tisdag 17 november 2009

Språkutveckling

Besök hos logopeden stundar. Pillerill har ju förvisso faktiskt äntligen börjat prata, men det är svårt att fatta vad han säger ibland. Svärmor med make lämnade tillbaka honom efter en barnvaktshelg med orden:
- Nästa gång vill vi gärna få med lexikonet också.

Vi som föräldrar, vi fattar det mesta men även vi går bet ibland, så logopedbesöket ska bli spännande.

Skruttafis, som är den som fattar mest av hans gallimatias har utökat hans vokabulär med några användbar fraser:
- Attans skit
- Ah men (används när saker inte går som han tänkt sig)
- Mamma Mia, tuttarna kliar.

Vi tackar allra ödmjukast.

6 kommentarer:

Esset sa...

Det visar ju att det inte är förmågan det är fel på utan motivationen ;)

Toves sa...

Om han kan sätta ihop de fraserna till en mening så är han ju hemma!

Du vann pinsamhetstävlingen hos mig även om den egentligen inte fanns. Tävlingen alltså. Men vann gjorde du.

Nilla sa...

Storasystrar är såå hjälpsamma! ;-)

Evelina sa...

Men den sista meningenkan han ju verkligen ha nytta av här i livet :)

nipe sa...

Esset: Exakt, det är motivationen...
Toves: Hrm, jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag blir generad eller hedrad...:-)
Nilla: Ja...eller nej... eller?
Evelina: ja just den sista är ju klart bäst för framtiden...

Kommandoran sa...

De där uttrycken ska jag sno och använda i lämpliga sammanhang. På jobbet i trista möten t ex, väldigt användbara. Hälsa och tacka:)