Jag bör påpeka att man egentligen gröatittar utan bil, med hjälp av apostlahästarna. Jaja, ni har väl rätt då kära päron, men i vår generation är vi ju bilburna och bekväma.
Nåväl, nu är det framfört.
Att gröatitta är alltid skoj, oavsett transportmedel, om den saken är vi dock rörande överens!
På bilderna en liten annorlunda gröatittning från 2005. Vi kallade den kort och gott "försöka känna igen sin hembygd efter Gudrun-gröatittning".
8 kommentarer:
Om sanningen ska fram är vi ju rätt bekväma i pärongenerationen också. Numera.
Nån dag innan Gudrun-gröatitte-bilderna är tagna lät det så här: Var ... ÄR min hembygd?
Ett päron: Ja, och så här lät det väl också: Var...är min friggebod?
Eller: Var... det inte en väg här?
Kram ☺
Oj, vad det såg ut efter Gudrun då!
Jag gillar dig och ditt gröatittande ska du veta! Är det applicerbart på män också?
Hej vilken underbar blogg du har!
Ha en fin dag
Kram Gunilla i Singapore
Bara för att du är bäst på att gröatitta så har du ett pris hos mig. Kom och hämta!
Gröatittandet efter Gudrun var inget vidare. I alla fall inte där mina föräldrar bor - härregud det var som ett plockepinn.
Speja: ja plockepinn var rätta ordet!
Skicka en kommentar