I många år har jag velat åka till Barcelona. Tillsammans med valfri stad på Rivieran har det legat i topp på min storstadsönskelista. Alla som åkt dit har bara varit positiva, så...
Maken reser en del och för några månader sen blev det inbokat ett möte i maj i just Barcelona. Då får man passa på! Barnvakt ordnades (så tacksam jag är för att de ställer upp i ur och skur) och sen ett mail till chefen om att få ledigt.
Alltså, i flera månader har jag längtat och längtat, som ett barn som väntar på julafton.
Några dagar innan blev jag nästan rädd att jag längtat för mycket, att jag ställt förväntningarna för högt.
Nädå, Barcelona levererade som förväntat.
Silverräven och jag är inte särskilt mycket iväg utan barnen. Det är nån övernattning här, eller där, men inga längre resor. Barnvaktstid går mest till att vi ska jobba undan hemma med renovering, eller klassmöten, eller tjänsteresor för maken i kombination med träning, jobbgrejor för mig.
Så rena njutningsresor i flera dagar? Nä, de duggar inte tätt. Vi åkte till Paris 2008, också i kombination med hans tjänsteresa, men då var vi flera stycken medföljande fruar så jag umgicks mest med dom.
Nu, två och en halv dag tillsammans och sen fick jag en heldag ensam på stan. Perfekt upplägg!
Vädret...hm, det enda som inte höll vad det lovade. Smhi skrattade åt oss och avslöjade att Blekinge hade flera grader bättre väder än Barcelona.
Vad gjorde vi då? Tja, det vanliga, vi gick och gick och gick och sen gick vi lite till. Åkte metro, åt tapas, drack cava, shoppade och ballade ur när vi såg köerna till turistattraktionerna. Jag lyckades komma i bra tid till Casa Batlló, så där var ingen kö, men resten...
Återvändarpotential? Jajamen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar