Ur spår

Den där julkalendern... hur går det med den undrar väl kanske både ni och jag.
Tja, det började inte så bra. Jag var på resande fot och lyckades inte få till det de första dagarna.
Sen följde två dagar av stressat leverne på hemmaplan. Det är tidskrävande att söka jobb, hämta och lämna och dessutom hade jag andra möten inbokade.
Fredagen skulle så ägnas åt att jogga dagens datum i kilometer, vilket skulle passa perfekt med avståndet till bilverkstan där bilen bott ett tag. Vaknade med migrän. Det händer väl var 18e månad ungefär... Ridå. Var uppe några jobbiga timmar på förmiddagen och sov sen bort resten.
I går lördag vaknade jag med makens förkylning som jag ärvt.

Jag är ur spår känns det som.
Har nu kryssat av alla vilodagar på kalendern, och har nu bara rena träningsdagar kvar. Jaja, det blir ju jul i alla fall, det är jag övertygad om.
Värre då med den där känslan av att jag inte riktigt har lust. Tappade liksom sugen för gymmet. Gå ut och gå känns skittråkigt. Yogamattan ser allt annat än lockande ut (dessutom fylld med Skruttafisans pysselgrejor - varför undrar modern). Det är mörkt och ogästvänligt ute.
Men, jag motarbetar min ovilja.
Jag pusslar lite.
Jag fantiserar om vinterns skidäventyr.
Jag läser ultrabloggar och lapar i mig löparglädje, så sakta men säkert kommer lusten tillbaka.