Heta diskussioner

Idag fick vi igång en intressant diskussion på fikarasten. Jag brukar inte vara så aktiv i såna här diskussioner men idag var jag faktiskt det. Vi har haft ämnet uppe på bordet förr, men av olika anledningar har det då bara tramsats bort. Inte idag, utan idag var det faktiskt en väldigt livlig, men sansad diskussion.
En grupp med mestadels män över fyrtio och lite till (mycket till i vissa fall) och några få kvinnor, det brukar ju bli en ganska höhöhöhö-ig historia som brukar mynna ut i att nån snöar in på lumpartugg. Åh, denna militärromantik, vad trött jag är på den ibland. Jag har på senare år, efter att ha kräkts lite i tanken över dessa historier, tonat ner min egen motsvarighet - graviditets- och förlossningshistorierna. Vilken utomstående blir glad av att för femte gången höra om menige Svenssons rallykörning på den stora övningen och vem känner sig egentligen berikad över att få veta  hur många taffliga försök läkaren gjorde för att sätta en epidural på mig i augusti 2002? 

Tillbaka till dagens fikarast.
Ämnet var äldre vita män med klara missbrukarproblem som får stort mediautrymme. Hiss eller diss?

Jag har otroligt svårt för vissa av ovanstående män (Hej Plura, GW och några andra), som i mitt tycke får alldeles för mycket utrymme. Nej, det är fel att säga så. De kan visst få utrymme, jag försöker se nyktert (hahah, förlåt mitt dåliga skämt) på situationen. De kan visst vara bra på det som de gör i det massmediala bruset. Problemet i mina ögon ligger i att det som de gör anses som "fint", "manligt" och "bra". Man ser på deras prestation framför det andra (missbruket, den ofta mansgrisiga attityden etc). Eller faktiskt  - rätt ofta blir de även hyllade för sitt leverne, som anses krydda deras personlighet.
Motsvarande kvinnlig uppenbarelse hade aldrig fått den platsen, eller hur? En halvgammal, lätt ofräsch, gravt överviktig, alkoholiserad och kanske till och med pga sitt missbruk brottsdömd kvinna  - hade vi refererat till henne som "så jäkla härlig, alltså"?!  Nä, tror inte det. Hon hade aldrig ens fått jobbet. Hon hade inte ansetts värdig.

Det gick heta vågor i diskussionerna idag, ja jisses. Men ändå, för första gången på länge, en eftertanke här, en reflektion där. Nåt försök till att trissa upp mig (som enda kvinna vid bordet idag), men faktiskt ingen lilla-gumma-attityd. Imponerande.