Idag har jag varit ute och gått i skogen med promenadkompis J. Sist vi gick i skogen gick det så här...
En succé värd att upprepas tydligen. Idag gick vi i skogarna runt kompisens mormors hus, tillika skogen i närheten av skidspåren jag brukar hasa mig runt på vintern.
Det borde ju borga för att vi hade full koll, eller?
Haha, ibland funkar inte riktigt min kompis minne och min inbyggda kompass hade nog fortfarande semester.
Efter en stunds promenad kom vi att korsa 10km-spåret, fast baklänges. Det är ingen smart kombination att gå en motionsslinga åt fel håll, med vetskapen om att det är ungefär 6 år sen nån oss bevistade den sist. Men vi är ju stöddiga flickor vi, så vi tänkte att det är väl en baggis att gå där, vi hittar väl.
Vad de små söta stöddiga flickorna glömde att tänka på var att det är lätt att missa bakvända spårmarkeringar när man pladdrar oavbrutet om ditten och datten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Just hemkommen efter ett liknande äventyr. Men vi pladdrar mest för att glömma hur fult Tarkett är från ån =)
Nu te och en liten chokladbit
Malin: Haha, nä Tarkett är verkligen inte vacker byggnad. Likadant när man betänker vilken utsikt de boende på Nedre Brunnsvägen har - ASG och gamla Baxter...
Chokladbit? Låter gott. Jag kanske ska ta en bit, det är ju flera timmar sen sist.
Där ser man !!! va skoj
Din donna är ju oxå med på fotbollen nu ;) så goa & fina dom är våra juveler
Vart det en väldans lång promeix eller? :)
Skicka en kommentar