tisdag 2 februari 2016

Obanat är bäst

Att finna sin väg i obanad terräng...
Så härligt, så rogivande.

2 kommentarer:

Kari sa...

Jag önskar att jag också kunde känna så men jag är urdålig på att springa obanat och det slutar alltid med att jag liksom glömmer bort att jag skulle springa.

Nipe sa...

Jo, det är ju lätt, men jag upplever också tvärtom ibland - fast att jag tänkt gå så känns det bäst att springa genom risiga partier. Ska väl tilläggas, att det händer oftare att går när jag borde springa.