Det är ju skit att det är så vackert här. När jag skulle åka längd nu i kväll, höll solen på att gå ner. Städjan lyste alldeles röd och fin, synd att jag bara hade mobilen med mig och inte den riktiga kameran. Men ändå var jag ju tvungen att stanna var femtionde meter för att ta kort. Rytm i åkningen? Skulle inte tro det. Inte för att min kropp sprudlade av energi precis, men ändå...
Efter 2,5 km fick jag låta naturens skönhet ta hand om sig själv, och ta tag i mitt åkande. Då kom det där störande ljudet igen, det där konstiga flåsande ljudet...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Att säga att ni har det trevlig är väl ett understatement, va??!! ;o)
Pia: Japp, så skulle man kunna uttrycka det!
Kul att åka scooter! Jag har åkt på Island och det var mäktigt att bränna iväg över glaciären.
Haha, jag hittade din klass T2a i fotokatalogen från 89-90. Du ser snäll och söt ut, tycker jag.
Ylva: så nu har jag slöjat av mig med andra ord... haha, ja jag får väl bjuda på den! Jo, jag såg nog ung och oförstörd ut på den tiden. Var nog alldeles för snäll också. Och oinspirerad av att plugga...
Skicka en kommentar