tisdag 24 januari 2012

Råd, tack.

Min lilla Skruttafis är låg när jag hämtar på fritids. Hon berättar med sorgsen och uppriven röst att en tjej i klassen sagt att hon är ful och töntig för att hon har glasögon. Tjejen och Skruttafis är lite rivaler om en annan tjejkompis, så det är inte första gången det har gnisslat lite mellan dom.
Men va f-n, här känner jag att det spårat ur.
Ful och töntig i glasögon?! What the fxxk, liksom.
Skruttafis gråter och säger uppgivet att hur ska hon kunna göra nåt åt det? Det är ju bara laseroperation som funkar och då måste hon väl vara vuxen? Där sitter hon i bilen och försöker förtvivlat komma på hur hon ska råda bot på sina glasögon.

Nä, lilla gumman, det är inte fel på dig! Det som är fel är att säga att nån är ful och töntig. Inom mig vill jag säga till henne att kontra med samma mynt, säga till tjejen att hon är dum i huvudet, typ.
Funkar ju sådär bra att sänka sig till samma nivå, även om det är lockande. Sånt beteende tänker inte jag lära mina barn. Min ambition är att mina barn ska vara snälla mot andra, inte bete sig lika illa tillbaka.

Men hur ska jag bemöta henne när hon är ledsen? Har ni några bra stalltips?

6 kommentarer:

stort och smått sa...

Åh, lilla gumman! Fy fan för taskiga tjejer. Dem vill man verkligen ge en näsbränna....

Jag tror att det enda du kan göra är att tala om för din dotter att hon inte alls är ful och töntig, och försöka förklara att det är den andra det är fel på - att hon inte är nöjd med sig själv, och har dåligt självförtroende och självkänsla (inte helt lätt att förklara, jag vet)...

Inpränta i din dotter att hon är jättefin och att hon ska vara stolt över sig själv, oavsett vad andra tycker och tänker.

Mångmamma sa...

stort och smått har en viktig poäng här.
det gäller att få din dotter att förstå att det är av avundsjuka, dåligt självförtroende som den andra flickan försöker trycka till din lilla skruttafis.
Allt för att hävda sig själv.
Ge egna exempel - eller hitta på tänkbara scenarion - där du varit med om liknande situationer.
Alla har vi stött på någon liten lort som försökt hävda sig på annans bekostnad.
Krama lilltösen, mycket.
(Dessutom är det coolt med glasögon, jag ser mycket mer intellektuell ut med - än utan.)

Kajsa sa...

Å, kära du - så jobbigt. Finns inget som gör så ont som när ens barn far illa.

Jag har inget annat klokt råd än att ösa kärlek över din fina tjej och visa henne hur bra hon är, bara genom den hon är.

Och så skulle jag slå en signal till den andra flickans föräldrar och be dem prata med henne. Jag skulle definitivt prata med fritidspersonalen också, så att de håller öronen öppna. Nolltolerans mot såna där fasoner!

Anne Sandberg sa...

Men fyyyy er tjej är den bästa sötaste & definitivt den klokaste tjej jag stött på & vad det gäller hennes glasögon så är det absolut inget fel på dom !! Hela skolsituationen har hårdnat & barnen blir allt råare mot varandra & frågan är ju varför ?? Min M har slängt ur sig "otrevligheter" 2 gånger & han fick minsann ringa & be om ursäkt för att han varit dum !! Det är den bästa medicinen för barnen att stå för konsekvenserna av sitt handlande ,det är ju inte direkt skitkul att ringa upp så kanske de tänker efter nästa gång innan de häver ur sig nåt !! Tycker verkligen att du ska ringa till föräldrarna oftast vill man veta om ens barn går över gränsen iaf vill jag veta om mina barn gör andra barn illa .

Nipe sa...

Alla: Era underbara råd stämde bra överens med vad vi snackade ihop oss om, jag och Silverräven, med undantag för att vi inte tänkte ringa föräldrarna. Nåt säger oss att det inte skulle hjälpa så mycket tyvärr.

JoSe sa...

Så här lite sent då...
Nä det är inget kul! Jag håller med om de andras förslag också, men har en liten aspekt att lägga till...
Självklart ska man inte lära sina barn att sänka sig till samma nivå, men att lära dem att säga ifrån och ifrågasätta det som sägs är absolut inte fel!

Jag har haft lite sådana diskussioner med "Hästtokig" och sagt till henne att ställa den andra personen frågor, tex "Vad har du för rätt att trycka ner mig?", "Hur kommer det sig att du bryr dig så mycket om vad jag har på mig?" " Vad är du så rädd för eftersom du måste klaga på mig?" "Vad har du att göra med hur jag ser ut/vad jag har på mig...?" mm
Även att säga ifrån: "Jag tycker inte om att du säger så till mig"
"Snacka inte skit till mig om henne. Det är du som inte gillar henne. Jag är med vem jag vill!" osv

Det är svårt det där och det är just i stunden när man pratar med Hästtokig, som de där bra hjälpande kommentarerna konstrueras i min hjärna. Visst hjälper det inte det som varit, men jag tror att jag "boostar" Hästtokig så att hon snart kan komma på sådana kommentarer själv när hon är i det.

Både du och jag vet ju hur det är att dra sig undan i det istället. Man absorberar det som sägs så att säga...
Det är inget jag vill att Hästtokig ska behöva komma in i.
Och att säga ifrån är inte att vara elak utan att stå upp för sig själv och säga ifrån när det inte känns bra.
Sedan är svårigheten att se till att tillsägelsen kommer inifrån med övertygelse. Övning...

Om du vill kan vi prata mer så kan jag lättare berätta om det Hästtokig varit ute för...

KRAM