onsdag 27 april 2016

Framsteg

På mitt gym är allt väldigt bra och trevligt. Ja, förutom att jag är lite rädd för den manliga ägaren.  Han är grymt duktig, kunnig och driven. Men...han har ett  brutalt sätt mot folk. Jag gick till honom  några gånger för tio år sen när han var naprapat, men jag slutade. Han var så brutalt ärlig att jag nästan hoppade i ån. Jag var nästan helt utom räddning. Ingen styrka nånstans, totalt värdelös kosthållning, alldeles för tjock och det var nästan ett under att jag ens kunde stå upp. Typ.
Nu när han är på gymmet väntar jag bara oroligt på att han ska komma fram och korrigera mig totalt eller såga mig vid fotknölarna.  Alla anställda på gymmet korrigerar tekniken hos medlemmarna om de ser nåt och det är ju guld värt, har verkligen fått upp självförtroendet när det gäller teknik just för att jag vet att jag inte kan göra fel utan att få hjälp. Men han, ägaren, bara tanken på att han skulle korrigera mig skrämmer skiten ur mig.
Idag när jag gjorde sidoböj på boll, hörde jag plötsligt nån som sa till mig: - Perfekt hållning där!
Tittar upp och tappar hakan: det var ägaren! Nejdå, jag är inte mallig alls. Nejdå. Absolut inte. Skulle inte falla mig in att bli det.
Men fy fan vad bäst jag är, hehe.
(tur han inte kom när jag skulle göra höftlyft på boll...)

2 kommentarer:

Kari sa...

Det blir ju extra kul med en komplimang från en sådan där människa men annars, usch vad tråkigt!

Jag är ganska känslig när jag går till en naprapat och då behöver jag pepp, inte bara kritik. Det känns så lätt som om allt är fel och att man måste rehabba på heltid resten av livet. Det skall vara andningsövningar, bålstyrka, fotstyrka, microrörelser, meditation, gå, massera, tejpa, dricka 4 koppar grönt te varje dag, ta järntillskott, sluta stressa, äta bättre, sova mer, använda TENS, göra balansövningar ("det är enkelt! Gör dem medan då borstar tänderna!"), börja med yoga, använda foam roller - och ungefär här börjar jag gråta av förtvivlan.

Nipe sa...

Mm, vet känslan... Sen ska man inte äta rött kött, äta mer LCHF (hur nu det går ihop med det röda köttet), mer baljväxter, akta sin IBS-mage (hur nu det går ihop med baljväxterna), skriva tacksamhetslistor, äta glutenfritt, använda sitt ståbord, knipöva, tänka på att springa med höften först, inte svanka, svanka mera, ta tyngre vikter och slappna av. Pust.