Idag är det onekligen en liten vemodig dag.
Jag har precis avslutat ett samtal med min chef, där jag ändrat mina arbetstider igen.
Mina lediga måndagar är till ända. Tyvärr, men vad gör man inte för sina barn?
Skruttafis har länge klagat på att hon inte vill vara på fritids så länge på eftermiddagarna, med motiveringen att det inte händer NÅNTING där efter kl 15. Det är ju sant, de kan ju inte hitta på utflykter etc efter det klockslaget eftersom det hela tiden kommer föräldrar och hämtar barn. Så de sista två timmarna får barnen mest rita, pussla, leka själva, spela spel.
Vid fem hämtar antingen jag eller maken och efter det hämtas Pillerill på dagis på andra sidan samhället. Två aptrötta små barn kommer hem med en lika aptrött mamma och på 45 minuter ska det fixas mat och ätas innan Bolibompa. Några sportaktiviteter för barnen är det inte tal om, de flesta startar ju redan kl 17.
Så, för att få lite mer avstressade vardagar med tillhörande piggare barn, har jag fått dra in den lediga dagen och jobba lite mindre varje dag istället. Blä. Det blir säkert kanonbra med tiden, men just nu känns det lite vemodigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Men? Vilken tråkig fritidspersonal! Bara för att man inte kan gå någonstans så måste man väl kunna hitta på saker med barnen? Jag får på moppo om jag kommer före fyra - för annars HINNER HON INGENTING på fritids ;-)
Men, det är väl det andra - om att de är trötta och allt det där, som förstås kommer att bli bättre av detta. Såklart.
En ledig dag är guld värd, no doubt.
Å andra sidan får du vara lite mer med dina barn, och även om en ledig dag för eget bruk känns mer lockande när man har små barn (jag vet eftersom jag varit där) så växer de upp så snabbt och då har man plötsligt ett hav av tid för sig själv och tänker: Vad mysigt det var med de där eftermiddagarna när vi kom hem hyfsat tidigt och bara var...*nostalgisk*
Var du hemma med barnen på din lediga måndag?
Mamma J: De hittar ju på saker fram till 15, roliga saker. De badar, spelar teater, går till olika lekparker etc, men senare så blir det mindre sånt och Skruttafis blir väl trött och vill hem. En vanlig dag kommer hon bland de första och går ibland hem sist, så jag förstår henne. Det blir nog bättre så här, hoppas jag.
Nilla: Jo, jag hoppas faktiskt att vi kommer att ta tillvara tiden bättre om vi är hemma tillsammans lite mer varje dag, än att turbo-sällskapa på måndagar.
Osloskånskan: Ja, Pillerill var hemma med mig hela dagen, medan Skruttafis var i skolan fram till halv ett.
Lediga måndagar = långhelg, förstår att det känns lite trist på ett sätt.
Jag har diagnos bipolär sedan 2003. Ibland tror jag på det, ibland inte, men jag tycker Heberleins bok kan vara bra utan att man känner igen sig.
Trötta barn är ju inte kul! Den andra invändningen från din dotter skulle jag sagt som Alfons farmor...."Det är bra att ha tråkigt ibland..." Framförallt tror jag det är bra att inte all tid är planerad...;) Skönt att jobba korta dagar!
Ylva: Jo, det har ju känts som långhelg varje helg. Ingen söndagsångest, det har varit skönt.
Jag börjar med Ann Heberleins sommarprat tror jag. Ska träffa min vän snart, nu är läget stabilt igen.
Esset: Jo, så sa vi med, att hon kunde behöva ha tråkigt ibland, men det har alltid känts fel att de går så långa dagar. Måndag har varit en go dag, sen har tis-fre varit fruktansvärt stressiga för alla. Jag tror detta kommer bli bra. Förhoppningsvis ska det ge lite mer utrymme för träning, lek och bus på vardagarna.
Skicka en kommentar