Första morgonen vaknade jag av frukost på sängen. På frukostbrickan stod en vas med en ensam tulpan i. Den hade maken helt ärligt varit ner på gården och knipsat i en rabatt.
Vasen ställde vi sen i bokhyllan och där stod sen tulpanen och lyste så grannt länge, länge.
Minnet av den morgonen och den blomman har jag sparat längst in i hjärtat. Sån lycka jag kände då! Så förälskad jag var då. Lika hopplöst förälskad nu som då, älskling!
( å det säger jag inte bara för att du hjälpte mig med deklarationen...)
5 kommentarer:
Så romantiskt det låter... Grattis till sådan bestående lycka... :-)
Hahaha!!! Det gäller att läsa de finstilta noga;) Här hemma var det faktiskt också Andra Halvan som sms'ade deklarationer. Det är skönt att slippa byråkratin!!!
Kramizar:)
Heidi: En dag som idag var det inte läge att gnugga geniknölarna...
Häärligt inlägg :).
Ett magiskt guldkorn att spara på.
Skicka en kommentar