lördag 14 november 2009

På tur

I skogen känner jag mig lugn, filosofisk och avstressad. I dag infann sig även känslan av ...korkad. Jag var på ledarträff med Friluftsfrämjandet och vi blev visade en kursgård vi har tillgång till. Skogsturen leddes av en gammal ledare som visste och visade allt.

- Här har vi husmossa, å här har vi glasbjörk, å här har vi ett speciellt gräs som inte är nåt gräs egentligen. Det ser man på de speciella ränderna på insidan av skalet. Den här svampen heter svampus brunus på latin och är ätbar men inte god... osv.

Ärligt talat, han Linné, gick han inte lite över gränsen? Varför artbestämma så till den milda grad? Vad hände med stora fåglar, små fåglar, gran, tall, björk, mossa och blommor? Varför dra det in absurdum?

Ja, jag vet, jag försöker bara lalla bort min egen okunnighet. Jag har bott i skogen hela min uppväxt, men kan inte särskilt mycket om den på latin. Bara lite på småländska.

4 kommentarer:

stort och smått sa...

Småländska räcker väl gott?!
Ha en trevlig kväll!

♥ Carina ♥ sa...

Då kan du mer än mig. Jag kan varken latin eller småländska :)
Kram

nilla sa...

Han, Linné, tog det definitivt för långt. Manisk typ, eller vad man nu ska kalla det.

nipe sa...

Agneta: Ja, jag tycker ju småländskan räcker gott, haha. Fast lite mer fågel/blom/växtkunskaper hade inte skadat... Ha det bäst själv!
Carina: Haha, kram tillbaka!
Nilla: Jo visst gjorde han! Han tänkte nog inte på hur mycket ågren han skulle framkalla i kommande generationer. En konsekvensanalys hade f-n varit på sin plats, fniss