När vi körde in på tävlingsområdet tittar Silverräven ut i tallskogen och utbrister. Åh, så mysigt att orientera här!
I strandskogen utanför Åhus, där är det tall, kullar, sanddyner. Ser mysigt ut. Men mysigt att orientera där?! Inga stenar, branter, åkerkanter eller vattendrag att ta hjälp av. De stigar som finns på kartan är bara en bråkdel av de som man hittar ute i verkligeten. Mysigt?! Hur tänkte han där liksom.
Nåväl, efter målgång kan man konstatera att: jovars, lite mysigt ändå. Vacker natur, frisk luft och väldigt bra konditionsträning.
Resultatet? Näst sist av de som klarade banan, sen var det två som inte stämplat rätt. Målsättningen var att inte komma sist.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Just där har jag orienterat också, i min ungdom - älskade att springa omkring i den vackra vackra skogen!
Till skillnad mot skitsnåren runt Göteborg.
Hur vackert som helst! Skitsnår? Är det typ björnbärsris? Sånt har vi massor av i Blekinge med. Tvärstopp är ordet...
Det låter som ett lite udda ställe att orientera på. Har du sett hur Kronoskogen ser ut nu? De har gallrat för mycket så det är för lätt att orientera där.
Kronoskogen var nog tio år sen jag besökte... kanske dags?
Skicka en kommentar