En alldeles ovanlig lördag på Örenäs

Kolla in gipset...

Vad är väl ett bröllop på slottet? Det kan vara urtrist och långtråkigt.
Och det kan vara alldeles, alldeles underbart roligt!
Det började redan i bilen dit. Känslan av att det här kan bli en kul dag, kom smygande när maken och jag på vägen dit både skrattade och pratade med hjärtans lust.
Efter att maken och jag gemensamt övat på frisöryrket, klätt oss och piffiga gled ut genom hotellobbyn, såg vi brudgummens dotter på parkeringen. Hon hade jeans på sig. Det var tio minuter kvar till vigseln. Orsaken till att hon stod där, var för att hennes klänning inte hade lust att följa med i hennes och pojkvännens bil, utan ville åka specialleverans senare...
Vid vigseln visade det sig att brudens farfar hade vind för våg bjudit med sig en kompis. Spontanitet är ju alltid skoj, men kanske inte i kombination med bröllop?
Vigselförättaren hade solglasögon på sig, men det uppvägdes av hennes karisma och kloka ord.
En alldeles fantastisk ceremoni, med hela Öresund i kvällsljus som fondtapet.
Middag med många, många skratt. Spettekaka. Dans till sena natta. Vi var några tappra själar som dansade till allt som spelades, men vid några tillfällen var alla uppe på dansgolvet och röjde stället. Barn och vuxna blandat med gamlingar i en enda salig röra. Ja, till och med killen med foten i gips rockade loss completely. Det var länge sen jag var på ett sånt danshumör. När slottspersonalen med milt våld slängde ut oss och låste dörren, gick jag raka vägen in i duschen.
I morse var vi lite lugnare, av förklarliga skäl. Gemensam frukost med lite med dämpat tonläge.
Seg hemresa med shoppingstopp. Nu sitter man här lite seg i soffan och konstaterar att det var en bra helg och ett bra bröllop.