Ryggen min har sakta men säkert sagt upp sitt samarbete med mig i sommar. Orsaken är som tidigare: svag bål, för mycket stolsittande och obefintlig stretching. Själv göra, själv ha.
Gick till naprapaten i tisdags morse och sen dess är den nästan värre. Har en tid på måndag igen och jag bara längtar!
Han, naprapaten, han masserade, tryckte och vred en smula. De där helt galet spända musklerna i området mellan brösten och höften har i alla fall blivit mjuka igen, tack för det.
I övrigt ställde han några frågor som jag tyckte var en smula pinsamma att svara på:
- Styrketränar du nåt hemma? Ehh, alltså, jag har laddat hem en app med magövningar. Och jag har några yogavideor som jag inte testat än.
- Styrketränar du på gym? Ehh, alltså, jag har ett tio-kort här på Stac, men jag har inte varit här sen förra året nångång...
- Hur skulle det vara om du liksom utnyttjade alla möjligheter som du har ordnat för dig? Ehh, alltså, ehh, tja, det vore ju typ intelligent...
Sagt och gjort, jag har senaste två dagarna kört yoga med hjälp av en app i vår smart-TV.
Ojdå.
Stelt var det här. Långt ner till marken. Tårna hopplöst långt borta.
Trägen vinner tänker jag och kämpar på.
fredag 8 augusti 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag brukar skylla på långa ben, att det är därför jag inte når ner till marken...
Haha, fast jag kan ju liksom inte det... Korta armar kanske? Nä, inte det heller...
Skicka en kommentar