Men jag får chansa.
Just nu går träningen som tåget faktiskt. I våras joggade jag en hel del. Tyckte jag tog det lugnt, men knät ville inte i alla fall. Så jag kom av mig, rejält. Hela sommaren gick i lathetens tecken.
Nu har jag börjat på ett annat sätt. Powerwalks och cykel. Det funkar sketabra, på ren småländska.
Lite för lite att göra på jobbet har gett mig lite ledigt ett tag. Det betyder i sin tur möjlighet att cykla med cykelkärra till skola och dagis två gånger per dag. Två veckor har jag varit ledig hittills och det har gett resultat redan. Kondisen har lämnat flås-stadiet och istället kommit in i jäklaranammastadiet. Nyss skulle jag till affären, det resulterade att jag cyklade med cykelkärran bakom (frivilligt, Pillerill sover ju i sin säng). Tog en omväg på tre km bara för att det var så skoj!
Så, nu är det skrivet. Detta betyder nog med all säkerhet att jag är vrålförkyld när jag vaknar imorgon...
Pillerill förevigar utsikten inifrån cykelkärran, men nåt stort är i vägen...
5 kommentarer:
Å nej, jag håller också tummarna för att du inte är det! Härligt att du kommit igång!
Svar: Tack! Jag blev generad.
Skönt när träningen flyter, men jag vet vad du menar. Oron för att allt snart skiter sig bara finns där hela tiden!
Man är aldrig nöjd. Tränar man inte är inte det bra, tränar man väntar man på bacillerna. Jag håller tummarna för att du håller dig frisk och pigg så du kan göra om bedriften!
Klart du håller dig frisk!
Jihoooo! Heja dig! Vem hade kunnat ana att en liten utmaning skulle trigga oss båda så till den milda grad? Nu är vi ju typ "vältränade" (allt är relativt...). Ju längre det tar innan sjukdomarna kommer desto större är sannolikheten att vi fortsätter med samma friska tag. MEN - inte kan vi väl låta lite obligatoriska sjukdomar knäcka oss? Vi får väl blåslampa varandra... Hurra för fungerande träningsformer också!
Skicka en kommentar