Dagisfröken ljög oss rakt upp i ansiktet idag!

Hon tände ljusstaken och sa till de ivrigt väntade föräldrarna:
-Nu kommer de snart. Vänta med att fotografera till sista sången.
-Det är Blekinges sötaste luciatåg.

Hon ljög.
Det var inte Blekinges sötaste.
Det var ju hela Universums sötaste!

25 små lucior med kronor på svaj, nån med krona runt halsen.
Tärnor som viftade med ljusen.
Ett gäng med små tomtenissar och tomtegummor.
En hel skock med pepparkaksgubbar.
Till sist var där nog nån liten stjärngosse.
Skönsång i många olika tonarter och takter, ackompanjerat av lite gråt från nån liten blyg och glada tillrop från nån som råkat se sin mamma i publiken.

Mitt i denna röra står Pillerill och sjunger högt en hel drös med sånger vi inte visste att han kunde. Jag var så begeistrad av det hela att jag helt missade att killen jämte Pillerill stod med sitt tärneljus ömsom i munnen och ömsom i näsan.

Ett bättre lussefirande kan jag inte tänka mig.