söndag 26 augusti 2012

För övrigt anser jag...


Hörrni, det här med föreningsliv. Jag vet inte...
I helgen har det varit aktiviteter i två olika föreningar. Två helt olika, men ack så lika.

I varje förening finns det ju alltid några så kallade eldjsälar. De som ger och ger och ger av sin tid för att de brinner för detta. De ordnar, fixar, donar och ställer upp. De knotar på och håller föreningen levande.
Så långt allt väl. All heder åt dessa personer.
Men.
I varje förening verkar det också finnas eldsjälar som hela tiden måste påpeka att alla andra minsann borde göra minst lika mycket som de. Som går runt och fixar och donar, men som samtidigt måste racka ner på de andra som inte fixar och donar och ger av sin tid lika mycket.
Dessa gnälleldsjälar kan inte eller vill inte ge utan att få tillbaka. De kan inte eller vill inte inse att många andra inte kan (eller vill för den sakens skull också) ge lika mycket. De kan inte tacka och ta emot den tid och det engagemang som bjuds, utan måste poängtera att det inte duger. Istället för att vara nöjd med en liten insats (men dock en insats), så är gnälleldsjälarna aldrig nöjda. Det borde varit mer. Alltid mer. Det är alltid fel. Det är aldrig tillräckligt.
Så istället för att vara tacksamma för den hjälps som ges och istället för att inspirera andra till att ge mer, så sprider gnälleldsjälarna bara osäkerhetskänsla, otillräcklighetskänsla, olust och framför allt skuldkänslor runt sig.
Föreningslivet måste vara lustfyllt och varje insats måste räknas, liten som stor.


3 kommentarer:

mialena sa...

Japp, heltrist sånt där. En (två, tre...) av anledningarna till att jag håller mig borta från föreningar...

LindaLottaPusing sa...

Huvudet på spiken, igen. På frivilligfronten är det bara morötter och uppmuntran som fungerar som drivmedel, sällan piska o skäll/gnäll.

JoSe sa...

Vet du det är inga eldsjälar i rätta bemärkelse. Eller jag skulle inte ens vilja kalla dem eldsjälar över huvud taget.
De tror de drivs av äkta vilja och passion, men den kraft som driver dem är förmodligen rädslan att inte duga. Jakten på bekräftelse!
Skulle de vara eldsjälar så tar de tacksamt emot den hjälp andra ger dem, men nu gnäller de istället för att de egentligen skulle vilja göra samma sak - vilket är att prioritera sig själv och att våga säga nej.
Det är bara att bemöta den attityden med att personen själv har VALT att engagera sig och då inte behöver gnälla för att andra inte valt samma sak.

Så tycker jag!
Kram