Krankenhaus

I vår familj pågår just Snor-mästerskapet. Själv leder jag stort i distansdeltävlingen med över fyra veckors snorighet.
Jag bestämde mig tidigt att se hösten med blida ögon. Att inte förbanna mörkret utan att med friskt och glatt humör göra det bästa av det. Så j-kla bra det gick då?! Nu går jag här med ett snorberg stort som IKEAs centrallager i bihålorna. Hostar så jag tappar andan.
Men jag är trendsättande i alla fall, för både Pillerill och Peter har hakat på. Skruttafis, hon nöjer sig med lite småhost och en lös tand än så länge, hoppas att det stannar vid det.
Men nu ska vi inte hänga läpp för det! Vi får bryta ihop och komma igen!