Helt fantastiskt!

Jag och barnen rensar på deras rum. Vi började med Skruttafisans rum och gick igenom varenda pryl som fanns där inne. Varenda!  Vi har rensat ut fyra papperspåsar fyllda med saker som ska skänkas, slängas eller läggas på rätt ställe i övriga huset. Sen har hon rensat ut 85% av sitt lego och gett till Pillerill.
Efter det tog vi Pillerills rum och gjorde samma sak. Fyra eller fem påsar även där.

Nu tar vi matpaus och sen går vi över till pysselbordet i gästrummet/kontoret.

Inte ett enda gnäll! Ingen som gråtit eller myglat eller uppvisat minsta lilla tvivel till det vi gör.
Helt fantastiskt!


(Ja, jag har mutat dom. Självklart. Men ändå!)

Tjugoelva i bilder

Manchester är härligt, tycker Pillerill.

Dimmigt värre i Branäs.

På min födelsedag hade vi stampat jordgolv i köket. Pau rikttit.

Lite nyare, lite bättre.

Sista spelningen i Småland.

Ris och ros till Tjugoelva

Nu när 2011 är ett passerat kapitel, så kan jag med fokus inställt framåt  försiktigt  blicka tillbaka litegranna. Jag varnar för ett långt inlägg. Bilder får ni i nästa inlägg.

Januari:Vi åkte till Idre och hade i stort en underbar resa. Frös som en hund hela resan och hade en kräksjuka light som däckade halva styrkan i 1,5 dygn. Men hey! vad det är hälsosamt och stärkande i fjällen, om man då bara undviker dåliga hamburgare och tar med tillräckligt med Jäger, eller hur mamma och pappa?
Maken drog på tjänsteresa i Australien och stiftade bekantskap med diverse giftiga saker ute i bushen, kom dock hem helskinnad. Avslutade månaden med att se finalerna i handbolls-VM, på plats i Malmö. Hotellfrukost och shopping på det, man tackar.

Februari: Döptes om till Vabruari. Förutom att vi vabbade eller var sjuka själva varje vecka hela månaden, så vurpade jag när jag var ute och joggade. Ja, ni fattar stämningen va? Utöver detta så ändrades min jobbsituation en smula, inget allvarligt egentligen, men en liten ettrig stressfaktor kom in i bilden.

Mars: Lite vabb och lite egen förkylning, men också lite rolig träning mellanåt. Grävarna kom och påbörjade äntligen vår utbyggnad/renovering. Lugnet före stormen.

April: Åkte till Branäs med jobbet och hade det väldigt trevligt, om än väldigt dimmigt (kan dubbeltolkas). Kom hem och hade influensavirus med mig, som jag även bjöd maken på. Vi öppnade april starkt med att ligga helt utslagna i soffan. Vi missade Pillerills rockkonsert på dagis, vi orkade knappt föda oss själv och barnen, samtidigt om snickarna kom och vände upp och ner på större delar av huset. Mycket mer än beräknat blev byggarbetsplats.  Hur mycket vi än ansträngde oss, så fanns liksom inte tillräckligt med ork. Vi hade bara ström i vardagsrummet, så där bodde vi ett tag, utan kök och med kolstybbsrester överallt.  Denna renovering som vi sett fram emot så länge och som nånstans trodde att vi inte skulle tycka var jobbig alls, tog verkligen musten ur framförallt mig. Så här i backspegeln tror jag att det var den där influensan som gjorde det.  Jag tömde alla energireserver jag hade, både fysiskt och psykiskt. När köket försvann, försvann även mina goda matvanor. Lägg till den där stressfaktorn på jobbet ovanpå detta. När elektrikern lyckades koppla ur hälften av den lilla elen vi hade kvar och då även kopplade bort kyl/frysen i källaren utan att säga till, ja då gick liksom proppen även hos mig. Kunde inte tänka klart och jag är evinnerligt tacksam för att mina föräldrar helt oplanerat råkade dyka upp just då. De hjälpte mig att dra en förlängningssladd från garaget och övertygade mig om att det mesta i frysen faktiskt hade klarat sig. Jag hade bara kollat i en låda där det låg bär och glass och de hade ju redan smält. Resten var Ok. Ingen stor händelse kanske, men det var så tydligt där att min stressnivå blinkade ilsket rött. Helt blockerad från logiskt tänkande, jag gick bara på adrenalin.

Maj: Månaden inleddes med högst oväntat och ovälkommet besök. Skruttafisan kliade sig frenetiskt i huvudet och gissa hur kul med är med löss, när man bor högst provisoriskt inklämda i samma rum?
Dagen efter åkte jag till apoteket och köpte lusmedel och åkte hem för att lusbehandla. Då hade nog nån högre makt lite medlidande, för hemma hade elen på övervåningen kopplats in. Dessutom hade snickarna gjort så mycket färdigt i köket att golvpappen kunde tas bort. Vi kunde gå runt på vårt nya fina parkettgolv och kunde liksom se att det började likna ett hem igen. Heaven! Städade, bäddade rent och tyckte att det nog verkade gå åt rätt håll. Så underbart att kunna slå på värmen i huset och få sova i sin egen säng. Dagen efter hittade jag även lus i mitt eget hår... Det var inte det enda jag hittade. Vid frukosten så satt jag och tittade in i blivande köket, med morgonsolen som flödade in bakom mig. Då hittade jag 5-6 golvplank som var mattlackade. Synd att resten var lackat... Ett felmärkt paket var orsaken och just detta paket hade den stackars snickaren använt som "såg-paket", så de här felande bitarna satt liksom lite här och där på golvytan. Snickaren hade inte upptäckt det, eftersom han la på täckpapp direkt efter läggningen och solen inte låg på från det hållet han la det. I vissa vinklar syntes det inte alls, men från andra riktigt lös det om de felaktiga plankorna.
I denna minst sagt för psyket ansträngande vecka, när vi inte visste vem som skulle få betala omläggningen så började jag träna med min PT/sjukgymnast. Hur jag tänkte där, det är en gåta. Det var jätteroligt och nåt jag velat göra länge, men med facit i hand så borde jag väl ha väntat till lite senare.
Köket och hallen blev brukbart och snickarna drog sig tillbaka och vi kunde tapetsera och måla.
Tyvärr medförde inte det nya köket att jag återgick till de bra matvanorna, utan tvärtom. Denna månaden gjorde vi liksom allt. Vi målade, tapetserade, tränade, orienterade, joggade, köpte ny cykel och krönte det hela med att vara med på möhippa/svensexa.

Juni: Cirkusen fortsatte hela juni. Det var helt otränade cykellopp, klassåterträff från studenten, skolavslutningar, orientering och bröllop. Midsommar hade vi hemma hos oss  när vi ändå var i farten och ovan på detta min jätteroliga men samvetstyngande träning med PT/sjukgymasten. Sista veckan innan semestern som väntade i juli, så var jag på röntgen av tjocktarmen, nåt som jag skjutit på hela våren för att jag inte hann och inte riktigt vågade.

Juli: Äntligen semester! Sprang en för mig lite för lång orienteringstävling i en 20-mannastafett. Direkt efter drog vi till ALV i Vimmerby. Lämnade barnen på kollo hos svärmor och tänkte jobba med att lägga trall runt entrén. Svärmor ringde och meddelade att de åkte till sjukhuset med Pillerill med  befarad blindtarmsinflammation. Avbokade mitt planerade träningspass, men Pillerill repade sig så vi kunde bygga vidare. Nånstans där och då tog väl stressen överhand över mig.  Symptom hade jag haft redan i maj och juni, men lite öronsus, dubbla hjärtslag pga kaffe kan man ju ignorera när man tror man måste hålla uppe tempot. Nu på semestern blev det så uppenbart att det inte var bra. Trots några lugna dagar så gick inte kroppen ner i varv, snarare tvärtom. Sömnproblem, kort stubin, öronsus, hjärtklappning, you name it. Självskattningstest på nätet gav mig high score. Jag tappade totalt kontrollen över min egen kropp och knopp. Fy fan, vad läskig den känslan är. Träningen som jag ställt in, blev aldrig ombokad, det gick liksom bara inte att fortsätta. Gick till min goa vän och låtsaslillasyster JoSe som gav mig massage och mental energi. Kärlek till dig, vännen!
Vi drog iväg från allt sista veckan i juli och hade två helt underbara veckor i Ängelholm. Vi gjorde massor med saker, men bara det vi kände för. Kroppen och knoppen fick komma till ro.

Augusti: Mitt i den underbara semester så ringde det och vi fick veta att vi hade haft inbrott hemma. Så otroligt typiskt, eftersom vi beslutat oss skaffa larm, bara huset var färdigrenoverat... Vi vägrade låta det sabba vår semester och jag lyckades faktiskt att i stort behålla lugnet jag fått tillbaka.
Vi gick på en magisk konsert med The Ark på Tyrolen i Blädinge, där allsången aldrig ville ta slut (och nu medan jag skriver detta så är faktiskt just den allsången på min spotify, fan jag ryser i hela kroppen!). Sista halvan av augusti jobbade jag och sprang en del orientering.

September: Vi drog till Tivoli i Köpenhamn, helt underbart och till och med jag våga åka några bergochdal-banor. Orienterade massor och hittade groteskt mycket svamp. Nya träningsrutiner för Skruttafis och en löjligt liten men naggande ond jobbgrej stressade upp mig igen. Höll mig flytande i alla fall, men hade massor med stressymptom. Minsta lilla sak körde upp mig i varv. I månadskiftet mot oktober  körde det ihop sig igen och jag fick en rejäl förkylning. Choklad är bra botemedel, eller kanske inte förresten.

Oktober: Den där förkylningen  kröntes med ett ryggskott. Kroppen drog i handbromsen ytterligare en gång alltså. Gick till en helt underbar naprapat som mellan knäckningarna och vridningarna ställde de rätta frågorna. Drog ner på både tempo och egna förväntningar. I slutet av oktober återupptog jag min träning med PT/sjukgymnasten, men med ett helt annat tempo och fokus. Nu kunde jag känna att det gjorde mig gott.

November: På det stora hela en bra månad. Låga krav (både yttre och inre) höll stressen på en låg nivå. Gjorde ett 24timmars-EKG för att kolla de dubbla hjärtslagen, men trots att jag drack både kaffe och alkohol för att trigga, så slog hjärtat helt normalt. Nästan skrattretande egentligen, men på kvällen efter att jag lämnat tillbaka grejerna så kom dubbelslagen tillbaka igen.

December: Ungefär som november fast med mer glögg och pepparkakor inblandade. De där dåliga matvanorna jag återföll i under renoveringen, de har jag inte kommit ur än. Dagen innan julafton fick vi äntligen tummarna loss och skaffade katt igen, snart nio år sen sist. Så härligt rätt! Lilla Sigge, du var efterlängtad!

Jämnt över året ligger lite jobbrelaterad skit, men det kan jag inte skriva om här. Det finns också andra händelser framför allt i renoveringen som kan adderas till det hela, men det skriver jag inte heller om, för det hade bara gjort inlägget ännu längre.

Jahapp, det var mitt år det. Jag blir liksom inte riktigt klok på hur jag mår egentligen. Helt klart skrapade jag näsan i en tegelvägg där i början av sommaren, men jag tror det var tur att jag hade sex veckor semester just då. Det är små små saker som tillsammans nästan stjälpt lasset. Att få löss är ju ingen stor sak egentligen, inte heller att golvet blir fellagt. Men i kombination med 10 andra småsaker, så blir summan för stor. Det här året har kostat energi helt klart.
Men med en ökad medvetenhet för mina egna begränsningar, tänker jag nu äntra 2012 och bygga upp reserverna igen, sakta, en bit i taget.

Kungligt värre

Låt oss göra som Knugen:
Låt oss vända blad fort som fasen och lämna 2011 bakom oss.

See you next year. Typ imorgon.

Okej

Jaha, då borde det vara dags för en sammanfattning av året, eller?
Tyar inte.
Det här året kommer inte gå till historien som nåt höjdarår, så risken är att min sammanfattning blir, vad ska jag säga, hm, en smula butter.
Jag får nog fnula på den lite till, så jag kan lyfta fram det som varit bra, för det har det ju också varit när jag tänker efter.

Åh, orka.
Har tvättstugan full med tvätt, en massa matrelaterade frågetecken som måste redas ut för i morgon.
Åh, orka igen.
Just tvätt och mat är två av livets gissel eller hur?

Men herrejistanes vad positivt det låter här då. Visst låter det som om det är en sur kärring som slår på tangentbordet? Så rätt, så rätt.

Nu ska jag ta en kopp te, en papparkaka och hoppas på att jag blir snäll igen.

Mobiltömning del 3

Min jobbmobil ( och numera enda mobil sen inbrottet) måste på reparation. Jag hör inget om inte headsetet är inkopplat. Det är ett evinnerligt trassel med sladden varje gång det ringer. Nåväl, mecket med att skicka iväg den uppvägs av se bilderna som kommer fram vid tömningen.
Så, här kommer ett gäng mer eller mindre intelligenta kodak moments från året som gått. Mest mindre.

Hrm... en skitkonstig installation, eller?



Min pappa rådissar min mamma med orden: Nej, jag har inte tid med dig, jag har hittat mig ett lammkött.

En orm som låg och solade sig alldeles intill vår Mulleplats, föranledde denna nya väskupphängartrend.

Hrm, man bör faktiskt kolla på symbolerna på kartongen. De är där av en anledning, lärde jag mig den hårda vägen...

Nej, jag blir inte impad av företag som säljer skate/inlinesskydd till barnen i rosa eller blått.

Ro i själen efter paddling.

Ja, ord är överflödiga.

Mätt

Et toi?

Redan?

Redan julafton? Har inte riktigt hängt med i svängarna här känner jag.
Julklapparna är packade i bilen, godiset är klart och ungefär där tar det stopp.
Har ingen koll på maten som ska packas, är inte duschad, Pillerill är inte heller duschad, vet inte vad jag/barnen ska ha på oss, skinkan är inte griljerad och sist men inte minst - huvudet är inte med.

Men vad gör väl det? Det är julafton för 17 (tomte)gubbar! Det är ju nu man ska ta dagen som den kommer, äta tills man nästan spricker,  slappna av med familjen och absolut bara softa.
Så jag vägrar ta på mig stressen idag. Punkt.

Hoppas ni andra också får en helt underbar jul!

Säg hej!

Säg hej till dagens nykomling.

Sigge blir nog namnet tror vi. Sötnosen själv är inte så inblandad i den diskussionen, han har fullt upp med att utforska sitt nya residens.

Update: Duktig kisse, har gjort både ettan och tvåan på lådan. Äter som en litet gotlandsruss och är dessutom så söt att resten av familjen har problem med koncentrationen.

Kvällsmat?!

Va? Ska man fixa det med? Konstigt att det kan komma som en överraskning varje kväll.

Hej frysen.

Jodå

Här är jag. Dock i en förkyld variant.

Skruttafis bröt just ihop en smula:
- Vi har ingen gran, inget pepparkakshus och vi kommer aldrig få julstämning här i huset!

Silverräven erbjöd henne att följa med till Maxi och handla så skulle hon nog få känna på julstämning.

Smart drag

Köpte ett gäng med juklappar/födelsedagspresenter förra helgen och i veckan.
Nu har jag gömt undan alla utan att berätta vart för övriga familjen (i synnerhet för Silverräven).
Smart drag va? För nu har jag ingen aning om vart alla julkappar finns.
Så LindaLottaPusing, om du inte får nån födelsedagspresent i morgon, så är det inte för att jag inte gillar dig, utan för att jag har smittats av Silverrävens guldfiskminne...

Har även glömt bort om och i så fall vad jag köpt till några av syskonbarnen, så jag har ingen aning om hur många paket jag letar efter.

Åhhh, snälla hjärnan, kom tillbaka, allt är förlåtet!

Update: I am speechless! Hittade dom två mest försvunna. De låg ca 40cm från datorn.

Tack du ovetande!

Fick indirekt beröm idag. Det var exakt vad jag behövde idag. Exakt. Jag riktar ett innerligt tack till den personen. Om han bara kunde ana hur mycket han höjde mig över skosulenivå.
Att så lite kan göra så mycket.

I övrigt går bilen bra, minsann. 
Va f-n säger jag? Sist jag sa de orden, gick kamremmen av två timmar senare.

På tvären

Just nu känns allt på tvären. Det är nåt projekt som absolut inte går åt det hållet jag hade velat. Det är beslut som måste tas, som liksom inte vill utkristallisera sig. Det är tanke och handling på kollisionskurs med varandra. Det är tvära kast mellan känslorna.

Men framför allt, så regnar det ju dessutom på tvären idag. Min kväll behöver innehålla ett antal rundor ut till förrådet. Aldrig har det väl känts så långt ut dit som idag.

Som ett Toy

Seg, segare, Nipe.

Helt urlakad idag. Det enda jag vill är fika och slappa.

Har några saker jag måste förbereda inför veckan som kommer, men jag tyar inte riktigt.

Vad gör ni då?

Favoriten

Skruttafis älskar att berätta roliga historier, ställa gåtor och trolla.
Favoriten som alltid får mig att dra på munnen, oavsett humör, är denna:

 Två sandkorn var ute och gick i öknen. Plötsligt stannar den ena, grabbar tag i den andra och viskar:
- Du, jag tror vi är omringade.

Nåt att klura på

Läser en krönika av Anna Laestadius Larsson, där hon skriver om vad Annika  Norlin (Säkert) sagt i intervju:
"Om något bär emot ställer hon sig frågan: Är det för att du inte tycker att det är kul, eller för att du inte vågar? Är svaret att hon inte törs tvingar hon sig själv att göra det. "

Vill jag inte för att jag inte tycker det är kul, eller för att jag inte vågar? Oj. Den satt där den skulle.

Tråkigaste hushållsarbetet?

Tömma diskmaskinen i all ära, men tar inte följande ändå priset som den tråkigaste hushållssysslan:
Lägga in rena lakan och handdukar i skåpen?

Vilket tycker Du är tråkigast?

Så här i juletid

I leksaksaffären igår spanade jag in deras pussel. Kunde inte låta bli, utan kom givetvis till kassan med ett tusenbitars under armen.
Silverräven blängde surt på mig och sa:
- Skulle det där vara nödvändigt? 
- Ja?
- Så här innan jul?  (underförstått att han hade tänkt köpa ett till mig i juklapp)
- Ja?

Jag ser fortfarande inte problemet? Så vitt jag vet finns det ingen övre gräns på hur många pussel en flicka kvinna får äga. Så vari ligger problemet?

samma regel gäller även vid skor, n'est-ce pas?

Chockartat

Familjen Nipe slog världen med häpnad - klev upp 06.10 en söndag.
Orsaken var Skruttafis första fotbollscup.

Inte nog med att vi klev upp före ottan, Nipe herself chockade genom att helt frivilligt kolla på fotboll, det är inte ofta det händer.

Men allra mest chockade nog Skruttafis. Hon släppte in 5 mål, men  räddade ungefär 25 stycken! På 13 minuter.