Jahapp!
Upp i sadeln och iväg!
Knappt hinner man hem förrän det är dags igen.
Nästa resa. På stört.
Maken sticker iväg på tjänsteresa i morgon. Till Esbjerg av alla ställen.
För min del inte fullt lika långt, men dock en mer strapatsfylld resa. En resa som är fysiskt krävande, men också rejält psykiskt utmanande. Det gäller att hålla huvudet kallt, för att inte tappa greppet om situationen och förståndet.
Jag ska klättra upp för ett berg.
Mount Washmore.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det berget har vi nog alla bestigit tyvärr! Och det är lika jobbigt varje gång. Varför ska resor sluta så tarvligt?
Kram ☺
Javisst är det så! Antiklimax minst sagt.
Hua. Vad mödosamt. Det blir så svårt att andas på toppen. Good Luck.
Modigt och tufft av dig att utföra detta så kort inpå den härliga skidresan. Men jag önskar dig lycka till, från hjärtat :-)
Urk, den bestigningen lät inte rolig... fast sånt man måste, troligen ;)
Tycker du var världsklass kom antog den svarta pisten, you go girl!
KRAM från Eva
Skicka en kommentar