Maken och barnen utflugna. Ensam hemma i huset. Mörkrädd. Rädd för inbrott. Gissa hur mycket jag sov i natt? Försökte lugna ner mig lite med att läsa lite. Det kan ju kanske vara en bra idé, om man inte väljer mordgåta av Mari Jungstedt. Ibland är jag en smart kvinna. Ibland.
Kl 03 var boken slut, då var det istället varmt i sovrummet och kissenödigt. Vågade varken öppna fönstret eller gå på toa. Vaknade kl 10.25.
Nåt säger mig att jag måste jobba lite på den här rädslan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
När min man jobbade skift så hade jag en golfklubba stod vid sängen. Inte för att jag egentligen tror att det hade hjälpt - men jag sov lite bättre i alla fall.
Jag fasar redan för att maken ska lämna mig i vårt hus ensam... kommer inte bli många timmar sömn de nätterna! Och det trots att jag har vakt hund....
Mina tonåringar har försäkrat mig om att jag går säker...hur jag nu ska tolka det...;)
Anneli: Jag tänker bara på vad som händer om jag inte får tag på golfklubban först, utan att de som bryter sig in gör det... men å andra sidan är det ju bättre än inget... :-)
Evelina: Jag var inte rädd i lägenhet, när vi bodde så. Sen hade vi katt innan barnen, så helt själv sover jag vääääldigt sällan. Men jag förstår om du inte är trygg trots vovven, tänk om han/hon börjar skälla mitt i natten, då är det ju nåt! Du hör hur skiträdd jag är va?
Esset. haha, ja hur ska man tolka det. Så brukar jag försöka tänka när jag ska cykla hem på kvällar, att jag har fallit ur den värst utsatta målgruppen...
Nipe I hear you! :O Omg...det är allt bäst för Esko att han är tyst de nätterna vi kommer att vara helt själva...
Skicka en kommentar