Den stora friden infann sig igår under björnbärsutflykten. Goa barn ger snäll mamma.
Vill man behålla friden, ja då är det ett stort misstag att åka till Maxi med en trotsig treåring...
Nu, på andra sidan stormen, blir det kaffe och kanelgifflar. Vi pustar ut och jag noterar i anteckningsblocket:
- Åk ensam till Maxi i fortsättningen. Arga, ledsna mammor och vilt sparkande treåringar är inget kul att träffa där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
På ena bloggen finns bebisar..åh då vill jag ha! Seda läser man om 3-årstrots och då minns jag genast att det är härligt när barnen nått skolåldern. Men man glömmer fort och minns bara det goa.Kram Milla
Hahaha! (skrattar igenkännande!)
Nu var det ett tag sen, tackolov, som jag behövde skälla på mina barn i affären. De vet att om de bråkar ryker lördagsgodiset!
Guuuuud vad skönt det är med skolbarn!!! (Där man har tjatat nästan ihjäl sig, och nu skördar frukten av tjatet!)
Ha det gott!
Gaaa. Känner igen. Fast samtidigt kan du ju tänka att du har gjort någon annan förälder på Maxi en tjänst - det kan vara skönt att SE att andra har det likadant...
Been there, seen it, done it, I've got the T-shirt!
Skönt att veta att vi alla har det likadant!
Kram ☺
Milla: Jag är likadan. Fast jag känner som du, fler treårstrots vet jag inte om tålamodet orkar...
Stort och smått: Ja, ett skolbarn är ju hur lätt som helst! Vår stora tjej är ju en dröm just nu!
Hemliga damen: Haha, eller så lyckades jag bli stämplad som elak morsa för all framtid...
Segsliten: Haha. Jo, de flesta föräldrar har ju haft en näradödenupplevelse på Maxi nångång... PÅ vårt Maxi har de ställt en sån där bil man kan lägga pengar i, precis innanför entredörren. Gissa vad jag tycker om det?
Skicka en kommentar