En välriktad spark

 Det är nog ungefär vad jag behöver just nu- en välriktad spark där bak. 

Viljan finns, men mina egna ambitioner hejdar mig. Lägg till lathet, för jag ska inte skylla allt på ambitionerna, nej latheten tar också över lusten ibland. Jag gör det imorgon. Eller nästa dag igen, kanske. Vips så har det gått en vecka till. Och en till. Och en... ja ni fattar.

Tänkte jag skulle göra en liten sammanfattning av vad som hänt sen sist, men va fan, vad räknas som "sen sist"? Jag börjar gräva där jag står, så får det komma lite pö om pö kanske? 

Förra veckan var vi i fjällen på lite semester, alla fyra. Med Skruttafis på universitetet, Pillerill på gymnasiet, en Silverräv som jobbar och reser mycket - ja då är det inte lätt att klämma in en veckas semester ihop. Men påsken 2024 hittade vi en lucka!  Sagt och gjort vi bokade och var glada. Ungefär samtidigt ramlade jag på skridskoträningen och vred om knät. Menisken fick sig en spricka och jag fick ställa in hela vintersäsongen på skridskor och istället fokusera på gymmet och rehabövningar.  Såååååå många rehabövningar jag har gjort, ni anar inte. Skötte mig till punkt och pricka, vill jag bara påpeka här.

Skidåkningen förra veckan då? Hur gick det? Höll knät? Svaret på det är JA och vilken lättnad. Däremot var resten av kroppen inte alls sugen på skidåkning utan det var mest jobbigt faktiskt. En hel del satt nog mentalt också, men eftersom jag inte riktigt lyssnar på mig själv alltid så protesterade kroppen istället. Eller jag vet inte, men skit gick det i alla fall. Två förmiddagar åkte jag, sen snöade det tredje tillfället in för mig. Avslutade veckan med att hyra skoter en förmiddag istället och det var en riktig höjdare! Det kompenserade väldigt bra för skidåkningen så jag åkte hemåt med en bra känsla i alla fall. På vägen hem drog halva familjen den korta stickan och vaknade tvärförkylda, så denna veckan har jag bara legat i soffan, snorat och glott. Skittråkigt. Lätt stressad över jobbet som bara hopat sig, men jag har verkligen inte orkat. Nu börjar det lätta lite, men segt är det.

Ja, det där var väl ungefär vad som hänt i närtid. När det här snoret har försvunnit och orken återvänt är min ambition att ta fram mina dahlior, räfsa lite höstlöv vid sommarstugan och börja njuta av våren!

Våren är på gång, äntligen!