Lite sött, lite salt

Hm, vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta semestern riktigt.
Detta året blev det av olika skäl Teneriffa två gånger. Förra gången var det liksom hur bra som helst.
Denna gången blev det liksom... annorlunda på vissa punkter.
Men misslyckad ska jag inte påstå att den var. Viktar jag minus och plus, blir det plus i slutänden ändå. Nej, nej, inte misslyckad alls, man får välja att skratta åt småstrulet, för det är precis vad det var - småstrul.
Here we go, I give you the Teneriffasemester, also known as Semestern som Gud liksom inte rikigt hade tid att bevaka hela tiden:

Söndag: Utresa: steg upp kl 02.00, bara det är ju en bra start. Precis innan vi kommer fram till Sturup säger Skruttfis att hon mår konstigt, lite ont i huvudet. När vi ska checka in, säger hon att hon mår illa. Efter säkerhetskontrollen går hon raka vägen till toa och kräks. Bra start. direkt efter mår hon dock prima och vi tror det bara är resfeber.
Framme på Teneriffa är det mulet och lite regn. När vi sitter på en restaurang nere vid havet börjar det regna så att det forsar in vatten på golvet.

Måndag: Det blåser utav bara f-n och regnar. Åskar gör det också. SMS från Fritidsresor säger att det utfärdat stormvarning och att man uppmanas hålla sig inomhus. Barnen leker på lekland bredvid hotellet, kompis A mår skit bokstavligt talat och sitter på rummet. Jag går i en regnpaus till ett shoppingcenter och blir kvar där länge, för det regnar så det är omöjligt att ta sig tillbaka.
På kvällen lyckas vi pricka in dagens enda regnfria timmar när vi går ut och äter. Natten regnar, blåser och åskar det konstant.

Tisdag: På morgonen ser vi för första gången att vi faktiskt har en massa berg som utsikt, de var bara en grå massa innan. Det var ju trevligt. Vi ser också att Skruttafis har 4 utslag på kroppen vi inte känner igen. Det var ju mindre trevligt, eftersom vi snart misstänker vattkoppor. Vi badar lite vid havet, men det är alldeles för höga vågor för barnen.

Onsdag: Nu har hon inte 4 prickar längre, utan massor. Vattkoppor var det ja. Skruttafis håller ändå humöret någorlunda uppe, trots att hon inser att semestern inte blir som väntat. På kvällen ramlar kompis G med sonen under en lek och G slår axlen ur led i fallet. Så där står vi på en trottoar på Teneriffa och drar den rätt igen. En man som drar en annan i armen, medan två kvinnor håller emot, det måste sett skumt ut.

Torsdag: Skruttafis är lessen. Det kliar och vi inser att vi nog måste ha lite antihistamin. Läkarbesök, prat med försäkringsbolag och resebolag. Läkaren upplyser oss om att vi nog kan ställa oss in på att inte åka hem på söndagen som planerat. Resebolaget upplyser oss om att Skruttafis inte är välkommen vid poolområdet, fast det visste vi ju redan.

Fredag: Vi går till havet och håller Skruttafis borta från folk, tur att det är lågsäsong just nu.
Skruttafis får kramp i handen och mamman från panik. Ingen fara alls, men jag inser att jag nog är inte så cool som jag tror... Annars en helt OK dag.

Lördag: Vi börjar med besök hos läkaren som oväntat ger oss ett Fit for Flightintyg. Minuten efter berättar sköterskan att det är flygstrejk...

Söndag: På morgonen ringer pappa och säger att vårt flyg inte har lämnat Sturup än, så vi är minst 10 timmar försenade. När jag går in till kompisar A&G för att meddela detta, öppnar de dörren med orden: Välkommen till familjen Samonella.
Deras äldsta son har kräks sen arla morgonstund.
Vi bussas till flygplatsen för att checka in, det är vi inte ensamma om direkt. Därefter får vi vänta utanför en timme men blir sen körda tillbaka igen, fast till ett annat hotell. Där får vi mat och badar i poolen, ibland är man tacksam för att man åker charter och inte på egen hand.
Ytterligare försening, så planet lyfter 12 timmar försenat. Väl på Sturup får maken skotta fram bilen.

Nä, inte misslyckad, bara en aning händelserik.