan de hann mogna. Jag fick lite blåbär i magen ändå, men det var uppe i Örnsköldsvik det.
Svampen har jag nog nästan också redan räknat bort. Det känns som om det är kört. Vi har fortfarande snustorrt i markerna häromkring.
Men lingonen då? Jag såg nån Instagrambild från södra småland, där nån hade plockat lingon.
Hm, om jag skulle ta en liten rekningsrunda på min lediga onsdag tänkte jag. En liten tur norrut. Jag börjar med vårt blåbärsställe, där finns det lingon också, det vet jag. Skulle där vara tomt på lingon får jag väl ta mig mer norrut, mot smålandsgränsen kanske. En fika på Börjes i Tingsryd sitter ju aldrig fel heller.



Öh. Liiiite ändrade planer fick det bli.
Ni missade säkert inte att ett JAS 39 Gripen gick ner i backen norr om Ronneby igår.
Det missade inte vi som bor här heller, kan man säga.
Planet, ja det missade mitt lingonställe med en hårsmån typ. Nu vet jag inte den exakta nedslagsplatsen, men det handlar max om några hundra meter ifrån.
Jag har inte ens testat att köra dit. Det lär ju vara avspärrat, alternativt att man blir sedd som en nyfiken jäkel om man vistas i närheten.
Börjes och småland då? Nä, det får vänta. Jag bytte lingon mot städning idag.

tisdag 14 augusti 2018

På gång igen

Sådärja, nu är semestern slut. Sommaren däremot, den viker inte ner sig i första taget verkar det som, även om den väl lugnat ner sig lite nu va?
Kristianopel i juni, när vi var på orienteringstävling  

Jag är inte kompatibel med värme, det är tydligt. Det har gått bättre nu på slutet, men det är ju för att jag taggat ner på vad jag gör om dagarna. Vi har helt enkelt prioriterat bort en hel del aktiviteter för att spara energi och så. Lite trist, men kanske även en smula nyttigt också.

Nu har jag jobbat fem dagar. Tre av dom var det 28 grader på kontoret och nej, det var inte roligt alls. Denna veckan har det varit lite mer humant, så nu känner jag också att hjärnan orkat vara påslagen lite mer.

Vad har hänt i sommar då?
Jo vi har orienterat, cyklat, renoverat, rensat och chillat.
SUPat då? Tyvärr inte alls så mycket i sommar som jag hoppats på. Det var lite där i juni, när vi paddlade både morgon och kväll, men sen har det varit lite för lite av den varan. Orsakerna har varit att när jag väl haft tid har det varit blåsigt eller alger. Sen har vi inte heller varit hemma så mycket på semestern. Jag tänkte köpa en uppblåsbar (som då går att ta med i husvagnen eller bilen), men hittade ingen bra. När vi väl kom hem igen, ja då kom algerna.
Jaja, förra året paddlade vi in i oktober så än finns det hopp.

Min nya mobil är fantastisk på alla sätt och vis, men den har slutat synka mina bilder till dropbox. Svårt att få till det här med bilder i inlägg från mobilen, tycker jag,och vill helst sitta vid datorn när jag skriver inlägg med flera bilder i. Ja, och här vid datorn kommer jag inte åt bilderna. Åh, ibland är jag alldeles för oteknisk för mitt eget bästa...

I vilket fall som helst, min ambition är att skriva lite inlägg om vad vi gjort i sommar. Vilket dag som helst...

Förresten, ni vet väl att ni kan följa mig på instagram också?
ninamariaring heter jag där.
gullanbythesea heter mitt och makens konto där vi lägger ut bilder från renoveringen av sommarstugan.

tisdag 31 juli 2018

Äsch då

Nej. Jag har inte övergett bloggen, har bara semester (å lite strul med bildhanteringen).
Nu är vi på hemmaplan igen efter två veckors husvagnliv med stora inslag av orientering.
Brösarp och sen Örnsköldsvik. Det sistnämnda ligger rysligt långt från Blekinge, hör ni.
Här hemma är det som i övriga landet både torrt och varmt, imorgon väntas 32 grader. Så mycket som jag svettats denna sommaren har jag nog aldrig gjort.

lördag 7 juli 2018

Semester

Så gött. När klockan blev 16 drog jag som en avlöning från jobbet. Så fort att jag glömde lägga in autosvar på båda mina mailkonton. Hoppsan.

Vi firade semesterintåget med att hämta och montera en ny säng. Bra mycket högre än vår gamla så nu ligger jag här och nästan får ramla-ur-sängen-noja.

onsdag 4 juli 2018

Vidbränt

Så här ser vår trädgård ut. Lätt vidbränd.
Det frasar när man går över gräsmattan.

På fredag börjar min semester. Den behövs. Jobbet har krupit alldeles för långt under skinnet på mig. Det skaver och luktar lite bränt. Fy fasen vad det här med oklarheter i kombination med snäva budgetar och samarbetsovilja kan ta kål på all energi och geist. Nuff said.

Men åter till trädgården. Säga vad man vill om det gula gräset..
Vi har inga problem med mördarsniglar i alla fall.

måndag 11 juni 2018

Tidigt

Vi paddlade till soluppgången i lördags. Ja ni läste helt rätt, till soluppgången!
Jag är ju Sveriges näst tröttaste på morgon  (Hej Mamma) så det är inte värst många soluppgångar jag har sett sommartid.
Men va fasen, ibland får man anstränga sig och drivkraften kan man ju hitta i att det är skoj att chocka både sig själv och sin omgivning.
Så okristligt tidigt men så galet värt det!
Vi paddlade och njöt. När vi sen körde hem från havet (en mil ungefär) så fick vi tvärbromsa och stanna för det var så vackert. Dimma över fälten och fågelsång.
Lika häftigt som det var att äventyra lite en tidig junimorgon, lika gött var det att krypa ner i sängen igen.

onsdag 6 juni 2018

Backa, kvinna!

För fem år sen bytte vi husvagn. Den är för tung för mitt körkort.
Jamen, då ser jag väl till att ta ett sånt där B96, eller varför inte ett BE när jag ändå ska?

Hur gick det med det tror ni? Fem år svishade förbi och nu står vi här. I år är O-ringen i Örnsköldsvik. Det är rysligt många mil upp dit från Blekinge. Silverräven är kanske inte helt sugen på att köra alla milen själv, i synnerhet som vi kommer ha en smula bråttom upp. (Inte jättejätte, som i köra för fort, men tillräckligt för att inte alltför stora marginaler).
Dessutom, när jag stukade knät i Vemdalen kunde jag inte köra hem. Han fick köra hela vägen. Vi insåg då att vi i fem år lite blundat för faktum. Om vi kör med husvagnen och nåt gör att Silverräven inte kan köra bil, ja då står vi med skägget i brevlådan. Vi är i skogen och rantar och ett knä stukar man lätt, en vrist likaså.  Vi vill verkligen inte befinna oss så långt hemifrån och bli strandade. Klubbkompisar med B96-kort duggar ju inte heller tätt och har ju oftast en egen vagn att dra hem.

Vi har försökt att byta vagn, till en mindre, då den vi har är onödigt stor och bred. Men bilen är ganska tung den med, så det hade fått bli en yttepytteliten vagn och det funkar inte med två rätt stora barn.

Så...

Jag försökte boka mig på körskola i vintras, men de schabblade bort min intresseanmälan och jag glömde bort att höra av mig igen.

Förra veckan panikbokade jag en uppkörningstid, i juli. Inte många dagar innan avfärd mot Ö-vik.
I en stad 10 mil bort (det var närmaste stället som hade tid innan hösten).
Det är inte läge att kugga, alltså.

Så,  nu måste jag backa! Backa, backa och backa lite till.
Det är inte min paradgren. Jag kan typ varenda låt och artist från 80-talet, jag är en jäkel på kartor, jag har skrivit 1,9 på högskoleprovet och pussla det kan jag sannerligen. Men backa, det kan jag inte. Och absolut inte med en gigantisk husvagn bakom bilen.
Gulp!  Fatta hur nervös jag är redan.

Så ständigt på dagens agenda från och med nu - backövningar med släpet.

onsdag 30 maj 2018

Nej, tvärtom

Nej det här är inte bilden av nån som ligger och njuter av sin lediga dag i hängmattan.
Helt tvärtom.
Det är bilden av nån som ligger i hängmattan och vantrivs.
Som har miljoner saker att göra men som inte kan för det är för jävla varmt.
Som mår pyton av värme.
Som vill krypa ur sin egen kropp.
Som inte alls vill se blå himmel.
Arg som ett åskmoln.
Längtar efter just åskmoln.

Nej. Jag tänker inte vara tacksam för det fina vädret. För mig är inte detta fint. För mig är det 23 timmars skit och den där ynka timmen som blir över, ja den njuter jag. Timmen på altanen när solen gått ner. Då funkar jag. Övriga timmar är det för varmt för det jag förväntas göra.
Ja jag är gnällig. Jättegnällig faktiskt.

onsdag 16 maj 2018

Vad tror ni?

Dags att trimma gräset va?
Barnen klipper ju numera gräset med åkgräsklipparen, men de klipper inte allt. Vi låter inte dom klippa där det lutar eller nära nån kant. Det tar vi vuxna sen med trimmer, säger vi.

Just det. Sen. 

tisdag 1 maj 2018

Vad gör jag nu för tiden?

Varför hör jag aldrig av mig? Det var alldeles... osv

Jo, det ska jag säga er, att just nu är det prime-time för trädgård och husskötsel. Vi har ju dessutom sammanlagt cirka 5326+756 kvm tomt och två fastigheter att sköta.
Öh, nä, vänta lite... Vi har 1000 kvm och en fastighet till, men den sköter ju vår hyresgäst. Pust, tur det.
Men, två tomter som vill ha kärlek och gräsklippning. Hujedamej, vad mycket friskluft vi får just nu.

Det där uteköket, det är klart (nästan) och står på plats och jag glömde givetvis fota det sist. Det saknas inkopplat vatten och avlopp och imorgon ska jag sy draperier, men sen jäklar i det är det klart! Bild kommer således.
Färdigmålat i alla fall. Bakom ser ni hur oerhört mysigt det är i stugan. Not.


Här hemma där vi bor, där har vi tvättat två fasadsidor på huset och se, det var inte grönt utan gult.

Det syns hur långt jag och barnen nådde första dagen.

Lövhögar som inte togs i höstas har förpassats till släpet och tippen. Idag gick vi loss på vedhögen.
Fram med vedklyven och sen klöv vi för glatta livet. Silverräven sågade upp några stockar som legat okänt antal år och en del av det var riktigt fint trots att det legat ute. Det som inte var fint fick sällskapa löven på släpet.
Vi klöv tills vi blev hungriga och skulle gå in, och då klövs vi nästan på mitten. Ajaj, i kontorsråttornas ryggar. Vi konstaterade att lite i taget, är ett bra angreppssätt på veden, om vi ska kunna gå dagen efter.
Vackra färger i veden, inte sant?

Nu drog Silverräven till klubbhuset för att förbereda en tävling imorgon och HOPPSAN! Det där släpet som var fullt med löv och gamla stockar, det skulle ju tjänstgöra vid de där tävlingsförberedelserna. Jag säger det, det är vår bästa investering, men vi hade fasen ibland behövt två släp.
Jajustja, vi köpte en ny ljugarbänk häromdagen, den andra ramlar sönder.

Annars då? Jo, jag hittade ett stort fönster (från golv till tak) på Blocket som jag raskt beordrade Silverräven att köpa. Sagt och gjort och vi high-fiveade på att vi gjort en Nipe, dvs köpt nåt för ett mycket bra pris.  Lite senare samma kväll inser vi att vi inte har en aning om det passar, om det är samma höjd som dörren som det ska sitta ihop med. Ojdå. Så det ska jag nog göra nu, köra ut till sommarstugan och kontrollmäta. Håll tummarna.

tisdag 17 april 2018

Projekt

Här ligger morgondagens projekt redo på Gullans altan.
Ett utekök. Ja, i praktiken blir det väl en diskbänk med kallvatten, kopplat till det enskilda avloppet.
Vi har rivit köket inne i stugan och kommer i sakta mak bygga ett nytt i ett annat rum, men fram tills dess att det är färdigt vill vi ha vatten inkopplat. 
Det kommer i vanlig ordning bli väldigt överdimensionerat i stommen, men det kommer också kosta gratis. Hittade virke på vinden hemma, så varför köpa?

onsdag 11 april 2018

Hur gott?

Väl hemma från jobbet gick vi ut i trädgården och lastade på släpet. Igår blev det halvfullt med löv och pinnar. Idag fyllde vi upp med 2-meters vedbitar som blivit värdelösa som just ved och därför fick åka till tippen.
Åkte till tippen och lastade av.
Härligt med trädgårdsarbete! Vi har gjort lite (eller mycket) varje dag nu ett tag och det har gjort gott i var två trädgårdar, i våra sinnen och kroppar.
När vi kom hem, snodde vi ihop en ugnspannkaka med bacon i.
Hur gott var inte det efter trädgårdsjobbet? Satt som en smäck!
Nu soffhäng.

tisdag 10 april 2018

Kontraster

Igår var det hela 20 grader här i Blekinge. En rejäl kontrast mot påsken som bjöd på snöstorm varannan dag.
Men största kontrasten upplevde vi ändå igår. Tjugo grader och längdskidor! Hur knasigt?
Skruttafis ville åka lite i shorts å t-shirt så jag körde upp henne till skidspåret. När jag stod där i skidboden framför alla pjäxorna så tänkte jag: - Äh va fan! Drog på ett par 39 utan strumpor,  grabbade ett par skidor och stavar och följde efter henne ut till spåret. Åkte jag långt? Nej. Det spelar ingen roll. Jag gjorde det och det var en otroligt skön känsla.
Nu väntar vi bara på att de ska sopa gatorna så vi kan fortsätta skidåkningen fast på hjul istället.