onsdag 4 mars 2015

Varför inte?

Anmälde mig precis till en bloggutmaning, att göra minst ett inlägg om dagen i 100 dagar: #blogg100.

Jahaja. Bara att kavla upp ärmarna, fatta pennan tangentbordet och börja!

Å här kommer en fin liten film




Igår lyckades jag inte få till det där med att få in trailern till Swiss O-week 2016.

Ja men kolla? Hur kan man bara inte älska detta? Jag blir så sugen att jag helt ignorerar det där med att det förmodligen är backigt som, som, ja som Alperna.

tisdag 3 mars 2015

Dags att börja spara kanske?

Varje år vecka 30 går O-ringen i Sverige. Nästa år är det i Sälen.  Jag är inte jättesugen. Känner ingen längtan efter att springa där. Vet inte varför egentligen, men det lockar inte. Däremot  lockar det att istället åka på Swiss o-week. Ja, det är i Toblerone-land. En vecka med 7 etapper varav några på hög höjd.
Åh, jag längtar redan.
 

måndag 2 mars 2015

Imponerande

Ibland blir jag imponerad över hur 4 personer i ett hushåll kan producera så mycket smutstvätt.
Och hur samma 4 personer kan skräpa ner bilarna så till den milda grad. Jag menar, hur många bananer kan man egentligen äta medan man åker bil?

Jaja, alltid är man bra på nåt.

söndag 1 mars 2015

Tävlingspremiär 2015!

I helgen var det tävlingspremiär i orientering, i Furuboda utanför Åhus. Där finns det många tallar, sanddyner och en sjuhelvetesmassa höjdkurvor.
Inte min kopp av te faktiskt. Just den typen av terräng har jag väldigt svårt att orientera i.
I vanliga fall är det konditionen som drar ner mig långt ner i listorna, men här är det orienteringen.
Som jag virrade runt här på O-ringen i somras....

I lördags skulle jag gå en ÖM7, alltså svår men kort bana. Löpförbud från kiropraktorn.

Innan start konstaterar vi som står där att man är lite ringrostig. Jag upptäcker att har sportIdenten på fel hand, definitionshållaren på fel arm och huvudet lite allmänt under armen.

Startar och tänker att "hujedamig, här gäller det att vara koncentrerad och hålla fokus hela tiden".
Några meter senare inser jag att jag glömt nåt väsentligt - kompassen...
Den använder jag sällan i vanliga fall, men den här skogen är ju verkligen inte " i vanliga fall".
Jodåsatte....

Men, va fasen, så himla illa gick det faktiskt inte trots allt. En bom till tvåan och sen en lite senare, men annars gick det förvånansvärt bra. Joggade lite från sista in i mål, men annars lyckades jag att inte springa nånting utan bara gå fort.

Jag har känt mig lite opepp på orientering ett tag nu, förmodligen för att jag haft problem med ryggen. Nu känns ju inte ryggen jättebra än, men lusten för att jaga kontroller i skogen är väckt ur sin vinterdvala i alla fall!

En fantastisk dimma på vägen till Åhus.

onsdag 25 februari 2015

Åsså gör vi om från början

Idag, deadlinedagen på jobbet, kommer man på att allt vi gjort nog är fel ändå. Att alla illustrationer jag gjort skulle varit som de var från början, fast spegelvända.

Hej hopp.

måndag 23 februari 2015

Det vill sig inte...

I helgen tog jag hem datorn för att jobba ikapp lite. Tre illustrationer som jag skulle rita i Illustrator. Åhhh, vad jag älskar det programmet!
Sen jag jobbade med det sist har det onekligen hänt en hel del. Fick lägga en väldigt lång stund och två mail till kollegor för att hitta ett mönster som ser ut som en snittyta. Jag vet att det finns där, men hittar inte i menyerna längre.
Det där helgjobbet kom sig av att jag i fredags glömde mitt ena USB-minne hemma. Alltså skulle jag jobba i går tänkte jag. Så blev det inte, till stor del för att jag glömde några av dokumenten på jobbet men också för att jag var för lat helt enkelt.
Idag på jobbet var jag synnerligen effektiv faktiskt, men kände ändå att en timme nu på kvällen skulle göra morgondagen roligare.
Packade ner datorn i väskan samtidigt som jag diskuterade lite med min uppdragsgivare.
Nu inser jag att det där USB-minnet ligger kvar på jobbet...
Nej, det vill sig inte riktigt.

söndag 22 februari 2015

Själv göra, själv ha

I torsdags åkte jag och barnen till Isaberg, Hestra. Silverräven var tvungen att jobba så han fick vackert stanna hemma. Vi tog med en morfar och en annan familj istället.

Då jag är uppvuxen i nästan samma ände av Småland skulle man kunna tro att jag varit där många, många gånger innan - men nej. Under högstadiet testade jag utförsåkning tre gånger, men då i Lammhult, Vetlanda och Kisa, tillsammans med en kompis och hennes familj. I vår familj åkte man bara skidor på längden.
Det var först i vuxen ålder som jag började åka utförsåkning, när några fina vänner släpade med oss till fjällen. Nu för 4 år sen gjorde jag och maken samma sak, vi släpade med oss mina föräldrar till fjällen. De var alltså mellan 65 och 67 när de åkte utför för första gången. Sen dess - helt galna!

Men tillbaka till Hestra. Inte stort, men absolut inte särskilt litet heller. Två sittliftar och tre släp (tror jag). Pister i alla svårighetsgrader. Skidshop, rejäla värmestugor och en restaurang och fik. Allt man behöver med andra ord.
Rejäla öppettider. Redigt rejäla måste jag säga. Liftarna öppnade kl 9 och stängde kl 17. På torsdagar är det kvällsskidåkning mellan 17.30 och 21.30. Ja, ni hörde rätt - man kunde alltså åka skidor där i 12 timmar i torsdags.
Det gjorde vi, nästan.
Gick upp halv sju och var i säng efter tolv. 22 mil bilkörning. Cirka 10 timmars skidåkning på det.
Gissa tröttman.
Gissa vätskebristen.
Gissa träningsvärken.

Aj.

måndag 16 februari 2015

Ett mönster?

Förra måndagen: tok-arg och frustrerad
Idag: tok-arg och frusterad.

Kanske inte på samma saker riktigt, men ändå.

Träningen, den där som behövs så himla mycket. Den ja... Den kan jag ju glömma just nu. Snorar, hostar och mår väl som ungefär resten av landets befolkning gör.

Helgen då? Hon Skruttafisan imponerar på sin mamma på judomattan. Ett jävlaranamma som heter duga. Ett sån där som gör att hon ilsket torkar tårarna och vänder det till fighting spirit istället, mitt under tuff och hård match. Imponerande att kunna vänta med att bryta ihop tills hon kommit av mattan och in i tröstande armar.

Annars då? Bilen går bra? Ja, det gör den. Dom. Allihopa. Alla fem faktiskt. Fråga inte, gör som jag, bara acceptera siffran.

söndag 15 februari 2015

En ganska schysst början i alla fall...

Det började ju så bra. Var tok-arg och frustrerad på jobbet på måndagen
Var sen en vuxen människa och tog mig själv i hampan och gick till gymmet. Bästa botemedlet och jag kunde ju i alla fall känna att jag gjort nåt bra den dagen.  Tisdagen lättade det på jobbet, förmodligen för att jag sansat mig och kunde tänka lite mer rationellt. Fick lite feeling och drog till gymmet igen.
Onsdagen var en riktig höjdare, hälsade på min vän och hennes lilla fina femveckorsbebis. Härlig pratstund om både sorg och glädje. Berikande.
Sen. Sen kom förkylningen. Den där som alla andra verkar ha men som jag i min enfald trodde jag klarat mig från.
Sen kom det där med svensk byråkrati. Det är inte lätt att vara "mellan två jobb". Hur man än vrider och vänder sig för att ha en jobbsituation som är i balans med livet, ekonomin och lusten, så fälls man lik förbaskat omkull av konstiga regelverk. Skit.
Sen så det här med maten. Början av veckan - bra mathållning. Senare delen av veckan - jamen vad hände? Vem är det som liksom tokglömmer allt vad vettigt heter? Som mofflar allt som kommer i min väg? Chips? Godis? Nutella direkt ur burken, for cryin' sake!
Ja, det började ju i alla fall ganska bra.

lördag 7 februari 2015

Gott & blandat

En blandad vecka minst sagt.

Jobb: Kaffeintaget skenade i takt med att mina arbetsuppgifter växte och blev svårare men utan att  deadline flyttas. Det blir en hektisk nästa vecka minsann. Mycket, men inte för mycket.

Gräsänka: Det var länge sen nu. Inte bara Silverräven som legat av sig på resefronten, även hustrun hade förträngt hur mycket som ramlar på hennes bord i hans frånvaro.

Taxiverksamhet: som en direkt effekt av ovanstående blev milen i bilen maximerade. Många turer hit och dit. Tur vi har många bilar. Tar spolarvätskan slut i den ena, väljer man bara sonika en annan bil nästa runda. Låter det bortskämt och kvinnofjantigt att inte fylla på? Nejdå, det stavas t-i-d-s-b-r-i-s-t.

Total träningstorka: Alla tre punkter ovan i kombination med motivationssvacka generade varken gymbesök eller rehabträning. Illa.

Förnekelse: Nejdå, jag har nog inget bokat på fredag kväll.

Insikt 1: Jo, det hade jag visst. Länets idrottsgala. Hoppsan.

Insikt 2: Det är nog meningen att jag ska vara uppklädd.

Insikt 3: Jag borde tänkt på det liiiite tidigare.

Insikt 4: De flesta andra på galan hade tänkt på det liiite tidigare. (jobbig känsla av att vara lite för lite uppklädd.

Glad galakväll: Trots min totala uppiffnings-fail blev det en väldigt trevlig afton. Lätt irriterad och chockad över hur rent ut sagt ouppfostrat en del människor beter sig på såna här galor. När nån pratar på scen, då tycker jag att man håller mun - även om man druckit lite eller mycket till maten. Inget som drar ner mitt betyg på galan, den var som sagt trevlig. Inget jag brukar göra helt klart. Gör gärna igen dock. Stort artistuppbåd. Bäst på plan var DiLeva!


Förvånande gott: Maten på galan höll förvånansvärt god klass. Mycket oväntat med tanke på vem som levererade.

Reunion: Två lunchdater med gamla kollegor. Åhhhh, vad jag saknar dom!

Surprise: Hoppsan, här är ju fullt i tvättmaskinen. Tvättad tvätt som legat sen tja, säg det? Tvätta om.

Vakna tidigt: När jag inte behöver det, då vaknar jag tidigt. Skumt.

Slappelördag: Båda barnen ställde in sina träningar på grund av snorighet. Jag gick i pyjamas till kl 14. Oerhört gott.

Fantastiskt gott: Skruttafisan med kompis briljerar i köket. Mjölkchokladcheesecake med Oreokross och hallon.

Längtan: Till vintern.


tisdag 3 februari 2015

Vissa saker

Att det ska vara så svårt med vissa saker.
Vi har två bilar. Nej, nu ljög jag faktiskt. Vi har fyra. Lång historia. Snart har vi nog fem. Ännu längre historia. It shall pass.

Tillbaka till de två första bilarna. Det är två grå Ford Mondeo. Inte samma årsmodell och inte samma karossmodell, men dock.
Den ena har vanligt rattlås där man sticker in nyckeln och vrider om. Den andra har en startknapp.
Gissa hur många gånger jag försökt sticka in nyckeln  i startknappen på den ena och gissa hur många gånger jag lagt nyckeln i mittkonsolen och tryckt på instrumentpanelen och inte hittat startknappen på den andra.
Varje. Gång.

Idag stod jag dessutom utanför bilen och konstaterade att fjärrlåset ballat ur. Det hände ju inget, bilen blev inte upplåst  - hur många gånger jag än tryckte på lås-upp-knappen.
Fel nyckel till rätt bil.

Vissa saker...helt omöjliga.

måndag 2 februari 2015

Planering


Efter en tids avkoppling från vardagen var det så måndag igen.
En välplanerad fylld vecka skulle starta.
Det gjorde den, som alla andra måndagar. Sen började det plinga i telefonen. Först blev ett utvecklingssamtal inställt.
Sen plingade det igen. En kompis som ville promenera. Nix, det hinner inte jag, men jag kan på onsdag blev mitt svar.
Sen åkte jag till det inbokade mötet med syokonsulenten. Dit kom jag i tid, men inte hon. Vabb tydligen och det hon glömde meddela mig. Hmf, sånt gillar vi inte tidigt på måndagmorgonen.
Hem igen och konstaterade muttrande att den där promenaden visst hade funkat. Nåväl, onsdag blir ju bra det med.
Då ringer mobilen och en röst i andra änden ger mig jobb i två veckor med start imorgon, helst idag.
Jaha, bara att ta fram den där välplanerade veckan och planera om den.
Besök på skolan för att äska fritidstid.  Läsa in mig på diverse dokument. Leta fram ett gammalt passerkort som kommer till heders igen. Tvätta några tvättar till av det där berget i tvättstugan. Lyssna lite på det oroväckande ljudet från tvättmaskinen.
Dricka lite te. Titta lite på kalendern och förundras över hur allt ändrar sig. Tur jag sen länge lärt mig att skriva med blyerts.

Ni då?

lördag 24 januari 2015

Två lägen, so far

På bandybanan har det den här säsongen funnits två lägen. Antingen 10cm vatten ovanpå isen, eller som det senaste -10cm snö.
Jag föredrar snön.

onsdag 21 januari 2015

Å förresten...

...vad jag gillar spretiga inlägg. Nej.
But that's me.
Jag kan inte vara Sheldon varje dag. Det må vara färgsorterat i klädkammaren, men i huvudet är det allsköns blandning.

Lite lättare

Ryggen ja... Den är en historia för sig den.
Igår var jag på återbesök hos kiropraktorn. Denna gången lyckades hon knäcka upp lite av låsningarna verkar det som. Bra är den ju inte, i synnerhet inte så här dagen efter, men det går ju åt rätt håll det känner jag.
Häromdagen kom jag på mig själv att ha gått ner på knä i tvättstugan och upp igen. För några veckor sen hade det liksom bara inte funnits på kartan. Nu gjorde jag det utan att reflektera.

Har fått bort några surdegar idag. Att vara utan jobb är ett heltidsjobb ibland, helt klart. Saker som man tror ska gå smärtfritt gör absolut inte det.
Nu senast har jag ringt mitt fackförbund tre gånger och försökt få fram ansökningspapper till inkomstförsäkring. Det fastnar i nåt spamfilter till min mail. Ett spamfilter som INTE meddelar mig detta, så de mailar och det försvinner ut i intet.
Nu fick vi ge upp och ändra mailadress. Håller nu tummarna för att det ska funka nu.
En omställningscoach jag hade kontakt med innan jul ringde idag. Det visade sig att han försökt nå mig sen innan jul men inte lyckats. Orsaken var att han glömt ändra mitt mobilnummer och ringt  mitt gamla. Där fanns ingen hänvisning alls, vilket jag förväntat mig. Nu hade han lyckats inse att nåt var galet och googlat mitt nya nummer.
Så nu har jag nytt möte inbokat där.
Har även fått tag på en syo, efter nåra försök. Nästa vecka kan jag således börja nysta i en eventuell vidareutbildning.
Det rör lite på sig.

Annars? Tja, jag har bakat fröknäcke. Tre plåtar. Första stod i för varm ugn, bara för att jag inte brydde mig om att läsa ordentligt i receptet. Brända. Andra plåten stod i rätt värme men visade sig sakna flingsaltet... Tredje gången gillt blev nog bra!  Jag är en klippa i köket, haha.

fredag 16 januari 2015

Jamen självklart!

Anfallet gick ju över. Eller nej kanske inte riktigt förresten, jag bakade bullar igår. Slurp, sa det, så var bullhögen halverad. Inte av mig, utan av de andra i hushållet...

Men annars är det segt. Fick nog och bokade en tid hos kiropraktorn. Ryggen samarbetar ju verkligen inte alls med mig just nu och har inte gjort på hela hösten känns det som.
Har känts mest i höfterna och bäckenet och mycket riktigt - där var det låst. Så låst att hon inte lyckades lirka/bända/knäcka upp det. Men det känns i alla fall som om det är på god väg, för efter besöket känns det en smula bättre och rörligare. Nu strikt vila från löpning och cykling, bu hu!
Så jag gör lite rehabövningar och försöker få mig själv att gå promenader - åh det som är så trååååkigt.
Som sagt, lite mindre ont i ryggen, och vad händer då? Jo, jag vaknar med huvudvärk. Det är säkert en reaktion på behandlingen, men så fruktansvärt humörnedsättande. Alltid gör det ont nånstans.

Nu blir det promenad, innan det blir mörkt alldeles.

söndag 11 januari 2015

Vad hände?

Tvättat fyra tvättar. Sorterat och vikt.
Lagat köttfärssoppa.
Lagat morotsbiffar.
Åkt skridskor.
Diskat.
Frostat av frysen.
Bakat tekakor.

Det är mer på en dag än vad jag gjorde på hela jullovet, typ.

Nåja, jag sätter mig ner och väntar tills anfallet går över.

torsdag 8 januari 2015

Tio

Läser runt på lite för mig nya bloggar. Fastnar i en ganska ny och läser om hur någon återstiftar bekantskapen med sin hembygd. Läser om hur hon med släkten planerar att återskapa en samlingsplats på gården, om hur hon går runt i skogarna och känner att hon hittar tillbaka till sin plats.

Känner glädje för henne, så härligt! Men känner även ett styng i hjärtat. Gudrun kom för 10 år sen och svepte bort stora delar av det som var min plats.
Här är ett inlägg som beskriver min känsla för Gudrun. Här är ett till.

Ju längre tiden går, ju mer tydligt blir det för mig att jag tappat nåt. Att hemma i byn inte längre är just hemma i byn längre. Visst har jag fortfarande känslan av att komma hem när jag åker dit, men den känslan blir mindre och mindre. Det är inte som förr. Förr är borta, för alltid. Allt ändrar sig med tiden, jag vet. Vägar dras om, gårdar byter ägare, landskapet ändrar sakta form. Men Gudrun, ja hon ritade om kartan fullständigt över en natt.
Jag hittar inte i skogen längre. Eller, låt mig skriva om det. Jag hittar inte skogen längre. Den finns ju inte.

Nu börjar månlandskapet försvinna. Nu är det grönt igen. Men det är ingen skog, det är bara en massa sly, av gran och björk. Men inget man kan vara i. Vi går där aldrig. Vi går bara på vägarna runt omkring och försöker minnas hur där en gång var.  Vi skapar inga nya minnen i skogen längre.
Det är förmodligen det som gör att min hemmakänsla tynar. Vi skapar inget nytt, vi bara försöker hitta det som försvunnit.
Kanske dags att ta tag i det?  Kanske dags att hitta nya platser, som kan bli mina barns?

tisdag 6 januari 2015

Att softa sig lite

Vid den här tiden på året fyller Silverräven år. Förra året drog vi till KöpenDanmark och firade lite.
I år drog alla andra till fjällen, så då tog vi tillfället i akt och åka iväg vi med. Till Helsingborg.
Jaha, vad gör man där då? Tja, vi shoppade på Väla, som blivit typ tre gånger så stort sen sist.
Som vanligt när det är stort utbud, så hittar jag ingenting.
Sen, ja sen softade vi på hotellet.
Vi softade och vi softade och sen softade vi lite till. Så gott.
Åt libanesiskt på kvällen.
I går, då softade vi på hotellet, typ. Nädå, vi gick en liten runda inne i Helsingborg, men den var mycket liten i förhållande till softandet.
Åkte till Malmö för att titta på lite trappräcke (!), äta lite och se på landskamp i handboll.
Riktigt hysteriskt vrålhungriga stapplade vi in på Vapiano och blev grymt besvikna. Nej, inget ställe vi rekommenderar.
Handbollen var ju trevlig, förutom det retliga faktumet att Danmark gick och vann.
I morse råkade jag stänga av alarmet på mobilen. Det var skönt med sovmorgon och som tur var serverades frukosten till 11. Mycket hotellfrukost i magen kräver lite softande på hotellrummet innan utcheckning...
Vi körde till Lund för att testa Högavallsbadet. Nej, men oj vad mycket folk som stod och köade för att komma in. Vi väntade och väntade och sen väntade vi inte längre utan gav upp.
Ringde till min kompis som bor i närheten och fick en trevlig kaffestund hemma hos dom. Det kändes som ett uppköp faktiskt. Varför kom vi inte på den idén lite tidigare, så hade vi sluppit köa?

Nu väl hemma igen, laddar vi för jobb imorgon (Silverräven) och för barnpassning (jag). I morgon blir det tidig revelj och fem barn att ha koll på.