Årets skitigaste träning

Varje år har klubben Träskrace istället för vanlig barn- och ungdomsträning. Man springer en bana som på slutet går förbi ett träsk. Vill man inte bli alltför blöt om mer än tassarna, stannar man vid att just bara springa förbi träsket. Det gungar så där läskigt i marken när man springer och det är med skräckblandad förtjusning man tar sig förbi träsket. Ibland klarar man sig, ibland går man ner sig till låren eller så.
För några år sen sprang även jag...

Efter rundan är det många barn (nästan alla) som återvänder till träsket och lever bus.
Här snackar vi inte länge om att det gungar under deras fötter, nej, det är mer regelrätt gyttjebad det handlar om. En timme senare är det inget barn som har en ren fläck kvar på kläderna, ansiktet eller håret. Skitiga barn från topp till tå är verkligen ingen överdrift.
Lika stor som barnens glädje är, lika stora är föräldrarnas förberedelser för att få hem alla träsktroll efteråt. Sopsäckar, överdrag till bilklädslar, ombyten etc. Skitiga barn är lyckliga barn.
I går valde jag att låta Skruttafisan cykla hem...
När hon kom hem blev hon spolad med trädgårdsslangen.