lördag 2 maj 2009

Radioteatern ger...

Scener ur Nipeska hemmet.

Scen 1. Fredag kväll. Grillkväll på altanen med goa vänner. Solen skiner. Himlen är blå. Barnen stojar och leker. Vuxna konverserar. Stämningen på topp. Mat i överflöd. Vin i glasen. Friskt humör, hej och hå.
Styrstångsonykterhetsfärd till lokala handlaren för inköp av lösgodis till specialpris. Efterrätt.
Godisfrossa. Skratt. Singstardueller. Grogg innanför västen. Mer Singstar. Barn som somnar. Vuxna som surfar. Sista slurken på groggen. Disk i köket.

Scen 2. Lördag morgon. Morgonpigga barn. Från vardagsrummet hörs barnprogrammens höga ljudtapet. Solen skiner in i sovrummet på övervåningen. Från under täcket, kudden, ja nästan från under madrassen hörs en svag stämma:
- Jag ska aldrig supa mer oda, doda....

7 kommentarer:

a sa...

Hahaha!!! Ju äldre man blir destå tuffare är det dagen efter, håller med... ibland räcker det bara med att man har suttit uppe sent så är man slut på morgonen... jag har träningsvärk efter en hel dag trädgårdsarbete hos sambons mormor igår. Kan inte ens böja och knyta skorna...
Kul att du tyckte att det var kul att jag är tillbaka:) Jag tycker också att det är kul att vara tillbaka och har saknat mina bloggvänner! Ha en skön lördag!!!
Kramizar:)

Unknown sa...

Haha! Eller nej, jag vet hur jobbigt det där känns, även utan barn som väsnas! Jag hoppas det inte var du som lät sådär ynklig?

Jag skulle låtsas städa altanen. Med filt över huvudet...

Nipe sa...

mialena: jodå, det var jag... men med lite kaffe i systemet är man på topp igen (nästan)...

nillas liv på pinnen sa...

Ja, ho ho. Eftersom jag är något till åren kommen och helt enkelt inte längre klarar dagen-efter-dagar längre har jag slutat ha dagen-före-dagen-efter-dagar.
*pigg och fräsch som en nötkärna*

Nipe sa...

nilla: nu är ju inte jag helt pur-ung heller så jag har egentligen också slutat med såna dagar. Men ibland blir det undantag...

Katinka sa...

Haha.. Har du åkt dit på en liten baksmälla månntro??

Det går över ska du se. Sådana fenomen är flyktiga, men nog så smärtsamma...

Anonym sa...

Men detär ju för väl att man glömmer snabbt!