Om att inte leva som man lär

I kväll har jag roat mig med att leka lite i köket, med assistans av kära maken. Äppelmosleken.

Ni vet - dela äpplen, koka, passera, sockra osv.

Allt tuffade på bra tills vi kom till momentet passera äpplena. Till mig hjälp hade jag Bosch hushållsmaskin med passertillsats.

Om jag nu gjort som jag borde, och läst den där manualen först, som nån stackars teknikinformatör på Bosch (eller valfri konsultfirma) slitit för att knåpa ihop, så skulle allt varit bra. Men jag gjorde som alla andra jag. Jag gjorde så där så att den stackars teknikinformatören tycker att jobbet suger. Jo, jag SKET i att läsa manualen först.

Om jag nu hade läst den först, så hade jag läst att man inte skulle dra åt den däringa skruven så hårt. Alltså inte dra den utav bara f-n, som ju jag just gjort. Då hade inte gummibussningen spruckit och allt hade varit bra.

Nu var inte allt bra. Det kom liksom mos på alla håll och kanter. Man kan säga att det blev mos av alltihop. Det var ju inte meningen.

Efter att ha kollat i den där manualen förstod vi att det var nåt som gått sönder.

Maken fiskade lite i moset och hittade delarna.

Det är nu, just nu, som vi är oändligt tacksamma över att Skruttafis är en pysslig tjeja. Grön metallictejp, jag säger bara det.

Så, trots att allt bara blev mos, blev det gôtt mos i alla fall...