Damage control

Kikar försiktigt in på resultatlistan. Kilometertid på över 20 min/km, det känns verkligen inte roligt. Tre bommar är typ tre mer än jag brukar ha. Däremot känns plats 36 av 51 inte fullt så illa. Nöjd? Nej, verkligen inte.
Övriga familjemedlemmar får klart godkänt idag tycker jag! Jag får glädjas åt deras framgångar istället. Framför allt impad över föräldrarna som begick premiär på svår bana - gott jobbat!
Det känns dessutom helt ok att inte bo längre bort än att vi kunde åka hem en sväng nu och torka kläderna och framförallt skorna inför morgondagen.

Nu samla kraft inför morgondagen!

Inget bra recept

Att vila sig i form, var inget bra framgångsrecept. Illa gick det idag. Sprang både sakta och fel. Slagen av Silverräven med 17 minuter och av pappa med 4. Dessutom lyckades jag tajma ösregnet, till den milda grad att till och med vaderna som skyddades av damaskerna var blöta.

Taskigt

Vaknade med skallabank. Perfekt, med tanke på kurs och sommarfest på jobbet och tävling i morgon... Nåja, i morgon är en annan dag. Nu ska jag njuta lite av sommarkvällen innan nattning.

Oh, oh, orientering - del 9

Tittar på väderprognosen inför helgen. Två orienteringstävlingar i helgen, varav den ena på en ö. Kan ju vara helt ljuvligt vid halvbra väder, men alldeles fruktansvärt vid antingen regn eller tokvärme.

Långdistanstävling på en ö förresten  - det känns som om man kommer springa runt lilla ön några gånger om innan man är i mål.
Var därute med Pillerill och hans klass häromveckan. Då sprang jag inte en meter. Jag åt glass, drack kaffe och bara njöt av lugnet och friden.
I helgen kommer det bli precis tvärtom: ingen glass, inget kaffe, full fart i benen och överhopat med folk. Men likväl kommer jag njuta. Tävlingsatmosfär är svår att sätta på pränt, den  måste upplevas.

Sommar!

Sådärja, nu kan sommaren börja på allvar! Nya vagnen står på gården och idag har jag lagt in våra saker i den. Så nu är den inte bara vår - den känns även som vår vagn. Gött!

Helgen har varit härlig och avstressande, trots att vi inledde med midsommarfirande hemma på altanen med allt vad det innebär. En härlig dag med mycket mat och gott sällskap.
Igår blev det inte mycket gjort, men jag kom i alla fall ut i skogen lite. Tillsammans med mamma och pappa gick vi runt Veckans bana som klubben anordnar. Perfekt för att väcka orienteringslusten igen!
På väg till sista kontrollen hittade vi ett gigantiskt  bestånd med smultron, härligt!

DNS

Studerar resultatlistorna i Eventor, från tävlingen i Skånelandet som vi skulle varit på.
Kul att klubben hade två klassegrare!
Kul att se en ruskigt bra kilometertid på mammas resultat! Inte illa sprunget av en liten go tant som började med orientering i 68-årsåldern.
Mindre roligt att läsa Ej start på mitt eget och Skruttafisans namn.
Så nyfiken jag var på denna tävlingen och som jag har sett fram emot att premiärcampa med nya husvagnen.

Att husvagnen förblir ocampad, ja det är ju helt självförvållat visserligen. Vi sålde den gamla, köpte en ny och sen ångrade sig Nipe, så vi sålde den med. Man är ju kvinna - ingen maskin, hehe. Nåväl, det står snart en annan vagn på gården.

Men förkylningen. Suck. Eller allergin, som det kanske är. Eller är det stressen? Vad vet jag?
Helt klart är att det ofrivilliga träningsstoppet kom just när jag tänkt lägga in en högre växel på att försöka tappa några kilon inför sommartävlingarna. De där kilona som inte bara genererar tråkiga stunder i provhytterna, utan som också sinkar mig i skogen.
Så vad gör man när man inte kan träna, men ändå vill tappa kilon? Jo, man sitter i soffan och tröstäter.
Oh,  I'm so clever...

Häcken full

Fick både väntat och oväntat en hel helg över.
Väntat för att min förkylning vägrar ge med sig. Självklart... Sätter det sig i bihålorna - ja då brukar det bli en långdragen historia.
Oväntat för att vi efter några kovändningar stod utan logi på tävlingen vi skulle varit på just nu.

Vi missar tre tävlingar i Skåne och en i Danmark, men får häcken full ändå. Eller full sysselsättning i häcken passar nog bättre.
Vi passar på att ta ner häckens höjd en halvmeter. Vi har att göra.

Luttrad?

När jag hämtar Pillerill på fritids följer även fröken J med oss hem för att leka. På vägen till bilen säger Pillerill att vi har en cabbe och att vi kan cabba ner när vi kör hem.
- Nej, säger jag, vi har inte cabben.  (menar att jag körde den andra bilen just för dagen)
Pillerill tvärstannar och säger med ögon stora som tefat:
- VA? Har pappa säljit Cabben?

Kunde vara så min son, kunde vara så...
(och för er eventuella läsare som inte tycker detta var det minsta roligt, ska tilläggas att Silverräven väl ägt sisådär en 50 bilar genom åren)

Vardagslycka

Ett litet barn följde med till Maxi. Pantade flaskor, sjöng lite och framför allt - travade med utan några som helst sura miner. Hela resan dit och hem med glatt humör.
Att det kan behövas så lite för att få sin ömma moder att vända mungiporna uppåt igen.

Vatten, vatten, bara vanligt vatten

Om det tokregnar hela dagen, ja då kan man lika gärna gå på utflykt till ett sånt här ställe. Man kan ju inte bli mer blöt än blöt, eller hur?

Däremot kunde man bli mer förkyld, uppenbarligen.

Oh, oh,oh, orientering - del 8

I brist på tävlingar, träningar och annat skojsigt, tog jag min förkylning under armen och gick på kurs. Banläggarkurs 1.

Eh, hrm, hoppsan. Vi tar nåt jag tror är komplicerat och komplext och sen gör vi det ännu mer komplicerat och komplext. Mycket att hålla reda på helt klart. Det var många timmar på skolbänken, men ack så intressant. Fick en stor bok med allt man behöver veta och den kommer garanterat bli läst på både längden och tvären.

Nu stundar en hemuppgift och sen ett Banläggarkort. Spännande, spännande.

Mållös

Förra veckan var vi på semester i Tyskland. Bayern för att vara mer precis.

Alltså...
När jag är med om nåt roligt, underbart och bara helt rakt genom superdupermegafuckingfantastiskt - ja då blir jag liksom bara mållös. Kan inte med ord göra det rättvisa. Så istället för att som jag vill, ge en målande beskrivning - blir det liksom ingenting.

Den här gången måste jag anstränga mig och knåpa ihop några inlägg om resan. Jag vill verkligen få ner nån form av resereportage här.

Så länge så ger jag er denna bilden, tagen från Herzogstand, med utsikt över Walchensee.

.

Munnen rör sig, men det kommer inga ord. Jo, men det låter som om en nybliven 13årig pojke pratar.

Heshet. Inget jag brukar ha när jag är förkyld, men de senaste2  gångerna har det slagit till.

Båda barnen har flytt hemmet - en till Italien och en till mormor&morfar. Silverräven tittar på hockey. Jag behöver således inte prata med nån. Bra tycker ni kanske. Bu tycker jag.
I am a snacker, yes I am.

Nåväl. Övergående.

I övrigt var jag hos tandläkaren idag och hon hittade en gammal lagning som gått av på mitten. En fin liten spricka som sett till att Karius och Bactus fått nåt att göra där under lagningen. Najs. Billigt...

Stiltje

Här är det stiljte. Ja, på bloggen alltså. I övrigt känns det som om livet går i 180knyck. Maj månad är ju inte känd som nån slapparmånad direkt. Det är mycket som ska hända på få dagar känns det som.

Har tränat och tävlat orientering som en tok sen påsk. Njutit, svettats och haft det underbart skitigt, slitigt och förträffligt på alla sätt och vis.
Nu är det tävlingsstopp i södra Sverige för att låta djuren i skogen få sina barn i fred. Sprinttävlingar undantagna dock.
Så nu blir det stiltje även på orienteringsfronten. Tur då att man har en MTB som vill rastas.
Men först: ta hand om förkylning och bevista ett bröllop.

Vilodag

Seg i både kropp och knopp idag. Ligger i soffan och ignorerar disken och alla grejor som inte ligger där de hör hemma. Struntar totalt i behovet av att fixa matlåda för morgondagen och vänder demonstrativt ryggen åt strykhögen.

Struntade till och med i orienteringsträningen idag... Är det vilodag så är det.

I morgon är en annan dag.

Oh, oh, orientering, del 7

Sådär, nu är den premiären avklarad. Jag har sprungit min första korridor-OL.
Det var precis så roligt som jag föreställt mig. Det var inte så svår bana, orange enligt regelverket. Det betyder ungefär svårighetsgrad för 14-åringar, men det räcker när man inte är van.

Det gröna slingan på kartan mellan kontrollerna är hur jag sprang enligt GPS-klockan, med lite felmarginal. Genvägen mellan kontroll 7 och 8 var helt avsiktlig, den extra slingan hade jag varken tid eller kunskap till. Lite smått utanför korridoren innan kontroll 9 och det berodde på att jag följde efter en av klubbens gamla rävar som drog rakt genom ett massivt bestånd av halvhöga med väldigt täta granar. Det gick ju sådär, så jag fick dra mig mer ut från korridoren för att över huvud taget komma fram. Underarmarna blev rejält rivna på kuppen, så lärdomen är att strunta i att haka på andra utan ta mina egna vägval.

Tycker ni det är mycket orientering på den här bloggen just nu? Tja, just nu är det ungefär det jag sysslar med på fritiden. Som balsam för en själ med 40årskris, och en mirakelkur mot vintervadderingen runt midjan.

Oh, oh, orientering - del 6

Kan knappt bärga mig!
Imorgon är det Ol-träning med klubben. Korridorsorientering. Det betyder att allt på kartan är vitt, utom just en smal korridor (kanske 40-70 m bred i verkligheten). Så för att komma fram gäller det att hålla sig inom just den korridoren.

Spännande, spännande!

(nä, jag har inte vett nog att bli rädd för svårigheter ute i skogen, blir bara nyfiken - men mer om det i ett annat inlägg)

Inte lika trevligt

I'll have whatever she's having.
Kommer ni ihåg repliken från När Harrys träffade Sally?

Det är en replik som poppar upp i mitt huvud när jag konstaterar att oavsett vad de andra i familjen fick, så fick jag samma sak. Här i familjen är vi så givmilda mot varandra att vi till och med delar med oss av magvirusen...

Reser mig igen, om är ganska långsamt. Mattheten och huvudvärken sitter kvar.

Blä

Oh oh, orientering - del 5

Nu ska vi prata lyx och flärd här. Vi som orienterar vi tillbringar så mycket tid i skogen - bland tomtar och troll, knytt och knott, älgbajs och fästingar - att när vi kommer i mål vill vi bara ha det bästa.
The best of the best. Top notch.  Så bra att det till och med har ett eget uttryck: traditionella OL-toaletter.
Titta, det står till och med i tävlingens PM.

Det ska vara fräck design, väl ventilerat, miljömedvetna val av golv och tak samt framför allt vara ett ställe för socialt nätverkande.

Och som om detta inte är nog, så betyder även denna lyxighet att ingen ska behöva springa runt i skogen kissenödig. Om sträckan mellan tävlingscentrum och start överstiger 1000m, erbjuds löparna lätta på trycket även här.

Hurra för mig!

Jamenhoppsanhejsanliksom! Fyrtioett blev jag idag minsann.

Sång av make och barn som väckning. Kollegor som grattar på jobbet. Finfika på rasten. GPS-klocka i paketet. Hämtat ut husvagnen. En kort runda i längdskidspåret. Indisk restaurang. Väskor som packas inför morgondagens orienteringstävling i Småland.

Näe, tror inte jag kunde haft en bättre födelsedag faktiskt!