lördag 29 mars 2014

På't igen

Nu är ju släpet fullt igen.  Två fulla släp och ca halva trädgården är rensad på pinnar.

Men vilket väder! Gick ut i trädgården vid halv nio i bara linne och det var inte ens kyligt.

Ikväll arrangerar vi en stor orienteringsstafett nere i stadsparken, så kvällen och delar av natten kommer tillbringas sittandes i en husvagn - ska läsa av deltagarnas tider.
Så nu är det hög tid att gå ut i solskenet och njuta! (läs tömma släpet)

torsdag 27 mars 2014

Tadaa!

Äsch då, det var ju hur lätt som helst! Varför oroade jag mig?
Att få av alla pinnar och löv däremot - var ett gym-pass.

Fattar mod

Släpet är som sagt fullt. Bilen med dragkrok återbördad och dessutom ihopkopplad med släpet.
Bara att köra till tippen och lasta av alla pinnar och löv.
Bara....
Jag kör med släp kanske två gånger om året, om ens det.
Inte riktig min grej alltså.
Fånigt och korkat egentligen. Jag borde öva, öva och öva lite till så att jag slipper ha den här nybörjarkänslan varje gång. Men övar jag? Nej, jag stoppar huvudet i sanden och låtsas att vi inte har nåt släp.

Silverräven tycker att jag borde ta E-körkort, så jag får köra bil med tungt släp. Husvagnen går som tungt släp och just nu är det bara han som får köra. Det är ju inte så praktiskt egentligen, i synnerhet inte om man åker på långa semestrar, som vi gärna gör. Tänk om Silverräven stukar foten eller nåt annat när vi är i Danmark? Då får vi problem.
Men ta det där körkortet, oj oj oj, vad läskigt (och dyrt) det känns!
Fast om jag aldrig försöker, ja då vet jag inte om jag kan, eller hur?

Men, det är ett senare bekymmer. Nu ska släpet tömmas på tippen och jag fattar mod.
Tittar ut genom fönstret och inser att det regnar.
Slipper jag då?

onsdag 26 mars 2014

Plockepinn

Nån har lekt plockepinn i min trädgård, men lämnat alla pinnarna kvar.
Vilket ofog.

Jag har fyllt släpet med det som låg i ena hörnan ( en tiondel kanske).
Släpet är således fullt och måste tömmas.
Maken har tagit bilen med dragkrok.
Vilket ofog.

fredag 21 mars 2014

Oh, oh, orientering - del 15

Skogen by night

Alltså det här med nattorientering... det är nåt visst med det. Kan inte riktigt förklara känner jag, men det är som en hatkärlek, fast mer kärlek.
Det är mörkt, ofta kallt, ensamt, lite läskigt och skitjobbigt. Men det är samtidigt naturupplevelse i kubik. Orientering i sig är ofta ett helt brutalt möte mellan människa och natur, men när det är natt så blir detta möte ännu mer brutalt. Lampskenet skapar en liten miniverklighet där allt förstärks, alla dofter, alla intryck, alla känslor - såväl negativa som positiva.
När jag springer nattorientering har jag alla sinnen på helspänn och jag registrerar allt som händer runt omkring, så minsta gren som knäcks märker jag. Alla känslor tumlar fritt om vartannat, från rädsla till djupaste lycka, från ilska till glädje.

Sen är nattorientering vackert att titta på. Lampor som dansar fram genom den mörka natten är nästan hypnotiserande vackert. För några veckor sen sprang jag en tävling i Vilshärad utanför Halmstad, i skogen och på stranden där jag badade som barn.
Efter målgång satt vi på en restaurang vid stranden och såg ut över den mörka stranden och havet. En efter en kom lampsken upp över kanten på sanddynen och närmade sig oss längs med stranden. Svart natt som fylldes av små ljuspunkter som i olika takt kom närmare och närmare. En helt underbar syn.

torsdag 20 mars 2014

Busy, busy

Ledig idag. Barnen i skolan.
Det är en märklig känsla faktiskt. Det känns som om man har all tid i världen helt plötsligt.
Dags för lite surdegar med andra ord.
Just nu är det mycket orienteringsrelaterat på att-göra-listan. Sen årsskiftet är jag mer än lovligt insyltad i klubbens verksamhet. Jag är nybliven styrelseledamot, är med i tävling- och träningskommittén och dessutom sammankallande i en speciell tävlingssatsning. Mycket pappersarbete blir det just nu, eftersom mycket ligger på planeringsstadiet än så länge.
Så busy, busy idag.
Men jag klagar inte, det är alldeles av fri vilja och hur roligt som helst!

onsdag 19 mars 2014

Premiär hos mig!

Nyårslöftet i år är att testa det där jag tänkt testa men aldrig gjort.
Eller rättare sagt, våga testa lite nytt.
Det kan vara vad som helst, men mest tänkte jag nog i köket. Det finns så mycket som jag aldrig lagat. Relativt enkla saker, som Mormors revbensspjäll, kroppkakor och dillkött till exempel. Man lär sig några recept och sen håller man sig till dessa. Dags för lite nytänk alltså!

Idag köpte jag hel makrill. Makrill för mig,  det ligger i en liten konservburk med tomat runt sig eller så köper man den filead och rökt.
Nu köpte jag hel och damen i fiskaffären sa till mig att panera och helsteka.
Glömde kolla på firrarna, så det var en liten överraskning att de inte var rensade... Hm, som tur är så har jag ju däremot rensat sill innan så det var ju inga större problem. Ska dock erkännas att jag ringde pappa och kollade så jag rensade tillräckligt mycket.
Paneringen glömde jag självklart, men de ser ganska goda ut ändå. Snart har de stekt färdigt och vi väl hoppas att det blir ätbart.

Update: Jodå, båda barnen bedömde det som superdupergott och jag blev utnämnd till bästa kocken. Så det får väl anses som godkänt, eller?

tisdag 18 mars 2014

Surdegar

Läste i Vi i Villa om surdegar. Inte de där som blir gott bröd utan de där som aldrig blir gjorda.
De där listerna  som aldrig kommer upp, eller den där tentan som år ut och år in ligger kvar på Att-göra-listan.
Har ni såna?
Ja, tänkte väl det. Tror nog att alla har surdegar. Jag är självklart inget undantag.
Just nu har jag lite stiltje på jobbet. Så med andra ord har jag just nu lite tid till att bearbeta surdegarna. Hm... men det måste ju finnas ork och lust också. Ork finnes, men lust... jag jobbar på det.
Alldeles strax ska jag bege mig på en liten fixarrunda och i alla fall fixa fram material till några av projekten.
Köpa fix och fog till de där kakelplattorna som ska upp i badrummet.
Köpa jord för att plantera om blommorna.
Gå in på banken och flytta några aktier som min gamla arbetsgivare inte längre vill hysa åt mig ( det är ju trots allt 1,5 år sen jag slutade).

Vidare ska jag så snart lusten infinner sig, installera InDesign på jobbdatorn och lära mig det. Installera OCAD på min hemdator så jag kan lägga de där orienteringsbanorna som jag planerat länge nu. Skriva ett gäng med protokoll som jag ligger efter med.

Listan är lång.

Bäst att gå och fika lite först.
En surdegsmacka kanske?

fredag 14 mars 2014

Om att gå "all-in"

I morgon kommer lite släkt hit (ingift) som ska fira att Silverräven blev 40 i januari.
Vi orkade inte tänka ut mat, så det fick bli catering. Nej, det hör verkligen inte till vanligheterna hos oss, vi är ju snålänningar båda två. Men maken har varit på tjänsteresa hela veckan och jag är inte känd som nån som gärna står i köket i evigheter så... Vi fick tips på en cateringfirma i stan som kör ekologiskt och närproducerat i så stor utsträckning som möjligt så det ska vi testa imorgon.
Ska bli spännande.

Efterrätten däremot ska vi fixa själva. Och städningen. Och disken. Och värdinneskapet och allt det där runt omkring.

Hm, vad ska man bjuda på för efterrätt tänkte Nipe och la pannan i djupa veck och tillbad Google.
Det finns ju så mycket gott! Hur ska jag kunna välja, tänkte jag.
Så jag valde inte alls. Jag gick istället all-in på efterrätterna.
Tog första 6 bästa recepten jag såg som såg goda ut, skrev en inköpslista och började stöka i köket.
Nu är jag klar med 4 av 6, pust.
Det blir små små yttepytteportioner av allt, med tanke om att göra en efterrättsbuffé där man får välja fritt och dessutom kunna ta två av det man tycker bäst om.
Många små snapsglas att fylla med gottigheter.

Vad sägs om:
Chokladmousse med mintsmak
Äpple och kanelpannacotta
Cheesecake med nutellamousse och lakritstopping
Blåbärscheesecake
Lakritssnittar
Karamelliserade päron med vaniljkräm

Har inte provat nåt av recepten innan, så gästerna blir mina försökskaniner.
Erkänner dock att jag smakat lite i skålarna och det verkar lovande.

torsdag 13 mars 2014

Dålig kombo

Stor trädgård, vårkänslor och ryggont tillsammans är ingen bra kombination. För att förtydliga det hela, ryggontet kommer från dålig stretching och för mycket kontorsstol - inte av trädgårdsarbetet. Har inte kommit till trädgårdsarbetet än. Det är typiskt o-bra att ryggen strular redan innan vårbruket kommit igång.
Jag ser alla höststormarnas lämningar på marken i form av pinnar. Jag ser alla löven som virvlat ner i källartrappan och som måste upp. Jag ser alla nersågade träd som med tiden ska bli ved. Jag ser allt det där och ryggen säger bara: låt bli.
Stretcha lite kanske?

onsdag 12 mars 2014

10 veckor av 52, eller nåt

Har inte ätit godis sen nyår, det ni!
Dealen mellan mig och Skruttafis är att vi ska skippa godis i ett år. Belöningen (förutom minskat sockerintag) är en weekend tillsammans på nån rolig ort.
Insåg just att vi klarat av 20% redan!

Klarat av och klarat av, det är faktiskt ingen uppoffring. Nån enstaka gång har jag varit godissugen, men inte alls i den utsträckningen jag trodde innan.
Så det där med 52 veckor känns inte som nåt absolut. Jag ser det mer som "åtminstone 52 veckor".
Fast vem vet, bara för att jag kaxar mig nu och säger att det är easypeasy, så kanske jag vid midsommar får värsta begäret?
Tur då att vi är två personer i det här.

Slit i skogen

Lördagens slit i skogen ser ut som här:




































Det var nog den värsta terrängen jag någonsin sprungit faktiskt. Letar i minnet efter nåt värre men nej. Det var backigt och det var blött, men det var inte det som var det jobbiga. Nej, det var all denna skog som var på fel håll, som låg ner. Det var rester efter röjning, det var stormfällor från både detta året och från förra och förrförra och sen f-n vet när. Det var bara från  två sista kontrollerna och in i mål som det var löpbart.
Nu ska jag säga till banläggarens försvar att jag kom till tävlingen rejält sliten i kroppen och med framförallt väldigt ont i skenbenet/sidan av vaden, så jag var ju inte på topp heller.
Men fy vilken bana. Mellan kontroll 12 och 13 var jag så trött att jag fick stanna flera gånger i uppförsbacken och pusta. Dessutom orkade inte hjärnan tänka så jag tog ju både ett dumt vägval och irrade bort mig in i träsket på slutet.
Nåväl, det var ändå en trevlig tävling och det är alltid gott att vara ute i skogen en timme. Vi njöt i vårsolen och orienteringsburgaren satt som en smäck efter loppet.

tisdag 11 mars 2014

Årets första

Vi klarade oss förbi vabruari, men nu var det dags. Dags för årets första VAB. Pillerillen är inte särskilt kaxig just nu och jag bara väntar på att få samma skit.
Eftersom jag är gräsänka för tillfället blir det avbokningar på veckans planerade träningar. Ganska välbehövligt, för jag är fortfarande sliten efter förra veckans träningar.

I övrigt inte mycket att rapportera.

lördag 8 mars 2014

Teknikfrustration

Två tävlingar, igår och idag.
Nu sitter jag här och vill se vart jag sprang, det är liksom som grädden på moset efter en tävling.
GPS-klockan och Garmin Connect vill inte samarbeta.
Så oerhört frustrerande faktiskt. Jag felsöker som en toka, men inget hjälper.

Åhh, snacka om ilandsproblem, jag vet.
Men frustrationen, frustrationen!

Om jag inte får det att funka snart, måste jag ju göra nåt vettigt istället - som att packa upp.
Snälla Garmin, funka!

Update: Jaaaaaa, äntligen! Men, på den ena rutten påstår klockan att jag startade några kilometer ut i havet...njae, inte riktigt, även om jag avslutade med fötterna i Kattegatt.

torsdag 6 mars 2014

Våren, våren!

Alltså vilka härliga dagar det är nu! Nu när dimman som omslutit oss hela vintern har lättat.
Har min arbetsplats mitt i en fin stadspark, till råga på allt, så gissa hur fint där kommer bli lite längre fram i vår.
Så bortskämd jag har varit senaste åren - ganska ofta har jag haft havsutsikt och nu då parkutsikt. Helt av en slump alltihop. Ibland är det bra att vara konsult, man får flytta runt mycket.

Men tillbaka till våren. Fick idag lite förhandsinfo om en kul resa i maj. Inte helt i hamn än, det måste till lite barnvakt först. Men bara tanken på att det kanske kan bli en kul resa, räcker för att jag ska vara alldeles pirrig och glad i hela kroppen!

I morgon stundar det orienteringstävling igen - det är härligt att säsongen börjat igen. Synd bara att jag är sliten i benen efter kombinationen orientering förra helgen, cykling och för lite sömn. Nåväl, det ska nog gå det med.

tisdag 4 mars 2014

Ni har väl?

Ätit semla menar jag ju självklart.
Kollegorna på jobbet drog till Maxi och köpte semlor. Lite lessen i ögat konstaterade jag att glutenfritt inte rimmar så bra ihop med just semla.
Snacka om lycka när de hade frågat personalen och de hade gjort en glutenfri semla!
Den var så god! Förmodligen just för att jag förväntat mig att få stå över.

Cykel tur och retur till jobbet och sen backintervaller på det, känns som en bra motpol.

söndag 2 mars 2014

2 x Åhus

Åkte tur och retur till Åhus i helgen. Två gånger. Så går det när man inte orkar bestämma sig för om man ska sova över på luftmadrass i en fritidsgård eller inte.
Säsongspremiär i orientering, vad annars kan få upp familjen okristligt tidigt en lördag?

I går var det medeldistans och jag sprang D40. Det gick sakta, typ. Eller nja, ganska hyfsat faktiskt, men jag sprang som en yr höna. Sprang framför allt för långt och det straffar sig när det är kuperat. Ner för branta backen, sen tvärstopp för att inse att man sprungit förbi kontrollen. Upp för backen igen, med svordomar som sällskap.
Nä, jag var inte riktigt nöjd med varken hastighet eller orienteringen igår.

Efter tävlingen hängde vi med resten av gänget från klubben på den hyrda fritidsgården. Det var så obeskrivligt skönt att bara vara. Vi halvlåg i soffan och pratade skit i flera timmar.
På kvällen invaderade vi den lokala pizzerian och här gick det inte heller fort. Vårt bord fick maten 1,5 timmar före resten av vårt gäng... Barnen och ungdomarna, som givetvis fick mat allra sist, var så trötta att de knappt orkade äta när maten väl kom.
Summasummarum, det var inte bara Nipe som var saktfärdig i Åhus igår.

I morse vaknade jag innan Vasaloppsstarten och masade mig upp. Ska jag åka till Åhus igen och springa ÖM7 eller ska jag häcka i soffan och titta på Vasaloppet? - det var morgonens dilemma.
Åhus vann. Körde dit och överraskade Skruttafisan som sovit där över natten.

Idag gick det snabbare, mycket snabbare. Det var nog en av de snabbaste tävlingsbanorna jag sprungit.
Spikade mina kontroller utom 9:an och den bommen berodde på en helt otroligt korkad arrangörsmiss.

Kontrollens kodsiffra stämde inte med den siffran jag hade på min lösa kontrolldefinition! Däremot stämde det med kartans...
Det stod två funktionärer vid kontrollen när jag kom dit, men de sa inget. Eftersom min kodsiffra inte stämde sprang jag vidare och letade efter en kontrollskärm till, men hittade ju självklart ingen.
Väl andra besöket vid kontrollen börja funktionärerna prata med mig. Men inte fasen sa de med en gång att det blivit fel på kontrolldefinitionen, utan de bara yrade lite om att jag kunde stämpla denna kontrollen istället... Va??!  Nä, jag vill ju stämpla rätt kontroll!  Efter lite prat till, visade det sig att jag var vid rätt. Men säg det på en gång då!  Sur som ättika var jag när jag stämplat och sprungit vidare. Väl i mål, blev jag inte godkänd (eftersom de hade programmerat fel kodsiffra) så jag fick gå till sekretariatet och "klaga". Nåväl, arrangörsmissar kan väl alla göra.

Så ruggigt nöjd med min orientering idag. Rätt vägval och bra tempo. De där få backträningarna jag har genomfört har nog gett lite resultat i alla fall.