tisdag 2 februari 2016

Obanat är bäst

Att finna sin väg i obanad terräng...
Så härligt, så rogivande.

onsdag 27 januari 2016

Inte rymt

Nej, jag har inte rymt. Det är bara lite mycket att göra.
För att koppla av en smula, pusslar jag på ett 1000bitarspussel med ungefär en Minion per pusselbit.
Tack Linapina för den utmaningen!

tisdag 19 januari 2016

Längdskidor!

Jag tror det är tre år sen sist faktiskt. Kommer inte riktigt ihåg, men lääääääänge sen.
Det kändes. Flåsade och orkade knappt runt första varvet. Skärpte sen till mig och tog två varv till. Inget distansrekord alls, bara 3,6 km, men det är f-n 3,6 km längre än 0 km. Det bästa träningspasset är det som blir av, där är mitt motto just nu.

Nu hoppas vi att snön som kom idag får ligga kvar och att det gärna kommer mer.

lördag 16 januari 2016

Lazy day

Att ha en lördag utan alltför mycket planerat, det är guld värt ibland. I morse åkte jag till skidspåret och var barnvakt när Sofia körde DM. Det var väl det enda som var planerat idag.
En fin och mycket kall morgon, men den lille gossens leende värmer bra. Vi gav bort vår bebispulka till honom och drog runt honom en stund. Med tanke på hans reaktion säger jag grattis till mamman, jag misstänker att hon kommer få dra den där ganska mycket i vinter, hehe.

Efter lite upptining hemma med tacos och soffhäng, körde jag Pillerill till inomhusträningen i orientering. Borde väl sprungit runt där jag med, men hade inte kommit ur mitt underställ än (skyll på den du!).
Efter träningen tog vi en liten avstickare till ett utflyktsmål som jag av en slump läste om häromdagen bara, Snittingfallet i Bräkne Hoby. Inget märkvärdigt egentligen, ett litet vattenfall (byggt) med en laxtrappa, men så väldans vackert med alla isformationer.
Vi var rörande överens om att hit måste vi återvända snarast med en ryggsäck innehållande systemkamera, termos och fika.



Nu häckar jag i soffan igen och tänker inte anstränga mig mer än så faktiskt. Fridens liljor, gott folk!

torsdag 14 januari 2016

Snipp snapp snut, så var julen slut

Vi tillhör de om håller kvar julen till efter tjugondag Knut. Jag förstår inte folk som tar fram julen 1 advent och som sen går all in på julen innan 4 advent, för att sen riva ner allt på annandagen. Som dessutom tar in tulpanerna samma dag, köper hem semlor och börjar tjata om att "nu borde det minsann bli vår"... 
Okej, jag raljerar väl lite nu, men inte så mycket. Ja, jag har faktiskt en bukett tulpaner på bordet och ja jag har faktiskt ätit semla redan (det är dock nytt personbästavärsta). Men jag tar inte ner julen i förtid och jag tjatar inte om våren.

Jaja, vi tog i alla fall ner delar av julen idag. Granen rök och tomtarna. Adventsstjärnorna får stå ett tag till, tycker det är så mysigt.
Den pälsbeprydda tomten lämnade vi dock kvar.
 Annars då? Kan vi kora Ris à la Maltan med blåbärs som julens absoluta vinnare? Ja, det gör vi!

onsdag 13 januari 2016

2015 i backspegeln

En årsredovisning, det hade jag ju tänkt få ur mig. Den får ligga till sig lite till (läs:  nu prokrastinerar hon igen).





Nåväl, en liten titt på mitt träningsår 2015.
Det var inte mycket att hänga i julgranen inser jag efter en titt i träningskalendern från förra året. 2015 går verkligen inte till historien som året då jag tränade för mycket, nej.
Antal pass på Stac (gymmet): 13  (ändå lite imponerande eftersom det är halva november fram till nyår).
Antal orienteringspass: 27
Antal promenader (powerwalks): 78
Antal MTB-pass: 8
Övrig träning (klättring, mammamage, backintervaller etc): 23
Summa antal träningspass 2015: 149
Har ingen som helst statisktik över antal km eller timmar och det är väl lika bra det.

Jaha, okej, vad gör jag med detta nu då?
Jo, förbättrar!  Det här får ju bli mitt träningsmål för nästa år, att slå ovanstående siffror. Dags att få igång mig själv igen.

Så, 149 träningspass to go!  (eller 144, klarade av 5 i Lofsdalen).

måndag 11 januari 2016

Första jobbmåndagen efter jullovet

Tillbaka i verkligheten igen, efter en vecka på vift.
Vi drog till Lofsdalen och där var det minst sagt kylslaget. Skitkallt för att vara ark på sak.
Med kylan kommer dock skönheten. Galet vackert, men för kallt för att ta upp kameran.
Några mobilbilder blev det i alla fall.

Nu är vi hemma igen, till regn och dimma. Lätt deprimerande att åka in till jobbet.
På lunchrasten idag, satt vi och lyssnade på lite gamla godingar på Spotify, jag och 6 karlar i varierande åldrar. Alla lyssnade andäktigt, men vid en låt brast vi alla ut i unison allsång:
Tell me why, I don't like Mondays...

söndag 3 januari 2016

Nytt år, nya möjligheter

Jahapp, då har vi vänt blad nu då.

Väntar på snö.
Lite skidåkning hade suttit fint nu.

tisdag 29 december 2015

Tar tillbaka

Alltså...
Den där jäkla loggan, den fanns i tre varianter till. Say no more.

måndag 28 december 2015

Julefrid?

Det var en snabb jul i år. Tillbaka till jobbet idag och tillbaka i stressen. Skit med.
Nä, det är inte jobbet som stressar mest. Det är allt annat som måste fixas denna veckan.
Ja, jag har en förmåga att ta på mig för mycket i orienteringsklubben, men det är ju roliga saker egentligen! Fixar med bilder till våra olika hemsidor och facebooksidor. Allt vore ju fixfilliklart och inte vore för att det alltid är nåt som strular. Just nu en inloggning som kommit på villovägar.  Sen en logotype som råkar finnas i två olika versioner!?  Alltså, sånt får ju strukturnissen i mig att få utslag, krupp och svårartad ilskhet.
Har tillbringat kvällen med att mailbomba övriga folk som kanske kan sitta på de rätta svaren.

Jaja, det blir nog bra det med, med tiden.

torsdag 24 december 2015

God Jul!

I år förnyar vi oss en smula. Löprunda på julafton och sen testar vi en ljummen sallad på butternutpumpa.
Det här är också året då jag bakar mandelmusslor för första gången, men med urgamla formar. De ärvde jag av min saknade mormor som tyvärr gick ur tiden för 12 år sen. På tiden att jag använder formarna, kan man tycka.
Ha en alldeles underbar julafton!

måndag 21 december 2015

Fundersam

En intressant diskussion idag med en intressant person. Konstigt hur man kan ha ett djupt samtal med någon man aldrig ens träffat. Som man egentligen inte känner, fast ändå lite granna. Hur man kan öppna sig, men ändå inte känna att man blottar sig? Hur det kan berika. Hur tankar kan väckas.

Å du, du. Du är bra. Väldigt bra. Tvivla aldrig på det. Inte en sekund. Okej?

lördag 19 december 2015

En liten tur

Fick med mig Pillerill och Silverräven på en liten cykeltur längs Blekingeleden idag.
Det var lite på tiden kände jag. Senast jag var på  leden var i juli när jag och Skruttafis gick fram till där vi startade idag.
Det blev inte så långt idag, runt en mil kanske? Start vid Listersjöns norra ände där det var lite teknikträning på stigen. Mycket rötter och Silverräven lyckades med nöd och näppe undvika att slå en volt över styret. Några vindfällen fick vi lyfta över och runt.
Efter det följde en lång bit med grusvägsrally. Vägen går precis vid sjön, så det var fin utsikt.
Vid Skärsviken (där vi fikade för tre helger sen) går leden in i skogen igen. Några trasiga och snorhala broar över diken och sen en riktigt rejäl uppförsbacke.
När vi kommit ur på vägen igen gick det ganska fort till bilen som vi parkerat vid slutpunkten. Här tog vi fram lite varm saft och satt i bakluckan och njöt en stund.
En perfekt runda faktiskt. Etappen efter verkar bli lite ner rakt ut i skogen, så det får nog bli med vandrarkängorna på.

fredag 18 december 2015

Moloken


Och så var det fredag igen. Veckan gick långsamt, men ändå alldeles för fort.
Idag slutade min närmaste kollega, vi kan kalla honom för Seglargossen.
Skit.
Ja, det är väl ungefär allt jag har ork att säga om det. Denna omgången som kollegor (läs här så fattar du vad jag menar med denna omgången), så var vi nästankollegor i ett halvår. Det har varit ett helt fantastiskt halvår. Maken till bättre kollega har jag nog aldrig träffat på. Jo, det har jag och det är M och hon känner precis som jag om Seglargossen. Vi tre har väl aldrig lyckats vara på samma ställe samtidigt, men ändå varit kollegor eller nästankollegor i olika konstellationer genom åren och gillar varandra skarpt.

Idag hissade Seglargossen sina segel och drog på nya äventyr, i storstaden. Med minsta möjliga marginal klarade jag mig från att börja böla innan han lämnat kontoret. Känner mig oerhört övergiven faktiskt. Inser mer och mer hur beroende jag är av att ha kollegor jag gillar och som jag kan samarbeta bra med runt omkring mig. Kollegor med samma typ av humor, som kan blanda allvar och skratt på ett positivt, energigivande sätt. Utan det -  ingen drivkraft alls.

Så idag, moloken. Det kommer säkert nåt gott ur detta med, det brukar det ju göra. Men just nu har jag lite svårt att se det.

söndag 13 december 2015

Rain check på äventyr

Det där lilla äventyret med termos varje söndag i december, tja det bidde inte riktigt av idag.
Grötfest med klubben och sen firande av bästa syrramonstret, omkullkastade alla möjligheter. Jag sörjer väl inte så mycket för det, vi hade en fin dag med massor med god mat (som alltid när hon syrran är i köket).
Vi lyckades i alla fall klämma in en promenad till bilverkstaden för att hämta ut en av bilarna. På halva vägen dit ligger flygplatsen, men mer spännande än så blev det nog inte.

Jag tänkte istället ta tillfället i akt att tipsa om ett mycket enkelt fixat mikroäventyr för småfolk. Förr om åren var jag ledare i Friluftsfrämjandet och hade tillsammans med en kompis en liten söt grupp. De gick (kröp) från Skogsknoppar, Skogsknyttar, via Mullebarn till stora Strövare. När de var Knoppar och Knyttar hade vi ibland detta äventyr, som alltid var lika uppskattat. Enkelt och roligt.
Material som behövs är:
En hiskeligt långt snöre
En toarulle
Ett styck småfolk

Snöres fästes helt sonika i ett träd och sen trär man på toarullen. Tråden kan man se dra ut i naturen, runt en trädstam, förbi en sten,över en liten stock och kanske till och mer över en liten bäck. Den andra änden på tråden fäster man till slut i ett annat träd.
Småfolket får sen hålla i trådrullen och följa tråden tills den tar slut.
Garanterat skojsigt och i änden på tråden kan ju fikakorgen stå.


fredag 11 december 2015

Miss you

Vill ut i skogen. Nu, typ.
Just nu är det mycket som ska göras under de å timmarna som det är ljust ute. I morgon hade jag planerat en MTB-runda på Blekingeleden, med dotter och termos med varmt dryck.
Hoppsan, hade sett fel i kalendern - vi har visst barnkalas då för Pillerill.
Funderade över alternativet att jag och Skruttan cyklar i alla fall.
Hoppsan, hade missat det där med att köpa julklappar.
Så, kära skog. Vi ses kanske inte i morgon, men snart. Mycket snart.

tisdag 8 december 2015

I väntan på vintern

Ingen vinter än. Den kommer väl kanske så småningom. Hoppas det i alla fall. Det var länge sen jag åkte längdskidor, alldeles för länge sen. För några år sen nötte jag nästan hål i snön uppe vid elljusspåret.
I väntan på snön och isarna, kan vi ju alltid njuta av den här bilden, som inte togs igår direkt. Mitten 70-tal och platsen är Skinnskatteberg, där jag bodde mina två första år.

måndag 7 december 2015

Varken innebandy eller hacker

Jajaja. Jag blir inte klok på hur jag får bilden i rubriken att fylla ut hela ramen. Kan i och för sig ta bort ramen, men jag gillar ramarna runt fotona. Blogger lämnar en hel del att önska, så även mina kunskaper i kodning. Wordpress kanske? Orka byta, liksom. Det får vara så här. Skitsamma.

Lapporten är fin ändå, tycker jag.

söndag 6 december 2015

Mikroäventyr - plan B

Planen för dagen var som följer:
  1. Sovmorgon - check på den.
  2. En snabbis på stan för att fixa ett galler till skridskohjälm - check på den.
  3. Julbord  - check på den
  4. Bandyträning för första gången ever! Med varm dryck i termos.  Inte nån check på den.
Bandyn blev inställd pga blåsten. Vi hade förberett oss noga, jag och Skruttafisan. Packat allt, skruvat på ett galler och letat förgäves efter ett annat. Hittat knäskydd. Peppat oss. Preppat oss med termosar med varm saft- för det här skulle ju sannerligen bli ett äventyr, i enlighet med utmaningen hos Katrin.
Träna bandy, för första gången vid 43,5 års ålder... Hujedamig. Såg fram emot detta med skräckblandad förtjusning. Lätt pirrigt.
Vilket antiklimax när SMSet kom och det var inställt. Vad gör vi nu då? Termosarna då? Vad hittar vi på nu?


Tja, en får ju inte vara dum. Var planen mikroäventyr, så var det. På vägen hem körde vi upp på Bryggareberget i Karlskrona och spanade in stan by night. Barnen hade inte varit där på kvällstid innan. Det blåste halv storm, så det var sannerligen ett äventyr att gå ut ur bilen och ta några foton med mobilen.
Efter de kalla minuterna ute var det väldigt passligt att dricka varm saft från termosarna. En väldigt lyckad plan B.  Förresten, tror ni vi hade kommit ihåg att ta muggar med oss?

Helt enligt tradition

För fjärde året i rad har vi ätit julbord på Stufvenäs gästgiveri utanför Kalmar. Gott och mättande.
Som traditionen bjuder har barnen gått upp till barnpassningen och vi vuxna har intagit sofforna i korridoren.
Så jäkla gött att lägga sig i horisontalläge en stund innan bilfärden hem.