Fullt ös

Jobbet. Det är inte klokt just nu.
Vi sliter och sliter. När vi klarat en deadline är det bara att hugga i med nästa.
På tisdag morgon är nästa. Sen följer förhoppningsvis två dagar med lite chill, sen kommer en till veckan efter.
Puh.

Den däringa jullistan

Den har väl gått laget runt så här dags, men jag kör väl ändå, det var en kul lista. Jag hittade den hos Malin, Anna, Cecilia och Märta.

Pepparkakor eller lussebullar?Lussebullar! Utan russin. Eller jo, det ska vara russin i snurrarna, så man kan pilla bort dom. Men de bagare som tar sig friheten att försöka förgifta oss genom att lägga russin i degen... Kriminellt.
Skumtomtar eller knäck?Knäck. Skumtomtar smakar oftast rätt kemiskt. Står de på fikabordet på jobbet, slinker de ner ändå.
Köttbullar eller prinskorvar?Mammas köttbullar med kryddpeppar!!!
Julkorv eller julskinka?Skinka med Västervikssenap till, eller nån sort som river rejält.
Lax eller sill?Gravad lax. Sill har jag inga som helst problem med, men lax är ju godare.
Sylta eller pastej?Hemlagad pastej.
Revbensspjäll eller Jansson?Rävbenen såklart! Fatta vilken panik det blev i lägret det året vi hade ställt ut revbenen på trappan hemma i byn (med säkrat lock mha gummiband) och grannens hund smaskade i sig allt till sista slicket. Paniken över hundens välmående var inte alls i samma magnitud som den över att våra revben var borta...
Glögg eller julmust?Jag är gift med en man som intar sin julmust intravenöst året om, så jag säger must.
Rödbetssallad eller dopp i grytan?Rödbetssallad, eller hemmalagad Sillsallad. Ska göras dagen innan, i sällskap av en syster, en mamma och en ansenlig mängd Dry Martini. Tradition sen många år tillbaka. Alltid lika fnissigt.
Ris a la Malta eller gröt?Ris à la Malta går inte att inta intravenöst som musten, men om det gick så skulle jag. Med tunna apelsinskivor till. Det här är viktigt. Mycket viktigt.
Hemma eller borta?Hemma i ensliga byn i Småland eller gärna i en fjällstuga. Ett litet sällskap, mycket rävben och Ris à la Malta.  Jag är ingen social prick på julafton.
Utomlands eller i Sverige?Spelar egentligen ingen roll, bara jag får det på frågan ovan.
Ge eller få?Både ock.
Mysteriet på Greveholm eller Sunes jul?Har nog inte sett nån av dom?
Chokladkalender eller paketkalender?Vanlig, med luckor och nåt litet rim bakom. Paketkalender fick jag aldrig som barn och har vägrat ge det till mina barn (orka köpa massa smågrejer). I år tog Skruttafis saken i egna händer och gjorde en kalender med 24 pappersgranar. Sen fick vi föräldrar veta att det var "vårat jäkla ansvarsområde" att fylla dom med nåt. Tack för den passningen. Vi har fyllt dom med uppdrag, typ att baka julgodis, köpa presenter och skänka till välgörenhet, ha tomteluva på hela dagen. Det blir nog en tradition till nästa år.
Min mamma har annars varje år gjort pepparkakskalendrar till barnen. Det är den bästa!
Plastgran eller äkta?Plast här hemma. Äkta hos mina föräldrar.
Arne Weise eller Ernst?Ernst om jag måste säga nån av dom.
När vill du att första snön ska falla?Slutet av november.
Har du haft en grön gräsmatta på julen?Ja, självklart, bor ju i södra änden av landet. Vi har samma väder oavsett om det är julafton, påskafton eller midsommar.
När är det dags att pynta?Nja, här är jag högst flexibel. Men det ska upp garntontar i varje dörrpost nån gång rätt tidigt i advent. Sen är det inte så noga. Ibland blir det mycket pynt, men oftast rätt lite.
Favoritjulkalender?Trolltyg i tomteskogen. Såg den både första och andra gången den sändes, så gammal är jag.
Aladdin eller Paradis?Aladdin.
Blir du mättad av julen när den är slut eller vill du ha mer jul?Jag tycker man kan passa på att njuta av ljusstakar och sånt ett tag efter jul också.
När öppnar du dina julklappar?Efter Kalle nån gång, lite beroende på när Tomten kommer.
Vad framkallar mest julstämning?Det är nog när vi ser morfar, oj jag menar Tomten, smyga utanför huset.
Vad är viktigast med julen?Att vi får tillfälle att chilla ihop.

Mycket skog

Denna helgen har vi verkligen fått mycket skog i sinne.
Igår ansvarade Silverräven och Skruttafis för träningen innan klubbens årliga Lucia/Julfest.
Vi vaknade igår, hoppade i träningskläderna och drog till skogs för att hänga ut kontroller och stämplingsenheter. Det tog en stund. Träningen var av karaktären "Ploj-OL", så en hel del kontroller bestod inte bara av en skärm och enhet utan av flera .
Vi körde hem och åt lunch och sen var det dags att åka upp igen och hålla i själva träningen. Vi hade en kontroll som var bemannad, dvs en person gick runt på en slinga, hållandes i skärm och enhet. Vi turades om och jag fick näst sita passet. Det blev några kilometer promenad i skogen igår helt klart. Härligt väder var det med. På förmiddagen snöade det faktiskt lite och sen sprack det upp och blev finväder.
I morse körde vi upp igen och tog in alla kontroller igen. Jag gick en runda och hämtade in hälften. På väg till sista gick jag en omväg och tog lite foton, där var väldigt mycket håris. Cool företeelse, måste jag säga.
Hämtade kontrollen gick sen ytterligare en omväg ner mot bäcken för att följa den tillbaka till vägen och bilen. Nere vid bäcken var det fullt av stora stenar. Det blev en blandning mellan att klättra, hasa, hoppa och gå.  Underbart!

Väl tillbaka i klubblokalen var serveringen på väg att stänga. Vi fick det sista kaffet av de två som jobbade där, perfekt tajmat!

Nu på eftermiddagen körde vi till Eriksberg, som är ett viltsafari. Idag var där julmarknad. Vi var där så sent att vi fick köra hela vägen i genom vilthägnet och parkera precis vid säteriet. På vägen ut igen fick vi köra en omväg (för att man skulle slippa mötas på den smala vägen). Vi har bott här i Blekinge i 20 år nu, men aldrig varit på Erikberg och kört safarirundan. Vi har varit där på After Work och på julmarknad, men aldrig i själva parken. Alltså, vilket ställe! Nu såg vi bara ena sidan av hägnet, men jisses vilken natur. Vi måste bara dit på sommaren när det är öppet.

På vägen hem "råkade" vi själva ner till Gullan. Gick runt en stund i trädgården och la upp en liten plan för hur vi ska attackera stenar, björnbärsris och gamla trädstockar. Där finns att pyssla med.

Nu, nu slappar vi resten av kvällen.

Let me introduce you to...

Gullan.


Vår sommarstuga!

Alltså, det här har ju varit på gång sen i september, och vi har haft stugan i en månad nu, men jag har inte riktigt funnit orden. Eller, jag ville skriva det perfekta inlägget, men det funkar ju inte så livet, så här kommer ett sånt där inlägg som föds i stunden istället.

I mitten av september får jag ett mail från mäklaren: -Har ni sett stugan jag nyss la ut? Den har havsutsikt, som ni sagt att ni vill ha.

Jag klickar på hennes länk och känner med en gång att här är nåt jag gillar. Den tilltalar mig väldigt mycket. Säger till Silverräven att vi fått mail och då har han precis sett det på Hemnet. Det verkar intressant säger vi, men Tjena, det lär ju springa iväg i pris som alla andra stugor vid havet.
Vi bokar en visning, men är väl rätt avmätta i vår entusiasm, lätt luttrade och faktiskt lite bittra. Alla stugor vi gillar blir ju alldeles för dyra, så vi vill inte bli för intresserade.
Dessutom har vi några kriterier för en stuga, som denna inte har. Vi har efter alla visningar fått en rätt diger kravlista: Kommunalt V/A, tre sovrum, rätt så stort kök, en lättskött trädgård  och definitivt inget renoveringsobjekt med avseende på just trädgård (herregud vi har ju en hel jäkla park hemma att sköta och som vi konstant ligger efter med. Den får gärna ligga på (om inte på så i direkt närhet till) en orienteringskarta

Den här stugan har bara utedass, dessutom med en målning av två ormar på (ormar och dass är en kombination jag inte alls lockas av). Duschen är en hemsk utedusch som står bakom huset, med ett ruggigt duschdraperi till. Inget badrum alls inne alltså, men i alla fall ett handfat i ett rum. Köket är verkligen minimalt. Bara sommarvatten och enkelt avlopp, men med tvångsanslutning till kommunalt under 2018.
Uppe på övervåningen finns fyra sängar, inga tre sovrum här inte.
Trädgården... den är fylld av sten. Mycket sten. Jag menar verkligen mycket sten. Tur man är smålänning så man inte dånade vid åsynen. Sen björnbärsris. I massor.
Det ligger fullt med gammalt virke på tomten. Nä, inte fullt så illa, men det ligger gamla rester av fällda träd. Långa halvmurkna stammar och stubbar. Det är svårt att överblicka för högt gräs, björnbärsris och stenar.

Vi hoppar från sten till sten i trädgården och tänker: Shit vilken söt stuga men vad mycket sten. Vi ser orm-målningen på dass och himlar lite med ögonen. Vi ryser när vi ser duschen. Vi går sen upp för trappan till altanen och ytterdörren, vänder oss om... och ser havet.
Jag vänder mig mot Silverräven och hör honom säga precis vad jag tänker: Herrejävlar, den utsikten vill jag ha.
Nu raljerar jag lite, men det var faktiskt ungefär så här. Vi klev upp för altanen, vände oss om och insåg att det här vill vi ha.
Väl inne sen får vi samma känsla som när vi klev in på visningen på vårt första hus, som vi bodde i mellan 1997 och 2004. Hemma. Det kändes hemma. Det är en söt liten stuga. Inte alltför gammal, stommen är väldigt bra. Visst där finns massor att göra, men förälskelsen slår till. Jag ser mig själv sitta vid köksbordet, med en kopp te i handen och blicka ut på havet. Och ja, den ligger faktiskt på en av klubbens orienteringskartor!

Sen följer en fruktansvärd budgivning. Ni som varit med i budgivning på ett objekt ni velat ha vet ju precis vad jag menar, det är verkligen vidrigt. Man bollar hysteriskt overkliga siffror med varandra och med banken och slängs mellan hopp och förtvivlan. Man tvingas sätta ett värde på sånt där som känsla, utsikt, och jämföra det med kostnader för renoveringar, amorteringar mm. Hur mycket är en havsutsikt värd? Hur mycket är det värt att se på solnedgången från sin egen altan? Vad får ett extrahus kosta? Var går gränsen?
Vi stannar. Vi ser oss besegrade en fredag. Jag svär långa haranger på jobbet och sörjer en smula, men säger samtidigt att det är bara ett hus. En sommarstuga. Ett jäkligt stort i-landsbekymmer att förlora en budgivning på en stuga som bara är ett fritidsnöje. Jag är sur och ledsen men samtidigt oerhört ödmjuk inför faktumet att vi ens KAN buda på en sommarstuga.  I-landsbekymmer, som sagt.

På kvällen åker vi ut dit  och sätter oss med en kaffetermos på altanen och tittar på just solnedgången. Nej, vi vägrar förlora även denna budgivningen. Vi är så himla nära. Vi vill. Vi gillar stugan. Den känns ju som våran. Vi våndas men kommer fram till att vi ska sträcka oss och vår budget lite till.
Vi lägger ett bud till på måndagen. Efter ytterligare ett bud viker den andra budgivaren sig och vi skriver på tisdagen.  Tre veckor senare i mitten av november blir det vårt!

Det är inte helt ångestfritt att köpa en sommarstuga, tro inte det. Inte för mig i alla fall.  Jante sitter på min axel och skriker i mitt öra. Inte ska väl jag förtjäna en stuga med havsutsikt? Vem fan tror jag att jag är? Jag mådde faktiskt skit där ett tag. Jag hade svårt att glädjas fullt ut. Det är mardrömmar om vår ekonomi, om allt jobb som väntar, om att jag inte förtjänar att vara glad för nåt så onödigt som ett hus till.

Nu några veckor senare är det lite lugnare. Det krävdes lite julbelysning, några krukor på trappen och lite annat småpyssel  (en karta på väggen) för att närma mig stugan och låta mig vänja mig. Vi har börjat riva och det närmaste året väntar mycket jobb och mycket utgifter. Vi köpte inte bara en sommarstuga, utan även en hel del jobb. "You've got big dreams? You want stuga? Well, stuga costs. And right here is where you start paying ... in sweat."
We will pay in sweat, indeed. Den där trädgården... den kommer ju kräva en hel del, innan den blir ens hyfsad. Björnbär utrotas inte utan kamp. Stenar flyttar inte sig själva.
Det är många timmar som ligger framför oss, ett badrum  och ett större kök snyter man inte ur näsan.
Men havet, det ligger där, utanför fönstret och bara väntar på min tekopp och på mina blickar.

Bilder från mäklaren.

Säsongspremiär

Ikväll har jag åkt långfärdsskridskor, säsongspremiär minsann!
Det är Friluftsfrämjandet som hyrt in sig på bandyplanen varje tisdagkväll. Det är ju inte som att glida fram på sjö, nej, men det duger. Det blir många varv och ca en gång i halvtimmen byter vi håll.
Det finns de som går all-in och kör med ryggsäck och ispik, allt för att få den rätta känslan.
Jag nöjer mig med skridskorna.

Ikväll fick jag möjlighet att köra några varv med skridskor med lös häl. Funderar på att investera i ett par såna, men har velat prova lite först. Det var självklar annorlunda och lite vingligare, men inte fullt så annorlunda och vingligt som jag trott. Det blir nog en tur ner till sporthandlaren i veckan.

Så, nu inväntar jag bara träningsvärken.

Proppen ur

Det där stoppet i avloppet löste sig sen. Jag slapp kissa ute i trädgården i dagsljus...
Vi fick en nyckel av vakten som gick till en stuga lite längre bort. Jag hann aldrig använda den faktiskt.
På natten när alla andra som bodde i stugorna i samma länga skulle upp och nattkissa, då hörde vi det kan man lugnt påstå. Varje spolning de försökte sig på, så bubblade det och levde rövare i vår toalett. Tunna väggar, så vi vaknade med ett ryck varje gång och trodde att nu jäklar, nu svämmar toan över och vi får vatten i hela stugan. Alltså, hur mycket öl hade det druckits i stuglängan på Lalandia egentligen? Det kändes som om nog alla grannar var uppe minst en gång var och lättade på trycket.
Så när morgonen kom, kom också en spolbil och spolade rent i gatans brunn. Tio minuter senare drog avloppet en sista bubbling och allt vatten försvann. Pust.

Sen på förmiddagen skulle vi köra norrut. Vi stannade dock i Rödby för att köpa wienerbröd. Ja, vi hade hela helgen gått och härmat det här Youtube-klippet, så längtan efter just wienerbröd var total.
När vi kommit nästan fram till affären, upptäcker Skruttafis att hon är blöt om jackan, mycket blöt. Äckligt luktade det också. Då har en rödvinsflaska som stod i en kartong gått av. Nere vi botten har den helt sonika bara gått av. Allt rödvin hade runnit ut. Ut ur kartongen och vidare under hennes väska och sen förbi hennes jacka och ut på bagagerumsmattan av plast. Tack för den mattan säger jag bara, utan den hade vi haft rödvin nere i alla springor, ner i reservhjulsbaljan mm. Nu var det hennes väska och jacka som blivit mest marinerad. Ut med alla grejer och hälla av mattan. Det doftade vin-fest i bilen hela vägen hem.

Att kissa vid grannens altan

Alltså nä. Det må vara vackert stjärnklart och ändå trots november ganska så varmt ute...
Men nä.
Nä.
Absolut inte.
Det känns verkligen inte alls mysigt att kissa ute på gräsmattan vid grannens altan mitt i natten.

Precis när vi skulle gå och lägga oss efter en rejäl middag, då blir det stopp i avloppet. Stopp i toa, handfat, dusch och kökshon.
Vi är i hyrd stuga. Receptionen är stängd. På vaktbolagets telefon svarade åtminstone en vänlig själ.
Vi hoppas på en nyckel till en   annan stuga i närheten.  För kissa vid grannens altan i mörker kan gå an, men imorgon när solen gått upp...

Äsch då

Det är inte alls meningen att det här ska bli en veckoblogg. Jag har högre ambitioner än så. Men jag avskyr att skriva inlägg på mobilen och min tid hemma vid datorn är knapp.

Förra veckans jag sänkt och hemma några dagar. Låg i soffan och mådde skit.
Glodde på en nästan makaber mängd renoveringsprogram och husletarprogram. I fredags pallrade jag mig till jobbet och sen gick helgen i samma takt som övriga veckan. Idag känns det nog bättre.
Ny vecka, nya tag.

Helg med älg

På väg mot den lilla lokala löpartävlingen, fick vi sällskap av unge herr Älg. Coola djur helt klart.
På tävlingen var vi tre av fyra som ställde upp. Undertecknad gick 3,6 km med raska kliv. Mestadels asfalt och det gillade väl inte underbenen riktigt, men det var det värt. Jag passerade faktiskt en annan löpare, trots att jag alltså gick hela loppet.
Barnen, de verkade inspirerade av älgen, för de tog båda det längsta benet först. De vann sin respektive klass och hånade in finfina priser. Även jag vann på de utlottade priserna, så full pott den dagen.
Idag... Ont i halsen och allmänt sänkt.

På vift

I söndags var vi på vift, jag och Silverräven. Vi drog på roadtrip till Kalmar och gick på Bauhaus och Ikea.
I hur många timmar som helst. Vi behövde köpa ett trappräcke till hallen på övervåningen men behövde också hämta inspiration. Kidsen stannade hemma,  därav att det tog flera timmar för två affärer.
Ikea en lönehelg,  det var ju kanske ingen höjdare, men vi laddade med dubbel kokt korv innan vi gick in och i restaurangen blev det en obligatorisk chokladmousse efter maten.
Och nu undrar vän av ordning om vi hittade nåt eller bestämde oss för nåt. Nä. Eller jo, kanske.
Trappräcke fick vi med oss hem och en hel bunt med idéer.

Ljuvliga jobbiga skog!

I dag var vi i Olofström på orienteringstävling. Regnet öste ner och hade så gjort sen nån gång på natten (tror jag, eller ännu längre). Det var kallt, blött och allmänt jäkligt.
Äh, jag tar nog en öppenbana, tänkte jag och kom på bättre tankar när jag insåg att jag inte hade några linser i ögonen. Glasögon och regn i kombination med kartläsning är inte så lyckat.
Sen hittade jag ett par gamla linser i väskan.
Äh, jag petar väl in dom och tar en öppenbana, tänkte jag och kom på bättre tankar när jag insåg att linserna var väldigt gamla och inte alls passade mitt synfel längre. Gamla linser och regn i kombination med kartläsning är inte heller så lyckat.

Döm om min förvåning när jag ändå kommer på mig själv med att gå till sekretariatet och köpa mig en öppenbana. I synnerhet eftersom jag hade problem att se på provkartan...

Men vilken höjdare det blev! Alldeles jätteblött var det. Underifrån, från mitten uppifrån. Allt man tog i eller stod i var blött och regnet strilade hela tiden.
Det faktumet att jag var blöt utifrån och ända in, från topp till tå, kunde inte ta bort upplevelsen av skogen. Så grön. Så gul. Så orange. Så inihelvete vacker, och bitvis så inihelvete stenig med om jag ska vara ärlig. Men ändå. Blekingsk skog komplett med de stora stenarna, det är svårtslaget ibland.

Väl i mål blev vi varse om att det hade gått lite för fort i morse när vi packade väskorna. Handdukar? Nej. Torr bH? Nej. Torra sockar? Nej.  Äh, skit samma. Det fanns varmt kaffe i termosen och bilvärmen fungerade alldeles utmärkt.

Kanske inte paddling direkt

Hade planer på att paddla idag. Tidplanen för det gick om intet, due to a rullskidetävling för dottern. Eller, stressen när vi skulle köra dit gjorde att tiden för att lägga upp brädor på biltaket blev för knapp.
Det blev en skogsrunda med Pillerill istället. Inte fy skam det heller. Det var nog på O-ringen jag cyklade senast så benen och flåset undrade vad jag sysslade med.
Fyrtio minuter fick vi ihop och efter det lyckades jag faktiskt få tummen ur för lite rehabövningar för ryggen.
Trevlig helg på er!

Tragglar på

Tredje besöket på gymmet i förgår och nu är inte känslan riktigt likadan. Känner mig inte överkörd längre, utan mer att kroppen lite vant sig vid vad jag håller på med.

I övrigt tragglar jag på. Har fått ett nytt projekt på jobbet, men kommer snart ha lite uppehåll där och gå tillbaka till mitt gamla som nu är i slutfasen med rättningar och sånt. Det blir säkert skoj (eller hur...) men det ska bli skönt att få ta det här jäkla projektet i hamn.

Annars då? Tja, vi fick ju byta torktumlare i somras för att katten kissat i den gamla. Dagen innan firandet av Skruttafisans konfa, gick diskmaskinen sönder.
Idag kommer jag hem och hör Silverräven frusta till och svära ute i köket. Då har kökskranen gått av och han fick en rejäl dusch i ansiktet samtidigt som han fick halva kranen i handen. Alltså, den synen! Hysteriskt roligt.  Inte lika skoj att kranen gick sönder, den var bara 6 år gammal. Vi hittade en reservdelslista på nätet och har vi tur går det att bara byta en reservdel för en hundring. Under tiden sköljer vi grönsakerna under kranen i tvättstugan.

Att så lite kan vara så jobbigt

Jag har gått och blivit med sjukgymnast, ser ni. Efter att ha gått till olika naprapater och kiropraktorer och annat löst folk med min rygg, hamnade jag till slut på Landstingets rehabiliteringsgrupp. Där träffade jag en underbar människa, som tagit sig an mig. Skillnaden mellan vad hon gör och förespråkar är ju hårfin mot vad de andra jag varit hos har sagt och gjort, men likväl är det en gigantisk skillnad. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är utan det är nog summan av många småsaker. Strunt samma, just nu fokuserar jag på att det faktiskt går riktigt bra detta. Ryggen är verkligen inte bra, men den är i alla fall lite bättre och det känns som om det går åt rätt håll. Men den blev inte dålig över en natt och kommer inte bli bra över en natt heller. Små steg i rätt riktning.

Eftersom jag totalt inte alls klarar att göra mina övningar hemma själv, så går jag nu varje onsdag till deras gym. Ja, alltså, jag har varit där två gånger nu, men planen är året ut, till att börja med.

Programmet är inte svårt, verkligen inte tungt, men jobbigt ändå.
Inga stora muskelgrupper som jobbar, utan allt annat. Jag har typ 2-4kg belastning, om jag har nån överhuvudtaget. Men tänkt att nåt så litet och fjuttigt i efterhand kan kännas så jobbigt.

Idag har jag känt mig helt överkörd. Jag har liksom ont i hela kroppen (mest runt bålen och höfterna) men ändå inte. Sopslut i alla fall. Kollegorna förslog en restaurang nån kilometer bort från jobbet och på allvar funderade jag på att ta bilen dit. Men nej, där gick min gräns, så vi knatade sakta dit. Aldrig har väl den promenaden känts så lång och jobbig. Jisses.
På vägen tillbaka lite bättre, men jag misstänker att mina kollegor tyckte jag gick toksakta.

Efter jobbet ville jag inget hellre än att ligga i soffan, men tvingade ut mig att promenera lite till.
Åkte med Silverräven och Skruttafis till kvällens orienteringsträning och sen gick jag hem därifrån. Lite oklart hur långt, men jag gissade på ca 4 km. Helt rätt visade gps-klockan. Nöjd med den insatsen, med tanke på hur trött och manglad jag känt mig.

Imorgon ska jag försöka mig på att göra några av övningarna hemma.

Bland älgalöss och mossa

Två timmar var vi ute idag och plockade svamp. En påse full med gula kantareller plockade jag, medan Skruttafis tog hand om trattisarna. Även hon fyllde en påse (kompostpåse), men trattisarna tog ju inte direkt slut i skogen. Lite som att plocka blåbär ett bra år, man får tvinga sig själv att sluta plocka till slut.
Men rensa - hur tråkigt? Jättetråkigt!

Älglöss hittade vi inte, men de hittade oss. Illvilliga djur och helt omöjliga att få tag på. Tvi.

Men två timmar i skogen på en ledig dag, det var väl investerad tid. Gott att gå runt på grön mossa. Gott både för kropp och själ.

Å sen då?

Våra sup-brädor har verkligen jobbat i sommar. Jisses, vilken fullträff att köpa dom!
Min rygg tackar mig och mitt sinne tackar mig och jag, jag tackar mina sponsorer med hjärtat alldeles fullt av tacksamhet och kärlek.  Sponsorer i det här fallet är inga mindre än min familj, mina föräldrar, min syster med familj och the Nipe-family ( alltså jag själv, Silverräven och kidsen). Två brädor - vilken ypperligt smart idé. Bring a kid, bring a husband, or bring a friend. Härliga stunder på vattnet med fint sällskap varje gång, konceptet är ju lysande!

Nu ikväll var jag ute på runda nummer 21 för denna säsongen. Det är fler gånger än jag hade hoppats på när vi la i dom i vattnet första gången i juni.

Första turen

 

Men nu då? Nu börjar det bli svårare. Solen går ner allt tidigare och snart kan vi bara paddla på helgerna. Vädret och inte minst vattnet börjar bli, låt mig säga, lite mindre tilltalande.
Våtdräkt? Kan det vara nåt?

Ute ur bubblan

Denna veckan har verkligen varit i överkant. Det har varit saker bokade varje kväll som inte bara tagit tid, utan i vissa fall även en hel den hjärnkapacitet. Jaja, det har varit av egenvald karaktär.
Sen jobbet... ja på jobbet hade vi igår manusstopp inför en stor leverans veckan som kommer.
Det har verkligen varit att bara plöja ner i papprena och köra rakt in i kaklet. Vi är inte färdiga, men fasen så himla mkt mer vi levererar till denna uppskjutna deadline än vad vi hade gjort om vi följt urspungsplanen. Nu ska vi nästa vecka kontrollera att allt blir som det ska, att alla dokument verkligen kommer iväg till kund. Men. Jag har kommit ut ur bubblan, for now. Igår när jag körde hem, drog jag en rejäl lättnandes suck och sen drog jag till havs.
Skruttafis och jag körde ner till ett litet fiskeläge och la i brädorna. Klart vatten, platt vatten och alldeles ljuvligt väder.
Vi paddlade runt en lång stund och på vägen ut rundade vi en ö, där några förberedde en fest. Fredagsstämningen var på topp både hos dom och hos oss, bara på lite olika sätt.
På vägen tillbaka paddlade vi tillbaka under den lilla bron som ledde till ön. Nej, vi paddlade inte, vi låg på brädorna och drog oss försiktigt fram med hjälp av stenarna vid sidan av öppningen, så låg var bron.

Efter kom Skruttafis lite på efterkälken och när jag vänder mig om, står hon på knä på brädan och gör  nåt i vattnet.
- Vad gör du?
- Jag klappar maneten!

 Oooookej...

Idag har vi varit på orienteringstävling. Det gick väl lite sisådär för barnen som sprang. Jag gick en promenad i skogen istället och fick tillbringa två pauser under en sten och en stor gran, för att undkomma regnet som helt utan förvarning kom.

Efter tävlingen körde vi och spanade på en tomt med sjöläge. Tomt är kanske fel ord, mark är bättre. För mycket blandskog, stenrösen och kupering för vår smak, även om det inte hade suttit fel med en rejäl tomtgräns mot en fin sjö. Nej, inget jag blev förälskad i alls.

Sen skulle vi bara slänga i Sup-brädorna och paddla lite och ta en fika, men vi hittade inget ställe där vi kunde få i dom. En nödlösning blev att testa en badsjö i en liten by 2 mil hemifrån istället. En liten men naggande god lanthandel råkade vi passera och här hittade vi fikabröd.
Och vilket badställe sen då?!  En helt otroligt fin liten sjö och en nyfixad strand med bryggor, hopptorn, grillplats, omklädningsrum, toaletter och lekplats! Så nära hemma  men helt okänt för oss. Jag hade fått ett tips av en kollega jag pratat paddling och cykling med vid kaffeautomaten och gissa om jag kommer tacka honom på måndag!
Ungefär mitt på paddelturen började åskan att mullra, så vi fick avbryta. Väl i land hade mullrandet avtagit, så vi badade istället. Helt klart godkänd vattentemperatur för att vara i september.

Nu, nu gör vi inte många knop resten av knällen.

Tackar, tackar

Imorgon firar vi Skruttafisans konfirmation. Vi ska laga maten själva. Och tårtorna.
För att ha koll på allt som ska göras är det post-itlappar som gäller.

De till höger i bild är de som ska göras och de till vänster är klara. Japp, vi har lite att fixa med.
Men...
Om vi detaljstuderar lapparna lite så ser vi en högst ovälkommen lapp.

Ja, ni ser rätt. Det står Köpa diskmaskin.
Igår kväll sa vår gamla upp sig.
Timing is everything.

Virret och varret

Huvudet är som ett virrvarr just nu. Det är några veckor här i slutet av sommaren som alltid blir fullbokade. Helt ärligt har jag nog mest  mig själv att skylla. Jag VET ju att det tenderar att bli rätt fullt, men likt förbaskat tackar jag glatt ja till det mesta som poppar upp.

Denna veckan just, då är huvudet fullt av planering inför helgens kommande konfirmationsfirande, av en snar deadline på jobbet (alltså jag är uppenbarligen fast i projeket som liksom vägrar ta slut), av husvisningar (inställda pga tidsbrist), ideellt arbete på tävling i klubben, en isättning av en tandställning och en tripp till orienteringstävling. Ja och så går jag runt och tror att jag ska träna tre gånger också. Mon Dieu.
Nä, det blir ingen träning. En promenad idag får duga.
Vi har nästan löst hur vi ska få plats på konfafirandet. Google is a friend när det kommer till recept på mat och jag litar fullt på att åtminstone syrran kan låna ut lite porslin i helgen.

Jamen, vi hörs om några dagar eller så.

Oh, the joy

Har jobbat en vecka. Oh, the joy.

Har försökt att boka roliga saker på kvällarna för att lindra ångesten. Det har fungerat rätt hyfsat faktiskt, men det har väl kanske inte haft nån positiv inverkan på antalet sovtimmar. Det är svårt att lägga sig i tid när man paddlar SUP i solnedgången, eller plockar svamp tills det är mörkt.
Nåja.

I övrigt är det fortfarande lite svårt att sätta sig här vid datorn. Det tar emot. Inte för att jag inte vill, utan för att annat pockar på. Men orden de samlar jag i huvudet och snart kommer de ut.
Stay tuned.