måndag 4 november 2013

Oh, oh, orientering - del 13

HöstOpen på Bornholm - dag 1

Inte tränat på en månad. I slutfasen på en förkylning. Tanken var att bara småjogga runt banan, för att komma på banan, haha.
Jamenhurtänktejagdärliksom? Som om jag någonsin kunnat ta det lugnt, när tävlingsinstinkten slår till?
På vägen mot start, joggar jag lite, gör några indianhopp och känner till min förvåning att benen är pigga. Mycket pigga. Glömde snabbt det där med att ta det lugnt och inte tävla.

Väljer att gå på stigen fram till säkra svängen på väg mot 1:an. Viker av in i skogen och tar faktiskt en kompassriktning. På väg mot 2:an velar jag lite för länge vilken väg jag ska ta, men det blir till slut att jag tar stigen runt det gröna. Funkar kanon, för det är inte så svårt att hitta kontrollen från detta hållet. 3:an ligger liksom bara på vägen mot 4:an och här väljer jag först att hålla mig på beståndsgränsen fram till stigen, sen genar jag på känsla, som jag brukar. Det funkar idag med och när jag tar kontrollen kommer jag ihåg att göra en liten segergest. Varje tagen kontroll ska firas, om än snabbt och kanske bara inombords. Firas bör den i vilket fall som helst. Jobbar starkt med att försöka låta det positiva ta över, annars faller jag lätt in i trallen att muttra mig fram genom skogen. Muttra över dålig kondis, dåliga vägval och över kakintaget. Så nu fokuserar jag på att berömma mig själv och hopplans vad det funkar bra!
Till femman är det inte så svårt, man ser ut över kalhygget vart de andra springer och de springer ju ungefär dit min kontroll borde ligga så är bara att bege sig dit och stämpla.
På väg mot sexan, vid den gröna hörnan, får jag hjälpa en dam som irrat bort sig.
Springer på vägen och viker av lite för sent mot 6:an men det gör nog inte så mycket. Till 7:an blir det verkligen bara på känsla och fatta vilken segergest det blir när jag spikar den. Likadant med 8:an och 9:an. Kompasser är för mesar! Så är känslan i knoppen just då. Härligt att springa där och vara nöjd!
Vägvalssträcka mot 10:an och jag vägrar springa mer kalhygge så jag väljer att följa beståndsgränsen, vilket i praktiken inte alls är nån beståndsgräns utan en stig mitt i granskogen. Blir lite tveksam till om det var bästa vägvalet men håller mig till min ursprungliga plan i alla fall. 12:an är inga större problem mer än att jag tar fel väg förbi lite nerhuggna träd som jag får klampa genom.
Mot 13:an har jag min plan klar, men blir tveksam till vart jag är, då stenmuren som sen enligt kartan ska bli en jordvall, är en stenmur hela tiden. Det visar sig att från det hållet jag kommer från är det en stenmur, men på andra hållet är den täckt med jord. Hittar lyckligtvis släpstigen jag tänkt hitta och ser kontrollen på långt håll. Vägen till 14 går över en bokskogsbeklädd kulle, men jag väljer att springa runt. Nu börjar det bli ordentligt lerigt och mjukt och det tar en stund att komma över bäcken.
Lerigt, lerigt runt kontrollen och en bit upp i backen mot 15. Här ser jag fel kontroll och får dagens första och sista bom. Går iväg åt fel håll när jag upptäckt att jag är fel men lyckligtvis ser jag en kontroll i ögonvrån och felet blir inte så stort.
Full fart sen mot mål.
Blev 3:a av sju i klassen. Kilometertiden var precis över min maxgräns, men att komma trea är jag väldigt nöjd med.

2 kommentarer:

Linapina sa...

Jag blir så glad varje gång jag kikar in här - dina texter är som en liten kärleksförklaring till orientering. Sugen på att orientera blir jag också, har helt skippat det den här säsongen. Grattis till ett bra genomfört lopp!

Nipe sa...

Tack Lina!!