Efter att förra veckan bestigit Mount Washmore, är det nu dags för nästa utmaning:
Ironwoman
3.8km skrynkliga barnkläder, 180 byxor och avslutningsvis en marathon med damtoppar.
Ungefär sisådär i runda slängar...
Update: ja, givetvis heter det ett marathon, nån måtta får det vara på slarvigheterna...
Update 2: Har fortfarande inte kommit till skott...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Har du varit i Ullared:-)
Det där med att stryka allt har jag aldrig förstått mig på.
Jag stryker det som behövs strykas, när jag skall ha det på mig.
Barnens kläder stryks väldigt sällan - skjorta och/eller klänning, javisst - men extreeemt sällan en tröja eller byxor.
Lider med dig som har ditt maraton framför dig... Jag tycker den lilla strykning som jag har, räcker bra!
Runda fina tal :-)
Efter är det väl läge för sleepwoman, för du sover väl människa? *s*
CharmKatti: Nä, bara i Idre, det räckte, haha.
MammaJ: Jag stryker också bara skjortor och tunikor till barnen. Till mig själv bara toppar, blusar och de byxor som skrynkat sig mkt i tvätten. Maken stryker sitt eget. Dukar delar vi på. Denna gången blev det mkt för jag vek inte tvätten efter torktumlingen, så nästan all tvätt såg ut som dragspel. Blä.
Försöker stryka med en gång, annars får vi inte plats i strykkorgen, maken stryker typ när det blir tomt i garderoben :-)
Marie: Sova? Jo, det gör jag ju, till ljudet av Stieg Larsson, haha.
Ja, nu har jag väl typ 8 minuter på mig att stryka allt...
Eller varför inte bara anammma skrynkelmodet helt enkelt. Livet blir roligast så!
Du vet väl att man måste ladda med mycket kolhydrater innan man ger sig på sådana utmaningar?
Håhå, då har du fullt upp! Jag sitter själv fast i diskträsket så jag funderar på att inte gå hem från jobbet i eftermiddag.
Jag har gett mitt strykjärn semester på obestämd tid!
Kram ☺
Skicka en kommentar