För en herrans massa år sen vid den här tiden på året, flyttade jag och maken (dåvarande pojkvän) ihop officiellt. Efter att innan ha trängt ihop oss i min lilla sketna, sunkiga, otäcka lägenhet, hade vi fått tag på en härlig trea via byte.Första morgonen vaknade jag av frukost på sängen. På frukostbrickan stod en vas med en ensam tulpan i. Den hade maken helt ärligt varit ner på gården och knipsat i en rabatt.
Vasen ställde vi sen i bokhyllan och där stod sen tulpanen och lyste så grannt länge, länge.
Minnet av den morgonen och den blomman har jag sparat längst in i hjärtat. Sån lycka jag kände då! Så förälskad jag var då. Lika hopplöst förälskad nu som då, älskling!
( å det säger jag inte bara för att du hjälpte mig med deklarationen...)
5 kommentarer:
Så romantiskt det låter... Grattis till sådan bestående lycka... :-)
Hahaha!!! Det gäller att läsa de finstilta noga;) Här hemma var det faktiskt också Andra Halvan som sms'ade deklarationer. Det är skönt att slippa byråkratin!!!
Kramizar:)
Heidi: En dag som idag var det inte läge att gnugga geniknölarna...
Häärligt inlägg :).
Ett magiskt guldkorn att spara på.
Skicka en kommentar