Bloggerskan Frida skriver om vardagslycka idag. Det är ett fint ord, eller hur?
Vi borde tillåta oss mer att känna vardagslycka. Se guldkornen även i en grå, tung eller rent för j-vlig dag. Lyfta blicken från asfalten lite, tillåta sig att se saker på ett nytt sätt.
Som det här huset till exempel. Det ligger i en korsning jag passerar flera gånger i veckan, på väg till ICA-affären på lunchen. En trist korsning, en bakgata till en galleria. Så lyfter man plötsligt blicken och inser att där i hörnan står detta vackra hus. Vardagslycka i sin allra enklaste form.
5 kommentarer:
Jättefint! Och tänk att man så sllan lyfter blicken och ser all den där skönheten.
Ja så är det ofta, man ser bara rakt fram eller ner i asfalten. Konstigt att man inte går in lyktsolpar oftare än man gör...
Det är verkligen så. Ibland kan man även titta ner och upptäcka en söt liten blomma eller en mossbeprydd sten. Sådant gör mig glad. Och så din mysiga blogg också, naturligtvis:)
Oh my, vilket fint hus! Skönhet finns överallt, det gäller verkligen att hålla ögonen öppna.
CharmKatti: men ofta ser man ju tyvärr ner i gatan av praktiska skäl, hundbajs...Så man får ju inte lyfta blicken för ofta, bäst att ha det lite småj-vligt, haha.
Speja: tackar tackar för berömmet!
Katinka och Knaprig kaka: Visst är det fint! Ska ta bild på ett fint till, som jag ser från mitt kontor.
Skicka en kommentar