måndag 1 augusti 2016

Roadtrip Schweiz 2016, del 1 Före avfärd

Den här resan till Schweiz tog sin början redan i oktober 2014 faktiskt. Vi satt på bussen till 25-manna och fick se en trailer för Swiss o-week 2016. Vi blev sålda på stört. Där och då bestämde vi oss (ja, eller JAG bestämde oss, men Silverräven var inte helt oäven att bli övertalad av en bestämd fru).
Vi skulle bara backträna lite först, och jag tänkte mig att trimma till mig lite. Sisådär en 15-20 kilo hade varit bra. Bilen skulle vara nyservad också. Passen förnyade och semestern inlagd i chefens kalender. Just ja, semestersparkontot skulle vara välfylld också, Schweiz är ingen billigt land.

Jo, tjena. Ni anar redan hur det gick va?
Backträningen:  Ett eller två riktiga backpass gjorde jag hösten 2015. Bra där.
Viktminskning: Ehrm, öh, va? Näe. Not so much. Det gick väl typ åt fanders.
Nyservad bil? Hahahaha, näe. Silverräven kollade i serviceboken och konstaterade att det inte var dags riktigt än och sa att han istället skulle byta olja, smörja upp lite här och där och göra en allmän koll. Oljan byttes, så mycket vet jag.
Passen: Jag insåg i höstas nån gång att mitt pass gått ut. Inga problem, jag kör förbi polisstationen på väg till jobbet varje dag. Det är snabbt fixat. Eller? Varje eftermiddag körde jag förbi och tänkte att i morgon... Silverräven tjatade hål i huvudet på mig. När jag väl skulle kolla upp veckans öppettider hade de börjat med tidsbokning och nästa tid var tre veckor innan avfärd. Puh, det funkade ju det med, men det tog en hiskelig tid att hämta ut passet, jag var inte ensam om att vilja hämta pass i juni.
I samma veva skulle Silverräven på tjänsteresa och tog sitt pass i lådan: Men va fan! Det har ju gått ut!  Den ömma frun skrattade nästan på sig, där fick han för att han tjatat på mig. Synd bara att alla tidsbokningar var slut så han fick gå dit på en sällsynt, men väldigt välbesökt drop-in istället...
Semestern beviljad: Jodå, det var inga större problem, bara att Silverrävens projekt inte tog semester. Några telefon- och mailsessions under resan och sen direkt hem och jobba som en galning, trots semester.
Sparkontot fyllt: Hahahahahaha, ni kommer väl ihåg? Först andrabilen som gick sönder och sen varmvattenberedaren som pajade. Lägligt med två massiva oförutsedda räkningar precis innan avfärd. Grattis till oss.

Så, veckan innan avfärd var väl så allt klart, färdigbetalt och färdigstrulat? Ångesten över obefintlig backträning och viktnedgång hade bytts till gillaläget-känslan. Pustade ut, packade och fixade det sista med kattvakten. Satt på altanen och njöt av sommaren, förväntansfull. Fredagkväll. En natt till hemma, sen var det dags att köra.
Läget under kontroll.
Skruttafis kommer ut och lägger händerna på mina axlar och säger med sin ljuvaste röst: Pappa är lite upprörd. Han har fått ett brev...

Vad tror ni det var?! Ett brev från Transportstyrelsen som sa att vi hade körförbud på bilen. Den bilen. Den som skulle ta oss längs med hela Tysklands autobahn, över Alperna, upp till St. Moritz, ner till Lago di Como och sen hem igen. Den bilen. Körförbud på grund av utebliven besiktning. Ridå.

Hade vi vittjat brevlådan på eftermiddagen när postbilen kom, hade saken varit ur världen på en timme, vi bor 3 kilometer från närmaste bilbesiktning. Nu var klockan 18.35, en fredag. Lördagsöppet i juli? Näe. Inte i hela landet, inte på en enda bilbesiktning. Jo, på en. I Umeå...
Pannorna las i djupa veck. Vi skulle ju åka natten mellan lördag och söndag. Hur gör vi nu? Köra med andrabilen som vi inte riktigt litar på? I så fall måste vi flytta över Assistansttjänsten vi just köpt på den. Vi måste städa och serva och byta däck och lite till. Det hade ändå varit som att sminka en gris. Hyra en bil? Hahaha, det var ju det där med varmvattenberedaren... Köpa en bil? Vi har ju ändå tänkt byta andrabilen och Blocket är en sann vän. Just det ja, varmvattenberedaren ja... Vänta med att åka till måndagen och ändra om hela res-schemat. Besikta bilen i Malmö så tidigt som möjligt för att tappa så lite tid som möjligt? Så får det bli. Ett dygn och en båtavgång senare på förmiddagen. Inget Berlin på vägen ner. Tyvärr inte avfärd så vi kan utnyttja att det är lastbilsfritt på autobahn, men ett dygn senare är inte så illa. Det funkar. Så fick det bli.
Synd bara att båten var fullbokad, eller blev fullbokad medan vi satt i kön. Vi avvaktade bokningen genom att springa en skit-bana ute i havsbandet och få migrän, men när vi ringde igen, hade vi turen att få en avbokad plats på önskad färja. Äntligen lite medvind. Bara bilen går igenom besiktningen i Malmö på måndag morgon...

2 kommentarer:

Lina Börjes sa...

Åh.
Hur mycket kan gå fel? (Men du skriver fantastiskt underhållande!)

Nipe sa...

Lina: Det var en fråga vi ställde oss också, hur mkt kan gå fel egentligen? Inga stora saker (om än tråkigt dyra) men så mkt småstrul...